Borderlites

Champis- Den vallande kaninen

2012-01-29T15:31:00.001+01:00

'Klippt till' Dina...

2012-01-22T11:52:00.000+01:00

Nu är det dags att börja klippa kaninerna.

Först ut är Dina. En viltgrå trevlig liten dam. Hon var väldigt stilla och samarbetsvillig så trots små problem med själva klippningen så gick det väldigt bra.

Här på bilden är hon precis flyttad från kaninhuset till mitt köksbord.

Pälsen borstas igenom innan klippningen börjar.

Började med klippmaskinen men helt plötsligt ville den inte vara med längre. Det syns tydligt på bilden vart jag övergick till att klippa med saxen. Inte roligt att klippa en kanin med sax när händerna sprängvärker.

Till slut var hon färdigklippt iaf. Även klorna fick sig en omgång.

Brevid henne ser ni högen med päls som klipptes av. Detta är ändå bara pälsen från rygg och sidor. Det som var under magen, på benen & runt rumpan slängde jag. Det var ca 1/3 i mängd som den högen brevid Dina.

Badbollar, bogblad & en galen bärsärk

2012-01-10T12:59:00.000+01:00

Här inne är det inte särskilt aktivt just nu. Det är inte särskilt aktivt nånstans faktiskt för min del.

Tackorna är högdräktiga och ser ut som badbollar med ull. Ingen vallning alltså. Kate är den enda som får följa med till fåren just nu. Hon får flytta dem lite ibland när en ny ensilagebal ställs in i hagen och så får hon samla dem när det ska kollas klövar. Det har blivit en hel del klövkoll här eftersom det är konstant blött. Har funderat på att skaffa simfötter, cyklop och snorkel till fåren.

Gamle Bamse har fått fårförbud nu. Han är mer än lovligt förvirrad när han försöker valla. Det blev för mycket stress på fåren så nu får han nöja sig med att hjälpa 'mormor' med hennes höns istället. Han är faktiskt ganska nöjd med det.

Sen har vi Tim. Ja, starten på vallningsträningen har blivit uppskjuten. Den lille skrutten ska opereras den 18/1 i höger bogled. Han har fått Osteochondros. Ganska skönt ändå att det upptäcktes nu. Då har han hela vinter/våren på sig att bli bra. Förhoppningsvis är han okej igen när vallningskurserna startar.

Igår och inatt snöade det äntligen. Som jag och gammelman (Bamse) väntat på snön. Äntligen kan vi göra snöänglar igen. Ellr vi förresten. Jag gör snöänglarna och han dödar dem! Har jag tur så hinner jag undan innan han går till attack som värsta galna bärsärken.

Tim som fick uppleva snö för första gången blev alldeles ställd av att marken var vit (och iskall). Han tog några trevande steg i snön innan han kom på att det var skitkul med snö.

Kate var som vanligt inte särskilt imponerad av snön. 'Usch! Kallt och jäkligt, släpp in mig igen!'

Tog på henne täcket. Då gick det bättre. Har väl aldrig varit med om en hund som är så frusen som hon är.

Nä, nu är det dags att göra något vettigt. Hej så länge.

Hundus Idiotus

2012-01-09T17:29:00.000+01:00

NÄR NI HAR LÄST DET HÄR FÖRSTÅR NI VAD ALLA ICKE HUNDÄGARE REDAN BEGRIPIT ...

Hundus Idiotus = latin för hundägande, är en sjukdom med långdraget förlopp.den kan drabba alla oavsett kön ålder eller tidigare ställning i samhället. Tendensen tyder på att den i vissa fall är ärftlig, långtids-studier har visat på att tillfrisknads procenten är låg.

Första symtomen är en önskan efter egen hund, sjukdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund,då ses de ute i vilket väder som helst, till och med i hagel och drivis och under bästa sändnings tid på tv, vandrande ute på gatorna likt zombies med sina hundar.

Ett annat symtom som är väldigt vanligt är att, personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen ,samt en ansiktsfärg från hög röd till en blåaktig nyans vilt skrikande KOOOM HIIIIT!!!

(Erfarenheten säger att man ej bör få kontakt med den hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.)

Annars ses ofta hundägaren stående i gatukorsningen och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare,trots att de bevisligen aldrig har träffats tidigare.

I ett senare stadie ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter,samt en lättsinnig inställning till pengar.

Tidigt på mornar företrädelsevis lördag-söndagar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck, små fällbara tältstolar, hundfilt, hundar, sömniga ungar samt motsträviga livspartners. Efter varierande timmar av bilkörning tillbringas dagen enligt följande exempel.......

*Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt stirrandes på andra patienter som springer runt i en ring. Därefter springer dom själva runt ett par varv och får då olikfärgade plastband som dom ibland visar glädje över och ibland besvikelse.

Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15öre, uppskattade utgifter för en sådan här dag är mellan 500-1000 kr eller ännu mera.

Det finns även andra symtom som man kan se här, ex patienten ses springa omkring i skog och mark med ett långt snöre mellan sig och hunden. Om hunden någon gång stannar till vid en pinne så kan stor glädje och tillfredställelse ses hos patienten.

Behandling:

När ovan nämnda symptom känns igen finns det inte längre någon tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandling torde vara resultatlös.

Vetenskapliga undersökningar har bevisat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom besvärlig. Då de i regel är ganska glada och nöjda kan man med gott samvete låta dom hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårat samhälle....

Undertecknat av

Leg, psykiater

Besse R,Wisser

Indiana Jones i Border colliekostym

2011-11-24T21:02:00.000+01:00

Han är engagerad i allt han gör, i ungefär 3 sekunder men ändå, han är engagerad. Behöver du hjälp att söka efter nedgrävda skatter så bistår han väldigt gärna med hjälp. Precis som Indiana Jones är han fashinerad av vad för skatter som kan dölja sig i markerna.

Han gräver upp allt från gamla rötna ägg till betongfundament. Tack vare detta behöver du inte klippa klorna på honom. Han sköter den biten alldeles utmärkt själv.

Man skulle kunna tro att han är en väldigt smart hund eftersom han är en Border collie men se, skenet bedrar. Han har minne som en guldfisk. Det enda han kommer ihåg med all säkerhet är vart maten serveras. Han ÄLSKAR mat och äter det mesta. Detta syns dock inte på honom då han är smal som en speta.

Att inbilla sig att han skulle lugna ner sig för att en tass skadas är att vara helt ute och cykla. Denna hunden lever sitt liv i 150 knyck, så för att ha denna honom krävs en hel del av ägaren. Man måste vara smart. Inga krav på att man ska platsa i Mensa men det gäller att båda hjärnhalvorna samarbetar.

Trots att han inte är den starkast lysande lampan så är han inte dum så man måste ha lite hundkunskaper för att klara av honom. Han är nämligen ganska primitiv.

Han är den där hunden som ingen vill ha. Han sliter ut allt ur en påse om han får chansen. Det spelar ingen roll vad det är i påsen men det ska ur den. Allt från papper till en äcklig blöja.

Enda sättet att få honom att inte hitta på några hyss är att stänga in honom i hans bur ett par timmar. Där varvar han ner och sover. Det är att rekommendera att även DU passar på att vila den stunden. Du kommer behöva den.

Tycker du att ditt hår är tråkigt? Vill du liva upp det med lite slingor? Ta över denna varelsen så kommer de gråa håren som på beställning. Du kan förresten räkna med ett och annat magsår också.

När du är ute på tävlingar och träningar med annan hund så sköter han sig faktiskt riktigt bra. Så länge han är kopplad vid tjuderpinnen så sover han ganska lugnt och bryr sig inte så mycket om omvärlden. (se bild ovan)

Skulle han däremot komma lös så kan du med all säkerhet räkna med att han är nån annanstans och hittar på små lustigheter. Om alla andra inte är roade av hans små spex rör honom inte i ryggen ett enda dugg.

Så, vet du inte hur det är att vara konstant orolig?

Vet du inte hur bra en BC kan gräva upp din tomt på två röda?

Vet du inte hur snabb en BC är?

Vet du inte hur grisig en BC kan vara?

Vet du inte hur man mår när en BC driver dig till vansinne?

Vet du inte hur länge en BC kan leva och göra ditt liv till en rent he...te?

Då är du det perfekta offret... hrm, harkel, hmm... Den perfekta ägaren menar jag.

Eftersom han har en tass med några brutna ben för tillfället så är han extra billig.

7000kr eller högstbjudande.

Kan tänka mig ett gäng ensilagebalar i byte.

Dansens utveckling

2011-11-23T17:46:00.000+01:00

Titta på filmen, så rolig.

Bloggtävling på butiksbloggen

2011-11-19T17:35:00.000+01:00

Klicka på länken så kommer du direkt till tävlingen.

TÄVLING

LYCKA TILL!

Det är då själva fasen....

2011-11-14T20:39:00.000+01:00

När man Äntligen får energi och ligger i med en massa som man inte kunnat göra för att man varit dålig, vad händer då???

Jo, då går kroppaset i strejk Igen!

Minsta lilla jag pressar den så slår den till nödbromsen och blir för mottaglig för bacillusker åt både höger & vänster.

Ytterligare en antibiotikakur. Blir så trött.

Visserligen har jag inte haft bihåleinflammation sen i samband med operationen så det var ju ett tag sen. Men jag tycker att, har den hållt sig väck så länge så kan den fortsätta med det.

Nu vet jag ju varför den slog till ordentligt. Det är öppet i skallen och det läcker genom bihålan. Kan saker ta sig ut så kan naturligtvis äckelbacillusker ta sig in och VIPS så har man en saftig inflammation.

Så här ser jag ut just nu och känner mig ännu fräschare.

Nä, nu får det banne mig vara bra med den här skiten.

Kära kroppen!

Om jag smygstartar nästan gång du behagar bli bra och inte pressar för mycket, kan du låta bli att jävlas då?

Ensilagehämtning med spänning

2011-11-11T17:15:00.000+01:00

Ja, nu är det slut på betet för i år. Alltså dags att börja fodra fåren med ensilage.

Hämtade traktorn och gav mig iväg till Hasse.

Vägen dit var utan problem och Hasse lastade på balarna.

När jag skulle hemåt igen höjdes pulsen en aning.

Gav mig av från Hasse och allt gick lugnt och fint. Traktorn väsnades nåt så in i helsike att jag sjöng för full hals för att överrösta vrålandet från vidundret.

Närmade mig järnvägen och i sista stund såg jag att det blinkade vid övergången.

Hävde mig på bromsen och fick stopp på traktorn precis innan jag körde under första bommen som kom farandes ner.

Att få stopp på traktoraset är inte det lättaste. Man måste vara i klass med Magnus Samuelsson för att med lätthet lyckas köra den röda faran. Här är det muskelservo som gäller och många kilo som måste läggas på bromsen för att den ska reagera snabbt.

Lite spännande att ge sig ut i trafiken med andra ord.

Tur att det är nära till Hasse.

Allt gick iaf väl och fåren har nu fått sin mat.

Vad gillar ni den här fluffen.

Denna chinchillafärgade fluffen heter Helmer. Han är inte fullpälsad än men när han är det kommer pälsen vara ca 7cm lång. Då klipper jag av den och gör garn som mamma får sticka nåt trevligt av.

Här har vi två viltgrå damer. Doreta & Dita.

Sen är det min pussgurka Konrad. Han är relativt nyklippt så han ser lite löjlig ut just nu. Han har samma färg som honorna på bilden ovan.

Han är nåt så go. Ska kela konstant när man är i närheten. Lyfter man upp honom så lägger han sig tillrätta i famnen och ska klias. Slutar man klappa och klia honom så buffar han med näsan.

'Fortsätt! Mer gos.'

Kaninutställning på Nuntorp i Brålanda

2011-11-05T16:42:00.001+01:00

I dag for jag och lillebror iväg till Nuntarps Naturbruksgymnasium. Det var kaninutställning där som vi ville ta en liten kik på.

Väldigt många fina kaniner. En uppsjö av färger, pälslängder, stora och små kaniner. Alltifrån jättestora Belgiska jättar till yttepyttiga Dvärgharar.

Vi fick se flera vackra angoror i ett flertal färger.

Jag vill absolut ha vita angoror men det finns ett litet hinder. De har röda ögon och för en person med ögonfobi är det väldigt besvärligt. Har otroligt svårt för röda ögon, glosögon, ljust ljust blå ögon mm mm, för att inte tala om linser med diverse färger och mönster. Huvaligen. Mår illa bara av att tänka på det.

Jag ska jobba på min fasa för rödögda vita angoror.

Men men...

En liten viltgrå herre, som fått namnet Konrad, fick följa med oss hem idag. Han har minsann inga röda ögon.

Jag tar tillbaka en del av förra inlägget!!

2011-10-24T18:28:00.002+02:00

"Att få reda på att man, bokstavligt talat, har hål i huvudet igen gör inte så mycket längre. Inte heller att man måste höja en dos som man vet kommer göra förbaskat ont i början. Inte ens en ny medicin pga att ytterligare en sak inte funkar i kroppen.

Inte när man får andra nyheter som glädjer så mycket som att slippa en dag med fruktansvärt illamående och kräkningar."

Jag vill ha tillbaka det extra illamåendet om jag kan slippa hur det är nu!

Mår illa konstant nu istället. Det spränger i kroppen.

Vid minsta ansträngning, såsom tex. att föra ett samtal eller gapskratta, börjar det trycka i huvudet och läckaget är ett faktum.

Är helt utmattad. Bara att gå ut till brevlådan och in igen känns som att ha sprungit ett maratonlopp. Vill bara sova men det kan jag naturligtvis inte. Även att sitta här framför datan är en pärs men jag är så förbannat trött på att ligga och knappt orka ta mig ur sängen.

Ska be brodern plocka fram spinnrocken åt mig, sen är det bara att skaffa ull. Nu jäklar ska jag spinna. Det kan väl inte vara så jobbigt om jag sitter på sängkanten.;-) Då behöver jag ju bara luta mig bakåt så ligger jag igen.;-)

'Hôl i hôvet'

2011-10-17T20:56:00.000+02:00

För ett tag sen hade jag en riktig praktförkylning. Snorade och nös omvartannat. Vid en av nysningarna kände jag att det klickade till i huvudet. Längst bak i näsan mot bihålan till.

Tänkte inte så mycket på det till en början men när förkylningen avtog och näsan slutade snora började jag ana ugglor.

En väldigt speciell, men dock bekant, lukt började kännas i näsan. Efter ett tag började jag bli tröttare och tröttare, vid minsta lilla ansträgning så gick jag nästan i däck och det började spränga i huvudet.

I torsdags fick jag nog och gick till vårdcentralen. Läkaren talade snabbt om att han var väldigt osäker och att detta var utanför hans expertisområde. Han sa ändå att om det blir värre så var det bara att dyka upp så skulle han göra allt han kan för att hjälpa. Vi beslöt detta eftersom jag skulle ner till Sahlgrenska idag och de är specialister på min sjukdomsbild. Vi hade ändå våra aningar om vad som hänt.

Väl nere på Sahlgrenska gjordes först de vanliga grejerna. Vikt, längd och diverse blodprover. Slapp röntgen och ögonkontrollen.

Så var det dags för läkaren.

Visst var det som vi misstänkt.

Jag hade nyst så att det blev ett hål i väggen mellan bihåla och näsa. Eftersom det inte läkt helt i huvudet så hade det börjat läcka spinalvätska. Det var den jag kände lukten av.

Nu är, som tur är, inte hålen jättestora. Det rinner inte en massa vätska ur näsan men det är ändå ett visst läckage och det har hållt på ett tag. Därför sprängvärker det nu emellanåt i huvudet och den 'trevliga' känslan av att ögat försöker fly från skallen infinner sig titt som tätt.

Eftersom jag hade en förkylning när detta hände och jag nu håller på att åka på förkylning igen så har det blivit inflamerat. En ny antibiotikakur igen alltså.

Fick reda på lite annat av farbror doktorn också. Är tvungen att höja dosen på tillväxthormonet igen.

Doshöjning = Smärta

Kommer bli två till tre 'underbara' veckor medans dosen höjs och kroppen vänjer sig.

Fick ytterligare en ny medicin. Sköldkörteln producerar för dåligt så även där behövs det nu ersättning.

Det bästa sparar vi till sist.

