Jag tar tillbaka en del av förra inlägget!!

"Att få reda på att man, bokstavligt talat, har hål i huvudet igen gör inte så mycket längre. Inte heller att man måste höja en dos som man vet kommer göra förbaskat ont i början. Inte ens en ny medicin pga att ytterligare en sak inte funkar i kroppen.

Inte när man får andra nyheter som glädjer så mycket som att slippa en dag med fruktansvärt illamående och kräkningar."

Jag vill ha tillbaka det extra illamåendet om jag kan slippa hur det är nu!

Mår illa konstant nu istället. Det spränger i kroppen.

Vid minsta ansträngning, såsom tex. att föra ett samtal eller gapskratta, börjar det trycka i huvudet och läckaget är ett faktum.

Är helt utmattad. Bara att gå ut till brevlådan och in igen känns som att ha sprungit ett maratonlopp. Vill bara sova men det kan jag naturligtvis inte. Även att sitta här framför datan är en pärs men jag är så förbannat trött på att ligga och knappt orka ta mig ur sängen.

Ska be brodern plocka fram spinnrocken åt mig, sen är det bara att skaffa ull. Nu jäklar ska jag spinna. Det kan väl inte vara så jobbigt om jag sitter på sängkanten.;-) Då behöver jag ju bara luta mig bakåt så ligger jag igen.;-)

'Hôl i hôvet'

För ett tag sen hade jag en riktig praktförkylning. Snorade och nös omvartannat. Vid en av nysningarna kände jag att det klickade till i huvudet. Längst bak i näsan mot bihålan till.

Tänkte inte så mycket på det till en början men när förkylningen avtog och näsan slutade snora började jag ana ugglor.

En väldigt speciell, men dock bekant, lukt började kännas i näsan. Efter ett tag började jag bli tröttare och tröttare, vid minsta lilla ansträgning så gick jag nästan i däck och det började spränga i huvudet.

I torsdags fick jag nog och gick till vårdcentralen. Läkaren talade snabbt om att han var väldigt osäker och att detta var utanför hans expertisområde. Han sa ändå att om det blir värre så var det bara att dyka upp så skulle han göra allt han kan för att hjälpa. Vi beslöt detta eftersom jag skulle ner till Sahlgrenska idag och de är specialister på min sjukdomsbild. Vi hade ändå våra aningar om vad som hänt.

Väl nere på Sahlgrenska gjordes först de vanliga grejerna. Vikt, längd och diverse blodprover. Slapp röntgen och ögonkontrollen.

Så var det dags för läkaren.

Visst var det som vi misstänkt.

Jag hade nyst så att det blev ett hål i väggen mellan bihåla och näsa. Eftersom det inte läkt helt i huvudet så hade det börjat läcka spinalvätska. Det var den jag kände lukten av.

Nu är, som tur är, inte hålen jättestora. Det rinner inte en massa vätska ur näsan men det är ändå ett visst läckage och det har hållt på ett tag. Därför sprängvärker det nu emellanåt i huvudet och den 'trevliga' känslan av att ögat försöker fly från skallen infinner sig titt som tätt.

Eftersom jag hade en förkylning när detta hände och jag nu håller på att åka på förkylning igen så har det blivit inflamerat. En ny antibiotikakur igen alltså.

Fick reda på lite annat av farbror doktorn också. Är tvungen att höja dosen på tillväxthormonet igen.

Doshöjning = Smärta

Kommer bli två till tre 'underbara' veckor medans dosen höjs och kroppen vänjer sig.

Fick ytterligare en ny medicin. Sköldkörteln producerar för dåligt så även där behövs det nu ersättning.

Det bästa sparar vi till sist.

Prolaktinvärdet sköter sig ganska ordentligt just nu så snälla doktorn föreslog att vi skulle halvera dosen på äckelmedicinen. Gissa vem som nästan kastade sig runt halsen på honom. Nu behöver jag bara må riktigt illa en gång i veckan.

TJOHO!!!

Att få reda på att man, bokstavligt talat, har hål i huvudet igen gör inte så mycket längre. Inte heller att man måste höja en dos som man vet kommer göra förbaskat ont i början. Inte ens en ny medicin pga att ytterligare en sak inte funkar i kroppen.

Inte när man får andra nyheter som glädjer så mycket som att slippa en dag med fruktansvärt illamående och kräkningar.

Just det...

När jag kom hem hade jag ström igen! I HELA huset!

Hurra för el-killen!

Blixtrande proppar och osande eder...

För två dagar sedan började propparna gå i huvudskåpet tillsammans med propparna i nästa skåp.

Även igår strulade det. Fick ordning på det och allt var lugnt.

I morse, strax innan 06,00 väcktes jag av hundarna. Nåt var fel. Slog upp kôrpgluggarna och konstaterade att det inte fanns nån ström i huset.

FÖRBANNAT!!

På med en tröja, morgonrock, stövlar, fulmössan och halsduk. Tur man inte har så många grannar att skrämma slag på när man är så stiligt klädd i ottan.

