Vaccination av ett gäng galningar

Var och vaccinerade ALLA hundarna idag. Jösses vilken cirkus! De två vuxna hundarna smet förbi mig ur bilen och valparna visste helt plötsligt inte hur man går i koppel. Fick med hjälp tag på de två stora som plötsligt utvecklat en viss dövhet när det handlade om inkallning. Jag har nog de enda hundarna som kastar sig av glädje mot veterinärens dörrar. De två stora flög närmast in genom den öppna dörren medans valparna cirkulerad åt varsitt håll runt människoben. Vips så satt benen fast, invirade i två koppel som i varsinn ände hade en hysterisk valp.:O

Svetten lackade om mig, lyckades trassla ut benen, fick med mig småfisarna in, tappade taget om de stora & var inom loppet av 3 minuter nära att börja grina. *suck*

Mina hundar som är välkända hos veterinären av alla de anställda blev snabb...t infångade. "Nämen, är goingarna här!" Kan ju erkänna att jag hade ett helt annat namn om dem på tungan än goingarna.

In på ett rum släppte alla odjur och sjönk ner på en stol. Veterinären kom in och möttes av fyra sjövilda men lyckliga hundar. *GODISTANTEN!!*

Lite förvånad undrar hon om jag verkligen tagit mig dit själv med alla hundarna. Nej, det hade jag inte men jag hade fått skicka hem min kära mor direkt efter att hon släppt av mig och odjuren för naturligtvis hade jag glömt Alla vaccinationsintyg mm.*suck igen*

Vi började med valparna under tiden medans vi väntade på mams. Ojojoj... Funderar allvarligt på att skaffa vandrande pinnar!

Innan vi var klara med valp nummer två klev mams in. Hon visste inte vilket rum vi var i så hon hade frågat om i vilket rum Al Qaida höll till. "Åh, menar du Border collie-goingarna?:D De är i rum 2."

Tack & lov för min Kate. Hon kunde iaf sköta sig. Hon satt där och såg nästan ut att skämmas över ungdomarna. Al Qaida, ledaren Tim med sina trogna följeslagare Argh & Alfh, fick nästan även veterinären att börja svettas.

Till slut var allt äntligen klart.

Det är fanimej lättare att vaccinera en hel flock med grisar mot rödsjuka än vad det var att vaccinera dessa monster idag!!!

Kate's valpar födda 4/7-2012 Till Salu

Kate's valpar har börjat bli stora nu.

e: Lille Dees Jim V1790/2006 (Måsarps Kennel)

u: Kate V1394/2007

Nu är det pojkarna kvar som letar efter nya hem. De är väldigt framåt, sociala, nyfikna & självständiga.

Tuffa små pojkar med mycket charm.

Aikh (hane) - TILL SALU

Alfh (hane) - TILL SALU

Argh (tik) - SÅLD

För mer info: 0703 - 95 17 04

Snart kommer de

Nu är det bara en vecka kvar innan Kate ska valpa. Hon är beräknad till den 5/7.

Hon har alltid varit en slank hund och på sätt & vis är hon det fortfarande men hon påminner ändå om ett hängbukssvin just nu.

Jobbar gör hon fortfarande men bara små jobb och det är tur att jag har tid för det går lååångsamt. Hon har minsann inte bråttom längre. 'Jag kommer, jag kommer, lugn och fin matte, ta det lugnt.' hihihi

Eftersom hon älskar att ligga på rygg försöker hon med det nu också. Snacka om att se ut som en valross. Kan meddela att hon låter som en också. Hon snarkar och fiser om vartannat.

Ska bli roligt med lite puppisar i huset igen.

Trevligt avbrott i vardagen

Igår ringde systeryster och frågade om jag ville följa med henne till Munkedal. Hon skulle på träningsutställning med Iggy.

Hade inget för mig och mådde rätt så okej så visst, jag hängde på.

Väl på plats träffar vi Irene. En av de goaste manniskor jag känner. Hon har kenneln Pappinovas och föder upp Papillon. Med sig hade hon Nattiz. En sån söt liten sak till hund. Jag föll direkt.