Prolaktinvärdet sköter sig ganska ordentligt just nu så snälla doktorn föreslog att vi skulle halvera dosen på äckelmedicinen. Gissa vem som nästan kastade sig runt halsen på honom. Nu behöver jag bara må riktigt illa en gång i veckan.

TJOHO!!!

Att få reda på att man, bokstavligt talat, har hål i huvudet igen gör inte så mycket längre. Inte heller att man måste höja en dos som man vet kommer göra förbaskat ont i början. Inte ens en ny medicin pga att ytterligare en sak inte funkar i kroppen.

Inte när man får andra nyheter som glädjer så mycket som att slippa en dag med fruktansvärt illamående och kräkningar.

Just det...

När jag kom hem hade jag ström igen! I HELA huset!

Hurra för el-killen!

Blixtrande proppar och osande eder...

2011-10-16T14:17:00.001+02:00

För två dagar sedan började propparna gå i huvudskåpet tillsammans med propparna i nästa skåp.

Även igår strulade det. Fick ordning på det och allt var lugnt.

I morse, strax innan 06,00 väcktes jag av hundarna. Nåt var fel. Slog upp kôrpgluggarna och konstaterade att det inte fanns nån ström i huset.

FÖRBANNAT!!

På med en tröja, morgonrock, stövlar, fulmössan och halsduk. Tur man inte har så många grannar att skrämma slag på när man är så stiligt klädd i ottan.

Masade mig ut med jyckarna i släptåg.

JÖSSES!!!

Två av tre proppar i huvudskåpet, två av tre huvudproppar till huset och fyra av nio till lagårn hade smällt. Det hade blivit ett rejält överslag.

Fick snabbt ström i lagårn och ut på tråden till fårhagen. Nu var det dags för huset.

Vill ni veta hur nyårsfirande ser ut i oktober? Kom hit så ska ni få se.

Det sprakade löst rejält.

Muttrade ilsket medan jag gick in och ringde paps.

Han kom ner och jag vallade runt honom mellan elskåpen och vi kom fram till att vi behövde hjälp.

Muttrade ännu en osande ramsa medans jag gick in och ringde elverket. Han kom ut och konstaterade att det var fel nånstans på vår linje. Alltså den delen som de inte fixar gratis. Tack för det på en söndag. Så fick han fick syn på plintarna på gräsmattan och frågade om vi möjligtvis sett nån kabel när vi grävde för dem.

Hmm, jodå, i somras när vi började gjuta plintarna (till altanen som förmodligen inte blir klar förrän 2015) 'hittade' jag elledningen som går från huvudskåpet till huset. Med hittade menar jag touchade. Det syntes inget mer än ett litet märke på ca 1-2mm. Sen i juli har det legat och bränt inne i kabeln för tydligen räckte det att man touchade den.

Det var bara att gräva upp hålet igen (lillebror fixade) och jedrans vilket hål det var nu i kabeln. Det var ingen tvekan över vart problemet hörde hemma.

Elfirman kommer imorrn och fixar kabeln.

Just nu har vi bara ström på kontoret i huset. En fas som fungerar bara.

Lagårn funkar också.

Så vems fel är detta nu då??

Jo, MITT (och gamla elkablar)!!

Hur fasiken kunde jag tro att det inte gjorde nåt att bara peta på en kabel?

Speciellt när den är från '1800-frösihjäl'!!

Nu ska jag ta med mig vattenkokaren till fårhuset och koka tevatten. Sätter jag i kontakten på kontoret går propparna igen.

Klövkontroll i racerfart

2011-10-07T18:41:00.000+02:00

Att ha en hund till hjälp i fårhanteringen är för mig en nödvändighet men ibland, ja ibland, blir det kaos.

Tyckte att det var dags att kolla klövarna på fåren nu när det regnat så nedrans mycket. Vill ju inte att de ska åka på klövröta.

Tog med mig Kate in i hagen och hon samlade snabbt och smidigt ihop djuren. Det gick lugnt och fint och jag hann tänka att 'åh, vad lätt och bra det här kommer gå'.

ZWOSCH!!!

Nånting for in förbi mig och helt plötsligt var det får precis överallt.

Vrålade; BAMSE!!! så det ekade över hela bygden för nog fanken var det han. Ingen annan har sån effekt på får som han. Fick efter mycket om och men stopp på hundskrället, som för stunden blivit HELT döv. Vet inte vad som tog åt honom.

Så la sig lugnet och Kate samlade ihop djuren igen. När fåren stod lugnt i en klunga gick jag in bland dem, böjde mig ner och lyfte upp ett fårben.

POM PANG! (och upp for gubben) Nä, det gjorde han inte men jag hade fullt sjå att inte sätta mig pladask på blöta backen när fåren kastade sig åt alla håll på en gång. Kastade en blick mot gamlingens håll. Han var inte skyldig denna gången!? Även Kate låg still.

Men va f....??

Så såg jag nåt svart som virvlade förbi. TIM! Det lilla monstret hade upptäckt att strömmen var avslagen så han vågade sig in i hagen. Som tur är så orkar han inte tänka så länge så hans virvlande stannade snabbt av.

Än en gång fick Kate samla ihop djuren.

Hur var det då med klövarna? Jodå, de såg Väldigt fina ut. Det tackar vi för.

Den som tycker att det är tråkigt med får har ingen vallhund.

Utdrag ur fårens dagbok

2011-10-01T19:25:00.000+02:00

Tisdagen den 20 September

Våra plågoris.

Det är många får som har slavdrivare som talar om vart de ska gå och jagar dem fram och tillbaka.

På bilden ser ni våra. Längst fram är Den Lille. Han är faktiskt ganska bra. Matte har sagt att han inte får komma in i våra hagar så han oss stör han inte. Hoppas det fortsätter så.

I mitten ser ni Generalen. Honom säger man inte emot för då blir han förbaskad. Som väl är så ser vi honom inte så ofta. Han har tydligen börjat bli gammal och enligt matte så kan gamla slavdrivare tappa lusten ibland.

Vi tror, eller rättare sagt hoppas, att han blivit senil. Har vi tur glömmer han bort oss. bähähähä

Längst bak på bilden ser ni vårt största plågoris.

Den Förvirrade!

Hon är alltid med matte, utom när matte (som också är lite förvirrad) glömmer henne inne. bähähä

Så fort matte ska göra nåt med oss så är den där saken med henne. Fast matte kan bli lite grinig på henne ibland. Oj vad vi njuter då. *ler lite elakt*

Den Förvirrade är som sagt förvirrad och ibland vet hon inte riktigt vad hon gör. När hon förtränger vad matte sagt blir matte så trött. Det är faktiskt inte så dumt när matte blir trött för då tar hon oftast med sig Den Förvirrade och går.

Lördagen den 17 september

Nu släppte matte in Den förvirrade i vår hage igen. Kan inte begripa vad det ska vara nödvändigt för.

Tydligen så anser hon att hunden behövs för att förflytta oss. Dumheter! Vi rör oss så bra så på egen hand. Kanske inte alltid dit matte vill men det är ju knappast vårt fel att hon inte tyckte att vi skulle dit Vi ville. Eller?

Morfar hade ringt till matte och sagt att han tyckte det behövde betas i hagarna hos dem. Matte lovade att hon skulle ta upp oss dit under lördagen.

Eftersom matte var lite dålig under lördagen så vi fick vänta ända till middagstid innan hon kom.

Den Förvirrade (hunden alltså) hämtade oss och putte oss mot grinden. Där tog vi spjärn.

Här går vi inte genom några grindar utan att matte plockar fram godsaker inte. Vi har alla råkat gå på staketet och det ska ni veta, det gör ont det. Visst såg vi att det inte var något staket ivägen men kallar folk oss för dumma fårskallar så tänker vi banne mig bete oss som sådana ibland också.

Matte gick till slut och hämtade gottgott när hon märkte att vi vägrade ge vika för hundens påtryckningar. Inte ens baggfjanten gav sig. Vi börjar få riktig ordning på honom. Han är nog inte så trög ändå men en fjant, det är han.

Med lite gott i magen gick vi snällt ur hagen, över vägen och vidare ut på nästa äng. Vi visste allt vart vi skulle men tyckte att Den Förvirrade gott kunde få göra lite nytta och ledsaga oss upp till mormor & morfars goa beteshage.

Vi är ganska bra på att spela dumma ibland. bähähä

Man ska inte låta folk och hundar tro att det är en dans på rosor att ha så förträffliga djur som oss får. Nejnej, man måste göra det lite jobbigt för dem för då blir de så glada när vi nån gång emellanåt gör nåt lätt för dem.

Lördagen den 3 september

Tänk så han höll på i sin hage den där baggen som matte hämtade hem. Betedde sig som en vilde gjorde han. Då började matte prata om att släppa in honom till oss.

Har vi inget att säga till om??

Tänk om vi inte vill ha en pojkspoling i VÅRAN hage!!

Tydligen hade vi ingen åsikt värd att ta i beaktande. Nu är han inne i vår hage.

Jösses så han struttar runt oss. Man skulle kunna tro att han aldrig sett så många praktexemplar till damer tidigare. Några av de yngre flickorna satte mulen i vädret för att visa att de inte var intresserade av honom. Men se den vinken fattade han inte.

Han är nog lite trög innanför pannbenet den stackarn för när vi damer, vi som är lite mer 'vääärldsvaana', tydligt jagade bort honom kom han snabbt tillbaka.

Vi beslutade att låta honom gå med oss. Man kan ju inte jaga bort en stackars efterbliven bagge.

Vi vill inte gärna erkänna det för matte men lite snygg é han allt. Men helt uppenbart en trög stackare.

Torsdagen den 1 september

Idag flyttade en bagge in på gården. Först var vi ju självklart lite nyfikna. Var ju tvungna att se om han var en sån 'pudding' som matte hade lovat att vi skulle få.

Så där speciell vet vi inte om vi tycker han är. Ser mest ut som en liten snorvalp. En fjant helt enkelt, en baggfjant. Men men... Han får väl duga då. Matte har sagt att det är han som gäller nu så vi får väl gilla läget.

Vi kan iallafall inte förstå varför matte står och tittar med tindrande ögon på honom. Här står vi och gör oss till för matte men ser hon oss?? Nähää då. Det är bara en massa puttinutt med den där baggfjanten.

Just det ja, han har tydligen ett namn också. Herr Ahlqvist. Fint ska det tydligen vara. *hmpf*

'Herr', jaja det blir väl kanske herre av honom tillslut.

Onsdagen den 31 augusti

Idag var det dags för avmaskning.

Var inte så populärt att fålla in oss då vi smet iväg så fort chans gavs.

Inte vårt fel att vi tyckte det var lite otäckt. Vi har ju aldrig fållats med en hund tidigare. Tycker ändå att vi gjorde bra ifrån oss. Matte och Den Förvirrade blev ju faktiskt väl motionerade.

Vi visade även matte ett stort fel på hennes hemmagjorda grindar. Hon muttrade nåt om att skruva dit en bräda till på varje grind. bähähähä

Vi tyckte det var snällt av oss att visa henne att det fanns ett fel på hennes grindar. Tänk om vi bara ställt oss helt stilla inne i fållan. Då hade hon ju aldrig fått veta om felet.

Host snörvel prosit

2011-09-06T13:54:00.000+02:00

Åh, dessa ljuva förkylningar.

fryser - är för varm

har gåshud - svettas

näsan är tät - näsan rinner

det kliar i näsan - det kliar i halsen

rösten finns - rösten är borta

Sitter och attackerar min kliande näsa med papper. Snyter ut allt det äckliga och vips så blöder det också. Jaja, lite bomull stoppar. Kanske dags att bränna i snoken igen.

Hostar och nyser om vartannat.

Ska göra mig en STOR kopp te, ta med den till sängen, krypa ner under täcket och ägna resten av dagen där tittandes på McLeods Döttrar.

Hundarna får banne mig ha en passivitetsdag idag vare sig de vill eller inte.

Herr Ahlqvist har fått sitt harem

2011-09-03T21:34:00.000+02:00

I torsdags packade lillebror och jag in hundarna i bilen och styrde mot Orust.

Det var dags att hämta hem avelsbaggen, förlåt, Herr Ahlqvist.

Efter en trevlig pratstund och Herr Ahlqvist installerad i transporten for vi hemåt igen.

Han fick flytta in i den stora hönsgården som numera återigen är en rasthage för får. Innan den blev hönsgård var det en av vinterhägnen till Gutefåren som jag hade för en herrans massa år sedan.

Meningen var att Herr Ahlqvist skulle stanna i den tills baggselen var införskaffad. Den skulle ha anlänt till Granngården i veckan men den hade ännu inte dykt upp och de trodde inte att den skulle komma förrän tidigast nu på Tisdag.

Det var bara att ändra planerna för just de planerna var Herr Ahlqvist helt emot.

Han har lyckats rasera fårstängslet längs med långsidan utmed hagen som tackorna går i. Tur att det var dubbla stängsel.

Han hade allt annat än lust att vara 'fängslad' mol allena i en hage när det gick flickor, ja, några tanter också, i hagen brevid.

Staketet är 180cm högt och varje gång jag såg honom ta sats och hoppa så kom han högre och högre upp.

Lillebror fick dra på sig handskarna, trängde in Herr Ahlqvist i ett hörn och fångade honom lätt.

De första sekunderna som det tog att ta sig genom hans hage fick han lite smått panik. Väl ute genom grinden ramlade poletten ner.

Han var påväg till brudarna!

Nu var det inte lillebror som släpade med sig Herr Ahlqvist längre. Nu fick lillebror ta spjärn för att bromsa Herrn. Han hade nämligen bråttom.

Att ta kort på Herr Ahlqvist när han väl blivit släppt med flickorna var ingen lätt match. Han for som en skottspoleoch nosade på varenda rumpa han kom åt.

Flickorna blev först lite paffa av att få en pilsk galning in i flocken men blev snabbt själva intresserade.

Han flemmade som attan så fort han fått nosa på en tacka.

Undrar om läppen kommer fastna i det läget efter ett par dygn??

Som sagt, det var inte lätt att hinna ta några kort så Kate fick komma in i hagen och hålla still djuren.

Alla var iof inte lika imponerade av den som matte så stolt presenterade för dem som deras egen Don Juan, Herr Ahlqvist.

Han stod till slut still när det kom in ytterligare en hjälpreda 'för att styra upp' virrvarret.

Han visste nog inte riktigt vad han skulle tro när det kom in en svart sak i hagen, som var mindre än Kate, men ändå hade tackorna lika mycket respekt för saken som just för hunden.

Den där 'saken' började precis som hunden, att trycka ihop flocken, och eftersom nu tackorna tryckte ihop sig så var det nog säkrast att följa deras exempel och hålla ihop gruppen.

Vad var det för sak som kom in i hagen då?

Jo, han som hela världen centrerar runt, hans egen åsikt (lite mattes också, hihi), BENGT.

Katten som inte fattat att han är katt. I alla fall inte när det är hundar och får i närheten. Han har sen 'barnsben' sprungit med hundarna när fåren vallats och han finner det högst roande att fortsätta flytta djuren när matte sagt till hundarna att ligga. Går inte fåren så är det bara att låte dem smaka på klorna.

Mycket effektivt.

Ja, Herr Ahlqvist kommer nog sova gott inatt. Han såg helt färdig ut efter en timma.

Får se hur han ser ut imorgon bitti när jag kommer hem från jobbet. Hoppas han inte sprungit sig halvt fördärvad.

Högutbildad slaktare = ?

2011-08-29T12:16:00.000+02:00

I fredags var det dags för slakt här på gården. Lammen och några tackor var de som skulle bort. Som vanligt så var Kalle den som utförde jobbet.

Vi stod som vanligt och tjötade medans vi jobbade. Han slaktade och jag tog hand om skinnen.

När vi stod och pratade om jobb så talade han om att han skulle sluta på sitt jobb nere i Göteborg. Istället ska han gå in 100% på ett företag på hemmaplan. Han har redan jobbat där ett bra tag men bara några få %. Så skönt att slippa pendla till Gbg och mertid med familjen.

Såberättadehan vad hans egentliga yrke var. Han är inte från Sverige utan flydde hit för ca 20 år sedan pga krig.

När han kom hit gick han snabbt in för att lära sig språket men se det dög ändå inte.

Någon licens för att få jobba i Sverige inom 'sitt' yrke var inte att tänka på. Det blev Volvo i Gbg bland annat istället.

Vad har han egentligen för utbildning och yrke då?