Masade mig ut med jyckarna i släptåg.

JÖSSES!!!

Två av tre proppar i huvudskåpet, två av tre huvudproppar till huset och fyra av nio till lagårn hade smällt. Det hade blivit ett rejält överslag.

Fick snabbt ström i lagårn och ut på tråden till fårhagen. Nu var det dags för huset.

Vill ni veta hur nyårsfirande ser ut i oktober? Kom hit så ska ni få se.

Det sprakade löst rejält.

Muttrade ilsket medan jag gick in och ringde paps.

Han kom ner och jag vallade runt honom mellan elskåpen och vi kom fram till att vi behövde hjälp.

Muttrade ännu en osande ramsa medans jag gick in och ringde elverket. Han kom ut och konstaterade att det var fel nånstans på vår linje. Alltså den delen som de inte fixar gratis. Tack för det på en söndag. Så fick han fick syn på plintarna på gräsmattan och frågade om vi möjligtvis sett nån kabel när vi grävde för dem.

Hmm, jodå, i somras när vi började gjuta plintarna (till altanen som förmodligen inte blir klar förrän 2015) 'hittade' jag elledningen som går från huvudskåpet till huset. Med hittade menar jag touchade. Det syntes inget mer än ett litet märke på ca 1-2mm. Sen i juli har det legat och bränt inne i kabeln för tydligen räckte det att man touchade den.

Det var bara att gräva upp hålet igen (lillebror fixade) och jedrans vilket hål det var nu i kabeln. Det var ingen tvekan över vart problemet hörde hemma.

Elfirman kommer imorrn och fixar kabeln.

Just nu har vi bara ström på kontoret i huset. En fas som fungerar bara.

Lagårn funkar också.

Så vems fel är detta nu då??

Jo, MITT (och gamla elkablar)!!

Hur fasiken kunde jag tro att det inte gjorde nåt att bara peta på en kabel?

Speciellt när den är från '1800-frösihjäl'!!

Nu ska jag ta med mig vattenkokaren till fårhuset och koka tevatten. Sätter jag i kontakten på kontoret går propparna igen.

Klövkontroll i racerfart

Att ha en hund till hjälp i fårhanteringen är för mig en nödvändighet men ibland, ja ibland, blir det kaos.

Tyckte att det var dags att kolla klövarna på fåren nu när det regnat så nedrans mycket. Vill ju inte att de ska åka på klövröta.

Tog med mig Kate in i hagen och hon samlade snabbt och smidigt ihop djuren. Det gick lugnt och fint och jag hann tänka att 'åh, vad lätt och bra det här kommer gå'.

ZWOSCH!!!

Nånting for in förbi mig och helt plötsligt var det får precis överallt.

Vrålade; BAMSE!!! så det ekade över hela bygden för nog fanken var det han. Ingen annan har sån effekt på får som han. Fick efter mycket om och men stopp på hundskrället, som för stunden blivit HELT döv. Vet inte vad som tog åt honom.

Så la sig lugnet och Kate samlade ihop djuren igen. När fåren stod lugnt i en klunga gick jag in bland dem, böjde mig ner och lyfte upp ett fårben.

POM PANG! (och upp for gubben) Nä, det gjorde han inte men jag hade fullt sjå att inte sätta mig pladask på blöta backen när fåren kastade sig åt alla håll på en gång. Kastade en blick mot gamlingens håll. Han var inte skyldig denna gången!? Även Kate låg still.

Men va f....??

Så såg jag nåt svart som virvlade förbi. TIM! Det lilla monstret hade upptäckt att strömmen var avslagen så han vågade sig in i hagen. Som tur är så orkar han inte tänka så länge så hans virvlande stannade snabbt av.

Än en gång fick Kate samla ihop djuren.

Hur var det då med klövarna? Jodå, de såg Väldigt fina ut. Det tackar vi för.

Den som tycker att det är tråkigt med får har ingen vallhund.

Utdrag ur fårens dagbok

Tisdagen den 20 September

Våra plågoris.

Det är många får som har slavdrivare som talar om vart de ska gå och jagar dem fram och tillbaka.

På bilden ser ni våra. Längst fram är Den Lille. Han är faktiskt ganska bra. Matte har sagt att han inte får komma in i våra hagar så han oss stör han inte. Hoppas det fortsätter så.

I mitten ser ni Generalen. Honom säger man inte emot för då blir han förbaskad. Som väl är så ser vi honom inte så ofta. Han har tydligen börjat bli gammal och enligt matte så kan gamla slavdrivare tappa lusten ibland.

Vi tror, eller rättare sagt hoppas, att han blivit senil. Har vi tur glömmer han bort oss. bähähähä

Längst bak på bilden ser ni vårt största plågoris.

Den Förvirrade!