Hur det gick till är jag fortfarande lite osäker på men helt plötsligt hade systeryster och Irre fått mig att ställa mig i kön med Kate för att anmäla oss till utställningen.

Snacka om att jag kände mig bortkommen. Detta var helt nytt för mig. Blev anvisad till vilken ring vi skulle vara i och där parkerade jag mig med Kätan. Sin vana trogen så la hon sig på rygg och skulle gosa. Bäst att passa på nu när matte äntligen satt sig på marken.

Systeryster och Iggy (Bohusklippans Iggy Pop) var inne i sin ring och visade upp sig. Iggy skötte sig mycket bra. Han är ju bara 5 månader och då är man full i bus men han var så duktig så.

Han hade god kontakt med sin matte, den lille skrutten.

♥Mosters troll.♥

Irre och Nattiz. De är vana ringrävar.;-)

Här är vi på språng inne i ringen. Jag hade sån tur som fick en väldigt trevlig människas hjälp. Hon talade om för mig hur och vad jag skulle göra och det var tur det för jag hade inte en susning.

Hon kommer direkt efter mig med sin vackra Bearded Collie.

Tänk vilken tur att det finns hjälpsamma människor. Blev väldigt glad och tacksam.

Ibland blev det lite skutt också.

Både jag och Kätan är ju helt ovana vid såna här tillställningar. Först och främst bara det här med att springa med henne vid min sida, I KOPPEL. Vete sjutton om inte det var första gången. När hon ska springa brukar hon ju vara lös.

Nästa grej var det här med att stå uppställd. Öhh, ok.... Kate var till en början lite misstänksam mot detta. Enda gången matte säger till henne att stå är i duschen, varför skulle hon stå nu?? Nä, det var lite konstigt, tyckte hon men 'okej då, jag står väl då.'

Irre's söta Nattiz.

Söt som socker.

Underbara Irre och Nattiz.

Denna tiken och Kate kom på delad 5: plats. Jo, det är en renrasig hund. Det finns bara ett tiotal av denna rasen i Sverige men jag har naturligtvis redan förträngt rasens namn. Det var nåt som liknar 'Aioli'.

Vad fick kate för omdöme då?

Jo, detta:

Lagom stor hund. Vacker päls. Har ögon för matte. Vill vara till lags. Snälla ögon. Rör sig med glädje. Fin ögonkontakt med förare. Trevligt visad.

Hon skötte sig så fint, min sessa. Min goa duktiga Kate.♥

♥

Rån vs. Rån???

Reportage i Härliga Hund

I mitten på December hade jag besök av en reporter här. Vi hade en jättetrevlig stund vid köksbordet med te och nybakt kaka.

Idag fick jag se resultatet. Tidningen landade i affären.

Kristin fångade det väldigt bra. Rubriken 'Hundarna är Jennys livscoacher' passar alldeles perfekt. Djur ger fantastiskt mycket och man lär sig väldigt mycket av dem. Inte bara om dem utan även om sig själv.

Hoppas ni gillar reportaget.=)

Champis- Den vallande kaninen

'Klippt till' Dina...

Nu är det dags att börja klippa kaninerna.

Först ut är Dina. En viltgrå trevlig liten dam. Hon var väldigt stilla och samarbetsvillig så trots små problem med själva klippningen så gick det väldigt bra.

Här på bilden är hon precis flyttad från kaninhuset till mitt köksbord.

Pälsen borstas igenom innan klippningen börjar.

Började med klippmaskinen men helt plötsligt ville den inte vara med längre. Det syns tydligt på bilden vart jag övergick till att klippa med saxen. Inte roligt att klippa en kanin med sax när händerna sprängvärker.

Till slut var hon färdigklippt iaf. Även klorna fick sig en omgång.

Brevid henne ser ni högen med päls som klipptes av. Detta är ändå bara pälsen från rygg och sidor. Det som var under magen, på benen & runt rumpan slängde jag. Det var ca 1/3 i mängd som den högen brevid Dina.

