Jag har nog aldrig varit med om en jävligare feber. Snacka om Knockout. Det som håller mig någorlunda vaken är ett stadigt intag av Alvedon och en iskall blöt handduk på huvudet som kyler ner skallen lite.
Hundarna är ju som väntat efter att inte ha fått jobba på över en vecka.
Kate är ju 'dum' nog att luras till att träna i sovrummet så henne kan man stimulera lite. Höger/vänster-träning runt sängen och 'Framåt' = kom rakt upp, rakt fram därifrån hon kommenderas. Superlätt med framåt. Det är ju det samma som att få komma upp och gosa en stund med matte.
Gamle Dumdum däremot... Han är inte så dum att han går på den sortens träning bara för att matte är 'LAT' och inte kan få upp arslet ur sängen.
Nähäedå!!!
Rakt fram-kommando gör han gärna. Sen att det inte är lugnt och elegant som önskat är en annan sak. Kan bara säga att jag är jäkligt tacksam över att jag inte har en vattensäng.
Jag hade både varit sjösjuk och fallit överbord vid det här laget när Dumdum sätter igång vågskvalpet efter att han kraschar som en torped i sängen.
Nästa problem efter att han, med ett *krasch-bom-bang*, gjort ett magplask i sängen är att få honom därifrån.
"HAHA, din dumma kärring... Skyll dig själv. Du sa att jag skulle gå raktfram och det gjorde jag. Du sa aldrig hur eller med vilken stil"
Tror tamejfaan att hundskrället gått och blivit scout också, för när han väl landar brevid mig i sängen så slår han läger. Det är nästan så jag undrar när röken ska stiga från lägerelden, för han har då inga planer på att flytta sig.
Höger- och vänsterkommando tar han som ett raktframkommando, förutom de gånger han tittar på mig, fnyser, släpper en fis och går ner till köket och lägger sig.
"Tack, jag förstod svaret. :-/"
Gamle skithund. Mitt hjärtegryn.
Är det fint väder i morgon ska jag sätta mig på trappen och kasta din snuskiga boll åt dig en stund.