Jo, han är KÄKKIRURG!

Hur fasen funkar Sverige egentligen??

Det hyrs in läkare från bl.a. Polen eftersom de är billigare istället för att använda utbildade personer med arbetslivserfarenhet som faktiskt redan bor i landet.

Vet flera som har hög utbildning inom sjukvården som tyvärr inte får jobb inom sitt expertområde. Hur fasen kan sjukvården ha mage att påstå att det saknas folk, läkare, med utbildning när inte de som finns kan få en chans. Detkan ju knappast skylla på språket. Många av dem pratar flytande svenska och det måste ju vara en fördel att de då också är minst 'dubbelspråkiga' nu när vi faktiskt har så många invandrare i landet? Har jag fel?

Lystring alla hundar!

2011-08-20T20:00:00.002+02:00

Hur man tränar sin människa.

Tänk på:

Att det är din fasthet och tydlighet som formar din människas beteende - de är inte biologiskt anpassade för stadsliv, och behöver därför ramar och riktlinjer!

Att du skall lära din människa grundläggande kommandon, såsom ”Nej”, ”Släpp”, ”Stanna kvar” och ”Kom hit”. Dessa kommandon underlättar enormt och gör det möjligt för dig att under kontrollerade former ta med din människa ut i sociala sammanhang.

Att du aktivt använder habituering i din människorträning - genom tjat kan den envisaste människa brytas ned och du måste vara konsekvent! Får hon inte sitta still vid datorn ska du inte ge dig förrän hon är uppe och går. Lyckas hon sitta kvar en enda gång kommer detta förstärka det oönskade beteendet!
*

Att du skall utnyttja människans medfödda egenskaper, såsom fysisk vekhet vid dragkamp och emotionell reaktion på glittrande hundögon. En människa kan aldrig möta en barsk hundblick utan att vika undan! Använd detta vid träningen, det viktiga är att ditt kommando går igenom.
*

Att alla Dina beteenden formar din människa inför framtida uppgifter. Igen - konsekvens, konsekvens, konsekvens!
*

Att du lektränar din människa och det skall vara med kvalitet! Detta är bra både för att lära människan att läsa dina signaler, men också för konditions- och muskelträning. Många människor idag aktiveras för lite och därför ser vi ofta problembeteenden såsom koppelryck, skrikande och översocialt beteenden vid möten med andra människor.
*

Att all aktivitet skall inriktas på det färdiga resultatet – en lydig och lycklig människa som lyssnar på små signaler från dig.
*

Att om "övningen" misslyckas, misströsta inte utan gör bara om den, igen, och igen, och igen…
*

Att det är genom Ditt agerande gentemot din människa som Du förtjänar ditt ledarskap!

Debuten är avklarad

2011-08-14T22:34:00.000+02:00

Jag som inte brukar vara nervös inför en tävling har nu gått och gruvat mig hela veckan inför dagens tävling.

Normalt sett så är det får som brukar vallas men idag stod det Nötvallning på 'menyn'.

Jo, jag har jobbat som avbytare i många herrans år och har inga som helst problem med att tampas med nötdjur INOMHUS.

Utomhus är en annan femma. Efter att ha blivit omkull- och översprungen senaste gången med en rejält öm och blåslagen kropp som resultat, så har jag lyckats bli rent skräckslagen av att vistas med 'nötter' utomhus.

Eftersom Kate visat sån vilja och lycka över att få valla nöt så har jag bestämt mig för att bita i det sura äpplet och komma över min 'Koskräck'.

Idag var det dags! Tävlingsdebuten!

Jag & Kate har bara vallat nöt två gånger tillsammans tidigare. Eller ja, vallat & vallat. Hon har fått valla runt dem medans jag stått på gärdet och försökt låta bli att både skita på mig av skräck och ta till lipen.

På plats på Almnäs i Hjo, startnummer 8 i klassen NN-1 var det vår tur.

Jag och Kate på väg till startpinnen.

Jag skickade henne åt höger och vilken utgång hon gjorde. WOW!! Ni som vet hur hon brukar gå rakt på skulle sett denna utgången.

Men säg den lycka som är långvarig. Precis innan hon ska passera flocken gör hon en gammal klassiker som hon inte gjort på över ett år. Hon skär av rätt framför nötterna och går upp åt vänster istället.

TJOFF så rök 9 av 10 poäng.

Upptaget fick hon, trots att hon kom upp från fel håll, full pott på. 10 poäng.

Framdrivningen gick faktiskt ganska skapligt. Jag blev överraskad över poängen. 16 av 20. Egentligen var den inte helt galet krokig utam bara rejält snabb.

Kate driver fram djuren till mig.

Nu började det bli jobbigt. Djuren var i min närhet. *eek*

Hade jag inte varit så sketrädd så hade jag förhoppningsvis kunnat ge Kate bra mycket mer stöd än hon fick.

Från det att djuren kom upp till mig till att vi var upp bland publiken igen så stod det ERROR i min skalle så tyvärr fick Kätan göra det mesta jobbet själv.

Fösningen är inte Kätans starka sida och tyvärr var jag ju inte till mycket hjälp för henne idag. Hon fick 4 poäng av 20 med bedömningen (riktad mot 'moi') Av linje, fel riktning. Behöver mer förarhjälp i vilken riktning ni ska.

Jag ska göra vad jag kan för att stötta henne. Ska jobba på mitt problem.

Drivningen gick bättre men med en ouppmärksam förare och en hund som helt plötsligt fått en inbyggd jetmotor (jodå, det gick undan idag) så blir det lite si och så.

29 poäng av 40.

Fålla in var inga bekymmer för min Kate. Det är hennes starkaste moment. Hon misslyckas inte vid fållan.

10 poäng av 10. Kommentaren från domaren blev: Snyggt.

Fålla ut tappade hon två poäng på. Än en gång en ouppmärksam matte som inte hade 100% koll.

8 poäng av 10.

Helhetspoängen blev 8 av 10.

Kommentaren från domaren: Jobbar effektivt. Vet inte vart ni är på väg ibland. Bra effektivt arbete.

Det hela slutade med en skakig omtumlad men lycklig matte och en trött men nöjd hund.

Totalpoängen blev 86 av 130.

En sjundeplacering och ett 3:e pris.

*WOHOO*

En skakig chockskadad matte och nöjd hund på väg av banan.

Tänk en sån duktig hund jag har. Matte var inte till nån hjälp över huvudtaget så hon gjorde i stort sett allt jobb själv.

Är så stolt över min lilla 'sessa'!

Bröllop i Grohed

2011-08-06T18:28:00.000+02:00

Nu har det varit bröllop i Grohed.

Min kära systeryster och hennes sambo har nu blivit ett äkta par.

De gifte sig i hästhagen och ja, hästarna var i hagen.hihi

Ringarna träs på.

Kyssen.

Visst är de fina.

Min vackra systeryster.

Tårtan som mams gjort.

Bäst att visa direkt vem som bestämmer.;-)

Ett jättestort GRATTIS till er.

Kram

Ett välbehövligt svalkande dopp...

2011-07-31T23:38:00.000+02:00

Efter träningen igår (som först var förvirrande för min hjärna men slutade helt kalas) så hade vi väldigt varma och trötta hundar.

Vi åkte hem och hämtade gamle Dumdum så han fick följa med upp till sjön.

Fyra förväntansfulla hundar.

Bamse, Kate, Troy & Valle

Troy var garanterat en fisk i sitt förra liv. Han hann knappt ur kopplet innan han var i vattnet.

T.o.m Kate som har en smärre vattuskräck var i vattnet. Hon fick lite hjälp av en elak matte (hehe) men njöt faktiskt lite ändå.

Vissa plaskar ganska rejält. Valle, sjöns storplaskare.

Valle & Kate håller koll på Troy.

Gamlingen Dumdum höll ett vakande öga på ungdomarna.

Efter ett dopp ska det rullas ordentligt i gräset enligt Dumdum. Ser en aning vild ut efter torkandet.

Troy var faktiskt uppe ur vattnet en gång. Ingen lång stund men ändå.

Så här kan man se ut när man skakar av sig vattnet. (Valle)

Fisken Troy.

Tim då?

Jodå, även han var i ett par gånger. Här på väg upp ur vattnet.

Kattens planer...

2011-07-28T01:37:00.000+02:00

Vad du kanske inte visste om din katt...

Ta dig i akt!!

Gangszther på Arabhästutställning

2011-07-19T13:29:00.000+02:00

För 11 år sedan föddes Gangszther, även kallad Galne Gunnar.

Det är min Gizma som är mamma till honom.

Jag minns fortfarande hur jag satt på jobbet och förde in beställningar på datan när telefonen ringde. Det var min syster som ringde och sa att det stod ett rådjur bland hästarna fast det var inget rådjur.

Kunde först inte fatta vad hon menade med att det var ett rådjur fast ändå inte ett rådjur.

Till slut ramlade poletten ner.

Gizma hade fölat. Hon var beräknad till min födelsedag men hon satte igång tio dagar tidigare.

Det var en liten Gangszther som stod i hagen.

Idag är han stora grabben och bor hos Yvonne.

I söndags 17/7-11 var de med på sin första utställning tillsammans.

De vann sin klass!!!

Snacka om att vi var stolta!

Visst är han vacker, min Galne Gunnar!

Idag har Kate fått visa vad hon går för.

2011-07-18T20:21:00.000+02:00

Strax efter 04 i morse ringde min mams. Det var ett par får lösa.

Jag hoppade i lillebrors Stena Line (gummistövlar i stl jättestora), väckte Kate som låg och drog timmerstockar och så gick vi ut. Snabbt var fåren inne i hagen igen. Jag gick runt och letade efter vart de kunde gått ut men hittade inget.

När jag kom in slängde jag en blick genom vardagsrumsfönstret.

VA FAAN??

En tacka ute igen.

Fick med mig Kate ut igen. Nu gick tackan fram till staketet och jag fick syn på vart de gått ut. Maskerna hade glidit isär i nätet och självklart hittade fåren dit.

Det kunde lika gärna hängt en skylt ovanför där det stod:

'UTGÅNG!'

Jag bestämde mig för att ta in alla fåren i fårstallet så jag skulle få sova några timmar innan det var dags att flytta upp dem till betet senare på dagen.

Nu var inte fåren av samma åsikt. Speciellt inte en tacka.

TIAN!!!

Ideligen så bröt hon ur flocken och sprang tillbaka. Sen blev hon halvt hysterisk för att hon blev själv.

Att locka med betfor var ingen idé för den ignorerade hon totalt.

Kate tog tillbaka flocken till henne och hon följde lugnt med nästan hela vägen runt lagårn för att sen rusa tillbaka.

Kate jobbade lugnt och fint medans hon, precis som jag, gick och gäspade.

Vi är inte vana att jobba vid den tidpunkten längre.

Till slut efter träget arbete, tror Kate slumrade till emellanåt, fick hon tillslut in djuren.

Även Tian. Tur att man har en hund som är lugn och lika morgontrött.

På eftermiddagen var det dags att flytta upp djuren till betet.

Ojojoj, vad Kate fick slita. Nu var fåren inte samarbetsvilliga. Eller jo, till en början. Alla utom TIAN!!

Alla kom lugnt ut i samlad trupp ur fårstallet och började ge sig ut på ängen vi skulle korsa och VIPS så drog Tian tillbaka förbi en mycket förvånad Kate som nog bara såg ett grått streck som passerade.

Tillbaka med flocken igen för att hålla tackan lugn och ett nytt försök att ge sig ut.

Allt gick fint tills hon återigen tvärvände och sprang tillbaka. Nu var både jag och Kate beredda så Kate hoppade ut och motade så det skulle bli tvärstopp.

Då gör Tian ett hopp över Kate som var i rena OS-klassen. Kate såg rent chockad ut.

Fåren fick stå kvar på ängen medans jag och Kate gick tillbaka för att hämta Tian. Nu började jag mumla den ena förbannelsen efter den andra om muterade gasellfår och andra djävulska varelser.

Framme vid lagårn stannar både jag och Kate och stirrar dumt in i fårstallet.

Vart fasen tog hon vägen??

Vi letade i fårstallet, ladan, hönsgården, stallet och gick tre varv runt hästhagen för att se om hon gömt sig i det höga gräset.

BORTA?!?

Lillebror kom körande med kompisens hästlastbil som han fixat.

Även han går ett varv runt lagårn och letar.

Men hon kan ju inte bara ha gått upp i rök?

Så gick jag förbi utrymmet där ena gödselspridaren står.

Rör det sig inte där inne?

JODÅ! Där var hon.

Hur fasen hon nu lyckats ta sig in dit?

Jag sa till Kate att gå undan så hon inte syntes. Allt som kunde stressa tackan mer skulle bort.

Hämtade betfor som hon fick stå och tugga i sig medans jag banade väg för oss ut.

Kan inte begripa hur hon tagit sig in över allt som stod där.

Fick så ut henne på ängen.

Detta är inte Tian.

Hon hade ännu inte sett de andra fåren för de hade gett sig iväg längst bort på ängen. Ca 300m bort. Skickade Kate att hämta dem närmre. När de började röra sig fick hon syn på dem och började äntligen gå åt rätt håll.

Kate som hade de andra på en rak linje rakt mot mig kom lugnt gående mot oss med flocken som betade under tiden de gick.

Då flög Fan själv i tackorna.

De gjorde ett tvärkast rätt upp i skogen. Jag, Kate och Tian tvärstannade och vi såg nog lika frågande ut alla tre.

Kate for upp i skogen och fick ner sju stycken. Tian anslöt sig till dem och de ställde sig och betade på ängen.

Kate som redan var på väg upp i skogen igen kom snabbt ner med tre till.

Nu var det 11st nere. Jag kallade in Kate för att lyssna upp mot skogen. Granarna växer tätt och det är ett stup som man inte ser förrän i sista ögonblicket om man går fel.

Jag ville höra vart djuren var så jag kunde skicka in Kate åt rätt håll så ingen, vare sig hund eller får, skadades.

Hörde att de spritt ut sig så det var bara att börja plocka ner dem i smågrupper.

Kate plockade ner två stycken som var på väg åt fel håll. Skickade henne så hon blockerade vägen för dem så de inte skulle hinna fram till kanten.

Det gjorde hon utan problem och de två tackorna kom lugnt ner mot mig.

Nu var det 6st kvar. Kate drog iväg upp i skogen och kom mot mig med allihop. Jag hade gått en bit upp ifall hon behövde lite extra stöttning. Hon började bli trött nu.

Då delade gruppen på sig med blixtens hastighet. Hon fortsatte ner med tre av dem och direkt de var framme hos mig vände hon innan jag ens hann ge henne kommando att vända (look back).

Swisch! Så var även de tre hos mig.

Vi gick lugnt ner till de andra som stod och betade. Kate samlade ihop dem och så gick vi upp i hagen. Fåren betedde sig som om inget hänt.

Fåren bröt visserligen av en plaststolpe i nya hagen men det var mitt fel, jag gav kommando om att Kate skulle hålla fåren men jag gav fel kommando (?) och självklart tog hon det. Resultatet blev att de rusade rakt igenom elstängslet och stolpen bröts.

Kate tog in dem igen och jag sa till henne att gå och dricka & vila.

Hundstackarn var helt slut nu.

Medans jag gick & hämtade en ny stolpe hann djuren obemärkt smita ut ur hagen och dra hemåt igen.

Kate drog iväg efter dem medans jag bankade ner stolpen och fäste upp trådarna under ett vasst svärande. Lyckades använda mitt onda pekfinger ett par gånger och det gjorde förbaskat ont.

Jag var nu trött, öm, svettig, törstig och förbannad.

Gick ner till andra änden av hagen för att se vart Kate och fåren tagit vägen.

Hon hade samlat ihop flocken och när de stod lugnt hade hon lagt sig och väntat.

När hon såg mig fick hon fart igen. In med fåren i hagen.

Jag fick en stöt när jag skulle stänga grinden så visst fanns det ström i hagen. Kate fck en vid den andra grinden uppe hos mina föräldrar. Det var ingen lycklig hund som vände sig om och stirrade på mig efter den smällen.

Även fåren fick sig ett par smällar av tråden när de gick fram och kände på den.

Kate har jobbat helt fantastiskt idag.

Hela tiden med ett lugn som ingett förtroende hos fåren. Trots deras små påhitt idag som fått både mig och Kate att bli alldeles paffa så har allt gått lugnt och fåren har varit avslappnade.