Badbollar, bogblad & en galen bärsärk

Här inne är det inte särskilt aktivt just nu. Det är inte särskilt aktivt nånstans faktiskt för min del.

Tackorna är högdräktiga och ser ut som badbollar med ull. Ingen vallning alltså. Kate är den enda som får följa med till fåren just nu. Hon får flytta dem lite ibland när en ny ensilagebal ställs in i hagen och så får hon samla dem när det ska kollas klövar. Det har blivit en hel del klövkoll här eftersom det är konstant blött. Har funderat på att skaffa simfötter, cyklop och snorkel till fåren.

Gamle Bamse har fått fårförbud nu. Han är mer än lovligt förvirrad när han försöker valla. Det blev för mycket stress på fåren så nu får han nöja sig med att hjälpa 'mormor' med hennes höns istället. Han är faktiskt ganska nöjd med det.

Sen har vi Tim. Ja, starten på vallningsträningen har blivit uppskjuten. Den lille skrutten ska opereras den 18/1 i höger bogled. Han har fått Osteochondros. Ganska skönt ändå att det upptäcktes nu. Då har han hela vinter/våren på sig att bli bra. Förhoppningsvis är han okej igen när vallningskurserna startar.

Igår och inatt snöade det äntligen. Som jag och gammelman (Bamse) väntat på snön. Äntligen kan vi göra snöänglar igen. Ellr vi förresten. Jag gör snöänglarna och han dödar dem! Har jag tur så hinner jag undan innan han går till attack som värsta galna bärsärken.

Tim som fick uppleva snö för första gången blev alldeles ställd av att marken var vit (och iskall). Han tog några trevande steg i snön innan han kom på att det var skitkul med snö.

Kate var som vanligt inte särskilt imponerad av snön. 'Usch! Kallt och jäkligt, släpp in mig igen!'

Tog på henne täcket. Då gick det bättre. Har väl aldrig varit med om en hund som är så frusen som hon är.

Nä, nu är det dags att göra något vettigt. Hej så länge.

Hundus Idiotus

NÄR NI HAR LÄST DET HÄR FÖRSTÅR NI VAD ALLA ICKE HUNDÄGARE REDAN BEGRIPIT ...

Hundus Idiotus = latin för hundägande, är en sjukdom med långdraget förlopp.den kan drabba alla oavsett kön ålder eller tidigare ställning i samhället. Tendensen tyder på att den i vissa fall är ärftlig, långtids-studier har visat på att tillfrisknads procenten är låg.

Första symtomen är en önskan efter egen hund, sjukdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund,då ses de ute i vilket väder som helst, till och med i hagel och drivis och under bästa sändnings tid på tv, vandrande ute på gatorna likt zombies med sina hundar.

Ett annat symtom som är väldigt vanligt är att, personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen ,samt en ansiktsfärg från hög röd till en blåaktig nyans vilt skrikande KOOOM HIIIIT!!!

(Erfarenheten säger att man ej bör få kontakt med den hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.)

Annars ses ofta hundägaren stående i gatukorsningen och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare,trots att de bevisligen aldrig har träffats tidigare.

I ett senare stadie ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter,samt en lättsinnig inställning till pengar.

Tidigt på mornar företrädelsevis lördag-söndagar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck, små fällbara tältstolar, hundfilt, hundar, sömniga ungar samt motsträviga livspartners. Efter varierande timmar av bilkörning tillbringas dagen enligt följande exempel.......

*Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt stirrandes på andra patienter som springer runt i en ring. Därefter springer dom själva runt ett par varv och får då olikfärgade plastband som dom ibland visar glädje över och ibland besvikelse.

Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15öre, uppskattade utgifter för en sådan här dag är mellan 500-1000 kr eller ännu mera.

 

Det finns även andra symtom som man kan se här, ex patienten ses springa omkring i skog och mark med ett långt snöre mellan sig och hunden. Om hunden någon gång stannar till vid en pinne så kan stor glädje och tillfredställelse ses hos patienten.

Behandling:

När ovan nämnda symptom känns igen finns det inte längre någon tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandling torde vara resultatlös.