Hon är alltid med matte, utom när matte (som också är lite förvirrad) glömmer henne inne. bähähä

Så fort matte ska göra nåt med oss så är den där saken med henne. Fast matte kan bli lite grinig på henne ibland. Oj vad vi njuter då. *ler lite elakt*

Den Förvirrade är som sagt förvirrad och ibland vet hon inte riktigt vad hon gör. När hon förtränger vad matte sagt blir matte så trött. Det är faktiskt inte så dumt när matte blir trött för då tar hon oftast med sig Den Förvirrade och går.

Lördagen den 17 september

Nu släppte matte in Den förvirrade i vår hage igen. Kan inte begripa vad det ska vara nödvändigt för.

Tydligen så anser hon att hunden behövs för att förflytta oss. Dumheter! Vi rör oss så bra så på egen hand. Kanske inte alltid dit matte vill men det är ju knappast vårt fel att hon inte tyckte att vi skulle dit Vi ville. Eller?

Morfar hade ringt till matte och sagt att han tyckte det behövde betas i hagarna hos dem. Matte lovade att hon skulle ta upp oss dit under lördagen.

Eftersom matte var lite dålig under lördagen så vi fick vänta ända till middagstid innan hon kom.

Den Förvirrade (hunden alltså) hämtade oss och putte oss mot grinden. Där tog vi spjärn.

Här går vi inte genom några grindar utan att matte plockar fram godsaker inte. Vi har alla råkat gå på staketet och det ska ni veta, det gör ont det. Visst såg vi att det inte var något staket ivägen men kallar folk oss för dumma fårskallar så tänker vi banne mig bete oss som sådana ibland också.

Matte gick till slut och hämtade gottgott när hon märkte att vi vägrade ge vika för hundens påtryckningar. Inte ens baggfjanten gav sig. Vi börjar få riktig ordning på honom. Han är nog inte så trög ändå men en fjant, det är han.

Med lite gott i magen gick vi snällt ur hagen, över vägen och vidare ut på nästa äng. Vi visste allt vart vi skulle men tyckte att Den Förvirrade gott kunde få göra lite nytta och ledsaga oss upp till mormor & morfars goa beteshage.

Vi är ganska bra på att spela dumma ibland. bähähä

Man ska inte låta folk och hundar tro att det är en dans på rosor att ha så förträffliga djur som oss får. Nejnej, man måste göra det lite jobbigt för dem för då blir de så glada när vi nån gång emellanåt gör nåt lätt för dem.

Lördagen den 3 september

Tänk så han höll på i sin hage den där baggen som matte hämtade hem. Betedde sig som en vilde gjorde han. Då började matte prata om att släppa in honom till oss.

Har vi inget att säga till om??

Tänk om vi inte vill ha en pojkspoling i VÅRAN hage!!

Tydligen hade vi ingen åsikt värd att ta i beaktande. Nu är han inne i vår hage.

Jösses så han struttar runt oss. Man skulle kunna tro att han aldrig sett så många praktexemplar till damer tidigare. Några av de yngre flickorna satte mulen i vädret för att visa att de inte var intresserade av honom. Men se den vinken fattade han inte.

Han är nog lite trög innanför pannbenet den stackarn för när vi damer, vi som är lite mer 'vääärldsvaana', tydligt jagade bort honom kom han snabbt tillbaka.

Vi beslutade att låta honom gå med oss. Man kan ju inte jaga bort en stackars efterbliven bagge.

Vi vill inte gärna erkänna det för matte men lite snygg é han allt. Men helt uppenbart en trög stackare.

Torsdagen den 1 september

Idag flyttade en bagge in på gården. Först var vi ju självklart lite nyfikna. Var ju tvungna att se om han var en sån 'pudding' som matte hade lovat att vi skulle få.

Så där speciell vet vi inte om vi tycker han är. Ser mest ut som en liten snorvalp. En fjant helt enkelt, en baggfjant. Men men... Han får väl duga då. Matte har sagt att det är han som gäller nu så vi får väl gilla läget.

Vi kan iallafall inte förstå varför matte står och tittar med tindrande ögon på honom. Här står vi och gör oss till för matte men ser hon oss?? Nähää då. Det är bara en massa puttinutt med den där baggfjanten.

Just det ja, han har tydligen ett namn också. Herr Ahlqvist. Fint ska det tydligen vara. *hmpf*

'Herr', jaja det blir väl kanske herre av honom tillslut.

 

Onsdagen den 31 augusti

Idag var det dags för avmaskning.

Var inte så populärt att fålla in oss då vi smet iväg så fort chans gavs.

Inte vårt fel att vi tyckte det var lite otäckt. Vi har ju aldrig fållats med en hund tidigare. Tycker ändå att vi gjorde bra ifrån oss. Matte och Den Förvirrade blev ju faktiskt väl motionerade.

Vi visade även matte ett stort fel på hennes hemmagjorda grindar. Hon muttrade nåt om att skruva dit en bräda till på varje grind. bähähähä

Vi tyckte det var snällt av oss att visa henne att det fanns ett fel på hennes grindar. Tänk om vi bara ställt oss helt stilla inne i fållan. Då hade hon ju aldrig fått veta om felet.