torsdag 24 november 2011

Indiana Jones i Border colliekostym

Han är engagerad i allt han gör, i ungefär 3 sekunder men ändå, han är engagerad. Behöver du hjälp att söka efter nedgrävda skatter så bistår han väldigt gärna med hjälp. Precis som Indiana Jones är han fashinerad av vad för skatter som kan dölja sig i markerna.

Han gräver upp allt från gamla rötna ägg till betongfundament. Tack vare detta behöver du inte klippa klorna på honom. Han sköter den biten alldeles utmärkt själv.
Man skulle kunna tro att han är en väldigt smart hund eftersom han är en Border collie men se, skenet bedrar. Han har minne som en guldfisk. Det enda han kommer ihåg med all säkerhet är vart maten serveras. Han ÄLSKAR mat och äter det mesta. Detta syns dock inte på honom då han är smal som en speta.
Att inbilla sig att han skulle lugna ner sig för att en tass skadas är att vara helt ute och cykla. Denna hunden lever sitt liv i 150 knyck, så för att ha denna honom krävs en hel del av ägaren. Man måste vara smart. Inga krav på att man ska platsa i Mensa men det gäller att båda hjärnhalvorna samarbetar.

Trots att han inte är den starkast lysande lampan så är han inte dum så man måste ha lite hundkunskaper för att klara av honom. Han är nämligen ganska primitiv.

Han är den där hunden som ingen vill ha. Han sliter ut allt ur en påse om han får chansen. Det spelar ingen roll vad det är i påsen men det ska ur den. Allt från papper till en äcklig blöja.

Enda sättet att få honom att inte hitta på några hyss är att stänga in honom i hans bur ett par timmar. Där varvar han ner och sover. Det är att rekommendera att även DU passar på att vila den stunden. Du kommer behöva den.
Tycker du att ditt hår är tråkigt? Vill du liva upp det med lite slingor? Ta över denna varelsen så kommer de gråa håren som på beställning. Du kan förresten räkna med ett och annat magsår också.
När du är ute på tävlingar och träningar med annan hund så sköter han sig faktiskt riktigt bra. Så länge han är kopplad vid tjuderpinnen så sover han ganska lugnt och bryr sig inte så mycket om omvärlden. (se bild ovan)

Skulle han däremot komma lös så kan du med all säkerhet räkna med att han är nån annanstans och hittar på små lustigheter. Om alla andra inte är roade av hans små spex rör honom inte i ryggen ett enda dugg.

 
Så, vet du inte hur det är att vara konstant orolig?
Vet du inte hur bra en BC kan gräva upp din tomt på två röda?
Vet du inte hur snabb en BC är?
Vet du inte hur grisig en BC kan vara?
Vet du inte hur man mår när en BC driver dig till vansinne?
Vet du inte hur länge en BC kan leva och göra ditt liv till en rent he...te?
Då är du det perfekta offret... hrm, harkel, hmm... Den perfekta ägaren menar jag.
Eftersom han har en tass med några brutna ben för tillfället så är han extra billig.

7000kr eller högstbjudande.
Kan tänka mig ett gäng ensilagebalar i byte.

lördag 19 november 2011

måndag 14 november 2011

Det är då själva fasen....

När man Äntligen får energi och ligger i med en massa som man inte kunnat göra för att man varit dålig, vad händer då???
Jo, då går kroppaset i strejk Igen!
Minsta lilla jag pressar den så slår den till nödbromsen och blir för mottaglig för bacillusker åt både höger & vänster.

Ytterligare en antibiotikakur. Blir så trött.
Visserligen har jag inte haft bihåleinflammation sen i samband med operationen så det var ju ett tag sen. Men jag tycker att, har den hållt sig väck så länge så kan den fortsätta med det.

Nu vet jag ju varför den slog till ordentligt. Det är öppet i skallen och det läcker genom bihålan. Kan saker ta sig ut så kan naturligtvis äckelbacillusker ta sig in och VIPS så har man en saftig inflammation.

Så här ser jag ut just nu och känner mig ännu fräschare.


Nä, nu får det banne mig vara bra med den här skiten.

Kära kroppen!
Om jag smygstartar nästan gång du behagar bli bra och inte pressar för mycket, kan du låta bli att jävlas då?

fredag 11 november 2011

Ensilagehämtning med spänning

Ja, nu är det slut på betet för i år. Alltså dags att börja fodra fåren med ensilage.

Hämtade traktorn och gav mig iväg till Hasse.
Vägen dit var utan problem och Hasse lastade på balarna.

När jag skulle hemåt igen höjdes pulsen en aning.
Gav mig av från Hasse och allt gick lugnt och fint. Traktorn väsnades nåt så in i helsike att jag sjöng för full hals för att överrösta vrålandet från vidundret.

Närmade mig järnvägen och i sista stund såg jag att det blinkade vid övergången.
Hävde mig på bromsen och fick stopp på traktorn precis innan jag körde under första bommen som kom farandes ner.
Att få stopp på traktoraset är inte det lättaste. Man måste vara i klass med Magnus Samuelsson för att med lätthet lyckas köra den röda faran. Här är det muskelservo som gäller och många kilo som måste läggas på bromsen för att den ska reagera snabbt.
Lite spännande att ge sig ut i trafiken med andra ord.

Tur att det är nära till Hasse.
Allt gick iaf väl och fåren har nu fått sin mat.


Vad gillar ni den här fluffen.
Denna chinchillafärgade fluffen heter Helmer. Han är inte fullpälsad än men när han är det kommer pälsen vara ca 7cm lång. Då klipper jag av den och gör garn som mamma får sticka nåt trevligt av.
Här har vi två viltgrå damer. Doreta & Dita.
Sen är det min pussgurka Konrad. Han är relativt nyklippt så han ser lite löjlig ut just nu. Han har samma färg som honorna på bilden ovan.

Han är nåt så go. Ska kela konstant när man är i närheten. Lyfter man upp honom så lägger han sig tillrätta i famnen och ska klias. Slutar man klappa och klia honom så buffar han med näsan.
'Fortsätt! Mer gos.'

lördag 5 november 2011

Kaninutställning på Nuntorp i Brålanda

I dag for jag och lillebror iväg till Nuntarps Naturbruksgymnasium. Det var kaninutställning där som vi ville ta en liten kik på.
Väldigt många fina kaniner. En uppsjö av färger, pälslängder, stora och små kaniner. Alltifrån jättestora Belgiska jättar till yttepyttiga Dvärgharar.
Vi fick se flera vackra angoror i ett flertal färger.

Jag vill absolut ha vita angoror men det finns ett litet hinder. De har röda ögon och för en person med ögonfobi är det väldigt besvärligt. Har otroligt svårt för röda ögon, glosögon, ljust ljust blå ögon mm mm, för att inte tala om linser med diverse färger och mönster. Huvaligen. Mår illa bara av att tänka på det.
Jag ska jobba på min fasa för rödögda vita angoror.

Men men...
En liten viltgrå herre, som fått namnet Konrad, fick följa med oss hem idag. Han har minsann inga röda ögon.