Vetenskapliga undersökningar har bevisat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom besvärlig. Då de i regel är ganska glada och nöjda kan man med gott samvete låta dom hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårat samhälle....

Undertecknat av

Leg, psykiater

Besse R,Wisser

Indiana Jones i Border colliekostym

Han är engagerad i allt han gör, i ungefär 3 sekunder men ändå, han är engagerad. Behöver du hjälp att söka efter nedgrävda skatter så bistår han väldigt gärna med hjälp. Precis som Indiana Jones är han fashinerad av vad för skatter som kan dölja sig i markerna.

Han gräver upp allt från gamla rötna ägg till betongfundament. Tack vare detta behöver du inte klippa klorna på honom. Han sköter den biten alldeles utmärkt själv.

Man skulle kunna tro att han är en väldigt smart hund eftersom han är en Border collie men se, skenet bedrar. Han har minne som en guldfisk. Det enda han kommer ihåg med all säkerhet är vart maten serveras. Han ÄLSKAR mat och äter det mesta. Detta syns dock inte på honom då han är smal som en speta.

Att inbilla sig att han skulle lugna ner sig för att en tass skadas är att vara helt ute och cykla. Denna hunden lever sitt liv i 150 knyck, så för att ha denna honom krävs en hel del av ägaren. Man måste vara smart. Inga krav på att man ska platsa i Mensa men det gäller att båda hjärnhalvorna samarbetar.

Trots att han inte är den starkast lysande lampan så är han inte dum så man måste ha lite hundkunskaper för att klara av honom. Han är nämligen ganska primitiv.

Han är den där hunden som ingen vill ha. Han sliter ut allt ur en påse om han får chansen. Det spelar ingen roll vad det är i påsen men det ska ur den. Allt från papper till en äcklig blöja.

Enda sättet att få honom att inte hitta på några hyss är att stänga in honom i hans bur ett par timmar. Där varvar han ner och sover. Det är att rekommendera att även DU passar på att vila den stunden. Du kommer behöva den.

Tycker du att ditt hår är tråkigt? Vill du liva upp det med lite slingor? Ta över denna varelsen så kommer de gråa håren som på beställning. Du kan förresten räkna med ett och annat magsår också.

När du är ute på tävlingar och träningar med annan hund så sköter han sig faktiskt riktigt bra. Så länge han är kopplad vid tjuderpinnen så sover han ganska lugnt och bryr sig inte så mycket om omvärlden. (se bild ovan)

Skulle han däremot komma lös så kan du med all säkerhet räkna med att han är nån annanstans och hittar på små lustigheter. Om alla andra inte är roade av hans små spex rör honom inte i ryggen ett enda dugg.

 

Så, vet du inte hur det är att vara konstant orolig?

Vet du inte hur bra en BC kan gräva upp din tomt på två röda?

Vet du inte hur snabb en BC är?

Vet du inte hur grisig en BC kan vara?

Vet du inte hur man mår när en BC driver dig till vansinne?

Vet du inte hur länge en BC kan leva och göra ditt liv till en rent he...te?

Då är du det perfekta offret... hrm, harkel, hmm... Den perfekta ägaren menar jag.

Eftersom han har en tass med några brutna ben för tillfället så är han extra billig.

7000kr eller högstbjudande.

Kan tänka mig ett gäng ensilagebalar i byte.

Dansens utveckling

Titta på filmen, så rolig.

Bloggtävling på butiksbloggen

Klicka på länken så kommer du direkt till tävlingen.

TÄVLING

LYCKA TILL!

Det är då själva fasen....

När man Äntligen får energi och ligger i med en massa som man inte kunnat göra för att man varit dålig, vad händer då???

Jo, då går kroppaset i strejk Igen!

Minsta lilla jag pressar den så slår den till nödbromsen och blir för mottaglig för bacillusker åt både höger & vänster.

Ytterligare en antibiotikakur. Blir så trött.

Visserligen har jag inte haft bihåleinflammation sen i samband med operationen så det var ju ett tag sen. Men jag tycker att, har den hållt sig väck så länge så kan den fortsätta med det.