Nu går de och betar i hagen som om inget konstigt alls har hänt idag. Roliga får. Man kan riktigt se hur det blixtrar till i ögonen på dem när de ska hitta på nåt rackartyg. Ena stunden kan de dra iväg som skottspolar för att tre sekunder senare stå helt lugnt och titta på mig & hunden.

'VI? GJORT NÅT? Nähäe då!'

Tänk så tacksam man är när man har en hund som Kätan. Inte en superstjärna på tävlingsbanan men hon har blivit en hund att räkna med på hemmaplan.

Hon är lugn men kan tända till när det behövs för att direkt vänta ut djuren lugnt och stilla igen.

Att hon skulle bli så här bra med oinvallade djur, tackor med små lamm och allmänt lättstressade djur hade jag aldrig kunnat tro. Hon väntar tålmodigt ut dem men är hela tiden redo för att rusa iväg om det behövs.

♥

Min princessa.♥

Kattbett och Rövavvänjning?

2011-07-16T18:53:00.001+02:00

Igår kväll blev jag av misstag biten i fingret av Kurt. Jag räckte fram en bit korv till honom och jag vet att han är väldigt glupsk när det handlar om korv.

Trots den vetskapen så, istället för att titta på honom, tittar jag på filmen.

Så det blev ett ordentligt kax i mitt pekfinger. En tand gick in på fingrets undersida in till benet och den andra gick in vid nageln.

Nej det är inte skönt.

Påminner lite om "ET phone home".

Pekfingret på vänsterhanden är dubbelt så stort som det på högra handen.

Ringde idag till sjukvårdsupplysningen eftersom fingret var väldigt svullet och ömt. Fick order på att åka raka vägen till närakuten.

Mams kom och hämtade upp mig och vi for in till sjukhuset.

Där får man snällt betala 300kr i kassan och sen får man vänta i ca 1½ timme. Inte det längsta jag väntat där iof.

I väntrummet satt jag och läste div. tidningar och efter att ha plöjt igenom inredningstidningarna så plockade jag upp tidningen 'Doktorn'.

En tidning som tydligen hör till de mest lästa inom sjukvården.

Bläddrar lite slött i tidningen och helt plötsligt får jag syn på en rubrik som inte gick att missa.

Var tvungen att fråga mams om jag hade mer än vanligt fel på synen men hon intygade att jag läst rätt.

Vi fick oss ett gott skratt där under vår väntan.

Till slut blev jag inropad för att sen få vänta i ca 1½ timma igen. En sköterska kom in och stack mig i fingret för en snabbsänka men sen var det väntan som gällde.

När det äntligen kommer in en läkare så är det en lång tanig sak. Att skaka hand med honom var som att ta i en död ål. Torr men kall.

Han skrev ut ett recept på en rejäl hästkur med antibiotika efter att han frågat om min katt har rabies.

NEJ! Han har förbanne mig ingen rabies.

Vidare hänvisade han mig till vårdcentralen på måndag eller tisdag där de ska få äran att öppna upp fingret.

300kr för träsmak, rövavvänjning och en död fisk.

Tja, också ett sett att spendera pengar och en lördagseftermiddag.

Nothing Compares 2 Ewe

2011-07-15T20:19:00.003+02:00

Jösses vad rädda de blev.

2011-07-12T22:28:00.000+02:00

Idag plockade Moa den röda vinbärsbusken. Vi skulle göra saft och gelé av bären.

När vi tidigare ikväll var färdiga och saften & gelén svalnat gick vi över till farmor för att ställa in en flaska & burk till henne.

På väg från henne gick vi och tittade till de nya fåren. Nu har de nästan ätit rent i hagen så Janne kom ut med motorsågen och sågade ner ett gäng Askar.

Så lyckliga de blev över att få en så mängd med asksly. Nu har de så de klarar sig till i morgon förmiddag att frossa i.

Medans de kastade sig över slyt smet Tim in i hagen. Han sprang genom flocken och vidare in i fårstallet. Tackorna märkte inte ens att han var där.

Men...

Helt plötsligt ropar matte att han ska komma sig därifrån och sluta äta fårskit.

Det tonläget vet han vad det betyder. Snabbt kom han ut ur stallet.

Problemet nu var att tackorna stod i en klunga. Att gå runt flocken fanns inte i hans tankar. Han hade ju gått rakt fram när han gick in.

Han sicksackade sig fram mellan tackornas ben. När han var i mitten tittade en av tackorna ner och fick syn på honom. Det tog ett par sekunder innan hon verkligen registrerade att det var en hund brevid henne.

TJOHOO, vad rädd hon helt plötsligt blev. De andra tackorna höll på att skita knäck när hon gjorde ett hopp rätt upp i luften.

För att inte tala om Tim.

Han som inte bryr sig så nämnvärt om fåren när de står still och äter utan kan mer än gärna vara mitt i flocken och lalla runt. Fåren bryr sig sällan om den lille knodden.

Tim, den lille stackaren, kröp ihop och kastade sig sen ur hagen med blixtens hastighet.

Väl utanför staketet vände han sig om och skällde ut tackorna.

Brydde de sig?

Inte då. De stod redan och mumsade asklöv igen.

Tim tänker sig nog för både en och två gånger innan han går in i hagen och fårhuset igen för att äta bajs.

Bilden är från i söndags.

Två händelserika dagar

2011-07-11T23:16:00.000+02:00

Ojojoj...

Jag är helt slut just nu. Känns som att jag snart kommer lägga pannan på tangentbordet så det blir till att skriva snabbt.

Igår åkte jag och Josefin till Emaus Lantgård för att ha en liten uppvisning i vallning för barn. Eftersom våra hundar är snälla och gillar barn, tja... två av dem iaf och Tim förstås, så lät vi även ungarna klappa och busa med hundarna. De barnkära hundarna.

Tim håller koll på fåren.

Tänk att få gå in i fårflocken och klappa 'riktiga' Lambisar.

Det är inte varje dag som man får busa med en valp. Bäst att passa på.

Ute på promenad med Valle. Tim följde snällt med utan koppel.

När jag kom hem ifrån Emaus igår var jag så j..la trött. Lade mig på soffan en stund och somnade direkt. Nu blev det ingen kort liten lur som jag tänkt. Det gick flera timmar innan jag vaknade.

När jag väl vaknade släppte jag ut hundarna, tog lite att dricka och kollade min mail.

Gick vidare in på toa och satte mig i godan ro för att pinka.

Helt plötsligt ser jag en rörelse ovanför dörren strax utanför toaletten.

Trodde ärligt talat att hjärtat stannat i kroppen på mig.

Kan meddela att det inte var så lätt att kasta sig av toalettstolen samtidigt som man både försöker torka sig och dra upp byxorna.

Hoppade halvt panikslagen ut från toa på ett ben med byxorna vid anklarna.

Vad var det jag fått syn på??

JO! DENNA!!!

Vidriga djur!!!

I mitt hus dessutom!

Kastade mig på telefonen och ringde min bror.

KOM HIT OCH FÅ UT MUSASET!!!

När han äntligen dök upp skakade jag fortfarande. Stod i köket och försökte få i mig lite vätska och lugna ner mig.

Tänk att man kan vara så hysteriskt rädd för nåt så litet.

Idag bar det iväg till Tjörn.

Skulle hämta hem 19 tackor som skulle byta adress till Grohed.

Det var några Gotlandsfår, Finull och några blandraser. Granna och trevliga är de.

Efter att vi irrat runt på Tjörn en stund hittade vi fram till slut.

Det gick relativt smidigt att få dem på lastbilen.

När de var lastade tog vi snabbt sikte hemåt eftersom det lätt kunde bli för varmt hos fåren. Precis innan vi ska köra över Tjörnbron stannas trafiken. Men va f..n??

Tydligen så måste trafiken stannas i mötande riktning när 'bred last' ska över broskrället.?. Det tog ett tag innan vi äntligen fick börja köra igen. Det var tre lastbilar som skulle över och inte sjutton kunde de köra direkt efter varandra. Näe då. Det måste tydligen vara ca fem minuters mellanrum mellan dem.

Vi hann bli en smula oroliga över fåren. Visserligen var fönster och takluckor öppnade så de skulle få gott om frisk luft men det blir ändå ganska varmt när man står still och det inte drar lite som det gör när man kör.

Nu gick allt bra.

Väl hemma släpptes djuren ut vid fårhuset. Vill ha ordentlig uppsikt över dem de första dygnen innan de skickas upp på bete.

De har aldrig tidigare transporterats och heller aldrig träffat på en vallhund så de var en smula skärrade när de lastats ur.

Några av dem hoppade snabbt över staketet men Kate var snabbt på plats och fick dem på rätt köl (efter att matte vrålat att hon inte skulle ta in dem samma väg som de tog sig ut).

Stängde in dem i fårhuset så de fick stå där och varva ner lite medans vi körde tillbaka lastbilen och jag började fylla i stalljournalen.

När jag sen släppte ut dem efter att jag kollat över dem var de lugna igen. Nu har de smaskat i sig en massa gräs och till deras stora lycka upptäckte de att det växte Ask i hagen som de kunde mumsa i sig.

Nu ligger de och dåsar i hagen.

Nu ska jag lägga mig och dåsa.

En ny dag i morgon som jag förhoppningsvis kommer orka med. Har ju lite som måste göras.

* gräva färdigt hålet för en plint

* klippa gräset

* kapa en massa sly till fåren, de måste ju få lite godis

Mina franska nerver!!

2011-07-06T17:51:00.000+02:00

Ibland börjar jag fundera på om min kära farmor är 3 eller 83 år.

Varför ska det vara så förbannat svårt att vara medgörlig ibland? Alla andra ska foga sig efter hennes ideér men jäklar ta den som går emot henne!

Vi har lika kort stubin så när vi går i klinch med varandra så brakar det löst ordentligt. Eftersom jag VET att det är omöjligt för 'kärringen' (jo, idag är hon en) att ge med sig och ha fel så backar jag emellanåt för att slippa dusten som jag vet annars bryter ut och stackars den sate som är i närheten då. Jag har inte alltid den extra energin som behövs för att klara en hel dag om jag och hon drabbar samman och idag är en sån dag. Jag backade.

Men jag var faktiskt lite småsint idag så jag gick surmulet hem och grabbade tag i telefonen.

Ringde paps;

-'DIN MAMMA ÄR EN KÄRRING!!!'

*suck*

-'Jaha, vad är det den här gången?'

*suck*

Jag berättade vad jag var förbannad över och har jag lite tur så får jag lite backning när hon tar upp det med honom. För det kommer hon göra. Jag känner min farmor!

Att påstå att paps lät matt av vår dust är milt sagt. Jag & farmor är ganska duktiga på att drabba samman. Oftast är det jag som blir förbannad på hennes plumpa sätt. Jag är den som har mest daglig kontakt med henne av mig och mina syskon. Anledningen är att det skonar mina syskon lite från hennes attacker. Jag tar smällarna först och har vi tur så slipper de undan då jag förhoppningsvis lyckats gjuta lite olja på vattnet. Lyckas jag inte vidarförmedlar jag till pappa. (fegt? ja men ibland oundvikligt, tyvärr)

Jag skrev en gång på min förra blogg om krypskytten vi har i familjen. Det handlade om min farmor.

Egentligen menar hon oftast väl men hon har en magisterexamen i att uttrycka sig så att det nästan alltid blir fel och sårande. Ingen går säker varpå många tröttnar på henne och vill undvika henne i så stor mån som möjligt. Tyvärr fattar hon inte detta.

När hon går in för att pika om nåt (vilket hon mer än gärna gör) så träffar hon målet med full kraft och skottet är dödligt. Hon kan sitta och vara hur trevlig som helst och när man minst anar det så avlossar hon skottet. När man slår upp ordet nyfiken och skvallertant i en ordbok så finns det garanterat en bild på henne där. Allt ska hon ha reda på och om man inte har svaret på det hon försöker luska i eller väljer att inte svara så blir hon stött.

Många gånger är det roligt att retas och skoja med henne för tanten har humor. Från att sitta och skoja till att bli beskjuten tar ibland ½ sekund och jag hänger tyvärr inte alltid med i dem svängarna och det är då det brukar bli strid.

Det kommer bli en rejäl sammandrabbning senare i sommar men inför den är jag förberedd. Det finns inget jag kan göra för att undvika det slaget så det är bara att ladda och sansa sig. När det är nåt som jag vet att det kommer smälla om så hinner jag oftast förbereda mig och gräva ner fötterna i backen. Det gäller att stå stadigt och ha vinden i ryggen när det brakar löst. Har man inte det så är man nästan beredd att säga upp bekantskapen.

Jag älskar min farmor men ibland har jag god lust att strypa henne.

GOOSFRABA!!!

Andas lååångsamt...

Mina prinsar på promenad

2011-07-02T16:22:00.000+02:00

När jag kom hem från jobbet i morse ville jag inget hellre än att bara få ligga på soffan och slumra/sova en stund.

Det tyckte Tim var en urusel idé. Han hade ju sovit heeela natten och hade nu fullt av energi.

Jaja, bara att ge sig ut på en promenad. Tog bara Tim med mig så han skulle få sniffa runt ifred utan att lockas till hyss av de stora hundarna.

Nu blev vi inte ensamma på promenaden i alla fall. När vi var på väg upp för backen kom Bengt stormande efter oss.

Han skulle minsann med på promenaden han också.

Så fort vi stannade till lite för att Tim skulle få sniffa eller göra sina behov så bredde Bengt ut sig på backen. Var det paus så var det. Dem tar man liggande.

När Tim sniffat runt lite gick han och la sig hos Bengt. Tack & lov att katten äntligen accepterat valpen. För bara några dagar sen julade han upp lillen så fort han kom i närheten. Har tappat räkningen på hur många gånger Bengt sopat omkull Tim. Tim har iaf lärt sig att man inte rusar efter katter hur som helst för det kan göra rejält ont.

När vi gick förbi grannen med Shettisstuteri fick Tim syn på nåt.

Vad?

Jo, dessa.

Bengt tog en paus.

Inne i skogen igen höll de ihop...

... tills Tim hittade nåt som han var tvungen att undersöka.

Bengt tog en paus.

Det var tråkigt att vänta in matte. Hon stannade hela tiden för att fotografera.

När matte äntlgen kom ut på vägen fick Tim bråttom. Han var trött och ville hem.

NU ska jag lägga mig på soffan.

Växer så det knakar...

2011-06-28T22:24:00.000+02:00

Idag har det varit en lugn & skön dag. Ingen stress någonstans.

På kvällen när jag och lillebror satte oss i trädgården för att grilla och äta en bit mat kom min GoaMoa ner. Hon ville leka kull med hundarna (har ingen aning om hur det går till men enligt henne går det alldeles utmärkt) och gosa med dem alla tre.

Ena stunden rusade de runt alla fyra som galningar och i nästa stunde krälade de runt på backen i en stor hög. T.o.m gamle Bamse är med i lekarna. Det tog 'bara' 8 år men äntligen har han accepterat Moa.

Kate hon tar det mesta med ro nuförtiden. Tim får t.o.m slita och dra i henne utan att hon gör slarvsylta av honom. Han ingår så mycket i hennes flock nu att hon även skyddar honom när det är nåt som blir lite otäckt. Inget av det trodde jag faktiskt om henne. Hon som helst hade önskat alla valpar åt fanders.

Tim växer som sagt så det knakar. Hyss hittar han på i en rasande fart.

Här tuggar han otroligt nog på en pinne och inte nån av mina krukor, som helt plötsligt ligger utspridda över hela trädgården.

Tyvärr blev denna bilden oskarp som attan. Jag höll på att joxa med inställningarna på kameran.

Tim har lyckats få igång gamle Bamse rejält. De har så otroligt roligt ihop. Nu börjar jag känna igen min gamle valpälskande Dumdum.

Visst är han söt min lille fis.

Som han vuxit sen han kom hit för ca tre veckor sedan.

Det går alldeles fort. Funderar fortfarande på om det skulle funka att stoppa i honom lite 'Stopp & Väx'.?.

En massa intryck

2011-06-27T23:15:00.000+02:00

I lördags hade jag sån tur att det blev gott väder, äntligen, så vi kunde sitta ute och fika. Som vanligt så hade jag bakat en del. Är det födelsedag så är det.

