Champis- Den vallande kaninen

'Klippt till' Dina...

Nu är det dags att börja klippa kaninerna.

Först ut är Dina. En viltgrå trevlig liten dam. Hon var väldigt stilla och samarbetsvillig så trots små problem med själva klippningen så gick det väldigt bra.

Här på bilden är hon precis flyttad från kaninhuset till mitt köksbord.

Pälsen borstas igenom innan klippningen börjar.

Började med klippmaskinen men helt plötsligt ville den inte vara med längre. Det syns tydligt på bilden vart jag övergick till att klippa med saxen. Inte roligt att klippa en kanin med sax när händerna sprängvärker.

Till slut var hon färdigklippt iaf. Även klorna fick sig en omgång.

Brevid henne ser ni högen med päls som klipptes av. Detta är ändå bara pälsen från rygg och sidor. Det som var under magen, på benen & runt rumpan slängde jag. Det var ca 1/3 i mängd som den högen brevid Dina.

Badbollar, bogblad & en galen bärsärk

Här inne är det inte särskilt aktivt just nu. Det är inte särskilt aktivt nånstans faktiskt för min del.

Tackorna är högdräktiga och ser ut som badbollar med ull. Ingen vallning alltså. Kate är den enda som får följa med till fåren just nu. Hon får flytta dem lite ibland när en ny ensilagebal ställs in i hagen och så får hon samla dem när det ska kollas klövar. Det har blivit en hel del klövkoll här eftersom det är konstant blött. Har funderat på att skaffa simfötter, cyklop och snorkel till fåren.

Gamle Bamse har fått fårförbud nu. Han är mer än lovligt förvirrad när han försöker valla. Det blev för mycket stress på fåren så nu får han nöja sig med att hjälpa 'mormor' med hennes höns istället. Han är faktiskt ganska nöjd med det.

Sen har vi Tim. Ja, starten på vallningsträningen har blivit uppskjuten. Den lille skrutten ska opereras den 18/1 i höger bogled. Han har fått Osteochondros. Ganska skönt ändå att det upptäcktes nu. Då har han hela vinter/våren på sig att bli bra. Förhoppningsvis är han okej igen när vallningskurserna startar.

Igår och inatt snöade det äntligen. Som jag och gammelman (Bamse) väntat på snön. Äntligen kan vi göra snöänglar igen. Ellr vi förresten. Jag gör snöänglarna och han dödar dem! Har jag tur så hinner jag undan innan han går till attack som värsta galna bärsärken.

Tim som fick uppleva snö för första gången blev alldeles ställd av att marken var vit (och iskall). Han tog några trevande steg i snön innan han kom på att det var skitkul med snö.

Kate var som vanligt inte särskilt imponerad av snön. 'Usch! Kallt och jäkligt, släpp in mig igen!'

Tog på henne täcket. Då gick det bättre. Har väl aldrig varit med om en hund som är så frusen som hon är.

Nä, nu är det dags att göra något vettigt. Hej så länge.

Hundus Idiotus

NÄR NI HAR LÄST DET HÄR FÖRSTÅR NI VAD ALLA ICKE HUNDÄGARE REDAN BEGRIPIT ...

Hundus Idiotus = latin för hundägande, är en sjukdom med långdraget förlopp.den kan drabba alla oavsett kön ålder eller tidigare ställning i samhället. Tendensen tyder på att den i vissa fall är ärftlig, långtids-studier har visat på att tillfrisknads procenten är låg.

Första symtomen är en önskan efter egen hund, sjukdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund,då ses de ute i vilket väder som helst, till och med i hagel och drivis och under bästa sändnings tid på tv, vandrande ute på gatorna likt zombies med sina hundar.

Ett annat symtom som är väldigt vanligt är att, personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen ,samt en ansiktsfärg från hög röd till en blåaktig nyans vilt skrikande KOOOM HIIIIT!!!

(Erfarenheten säger att man ej bör få kontakt med den hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.)

Annars ses ofta hundägaren stående i gatukorsningen och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare,trots att de bevisligen aldrig har träffats tidigare.

I ett senare stadie ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter,samt en lättsinnig inställning till pengar.

Tidigt på mornar företrädelsevis lördag-söndagar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck, små fällbara tältstolar, hundfilt, hundar, sömniga ungar samt motsträviga livspartners. Efter varierande timmar av bilkörning tillbringas dagen enligt följande exempel.......

*Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt stirrandes på andra patienter som springer runt i en ring. Därefter springer dom själva runt ett par varv och får då olikfärgade plastband som dom ibland visar glädje över och ibland besvikelse.

Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15öre, uppskattade utgifter för en sådan här dag är mellan 500-1000 kr eller ännu mera.

 

Det finns även andra symtom som man kan se här, ex patienten ses springa omkring i skog och mark med ett långt snöre mellan sig och hunden. Om hunden någon gång stannar till vid en pinne så kan stor glädje och tillfredställelse ses hos patienten.

Behandling:

När ovan nämnda symptom känns igen finns det inte längre någon tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandling torde vara resultatlös.

Vetenskapliga undersökningar har bevisat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom besvärlig. Då de i regel är ganska glada och nöjda kan man med gott samvete låta dom hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårat samhälle....

Undertecknat av

Leg, psykiater

Besse R,Wisser