Nu vet jag ju varför den slog till ordentligt. Det är öppet i skallen och det läcker genom bihålan. Kan saker ta sig ut så kan naturligtvis äckelbacillusker ta sig in och VIPS så har man en saftig inflammation.

Så här ser jag ut just nu och känner mig ännu fräschare.

Nä, nu får det banne mig vara bra med den här skiten.

Kära kroppen!

Om jag smygstartar nästan gång du behagar bli bra och inte pressar för mycket, kan du låta bli att jävlas då?

Ensilagehämtning med spänning

Ja, nu är det slut på betet för i år. Alltså dags att börja fodra fåren med ensilage.

Hämtade traktorn och gav mig iväg till Hasse.

Vägen dit var utan problem och Hasse lastade på balarna.

När jag skulle hemåt igen höjdes pulsen en aning.

Gav mig av från Hasse och allt gick lugnt och fint. Traktorn väsnades nåt så in i helsike att jag sjöng för full hals för att överrösta vrålandet från vidundret.

Närmade mig järnvägen och i sista stund såg jag att det blinkade vid övergången.

Hävde mig på bromsen och fick stopp på traktorn precis innan jag körde under första bommen som kom farandes ner.

Att få stopp på traktoraset är inte det lättaste. Man måste vara i klass med Magnus Samuelsson för att med lätthet lyckas köra den röda faran. Här är det muskelservo som gäller och många kilo som måste läggas på bromsen för att den ska reagera snabbt.

Lite spännande att ge sig ut i trafiken med andra ord.

Tur att det är nära till Hasse.

Allt gick iaf väl och fåren har nu fått sin mat.

Vad gillar ni den här fluffen.

Denna chinchillafärgade fluffen heter Helmer. Han är inte fullpälsad än men när han är det kommer pälsen vara ca 7cm lång. Då klipper jag av den och gör garn som mamma får sticka nåt trevligt av.

Här har vi två viltgrå damer. Doreta & Dita.

Sen är det min pussgurka Konrad. Han är relativt nyklippt så han ser lite löjlig ut just nu. Han har samma färg som honorna på bilden ovan.

Han är nåt så go. Ska kela konstant när man är i närheten. Lyfter man upp honom så lägger han sig tillrätta i famnen och ska klias. Slutar man klappa och klia honom så buffar han med näsan.

'Fortsätt! Mer gos.'

Kaninutställning på Nuntorp i Brålanda

I dag for jag och lillebror iväg till Nuntarps Naturbruksgymnasium. Det var kaninutställning där som vi ville ta en liten kik på.

Väldigt många fina kaniner. En uppsjö av färger, pälslängder, stora och små kaniner. Alltifrån jättestora Belgiska jättar till yttepyttiga Dvärgharar.

Vi fick se flera vackra angoror i ett flertal färger.

Jag vill absolut ha vita angoror men det finns ett litet hinder. De har röda ögon och för en person med ögonfobi är det väldigt besvärligt. Har otroligt svårt för röda ögon, glosögon, ljust ljust blå ögon mm mm, för att inte tala om linser med diverse färger och mönster. Huvaligen. Mår illa bara av att tänka på det.

Jag ska jobba på min fasa för rödögda vita angoror.

Men men...

En liten viltgrå herre, som fått namnet Konrad, fick följa med oss hem idag. Han har minsann inga röda ögon.

Jag tar tillbaka en del av förra inlägget!!

"Att få reda på att man, bokstavligt talat, har hål i huvudet igen gör inte så mycket längre. Inte heller att man måste höja en dos som man vet kommer göra förbaskat ont i början. Inte ens en ny medicin pga att ytterligare en sak inte funkar i kroppen.

Inte när man får andra nyheter som glädjer så mycket som att slippa en dag med fruktansvärt illamående och kräkningar."

Jag vill ha tillbaka det extra illamåendet om jag kan slippa hur det är nu!

Mår illa konstant nu istället. Det spränger i kroppen.

Vid minsta ansträngning, såsom tex. att föra ett samtal eller gapskratta, börjar det trycka i huvudet och läckaget är ett faktum.