Det var rykande åtgång på krämkakorna. Även Citruskakorna och Brysselkexen försvann när ungarna dök upp.

Pajen blev det en lite bit kvar av men den slukade jag senare på kvällen. Den är alldeles för god för att inte ätas upp omgående. hehe

Tim visste inte riktigt vart han skulle göra av sig. Han rusade runt och hittade på en massa rackartyg och Kate tog som uppgift att hålla ordning på honom men efter ett tag gav hon upp och Bamse tog över. Han busade med honom så till slut blev Tim alldeles slutkörd.

Jösses vad skönt det var när han äntligen somnade. Han har mer energi än ett kärnkraftsverk.

På söndagen åkte Josefin, jag och hundarna till Emaus. Jag har ju fåren där just nu och eftersom jag legat sjuk så länge så har jag inte kunnat kolla till dem.

Nu passade vi på att både inspektera djuren och valla lite. Tim visste först inte vart han skulle ta vägen när Kate kom med djuren. Det var lite läskigt så han gömde sig vid Josefins ben.

Efter en stund när Kate, Valle och Troy hållt fåren still så bestämde han sig för att gå lite närmre. Gå riktigt nära vågade han inte men efter en stund så morskade han på sig lite. De där ulliga sakerna var nog inte så farliga ändå.

Han gjorde några försök att springa med de större hundarna när vi skickade dem på hämt men, nä, det var lite för långt bort. Säkrast att springa tillbaka till matte och Josefin.

Han skötte sig kanonbra.

Gick i koppel (tredje gången) som om han aldrig gjort annat, glömde på två röda att han varit rädd för nåt och accepterade utan protester när de större hundarna sa till honom. Ja, är man liten så måste man ju försöka att få uppmärksamhet.

Lite spännande blev det när Coola Valle helt plötsligt fick syn på hängbukssvinet Pigge. Självklart var Tim tvungen att hänga på Valles skall. Det var ju en ful rackare som gick och grymtade på andra sidan staketet.

När vi åkte från Emaus fortsatte vi vidare för att kolla till några av Josefins får som går på bete utanför stan. När vi kom dit hade Tim i stort sätt glömt att det var lite läskigt med får. Coola Valle blev ivägskickad för att hämta djuren och då ville den lille rackarn gärna hänga på men han stannade som tur var. När djuren kom gick han dem t.o.m lite till mötes. Ännu mer spännande blev det när Josefin fångade in ett lamm för att kolla dess öga.

'Kan man fånga dem också?'

Då fick han stora ögon.

Just det, vad vackert det var där fåren gick! Helt underbara marker. Tydligen hade vi lite tur när vi var där för det var knottfritt. Det är det inte alltid. Fick höra att det hade varit rejält med knott där vid senaste kollen.

Idag åkte Tim och jag med ner till Dramsvik när systeryster & co hämtade hö. Tim fick där träffa 6st hundar på en gång. Hujhuj, vad rädd han blev först. Jag höll honom i famnen när vi gick in. Lämpade över honom till Sandy så jag kunde hälsa på godingen Tesse (gosevovven nr 1*puss*). Efter en stund släppte Sandy ner honom och det var lite läskigt men han fann sig snällt i att bli ordentligt granskad av flocken. När vi gick ut i trädgården tog det inte så lång tid innan han började röra sig med de andra hundarna. De var inte så läskiga som han trodde i början. Han blev till och med lite gretten på Valle (inte samma hund som ovan) när denne daskade till honom med sin jättetass och ville busa med honom. Men det är nåt som den lille herrn inte gillar. Man daskar inte honom med några tassar inte. Då visar han humör.

Stackars Valle såg en smula överraskad ut över att den lille fisen till hund kunde fatta humör men sen tändes en okynnig låga i Valles ögon. Hehe, man kan reta den lille fisen, varpå han daskade till Tim igen. Självklart svarade Tim och oj vad det var roligt.

Valle är tre veckor äldre än Tim (14v - 11v) men han är redan lika stor som min vuxne BC-hane. Det var rejäl storleksskillnad på de båda valparna.

Efter dessa tre dagarna är han äntligen trött. Det krävs en massa intryck för att det ska bita på denne lille herrns energi.

Men vilken hund. Visst blir han rädd men det tar inte lång stund innan han kommit över rädslan och istället vill undersöka istället.

Ja, även jag är helt slut nu. Massa bakande, firande, vallande och en natts jobb så är jag ärligt talat helt utpumpad. Ska dra mig mot sängen nu. Hörs om ett par dar när jag vaknat ur den förestående koman.

Trevlig Midsommar!

2011-06-23T23:05:00.000+02:00

Lat som jag är för stunden så orkar jag inte göra en hälsning till utan använder den jag gjorde för BDVK.

Är alldeles för sugen på ett glas mjölk och nybakade bullar för att sitta famför datan.

Nu ska jag gå och skrika lite på Tim. Den lille ligisten har snott min ena toffla igen, gjort konfetti av dagens Bohusläning (som jag inte hade hunnit läsa än) och gömt min ena raggsocka. Detta inom loppet av 10 minuter. Jäklar va snabb han är. *pust*

Trevlig midsommar på er!

Sant? Japp, om du frågar Bc-folk.;-)

2011-06-19T18:07:00.000+02:00

Finns det nån annan ras??

Så sant så.;-)

Kan man lugnt säga!

Lite Dumdum över denna bilden. *asg*

Och sist men inte minst;

Accepterad

2011-06-16T14:54:00.000+02:00

Nu har de två äldre hundarna bestämt sig för att gilla läget.

Den där plågoanden är här för att stanna.

Under viss protest så får Tim nu låna Bamse's leksaker. De t.o.m leker tillsammans nu, när gammelgubben bestämmer det förstås.

Kate har också förlikat sig med att han ska bli kvar här. Tydligen så gäller mattes ord.?.

Han får sova hos Kate och hon har även börjat tvätta honom. Att han inte vill bli tvättad skiter hon i. 'Småpojkar är skitgrisar och därmed konstant skitiga.'

'LIGG STILL UNGE!!!'

Hur är det med hans hyss då?

Jodå, han kommer på nya varje dag. Har matte sagt NEJ så gör han inte om det (inom den timman iaf) utan hittar så snällt på et nytt istället.

Han har en förkärlek till skor.

Härom dagen hade han lyckats med ett konststycke som jag fortfarande inte begriper hur han lyckades med.

Såg genom fönstret att lantbrevbäraren kom. Jag klev ut i hallen för att stoppa fötterna i stövlarna.

'Hmm, Bara En stövel... TIM!!!'

Hittade den saknade stöveln i köket.

Gick ut och hämtade posten.

När jag kom in fick jag en känsla av att det var nåt som inte stämde. Kunde inte begripa vad det var.

Klev ur stövlarna och skulle ta på mig mina tofflor. Bara en toffla!

'TIM'

Av nån anledning slängde jag ett öga på skostället.

'Jaha, han har snott fler skor den lille rackarn.'

Tim satt framför mig i hallen och såg SÅÅ oskyldig ut. Jo, tjena... Han? Oskyldig?? Inte en chans.

Började leta efter min försvunna toffla. Ingen i köket, ingen på kontoret? Bara vardagsrummet kvar, resten av rummen satt det grindar för.

I vardagsrummet, mitt på stora mattan, ligger EN HÖG med skor!?!

'Men? Hur? När?'

När sjutton har han lyckats bära allt in dit? Utan att jag märkt det dessutom.?.

Inget konstigt med en valp som själ skor. Inte alls.

Det konstiga var att han bara tagit EN sko av varje par!?!?!

Jag blir inte riktigt klok på den här lille herrn.

Han tuggar inte på dem iaf. Mer än Crocsen vill säga. Det är tydligen go stuns i dem för en mun full med valptänder.

Naturligtvis hittar han på en massa annat också.

I min väska som jag alltid har med när vi är ute på träningar & tävlingar låg det ett paket Mariekex. Jag tog gamle Bamse på bar gärning när han stod med huvudet ner i väskan och smaskade i sig kexen.

Jaja, gamle man. Det är väl dags nu, efter 11 år, att börja stjäla saker ur mattes väska.

Det konstiga, och det som gjorde mig lite nervös, var att när jag skulle rensa ur väskan så var själva paketet borta. Bara en lite remsa fanns kvar av det.

'Herregud!! Den gamle stofilen har väl inte ätit upp paketet också?'

Det hade han INTE.

Det var nån annan som hade tagit det. Nån som hade skitkul med det.

Tänk att det kan vara så roligt med nåt bara för att det prasslar?

Shoppingtips (OBS! Bildbomb)

2011-06-14T13:32:00.000+02:00

Har du inte varit hos Jannice på Rävehogens Ägg & Kackel i Ljungskile så ska du absolut ta dig en tur dit.

Där finns det mesta i presentväg till hela familjen till Mycket överkomliga priser.

Gillar du Shabby Chic så finns det en hel del att dreggla över.

Du som är fjäderfä galen hittar nog ännu mer som du VILL HA.

Vad sägs om en tallriksservis i form av höns?

Ljus från 'A Collection' i en mängd olika dofter och utföranden.

Helt ljuvliga ägg med Shabby motiv. Inte behöver dessa bara sitta i påskriset?

Ha dem framme och njut av dem året runt.

Håller du på med Decoupage eller älskar du bara vackra servetter?

Hos Jannice finns massvis av servetter med vackra motiv.

Den sötaste kakburken?

Jag gillar den. Finns även i blått.

Har du problem med Rådjur i trädgården?

Den perfekta, och sötaste, rådjursskrämman.

Ytterligare en liten kakburk.

En vacker sten att ha vid ingången?

Sötaste lilla grodprinsen!

Smyckehängare.

Förutom butiken med alla presentartiklar så säljer Jannice även foder och tillbehör för djur.

Självklart bor det även djur på gården som ni gärna får titta på.

Ett litet urval av vilka djur som bor på Rävehogen;

Silverfasan

Höns och ankor.

Här är det en höna som ruvat fram ällingar.

Några får finns det också.

Gamle Mickey's, -99(född hos mig faktiskt)

Gårdens skräckinjagande vakthund, Babsan.

Duvor, de har även ungar just nu.

Gäss, ankor, vaktlar och självklart höns finns också på gården.

Vill du veta mer om butiken (vägbeskrivning etc.) kan du nå Jannice på 070-580 58 55.

Tim & nya kompisen Babsan

2011-06-13T16:11:00.000+02:00

Igår när jag och Tim kom till jobbet fick Tim träffa Babsan (Ancema's Banana Muffin) för första gången.

Babsan är en Mops-tant i sina bästa år som i vanliga fall inte är särskilt intresserad av valpar. Tim var ett undantag.

Hon gjorde allt för att få igång honom för att leka men han var så trött efter gårdagen så han gick hellre undan.

I morse däremot så tyckte morronpigge Tim att "nu du tant, nu ska vi leka". Babsan som är en smula seg på morgonkvisten tyckte det var det dummaste hon hört.

"Leka på morran? Kan man inte få vakna först?"

Efter nästan en timmes 'tjat' från Tim's sida så fick han igång tanten.

Jädrans va de röjde. Det var ett liv utan dess like men de hade superkul ihop.

Det ser värre ut än vad det är.

Även en, i vanliga fall, stillsam dam kan röja järnet med en pigg och allert Bc-valp. Han blev helt slut.

Vallat nöt = riktigt roligt...

2011-06-12T17:09:00.001+02:00

...när man väl vågar sig ut.

Valla nötkreatur är väl inte det som stått högst upp på min lista av saker jag gärna vill göra. Om möjligt så stod det sist på listan.

Nu visade det sig att det faktiskt var riktigt roligt.

Vi var hos Sandra i Lysekil som idag hade träning hemma hos sig.

Kate har vallat nötter 3 gånger tidigare. Alla tre gångerna var det Marie som vallade med henne för jag har varit för rädd för att prova på.

Jag har jobbat som avbytare på en mjölkgård i många år ochär egentligen inte rädd för kritter men efter att jag blivit omkullsprungen och trampad på ett par gånger så har jag blivit för rädd för att våga röra mig med djuren utomhus när de är lösa. I en lagård har jag inga bekymmer.

Eftersom jag nu bestämt mig för att prova på detta så var det bara att bita ihop.

Första omgången vi gick ut så följde Josefin med mig. Hade hon inte gjort det så hade jag nog inte kunnat röra mig ut mot djuren. Pulsen slog så snabbt att jag trodde jag skulle tuppa av.

När jag såg Kate's uttryck när hon stegade ut mot djuren blev jag alldeles ställd. Hon klev på som om hon aldrig gjort annat än vallat nötter. Hela hunden sken av glädje och självsäkerhet och det riktigt strålade om henne. Detta ser jag aldrig på henne när hon vallar får.

Visst tycker hon om att jobba med fåren men nu såg jag vad hon riktigt älskar.

Jag hade en ny hund!

Väl ute vid djuren började Kate fösa dem framför oss. Hon som egentligen inte gillar att fösa gjorde det helt plötsligt med glädje och det syntes på henne att hon verkligen älskade det.

Vi skickade henne runt flocken, som bestod av 20-talet kvigor, och vips så var hon runt flocken och drev den mot oss.

Viktoria & Kate.

Nu började jag bli redigt nervös för nu gick helt plötsligt djuren MOT oss. En av kvigorna kom väldigt nära och tydligen blev jag vit som ett lakan i ansiktet. Jag vet att jag fick världens svettattack och pulsen skenade iväg igen.

Snabbt som attan var Kate där och flyttade undan kvigorna från oss.

Hon vallade så lugnt och fint. Inga djur som rusade för att de blev jagade. Allt gick så bra så jag började bit för bit att slappna av.

Inte visste jag att min lilla docka hade sån pondus när hon jobbar med nötter. Hennes vallande fick mig nästan helt att glömma att jag var livrädd. Det var helt fantastiskt att se. Man kunde då inte tro att hon bara sett och vallat nöt tre gånger innan.

Tim blir kliad av Josefin.

Innan vi avslutade gick vi t.o.m rakt in igenom flocken. Då var det nästan att jag glömde andas men jäklar vad stolt jag var när vi kommit genom. Jag hade gjort det!

Dags att dricka lite te och se vad lille Tim hade för sig.

Han hade fullt upp med att försöka få igång de andra hundarna till att leka. Inte sjutton hade de lust till det. Det fanns ju kreatur som de måste ha koll på. Som tur var så fanns det barn med som man kunde busa med och matte hade dessutom tagit med tuggpinnar som han kunde sysselsätta sig med en stund.

De stora hundarna var ändå det som lockade mest. Han hängde med dem nästan hela tiden när de gick och sniffade runt.

Sandra's Rex.

När det var dags för mig & Kate att gå ut till djuren igen så gick jag denna gång ut själv.

Som knäna darrade på mig.

Kate jobbade på som innan. Tog vartenda kommando och var snabbt på plats där hon behövdes utan att jag behövde säga nåt.

Damen har Riktigt bra djurkänsla!

Fösningen fixade jag utan några större problem. Då gick ju djuren bort från mig. Vid drivningen däremot, när djuren kommer emot mig, fick jag lite problem.

Kate hade full pejling på vart både jag och vartenda djur var så hon skötte sig helt kanon. Det var bara det att helt plötsligt kommer en kviga rakt emot mig. Kände att paniken kom forsande i mig. Svetten bröt fram direkt. Fy fasen vad nervös (läs: livrädd) jag blev.

Jag knep ihop ögonen och började vifta mot kvigan. Kunde knappt få fram ett ljud. Hoppades bara på att hon skulle vara borta när jag öppnade ögonen igen.

Det var hon! När jag öppnade ögonen var Kate mellan mig och kvigan och föste ihop henne med resten av flocken.

Hon tyckte förmodligen att det var en riktig mes hon hade till matte.

Tim som blev alldeles slut av alla intryck tog sig en powernap.

Nu började jag känna det som Marie försökt få mig att fatta tidigare när det gäller nötvallning.

"Lita på Kate! Hon vet vad hon gör även om inte du gör det."

Nog sjutton gjorde hon det alltid och nu känner jag verkligen att jag kan lita på min hund. Hon har 100% koll på läget.

Sandra's Tyra.

När vi alla var färdiga fick jag och Kate i uppgift att valla kvigorna tillbaka till platsen där de var när vi kom på förmiddagen.