Är helt utmattad. Bara att gå ut till brevlådan och in igen känns som att ha sprungit ett maratonlopp. Vill bara sova men det kan jag naturligtvis inte. Även att sitta här framför datan är en pärs men jag är så förbannat trött på att ligga och knappt orka ta mig ur sängen.

Ska be brodern plocka fram spinnrocken åt mig, sen är det bara att skaffa ull. Nu jäklar ska jag spinna. Det kan väl inte vara så jobbigt om jag sitter på sängkanten.;-) Då behöver jag ju bara luta mig bakåt så ligger jag igen.;-)

'Hôl i hôvet'

För ett tag sen hade jag en riktig praktförkylning. Snorade och nös omvartannat. Vid en av nysningarna kände jag att det klickade till i huvudet. Längst bak i näsan mot bihålan till.

Tänkte inte så mycket på det till en början men när förkylningen avtog och näsan slutade snora började jag ana ugglor.

En väldigt speciell, men dock bekant, lukt började kännas i näsan. Efter ett tag började jag bli tröttare och tröttare, vid minsta lilla ansträgning så gick jag nästan i däck och det började spränga i huvudet.

I torsdags fick jag nog och gick till vårdcentralen. Läkaren talade snabbt om att han var väldigt osäker och att detta var utanför hans expertisområde. Han sa ändå att om det blir värre så var det bara att dyka upp så skulle han göra allt han kan för att hjälpa. Vi beslöt detta eftersom jag skulle ner till Sahlgrenska idag och de är specialister på min sjukdomsbild. Vi hade ändå våra aningar om vad som hänt.

Väl nere på Sahlgrenska gjordes först de vanliga grejerna. Vikt, längd och diverse blodprover. Slapp röntgen och ögonkontrollen.

Så var det dags för läkaren.

Visst var det som vi misstänkt.

Jag hade nyst så att det blev ett hål i väggen mellan bihåla och näsa. Eftersom det inte läkt helt i huvudet så hade det börjat läcka spinalvätska. Det var den jag kände lukten av.

Nu är, som tur är, inte hålen jättestora. Det rinner inte en massa vätska ur näsan men det är ändå ett visst läckage och det har hållt på ett tag. Därför sprängvärker det nu emellanåt i huvudet och den 'trevliga' känslan av att ögat försöker fly från skallen infinner sig titt som tätt.

Eftersom jag hade en förkylning när detta hände och jag nu håller på att åka på förkylning igen så har det blivit inflamerat. En ny antibiotikakur igen alltså.

Fick reda på lite annat av farbror doktorn också. Är tvungen att höja dosen på tillväxthormonet igen.

Doshöjning = Smärta

Kommer bli två till tre 'underbara' veckor medans dosen höjs och kroppen vänjer sig.

Fick ytterligare en ny medicin. Sköldkörteln producerar för dåligt så även där behövs det nu ersättning.

Det bästa sparar vi till sist.

Prolaktinvärdet sköter sig ganska ordentligt just nu så snälla doktorn föreslog att vi skulle halvera dosen på äckelmedicinen. Gissa vem som nästan kastade sig runt halsen på honom. Nu behöver jag bara må riktigt illa en gång i veckan.

TJOHO!!!

Att få reda på att man, bokstavligt talat, har hål i huvudet igen gör inte så mycket längre. Inte heller att man måste höja en dos som man vet kommer göra förbaskat ont i början. Inte ens en ny medicin pga att ytterligare en sak inte funkar i kroppen.

Inte när man får andra nyheter som glädjer så mycket som att slippa en dag med fruktansvärt illamående och kräkningar.

Just det...

När jag kom hem hade jag ström igen! I HELA huset!

Hurra för el-killen!

Blixtrande proppar och osande eder...

För två dagar sedan började propparna gå i huvudskåpet tillsammans med propparna i nästa skåp.

Även igår strulade det. Fick ordning på det och allt var lugnt.

I morse, strax innan 06,00 väcktes jag av hundarna. Nåt var fel. Slog upp kôrpgluggarna och konstaterade att det inte fanns nån ström i huset.

FÖRBANNAT!!