Kate hade inga bekymmer med att samla ihop de som gått ner till diket och de som gått iväg åt andra hållet. Jag kände mig säkrare eftersom vi föste nu. Djuren gick framför oss hela tiden. Några djur gick upp mot staketet och inte ens där fick Kate problem. Hon gick rakt in mellan djuren och staketet, plockade ut dem och så var flocken samlad igen.

Marie's Doglas, Kate's storebror.

Jag är stolt över mig själv idag. Jag klarade det!

Nu är det bara att fortsätta och lära sig det hela. Kate har jag inga tvivel om. Hon kan det redan.

Sen är jag också stolt över min lilla docka. Tänk att denna mjuka rara hund, som iof kan vara en riktig häxa mot andra hundar, inte bara gick lös med 6 andra hundar utan några som helst problem. Hon jobbade på ett fantastiskt sätt som jag aldrig sett tidigare.

Så häftigt!

Kate vilar lite mellan omgångarna. Hon kan konsten att slappna av helt när hon inte jobbar.

Tänk att dagen, som jag ärligt talat fasat för, gick så bra och jag har t.o.m lyckats slappna av lite ute bland djuren.

Får är inte alls lika skrämmande.hihi

Japp, nu Ska jag lära mig detta med nötvallning för jag har en hund som uppenbarligen älskar det. (men hon får allt valla får också, om inte annat så för mattes skull, hihi)

Viktoria och Tim brottas lite över en vattenskål.

Tim ja... Han var helt utslagen när vi åkte hem. Han sov på sin filt vid mina fötter hela vägen hem.

Tänk så mycket intryck för en så liten valp.

Imorgon är han 9 veckor. Blir nog nåt gott då.

Nytt utseende men Fähunden är inte långt borta.

2011-06-11T23:17:00.000+02:00

Ja, nu har bloggen fått ett nytt utseende.

Hoppas ni gillar det.

För mig känns det mer rätt för stunden iaf. hahaha

Vem vet, kanske byter utseende snart igen.

Fähunden kommer alltid finnas med så länge bloggen handlar övervägande om mina hundar. Det finns för många likheter mellan dem och den så populära Fähunden. Och ja, det finns nog en hel del likheter mellan denna hundägaren och fähundens husse, Wal.;-)

Lekt med foton...

2011-06-11T19:04:00.001+02:00

Ja, idag har det inte blivit nåt vettigt gjort.

Har spenderat halva dagen i sängen föratt varva ner kroppen lite.

Gick i eftermiddags ut på en kort promenad med hundarna. Tog med mig kamerar och det större objektivet.

Åh, vad jag avskyr det jävla objektivet!!!

När den känner för det så låser den hela kameran. Så lagom roligt när man har ett kanonkort på G.

Trycker ner knappen och *kl*??? Vadå *kl*?

Det ska låta *KLICK*!

Lagom irriterad som jag var när jag kom in igen så tömde jag kameran. Hade iaf fått några bra kort, på Kate.

Linslusen nummer #1.

Ska man ta kort på något så kan man räkna med att precis innan man ska till att knäppa så stårt det en hund mitt i alltihop. Jaja, tur man är van.

Satte mig efteråt och lekte med scrapprogrammet. Finns massa kul man kan göra med det om man inte känner för att scrappa.

Har testat vad som händer när man gör lite si här och lite så där.

Här nedan är resultaten.

Detta kortet på min Dumdum blev jag riktigt glad i. Om ni klickar på kortet så ser ni tydligare de lite skumma yttre konturerna på honom. Bakgrunden blev också lite bubblig.

Kommer inte ihåg hur fasen jag lyckades med detta men jag vet iaf vart jag var inne och tryckte.

(tror jag)

VARNING!!! På med...

2011-06-10T22:42:00.003+02:00

...hockeymålvaktsutrustning om du vill klara dig helskinnad härifrån!

Ibland är jag bara så trött på den här skitkroppen. Tänk om den bara kunde fungera lite som den ska.

Nej då, varför skulle den det.

Jag tar sprutor & äter en uppsjö med mediciner som ska reglera diverse hormoner och alla andra delar av kroppen som inte funkar.

Inte fan hjälper det. Kroppaset gör som den vill ändå.

Eftersom jag inte har något eget östrogen tar jag tabletter. Dessa ska styra kroppen lite så att jag åtminstånde har fyra blödningar / år.

Det skiter kroppen högaktningsfullt i.

Den blöder som den vill, när den vill och hur mycket den vill. Medicinen har gett den förmågan att blöda och nu tar fanskapet igen för alla år som den inte funkat alls.

Det är lite blodbrist & humörsvägningar här som resultat.

Jag har aldrig bett om att få vara som alla andra eller att vara 'normal' men lite normal hade inte varit fel emellanåt.

Förutom humörsvägningarna så kommer all smärta som en liten (o)trevlig besökare. Eftersom kroppen inte fungerar som den ska så har den hittat på det trevliga konststycket att missuppfatta smärtan runt de nedre regionerna. Den får för sig att det ska göra ont överallt. Visst gör det ondast 'där det ska' men resten är inte direkt en picknik på en sommaräng.

Ibland blir smärtan så stor att jag svimmar.

Jag är van vid att svimma men inte pga smärta och jag har ingen lust att vänja mig vid det heller.

Av någon konstig anledning så har kroppaset fått för sig att vid just blödningsperioden så tål den inte värktabletter heller.

INGEN SORT ALLS!!!

Stoppar jag ändå i mig några så blir jag varken av med smärtan eller värken. Som extra grädde på moset får jag andra trevliga små gåvor utöver det som redan 'skänkts'.

*utslag över hela kroppen

*illröda fotsulor och handflator

*myrkrypningar i hela kroppen

och kronan på verket:

superklåda över hela kroppen men speciellt på händer och fötter.

Förutom att händer och fötter kliar så får jag även känslan av att stå på alla fyra på glödande kol.

Känner mig lite halvt galen just nu. Hade tänkt baka lite bullar för att distrahera mig själv en stund.

Gick till kylen för att plocka fram jästen.

Ingen jäst = ingen bakning = en storgråtande Jenny.

Ska gå ut och vattna i växthuset och rasta hundarna. Det kanske kan få mig att slappna av lite.

Ska häva mig i soffan och se "The Dilemma" efteråt. Har jag tur så kopplar hjärnan av lite så jag slipper bli så här inatt:

Så, nu har jag ompat mig färdigt för den här gången.

Massvis med hundar...

2011-06-10T17:24:00.000+02:00

Idag blev det en skogspromenad i dagsljus istället. Tänk så mycket det finns att titta på.

Först gick vi upp till 'mormor & morfar'. Där fick han träffa på deras hundar för första gången. Det var redigt otäckt. De var alldeles för burdusa så han sprang och gömde sig hos pappa Bamse. Han kunde inte valt ett bättre ställe att gömma sig för de andra hundarna har en väldig respekt för gamlingen och vill inte gärna tränga sig på.

När vi matat alla kycklingarna gick vi vidare mot skogen. Precis innan vi svängde upp i skogen mötte vi grannen och hans hundar. Han har en kennel som går under namnet Kennel Pappas och han föder upp Podengo. Två små valpar, födda 1 maj, har han. Nåt så sött. Gå in på hans hemsida så får ni se de små godingarna.

Valparna var Tim inte så intresserad av, däremot en av tikarna. När grannens syster kom fick han träffa hennes två pojkar av samma ras. Det var lite spännande.

Efter att vi stått och tjôtat lite var det dags att fortsätta vår promenad.

Tim var alldeles till sig av allt som skulle undersökas, bitas på och hoppa över.

Helt plötsligt försvann de stora hundarna. Det gillade han inte riktigt. Flocken måste ju vara samlad.

Kate hade upptäckt att det var barn hos nästa granne, Giljans Stuteri. Barn är ju det roligaste hon vet. Tänk om hela världen vore full av barn, barn som bara ville pyssla med henne. Barn , får och kor, tänk en el värld full av detta och de är bara hennes. Aahhh, underbara dröm.

Efter en vissling så kom iaf de två större tillbaka.

När väl de stora kommit till oss igen så var det full fart på den lille.

Framme på gården mötte vi grannen och hans två barnbarn. Tim blev alldeles lyrisk när han fick rusa fram och hälsa. Nu var inte lilltösen så förtjust i hans översvallande kärleksförklaring men det gick bra ändå.

Vi fortsatte bort efter vägen för att titta på deras ursöta shettisar. Jag riktigt höll andan när vi närmade oss. 'Skulle vi få en repris av den galna valpen från gårdagens möte med hästen?'

Näpp, han skötte sig ypperligt. Tittade på hästarna ett kort stund och sen sprang han ikapp Bamse för att se vad han höll på med.

Denna lilla godingen har de i hagen. Hade gärna stoppat den innanför jackan och sprungit hem med den.

Första skogspromenaden

2011-06-09T23:39:00.000+02:00

Tänk vad spännande skogen är. Massa nya dofter, kottar och pinnar överallt som måste tuggas på och en & annan rotvälta som tydligen ligger på fel ställe. Tim gjorde några tappra försök att försöka flytta på en rotvälta men rörder sig inte en millimeter.

Gamle 'pappa' Bamse är visserligen en surgubbe inomhus men i skogen är han väldigt bra att ha nära. Så fort något verkade lite skrämmande var han där och visade att allt var som det skulle.

Kate och Bamse travar runt fritt i skogen och jag har dem inte alltid inom synhåll (däremot så hör jag dem alltid). De har alltid full pejling på vart jag är och springer aldrig iväg nånstans. Stannar jag så är de snabbt intill mig för att kolla läget.

Kate rördesig på samma sätt redan som valp. Hon vill aldrig vara långt ifrån mig men hon är sällan precis runt mina ben.

Tim däremot...

Herre jösses!!!

Att jag inte bröt vartende ben i kroppen. Han vill inte gå iväg någonstans. Det längsta han gått ivag från mig är ca 20m men det var på en öppen äng.

Som mest gick han 5m framför mig i skogen. Och när jag minst anade det så var han tätt intill mina fötter varpå jag stöp på näsan. Min jacka har inte samma färg nu när jag kom hem som den hade när jag gick ut.

Efter mycket lock & pock så fick jag Tim att vara stilla ett kort ögonblick vid de andra hundarna så jag kunde få en bild på dem tillsammans.

Han hade så mycket att sniffa och titta på att han var helt slut när vi kom hem. Han såg inte ens Bengt (katten) när han gick in så han skuttade rätt på katten. Det slutade med att han fick en riktig tjottablängare men denna gången blev jag förbaskad på Bengt. Dumheter att smacka till valpstackarn när han för en gångs skull inte förtjänade smockan som skickade honom i backen.

Just det... På promenaden gick vi förbi grannen som har shettisstuteri. Jag ska gå dit på dagtid så jag kan få ett bra foto. Den har en liten fölunge som jag hade lust att stoppa innanför jacken.

Nu var det egentligen inte den jag skulle berätta om.

När vi passerade hagen med hingstarna fick Tim syn på en av dem. Då höll jag på att sätta hjärtat i halsgropen.

Den lille skiten gick ner i 'eyeställning' och gör en blixtsnabb framryckning mot hästen. Hästen reagerade inte som Tim förmodligen tänkt sig utan han ställde sig och stirrade tillbaka. Tim blev fly förbannad och skällde ut hästen efter noter medans jag försöker få fast den lille galningen. Som tur är så är hästarna vana vid hundar så han brydde sig inte och som tur var så höll Tim avstånd.

Pulsen slog så det dånade i öronen på mig och svetten forsade om mig. När jag väl fick tag på den hyenan höll jag nästan på att kollapsa av lättnad. Jag fick bära honom en bra bit för han skulle tillbaka till den där hårbollen som inte flyttade sig.

Tim kommer inte få träffa våra hästar på ett bra tag. Herre jösses om han bär sig likadant åt mot dem. De är både två och tre gånger så stora.

En liten rackare som, när han äntligen blev nersläppt igen, sprätte runt morskt med svansen högt.

Undrar vad det ska bli av den här lille.?.

Landsbygdens blivande signaturmelodi??

2011-06-09T13:11:00.001+02:00

Upp som en tornado och ner som en pannkaka...

2011-06-08T21:55:00.001+02:00

Idag har den lille rackaren frestat på de stora hundarnas tålamod.

Visst är han liten och söt men han är också snabb som blixten och är utrustad med ett sjuhelsikes humör (och sylvassa tänder).

Han har riktigt krävt uppmärksamhet idag.

Kate är bara en surkärring i hans ögon men hon är också ett utmärkt offer att plåga. Han är mycket medveten om att jag håller ett extra öga på Kätan. Hennes morrande skulle mycket väl kunna övergå i handling. Alltså är hon otroligt rolig att jävlas med.

Han tror nog inte att jag sett vad han håller på med johoodå. Jag har full pejling.

Han smyger fram till Kätan, trampar på henne, eller ännu hellre, biter henne. Sen kastar han sig från henne samtidigt som hon gruffar förbannat. Han ställer sig en bit ifrån och tittar oskyldigt upp på mig med sin söta näsa i vädret.

När det inte är Kätan som blir utsatt så är det gamle Dumdum istället.

Hans käraste ägodelar i hela världen är hans leksaker. Ingen annan hund har någonsin vågat röra hans älskade leksaker. Eller ja, Embla kunde sno nån ibland för att jävlas men hon var också den enda som han aldrig skulle våga käfta emot.

Nu har det helt plötsligt flyttat in ett litet monster som inte bryr sig ett dugg om att det står en vresig gammal gubbe och morrar vid sina leksaker.

Näpp, lille Tim klampar lyckligt och helt oberörd rakt in på gammelgubbens territorium (under köksbordet) och snattar leksaker.

Även ute norpar han gamlingens leksaker.

Stackars gamle Dumdum ser smått förvirrad ut och vet nog inte riktigt vad han ska göra. Den där miniatyren till hund gör ju precis vad han vill och matte TILLÅTER att han tar hans leksaker.

Hoppas gamlingen inte flyttar hemifrån nu bara.

Tim har även provat att äta snigel idag. Det smakade uppenbarligen vidrigt för jösses vad han grimaserade. Kate stod brevid och jag tror banne mig hon hånlog lite över den dumme lille valpen som stoppade slemäckel i munnen.

(klicka på bilden så den förstoras, man kan riktigt se hennes 'flin')

Tack & lov så är han iaf som alla valpar. De blir helt slut och faller snabbt ihop i en hög tillslut.

Tänk så lugnt och skönt det är en stund då. De större hundarna drar nästan en lättnadens suck när det lilla monstret somnar.

En stund då de kan få matte HELT för sig själva (och matte får nåt vettigt (men tråkigt) gjort).

Tim & Jonas

2011-06-07T19:35:00.000+02:00

Välkommen hem Tim

2011-06-06T16:43:00.000+02:00

Ja, nu har vi varit iväg och hämtat lille Tim (aka. Piss-Nisse).

Han gör verkligen skäl för sitt smeknamn. När han var fyra veckor var jag och mams & hälsade på honom och hans syskon. Det var tre små kisspölar på altanen och han lade sig i alla tre och sov.

Idag när vi skulle åka hem hände det direkt som han lyftes över till mitt knä. Han pinkade ner hela mig i ren förskräckelse över att hamna nånstans som han inte kände igen sig.

Han grät lite i början av bilfärden men efter en stund var han tvungen att kolla in allt som hände.

Jag var så stolt över lille Tim när vi svängde in på vår uppfart och påpekade högt till lillebror att "Han har minsann inte kräkts trots att det var varmt och kvalmigt och alldeles jättenytt!"

*UELKBLÄRK*

Då spydde den lille goingen rätt ut!!

Tänk om han väntat tre sekunder. Då hade han hunnit ur bilen.

Väl hemma och lös på gräsmattan så fick han träffa gamle Dumdum. Det gick som väntat väldigt bra. Tim har nu fått en egen beskyddare i form av 'En dum en'.;-)

Så fick barnen syn på att vi kommit hem.

Tim blev alldeles till sig i traserna.

'Små människor!! Vad häftigt!!'

'Så här små människor kan man klättra på och pussa & bita i öronen!'

LATTJO!!!

Barnen tyckte detta var superkul.

'Springa kan jag och fort går det.'

'JAG SKA FÖRST!!!'

Han satt still ett par sekunder så jag hann faktiskt få ett par bilder som bevis på att det faktiskt finns ett stopp på den lille rackarn.

Fy faan på ren svenska...

2011-06-02T12:26:00.001+02:00

Hund hittad bunden, skjuten och begravd.

Vad faan säger man egentligen?

Vissa människor är det verkligen skottpengar på.

Sängträning, sjösjuka och scouter...

2011-05-28T00:07:00.001+02:00

Jag har nog aldrig varit med om en jävligare feber. Snacka om Knockout. Det som håller mig någorlunda vaken är ett stadigt intag av Alvedon och en iskall blöt handduk på huvudet som kyler ner skallen lite.

Hundarna är ju som väntat efter att inte ha fått jobba på över en vecka.

Kate är ju 'dum' nog att luras till att träna i sovrummet så henne kan man stimulera lite. Höger/vänster-träning runt sängen och 'Framåt' = kom rakt upp, rakt fram därifrån hon kommenderas. Superlätt med framåt. Det är ju det samma som att få komma upp och gosa en stund med matte.

Gamle Dumdum däremot... Han är inte så dum att han går på den sortens träning bara för att matte är 'LAT' och inte kan få upp arslet ur sängen.

Nähäedå!!!

Rakt fram-kommando gör han gärna. Sen att det inte är lugnt och elegant som önskat är en annan sak. Kan bara säga att jag är jäkligt tacksam över att jag inte har en vattensäng.

Jag hade både varit sjösjuk och fallit överbord vid det här laget när Dumdum sätter igång vågskvalpet efter att han kraschar som en torped i sängen.

Nästa problem efter att han, med ett *krasch-bom-bang*, gjort ett magplask i sängen är att få honom därifrån.

"HAHA, din dumma kärring... Skyll dig själv. Du sa att jag skulle gå raktfram och det gjorde jag. Du sa aldrig hur eller med vilken stil"

Tror tamejfaan att hundskrället gått och blivit scout också, för när han väl landar brevid mig i sängen så slår han läger. Det är nästan så jag undrar när röken ska stiga från lägerelden, för han har då inga planer på att flytta sig.

Höger- och vänsterkommando tar han som ett raktframkommando, förutom de gånger han tittar på mig, fnyser, släpper en fis och går ner till köket och lägger sig.

"Tack, jag förstod svaret. :-/"

Gamle skithund. Mitt hjärtegryn.

Är det fint väder i morgon ska jag sätta mig på trappen och kasta din snuskiga boll åt dig en stund.

VINNAREN ÄR DRAGEN!!!

2011-05-27T15:45:00.000+02:00

Vinnaren i tävlingen om ett SPA-pack är nu dragen.

Ett stort GRATTIS till

Jasmine

som tog hem vinsten.

Till er som inte vann...

TACK

för att ni ville vara med och deltaga i min bloggtävling.

Håll utkik. Man vet aldrig när jag blir på humör för en ny tävling igen.;-)

Jag ber om ursäkt...

2011-05-25T14:58:00.000+02:00

... till er som väntar på resultat i Bloggtävlingen.

Resultatet kommer men just nu är jag sängliggande med Körtelfeber. Har precis kommit ur de värsta feberattackerna och yrslarna men jag misstänker att det inte är över än. Är allergisk mot penicillin och väldigt känslig mot antibiotika. Den antibiotikan jag fått gör inte direkt att jag mår så mycket bättre än.

Så som sagt.... Håll ut. Resultatet kommer när jag orkar sitta upp i mer än tre minuter.

Maskrosmarmelad

2011-05-14T08:28:00.000+02:00

När väl åskan hade passerat idag så åkte regnkappan och gummistövlarna på. Nu skulle det plockas maskrosor.

Hundarna som återhämtat sig från åskchocken var kvicka med ut genom dörren. Kate for som en skottspole runt lagårdsknuten innan jag hann stoppa henne.

Varför?

Jo, hinken jag tog med mig ut är den som jag burit vatten i till fåren hela vintern. Hon trodde det var dit vi skulle.

Hon kom strax tillbaka och tittade frågande på mig. 'Kommer du snart?'. Näpp, det gjorde jag inte.

Jag gick åt motsatt håll där jag sett ett helt hav med maskrosor.

Plockade närmare 5-6 liter och av det fick jag ut nästan 2 liter blomblad.

En sak är då säker...

Man ska vara på gott humör när man ställer sig och rensar maskrosor.

Det är tidsödande, nervpåfrestande och skittråkigt!

I maskrosorna bosätter det sig gärna en liten svart skalbagge. När man plockat en massa blommor så blir även hinken full av dessa små skalbaggar.

När man som jag har väldigt svårt för insekter så är detta en prövning. Jag får halvt panik när det börjar krypa på mig och idag har mååånga krupit runt på mina armar + lite fler ställen. *blärk*

Maskrosmarmelad

4dl vatten

5dl maskrosor (endast de gula blombladen)

5dl syltsocker

1tsk rivet citronskal

Koka upp vattnet & häll det över blombladen.

Låt dra i ca 20minuter.

Sila blomblad och vatten i en silduk, tryck ut så mycket vätska som möjligt. Häll vätskan i en kastrull med tjock botten.

Blanda ner sockret och koka upp. Låt sjuda ett par minuter och rör ner citronskalen.

Skumma noga och häll upp marmeladen i rena varma glasburkar. Förslut direkt och ställ burkarna svalt. Förvaras svalt.

Kolla såna gullungar

2011-05-12T19:33:00.000+02:00

Bloggtävling hos Virre

2011-05-05T13:03:00.001+02:00

Jag deltar i en bloggtävling hos Virre.

Fina priser från Oriflame.

Tävlingen pågår till den 24/5 kl.16,00.

Hagelskur & stängselstöt

2011-05-03T23:29:00.003+02:00

Vaknade och trodde först att det var dimma ute. Efter att jag rest mig upp lite ur sängen visade det sig att det inte alls var dimma. Det var SNÖ!!! Det hade jag inte alls beställt.

Gamle 'Dumdum' blev alldeles till sig i trasorna när han släpptes ut i snön. Kate som redan var på ett uruselt humör (tror hundrackarn har PMS) blev inte direkt på bättre humör.

Snö = Dumdum vräker omkull henne och släpar henne i snön.

När det äntligen slutade snöa gick jag & Kätan ut till fåren.

Dags att flytta dem till en annan äng där de inte syns från vägen.

Har tröttnat på att det rullar in bilar på gården med förare som hänger på tutan tills man tröttnar på att höra tutandet och klampar ut för att fråga vad de vill.

"Jag behöver lamm. Hur många kan jag ta?"

"Vi ska fira och behöver lamm. Jag behöver två lamm men det kan räcka med ett."

"Jag ska ha tre får. Kan jag komma om två veckor och hämta dem?"

eller favoriten;

"Jag kommer på lördag och slaktar lammen jag behöver till festen."

Du kommer och gör vadå???

Jag har oftast väldigt stort tålamod när de kommer uppkörande och frågar om jag har några får eller lamm till salu.

Härom dagen rann sinnet över och den stackarn som körde in på gården fick den skopan som jag hade velat hälla över allihop som kommit.
Jag har inga jävla får eller lamm till salu!!!

Den arme saten kommer nog aldrig våga sig ut på landsbygden igen. Nu sade jag mer än vad som skreks ut här ovan men ni förstår kontentan av det hela.
Jaja, så kan det bli.

Åter till dagen...

Kate fick lite problem med en tacka som hade fått blytyngder i klövarna och stod som gjuten i backen och skyddade sitt lamm. Förståeligt eftersom lammet bara är två dygn gammalt. Kätan löste det snyggt som vanligt. Måste säga att hon är verkligen underbar med tackor som har yttepytte-lamm. Det tar lite längre tid än med gamle Dumdum men vad gör det när hon ingjuter förtroende.?.

Annat är det med gamle Dumdum som gärna går in och gör en O-Goshi på tackan följt av en kombinerad stryp/släpning om hon inte faller in i ledet omgående.

"Matte sa att du ska med men inte på vilket sätt." *eek*

Han fick stanna hemma medans fåren flyttades. Mindre huvudvärk för mig.

När fåren var på plats kom det en hagelskur som hette duga. Kate sprang upp i skogen och lade sig under en gran och väntade ut hagelskuren.

Var jag så smart? Icke då.

Jag fick för mig att jag behövde flytta en av eltrådarna ett hack ner på en stolpe.

Inte nog med att det sved i skinnet av haglet, nu fick jag mig en rejäl smäll av staketet också.

Japp, jag glömde att jag satt på strömmen redan.

En klassisk Jenny.

Lite blandade bilder...

2011-04-23T16:24:00.000+02:00

Kurt & Bengt tar sig gärna en powernap ihop innan de beger sig ut på jakt igen.

Morgan går inte gärna ut med de andra två pojkarna men gillar heller inte när storebrorsan, Kurt, är ute. Han skriker i högan sky när han upptäcker att han är ensam katt inne.

Så här mysigt brukar det bli när Kurtan kommer in igen.

Kate gör som hon brukar när hon varit ute och jobbat. Vräker sig på rygg i närmaste soffa.

Även gamle Bamse är sin vana trogen. Kommer Kate och vill hoppa upp i den soffa som han myser med matte i så visar han hela tandraden.

Bengt har även lyckats med att träffa en av årets första nyvakna huggormar. Ormen bar han upp till mormor & morfar och parkerade den på deras altan innan han linkade hem.

Lite ömklig var han, min 'lille' prins.

Igår föddes det en liten Bull. Med denna färgen hade jag önskat att det vore en tacka så jag kunde behålla den.

Glad Påsk

2011-04-22T14:16:00.000+02:00

Bloggtävlingen - Följa bloggen

2011-04-22T10:07:00.002+02:00

Tror jag var lite otydlig angående lottchans 4. Jag har ändrat inne på inlägget om tävlingen så att det står tydligare vad som gäller. Har även flyttat följrutan till vänster lite högre upp så den syns direkt.

Jag har tyvärr inte bloglovin (stavas det så?) och vet heller inte hur det fungerar.

Ledsen om detta blir lite besvärligt för er som följer nu genom bloglovin.

Bloggtävling - Vinn ett TN™ Spa pack!!

2011-04-20T12:12:00.002+02:00

Nu är det dags för en ny bloggtävling!!

Denna gången är vinsten ett SPA pack från TNI.

Spa pack innehåller en Sugarscrub, en Bodybutter och en Body soufflé.

För att läsa om produkterna går du gå in HÄR.

Hur gör man för att tävla nu då?

Du kan sammanlagt få fyra biljetter.

1. Lämna en kommentar till detta inlägget.

2. I kommentaren skriver du vilken doft du önskar på Body soufflén.

3. Länka till detta inlägget på din blogg eller hemsida.

4. Bli följare till den här bloggen.
(Om du tittar till vänster hittar du 'Följ bloggen här', det är där jag vill att du klickar i för det är genom den jag ser om du följer.)

Tävlingen pågår till den 20/5 kl. 20,00.

Lycka till!

Det närmar sig 3000

2011-04-15T02:22:00.000+02:00

Vadå för nåt??

Jo, besöksräknaren.

När den nått 3000 kommer jag ha en ny bloggtävling. Vad det blir för pris vet jag inte än men det ska nog inte vara några bekymmer att komma på något.

Så håll utkik nu!!

Humlan & hennes valpar

2011-04-14T13:00:00.000+02:00

En liten videosnutt med Derek Scrimgeour

2011-04-11T23:22:00.002+02:00

Jag ligger efter...

2011-04-02T23:32:00.002+02:00

med hundarnas träning.;-)

Trött på magsjuka...

2011-03-28T09:52:00.000+02:00

Redan i torsdags började jag må illa. Det hände inget mer i kroppen än illamåendet förrän i lördags.

Då brakade helvetet löst.

På förmiddagen var Kalle här och slaktade ett bagglamm. Normalt sett är jag aldrig kläkmagad när vi slaktar men helt plötsligt så stod jag och svalde för brinnande livet medans lammet slaktades. Mådde illa och ville bara kräkas.

När vi var klara gick jag in och lade mig på soffan men konstaterade snabbt att det var dags att hämta en hink att ha för säkerhets skull.

Jag låg hela eftermiddagen och önskade att jag skulle få ur mig nåt. Kommer det bara upp så brukar illamåendet släppa ganska snart.

Det hände inte ett jota förrän sent på kvällen och jösses vad det satte igång.

Blev liggande hela söndagen så något jobba av blev det inte.

Vaknade nu på morgonen, kände inget illamående... Sen reste jag mig upp till sittande.

Här är det inte klart än. Nu har magsjukan spritt sig akterut så här är det rent tivoli idag.

Hoppas att det lugnar sig till i morgon för då är det dags att åka ner till Sahlgrenska igen. Denna gången för en lååång undersökning.

Funderar på om jag ska maila ner till dem och boka en säng i förväg.

Besök oftare??

2011-03-14T18:53:00.000+01:00

I lördags hade vi besök av Inga-Lill som ville träffa Border collies och även se dem jobba lite.

Jag valde i förväg att bara ta med mig Kate ut till fåren. Hade jag tagit Bamse så hade Inga-Lill, på nära håll, fått se mig spräcka en ven i pannan i ren frustration. Ville ju inte skrämma henne så gamle 'Dumdum' fick bli kvar inne.

Normalt sett är Kate den mest välkomnande hund man kan tänka sig.

"OH!! En människa!! Den bara MÅSTE älska mig!"

Varpå hon gärna kastar sig handlöst i famnen på alla och gärna slätar av dem lite också.

Nu vet jag inte vad det tog åt henne. Hon hälsade som en NORMAL (läs väluppfostrad) hund. Gick fram och viftade på svansen och lät sig bli klappad. Ingen direkt tendens till att våldföra sig på Inga-Lill.

När vi hälsat flyttade jag ut fåren på gärdet och lät Kätan putta ut dem en bit medans vi 'tvåbentingar' stod och pratade.

Kätan kom tillbaka och lade sig vid oss och låg snällt och väntade på att få nåt kommando.

Tänkte jag skulle visa henne ett hämt men påpekade att de egentligen INTE ska vara så snäva som Kätan gärna gör.

Vad gör hunden??

Jo, hon vidgar ut i en stor fin båge och gör ett kanonupptag!

Hmm?!?!

Ren tur, tänkte jag.

Kate kom ner med djuren, rundade oss och föste iväg dem igen. När jag tyckte de var tillräckligt långt bort kom hon snällt tillbaka och lade sig.

Hundskrället var lugn, lättstyrd, medgörlig och ja, nåt var hon.?.

Hehe, tänkte jag och skickade henne på ett hämt åt andra hållet. Likadant som innan. Djup fin båge, snyggt upptag och spikrak framdrivning!

Vad hade hänt med min annars så förvirrade lättstressade hund som inte tål minsta tryck från min sida?

Hon hade stenkoll på allt.

Skulle visa en delning, eller ja, förklara hur den ska gå till. Inte sjutton skulle jag kunna visa det.

Tydligen så skulle det visas. Kätan gick rätt in och *tjoff* så hade vi en mycket fin delning.

Jag håller fortfarande på och undrar vad som egentligen tagit åt min normalt sett förvirrade docka.

Vi kanske behöver ha besök oftare så hon visar denna sidan igen. Hon gjorde ett kanonjobb och visade Border collien från dess bästa sida.

Jag kände mig mest förvirrad.

Inga-Lill, varmt välkommen åter!

Tacksam Webmaster

2011-03-11T18:17:00.000+01:00

Att vara Webmaster för BDVK, måste jag säga, är en fröjd.

Man hör så många andra som är hemsideansvariga i olika klubbar som klagar på att de får så dålig backning från sina klubbar. De får i samband med detta även klagomål för att sidorna inte uppdateras ofta nog.

Jag kan inte säga annat än att jag är Tacksam för vår klubb. Styrelsen kontaktar mig direkt när det är nåt som ska in på hemsidan. Likaså instruktörerna och medlemmarna.

Det flyter hela tiden på och ha gjort så ända sedan jag tog över som webmaster.

♥TACK BDVK ♥

för att ni gör mitt arbete som webmaster enkelt och roligt.

VINNAREN I BLOGGTÄVLINGEN!!!

2011-02-28T22:59:00.000+01:00

Vinnaren är dragen!

Ett stort GRATTIS till

care69

Kontakta mig om vilken av smakerna du vill ha.

Druva eller Mango/Passion

Vad roligt att så många ville vara med.

Håll ögonen öppna för det kommer garanterat fler tävlingar.