På med en tröja, morgonrock, stövlar, fulmössan och halsduk. Tur man inte har så många grannar att skrämma slag på när man är så stiligt klädd i ottan.

Masade mig ut med jyckarna i släptåg.

JÖSSES!!!

Två av tre proppar i huvudskåpet, två av tre huvudproppar till huset och fyra av nio till lagårn hade smällt. Det hade blivit ett rejält överslag.

Fick snabbt ström i lagårn och ut på tråden till fårhagen. Nu var det dags för huset.

Vill ni veta hur nyårsfirande ser ut i oktober? Kom hit så ska ni få se.

Det sprakade löst rejält.

Muttrade ilsket medan jag gick in och ringde paps.

Han kom ner och jag vallade runt honom mellan elskåpen och vi kom fram till att vi behövde hjälp.

Muttrade ännu en osande ramsa medans jag gick in och ringde elverket. Han kom ut och konstaterade att det var fel nånstans på vår linje. Alltså den delen som de inte fixar gratis. Tack för det på en söndag. Så fick han fick syn på plintarna på gräsmattan och frågade om vi möjligtvis sett nån kabel när vi grävde för dem.

Hmm, jodå, i somras när vi började gjuta plintarna (till altanen som förmodligen inte blir klar förrän 2015) 'hittade' jag elledningen som går från huvudskåpet till huset. Med hittade menar jag touchade. Det syntes inget mer än ett litet märke på ca 1-2mm. Sen i juli har det legat och bränt inne i kabeln för tydligen räckte det att man touchade den.

Det var bara att gräva upp hålet igen (lillebror fixade) och jedrans vilket hål det var nu i kabeln. Det var ingen tvekan över vart problemet hörde hemma.

Elfirman kommer imorrn och fixar kabeln.

Just nu har vi bara ström på kontoret i huset. En fas som fungerar bara.

Lagårn funkar också.

Så vems fel är detta nu då??

Jo, MITT (och gamla elkablar)!!

Hur fasiken kunde jag tro att det inte gjorde nåt att bara peta på en kabel?

Speciellt när den är från '1800-frösihjäl'!!

Nu ska jag ta med mig vattenkokaren till fårhuset och koka tevatten. Sätter jag i kontakten på kontoret går propparna igen.

Klövkontroll i racerfart

Att ha en hund till hjälp i fårhanteringen är för mig en nödvändighet men ibland, ja ibland, blir det kaos.

Tyckte att det var dags att kolla klövarna på fåren nu när det regnat så nedrans mycket. Vill ju inte att de ska åka på klövröta.

Tog med mig Kate in i hagen och hon samlade snabbt och smidigt ihop djuren. Det gick lugnt och fint och jag hann tänka att 'åh, vad lätt och bra det här kommer gå'.

ZWOSCH!!!

Nånting for in förbi mig och helt plötsligt var det får precis överallt.

Vrålade; BAMSE!!! så det ekade över hela bygden för nog fanken var det han. Ingen annan har sån effekt på får som han. Fick efter mycket om och men stopp på hundskrället, som för stunden blivit HELT döv. Vet inte vad som tog åt honom.

Så la sig lugnet och Kate samlade ihop djuren igen. När fåren stod lugnt i en klunga gick jag in bland dem, böjde mig ner och lyfte upp ett fårben.

POM PANG! (och upp for gubben) Nä, det gjorde han inte men jag hade fullt sjå att inte sätta mig pladask på blöta backen när fåren kastade sig åt alla håll på en gång. Kastade en blick mot gamlingens håll. Han var inte skyldig denna gången!? Även Kate låg still.

Men va f....??

Så såg jag nåt svart som virvlade förbi. TIM! Det lilla monstret hade upptäckt att strömmen var avslagen så han vågade sig in i hagen. Som tur är så orkar han inte tänka så länge så hans virvlande stannade snabbt av.

Än en gång fick Kate samla ihop djuren.

Hur var det då med klövarna? Jodå, de såg Väldigt fina ut. Det tackar vi för.

Den som tycker att det är tråkigt med får har ingen vallhund.