Välkomna då också.

K9 Competition

2011-02-28T14:20:00.000+01:00

Nu när jag fått hem mina sponsorprodukter var jag naturligtvis tvungen att hiva ner hundarna i duschen.

Bamse var som vanligt måttligt road av att bli duschad. Med tanke på att han är en stor lortgris så tycker jag att han, efter drygt 12 år, borde förlikat sig med att bli duschad. Egentligen tror jag att han njuter lite men surgubbe som han är så kan han ju inte visa detta.

Efter Bamse var det 'Kätans' tur. Hon är lättare att få in i duschen. Henne behöver man inte beordra in utan bara tala om vart hon ska. Det skulle aldrig falla dem in att gå in frivilligt.

Resultatet efter K9 Competitions produkter lät inte vänta på sig.

Redan innan hundarna hunnit torka färdigt såg jag att pälsen glänste mycket mer.

Den var även mycket lättare att borsta ut.

Bamse är, om möjligt, mer ömhårad än jag och när jag satte igång med borsten morrade han lite i början men han kom av sig. Det gjorde inte ont alls. Borsten nästan 'rann' genom pälsen.

Igår tänkte jag låta schampo och balsam bekänna färg.

Här skulle det schamponeras för fullt i mitt eget hår. De som känner mig vet att mitt hår ser ut som en trasslig risbuske vare sig det är nytvättat eller inte. Inte blir det bättre av att mina mediciner gör håret sämre heller.

Efter duschen när håret torkat fick jag en smärre chock när jag fick se mitt hår i spegeln.

Det var glansigt och såg inte alls ut som en död risig buske.?.

Idag när jag klev ur sängen gick jag till spegeln och drog fingrarna genom håret. Lika blankt fortfarande och inga tovor.

Här kommer det användas K9 till hundarna OCH mig hädanefter.

Denna sprayen var också en överraskning.

Den sprayade jag på hundarna en stund innan vi skulle ut till fåren. Det är ju fruset i marken än så det blir inte så mycket smuts som fastnar på hundarna men inne i fårstallet blir det alltid lite skit som kommer med.

När vi var färdiga och kom tillbaka till huset sopade jag av hundarna med handen och det lilla som hundarna fått i pälsen bara 'rann' av. Hundarna var lika rena när de kom in som de var när de gick ut.

Ett annat plus med produkterna;

De luktar jättegott. Inte för starkt utan alldeles lagom. Hundarna luktade inte ens 'blöt hund' när de kom från duschen. ;-)

Vill du handla deras produkter?

Gå in på Häromi för bästa priserna.

De är värda varenda krona.

Som uppfödare får du specialpris.

Kontakta då K9 Competition.

Sov gott min älskade lilla 'Moder Jord'

2011-02-25T17:02:00.000+01:00

För drygt 13 år sedan hämtade jag och Mattias ett litet knyte i Gusseröd, Ljungskile.

Detta lilla ljuvliga monster var Embla.

Hon har haft ett underbart liv där hon fått göra allt hon älskar.

Gräva efter och jaga sork.

Ta hand om 'sina' bebisar.

Alla bebisar var hennes. Det spelade ingen roll om det var hennes valpar, kattungar, människobebisar, föl, kycklingar etc.

Hade hon fått chansen hade hon förmodligen försökt även med en elefantbebis.

Hon var verkligen Moder Jord i liten förpackning.

Förutom att vara mamma så var hennes favoritstunder att få gå med matte ut på promenader utan de stora hundarna. Bara ha egen 'mammitid'.

Bilden är från en promenad vid vårat favoritställe. Bäcken. Hon hade klättrat upp på stenen och satt sig.

Hon såg så underbart drömmande ut där hon satt.

Denna gamla damen hade ett otroligt stort hjärta.

Hon var en fighter som inte tog skit från nån.

Koll hade hon på Allt!

Hade man inte vetat om vad som var fel på henne nu så hade man aldrig kunnat gissa att hon var dålig.

Samma ös som hon haft i hela sitt liv. Hade inga problem med att hänga på de större Border collierna. Tack vare henne har de fått lära sig att vara ännu snabbare i svängarna än de varit. Det var de tvugna till för att hänga med.

Det sista hon gjorde i detta jordeliv var att, när hon fick sprutan, vända upp huvudet, spänna blicken i veterinären och morra. Inte nog med det utan hon fortsätter morra och reser sig upp på frambenen.

Två sekunder senare var hon borta.

Hon fick sista ordet!

Sov gott min älskling.

Du kommer att saknas för alltid.

Kropp säljes i befintligt skick.

2011-02-18T13:33:00.000+01:00

Hjärnan relativt nyservad, vissa fel kan dock finnas.

Balansen är det lite si & så med men tänk på det som en billig fylla.

Yrseln får du på köpet. Den är oftast ganska rejäl.

Lederna är lite tröga och ömma emellanåt men de funkar. Ryggen är tyvärr inte av bästa kvalitet men det tar vi inget extra för.

Befintligt lager i form av piller och sprutor medföljer vid försäljningen. Dessa behövs för att hålla lite kvalitet på varan.

Hörsel är nästan obefintlig på höger öra men vad gör det? Nu har du den perfekta ursäkten till varför du 'inte lyssnade'.

"Åh tyvärr, jag hörde inte på det örat."

Immunsystemet är nästan obefintligt men tänk vad kul det är när det inte funkar. Du vet aldrig vad du kommer drabbas av för sjukdom. Förkylningar, magsjuka, feberattacker mm mm hoppar glatt på dig och kniper till för att få stanna och göra ditt liv lite intressantare.

Iof så blöder just denna kroppen lite som den vill ändå men den sköter sig inte helt fel, nästan bara.

Ibland dyker texten ERROR upp framför ögonen när du talar. När ERROR dyker upp så tappar du ord och ibland glömmer du helt vad du pratade om.

Lite förvirring ingår också. Placerar saker som telefoner, nycklar etc på de mest underliga ställen tex i kylen, i stallet, i tallriksskåpet mm mm. Sakerna brukar dyka upp igen efter ett tag så det är inget att oroa sig för.

Du måste lära dig att skriva upp saker för annars är det en garanti att du glömmer möten mm.

EX på förvirring.

Du kommer få lätt att förvirra dig även på väg till toaletten. Du börjar gå mot toa, viker av mot köket, stannar till där och undrar varför du är uppe och ränner.

Går tillbaka till soffan och sätter dig. Undrar fortfarande varför du gick ut i köket.

Så plötsligt minns du pga av att blåsan gör sig påminnd.

En sak är säker...

Du får aldrig tråkigt med den här kroppen.

Humörsvägningarna kommer och går, förvirringen gör att du måste tänka till, hörseln stör inte när du väl vant dig och alla sjukdomar som lurpassar och bara väntar på att få attackera gör att du är allert gentemot din omgivning.

Så.... Högstbjudande eller bytes mot en robotdammsugare.

Vinsten till Bloggtävlingen

2011-02-18T10:57:00.000+01:00

Idag kom vinstflaskan till BLOGGTÄVLINGEN .

Bara 10 dagar kvar nu innan tävlingen avslutas. Vill ni vara med men inte har anmält er. Passa på medans det fortfarande finns tid.

Lite bilder på bröderna brothers - Kurt & Morgan

2011-02-13T10:38:00.000+01:00

Kurt har blivit lite större sen i somras när han kom hit. Även hans lillebror...

Morgan bor här. Han kom i höstas.

Denne lille herrn är väldigt skygg men vi jobbar på att han ska bli mindre rädd.

Det går framåt och nu har han t.o.m tillåtit att främlingar fått klappa honom.

Gossarna har iaf Väldigt roligt med varandra. Bengt är inte leksugen längre så Kurt blev otroligt glad när Morgan kom hit.

Nu leker de 'hela havet stormar' var och varannan dag. Ju större de blir, ju räddare blir jag. De är som tornados där de drar fram. Jag börjar fasa för vad som kommer gå i kras.

Men men... Det har fantastiskt roligt.

Kätan hälsar från soffan.

Houdinigänget (fåren) vill inte gå ut i den kalla snön så hon ligger inne och gottar sig i soffan istället.

Hon kan verkligen konsten att slappa.

(Tänk om ändå gamle Dumdum kunde lära sig det.)

Utlåvade bilder från köket

2011-02-12T21:06:00.000+01:00

Nyfyndade hörnskåpet. 70kr på loppis!!

ME LIKE!!!

Ett sätt att....

2011-01-28T22:13:00.000+01:00

... komma ihåg vänsterkommandot om man tränar med engelska kommandon för första gången.

BloggUtmaning...

2011-01-26T19:28:00.000+01:00

Hoppade på denna utmaningen inne på
Himmel & Hav.

Häng på du också.

1 – Hur länge har du bloggat?

Tror det är ca 3 år eller nåt.

2 – Hur många bloggar återvänder du till regelbundet som läsare?

Mellan 5 och 10 stycken.

3 – Av de bloggar du läser, hur många procent är dagboksbloggar och hur många är ämnesbloggar?

Ca 30 / 70 kanske.

4 – Tycker folk som känner dig att du är dig själv i din blogg?

Det tror jag. Hoppas jag. ;-)

5 – Har du hittat en fungerande gräns för hur privat du vill vara i din blogg, eller tänjs den gränsen hela tiden?

Jag håller nog den gränsen som jag känner mig bekväm med. Öppen men ändå inte för mycket. Jag skriver inte om sånt som känns För privat.

6 – I vilken utsträckning bloggar du för att få bekräftelse, tror du?

Inte ett dugg. Det är kul att folk läser bloggen men jag bloggar mest för min egen skull. Jag brukar alltid säga att 'Det som inte står i min hjärna (kalendern) finns inte'. Bloggen hjälper mig att komma ihåg om jag gjort nåt speciellt någon dag. Det är lätt att gå tillbaka och kolla.

7 – Har du träffat folk IRL (in real life) efter att ha fått kontakt med dem via bloggen?

Ja, riktigt roligt faktiskt.

8 – Tror du att det kan vara skadligt för vissa personer att blogga?

Skadligt? Nä, det kan jag inte tro att det är. Då får man allt skriva några riktiga tokigheter och leva sitt liv genom bloggen. Tror inte att det är så många som gör det.

9 – Hur ser bloggandets nackdelar ut, för dig?

Ser inga direkta nackdelar med att blogga. Trivs man inte med att blogga eller hittar en massa negativt så är det bara att gå ifrån datorn och sluta med bloggandet.

10 – Tror du att du fortfarande bloggar om två år?

Ja, det tror jag säkert att jag gör.

Jag är en periodare när det kommer till bloggandet. Ibland bloggar jag bara, nästa period är jag ute på Facebook och nästa är jag ute på olika forum.

Fyndat på IKEA

2011-01-20T23:41:00.000+01:00

Vi bestämde oss för att ta en sväng ner till IKEA idag eftersom Mams hade en ledig eftermiddag.

Jag skulle handla nytt porslin.

Efter många år med mitt gamla porslin var det dags för nytt. Har tröttnat rejält på det jag haft nu.

Innan jul när jag & lillebror var på IKEA hade jag sett en porslinsserie som jag ville ha.

Den går i den stil som jag gillar. Det perfekta var att den, förutom att den såldes styckvis, även såldes som set.

Jag köpte två 18-pack så nu har jag tolv av varje del av ARV - tallrikar.

Hittade även en snygg bricka som jag ville ha.

Det slutade med att jag köpte två stycken då de var nedsatta rejält i pris.

Från 99kr till 19kr/st.

ME LIKE!!!

Det var dags att införskaffa en ny huvudkudde och jag har hört mycket gott om denna (Gosa Hassel) så ikväll ska den invigas.

Även hundarna fick sitt. Handlar alltid nåt gosedjur till dem när vi är på IKEA.

Det är egentligen bara Bamse som är road av dem men de får ändå var sitt var gång.

Denna gången blev det råttor som följde med hem. Gamle 'Dumdum' blev alldeles till sig när han såg mig hala upp dem ur påsen. Jag håller alltid fram alla på en gång så han får välja en. Denna gången sniffade han länge och väl på dem innan han snabbt ryckte åt sig en.

Han såg Kätan som kom in i köket och tänkte väl att det var säkrast att hugga en innan matte gav en till henne innan han valt först.

Bengt's öga

2011-01-18T20:42:00.000+01:00

När jag vaknade i morse upptäckte jag att Bengt hade kommit in efter nattens bravader.

Hans vänstra öga var igensvullet och det rann grönt gegg ur det.

(Förutom det gröna gegget så påminde han om Sylvester Stallone i slutet av alla Rocky filmerna.

Ni vet så där oigenkännligt svullen i fejjan och med en hel regnbåges färger. Hade han vrålat "ADRIAN" så hade jag snarare ringt en exorcist än en veterinär.)

Snäll som han alltid är så lät han mig göra rent det utan några protester. Jag bände och vred i hans ögonlock för att kunna spola rent i ögat. Inte ett knyst sa han.

Eftersom han var så pass igenmurad och dessutom hade rivsår i hela ansiktet så var jag rädd att han kanske skadat ögat.

Ringde till veterinären och fick en tid till eftermiddagen.

Klockan närmade sig tid till att stoppa in honom i en transportbur.

När jag plockade fram transportburen blev jag lite fundersam. Han är ju bra mycket större än nån annan katt jag haft OCH starkare.

Hur fasen skulle jag få in honom i buren?

Jag samlade ihop hans fram- och bakben i var hand, satte min haka mot hans huvud och sköv in honom i buren.

Tack & lov för att han är så snäll.

Han höll sig lugn hela tiden i bilen.

Inne hos veterinären öppnade jag buren så han fick komma ut och veckla ut benen. Han sträckte snabbt ut sig, tog en lov runt rummet och satt sen i mitt knä och kramades.

Matte är bra att ha när nåt är otäckt.

Han var hur snäll som helst under undersökningen trots droppar i och spolning av ögat.

Hans hinnor hade klarat sig. Han var bara lite mörbultad.

När han var färdig och skulle in i buren igen blev jag lite osäker. Nu hade han ju blivit inföst i buren en gång. Skulle det gå utan blodutljutelse igen?

Jajemensan, det gick utmärkt.

Min snälle prins.

Innan vi körde till apoteket för att hämta hans medicin svängde vi in en snabb sväng till Fru Mobergs. När mams kom ut i bilen upptäckte hon att Bengt inte var kvar i buren. Hon hade snabbt hittat honom men när jag satte mig i bilen sa hon inget om det till mig.

Min vana trogen så körde jag bak handen mot buren. Djuren brukar alltid lugna sig när de känner sin människas doft.

Började undra varför mina fingrar inte stötte emot gallret till burens dörr.?.

Vände mig om och tittade på buren.... men.... vad...???

Va faan!!! Han har vrängt dörren In i buren!!!

Japp, Bengan hade upptäckt att om man använde tillräckligt med kraft så gick det att vränga dörren inåt och sen klääämma sig förbi och ut i 'frihet'.

Jaja, han fick vara lös i bilen. Han var ju lugn och snäll så det gjorde inget.

Väl hemma igen så möttes vi i dörren av två hundar som snabbt kastade sig över honom med nosar och tungor.

(Jag ger mig sjutton på att kattrackarn gick och ojade sig för de två 'vårdarna' som självklart gick på allt och gjorde allt för att trösta och tvätta den 'stackars' katten.)

Tänk att denne lille vilden har blivit en stor luns som är det snällaste man kan hitta (om man inte är räv, mink eller något annat oinbjudet).

Min Prins!

Bloggtävling!!!!!

2011-01-17T13:05:00.000+01:00

Besöksräknaren har ju passerat 2000.

Tycker det är dags för en liten BLOGGTÄVLING!!!

Varje deltagare kan få två lotter.

Alla är välkomna att deltaga.

För att få lotter krävs:

*1 kommentar = 1 lott

*1 kommentar + länk till detta inlägg
på sin blogg / hemsida = 2 lotter

Vinst är en flaska Tahitian Noni Family i Druva 750 ml eller Mango/Passion 750ml.

Tävlingen pågår till den 28/2-2011.

Då lottas en vinnare fram.

Om du vill veta mer om dryckerna kan du läsa om dem HÄR.

Självklart kan du deltaga även om du inte har en blogg eller hemsida. Lämna då en kommentar bara.

Kommentar = 1 lott
Kommentar + länk = 2 lotter

Lycka till alla!!