Det är då själva fasen....

När man Äntligen får energi och ligger i med en massa som man inte kunnat göra för att man varit dålig, vad händer då???

Jo, då går kroppaset i strejk Igen!

Minsta lilla jag pressar den så slår den till nödbromsen och blir för mottaglig för bacillusker åt både höger & vänster.

Ytterligare en antibiotikakur. Blir så trött.

Visserligen har jag inte haft bihåleinflammation sen i samband med operationen så det var ju ett tag sen. Men jag tycker att, har den hållt sig väck så länge så kan den fortsätta med det.

Nu vet jag ju varför den slog till ordentligt. Det är öppet i skallen och det läcker genom bihålan. Kan saker ta sig ut så kan naturligtvis äckelbacillusker ta sig in och VIPS så har man en saftig inflammation.

Så här ser jag ut just nu och känner mig ännu fräschare.

Nä, nu får det banne mig vara bra med den här skiten.

Kära kroppen!

Om jag smygstartar nästan gång du behagar bli bra och inte pressar för mycket, kan du låta bli att jävlas då?

Ensilagehämtning med spänning

Ja, nu är det slut på betet för i år. Alltså dags att börja fodra fåren med ensilage.

Hämtade traktorn och gav mig iväg till Hasse.

Vägen dit var utan problem och Hasse lastade på balarna.

När jag skulle hemåt igen höjdes pulsen en aning.

Gav mig av från Hasse och allt gick lugnt och fint. Traktorn väsnades nåt så in i helsike att jag sjöng för full hals för att överrösta vrålandet från vidundret.

Närmade mig järnvägen och i sista stund såg jag att det blinkade vid övergången.

Hävde mig på bromsen och fick stopp på traktorn precis innan jag körde under första bommen som kom farandes ner.

Att få stopp på traktoraset är inte det lättaste. Man måste vara i klass med Magnus Samuelsson för att med lätthet lyckas köra den röda faran. Här är det muskelservo som gäller och många kilo som måste läggas på bromsen för att den ska reagera snabbt.

Lite spännande att ge sig ut i trafiken med andra ord.

Tur att det är nära till Hasse.

Allt gick iaf väl och fåren har nu fått sin mat.

Vad gillar ni den här fluffen.

Denna chinchillafärgade fluffen heter Helmer. Han är inte fullpälsad än men när han är det kommer pälsen vara ca 7cm lång. Då klipper jag av den och gör garn som mamma får sticka nåt trevligt av.

Här har vi två viltgrå damer. Doreta & Dita.

Sen är det min pussgurka Konrad. Han är relativt nyklippt så han ser lite löjlig ut just nu. Han har samma färg som honorna på bilden ovan.

Han är nåt så go. Ska kela konstant när man är i närheten. Lyfter man upp honom så lägger han sig tillrätta i famnen och ska klias. Slutar man klappa och klia honom så buffar han med näsan.

'Fortsätt! Mer gos.'

Kaninutställning på Nuntorp i Brålanda

I dag for jag och lillebror iväg till Nuntarps Naturbruksgymnasium. Det var kaninutställning där som vi ville ta en liten kik på.

Väldigt många fina kaniner. En uppsjö av färger, pälslängder, stora och små kaniner. Alltifrån jättestora Belgiska jättar till yttepyttiga Dvärgharar.

Vi fick se flera vackra angoror i ett flertal färger.

Jag vill absolut ha vita angoror men det finns ett litet hinder. De har röda ögon och för en person med ögonfobi är det väldigt besvärligt. Har otroligt svårt för röda ögon, glosögon, ljust ljust blå ögon mm mm, för att inte tala om linser med diverse färger och mönster. Huvaligen. Mår illa bara av att tänka på det.

Jag ska jobba på min fasa för rödögda vita angoror.

Men men...

En liten viltgrå herre, som fått namnet Konrad, fick följa med oss hem idag. Han har minsann inga röda ögon.

Jag tar tillbaka en del av förra inlägget!!

"Att få reda på att man, bokstavligt talat, har hål i huvudet igen gör inte så mycket längre. Inte heller att man måste höja en dos som man vet kommer göra förbaskat ont i början. Inte ens en ny medicin pga att ytterligare en sak inte funkar i kroppen.

Inte när man får andra nyheter som glädjer så mycket som att slippa en dag med fruktansvärt illamående och kräkningar."

Jag vill ha tillbaka det extra illamåendet om jag kan slippa hur det är nu!

Mår illa konstant nu istället. Det spränger i kroppen.

Vid minsta ansträngning, såsom tex. att föra ett samtal eller gapskratta, börjar det trycka i huvudet och läckaget är ett faktum.

Är helt utmattad. Bara att gå ut till brevlådan och in igen känns som att ha sprungit ett maratonlopp. Vill bara sova men det kan jag naturligtvis inte. Även att sitta här framför datan är en pärs men jag är så förbannat trött på att ligga och knappt orka ta mig ur sängen.

Ska be brodern plocka fram spinnrocken åt mig, sen är det bara att skaffa ull. Nu jäklar ska jag spinna. Det kan väl inte vara så jobbigt om jag sitter på sängkanten.;-) Då behöver jag ju bara luta mig bakåt så ligger jag igen.;-)

'Hôl i hôvet'

För ett tag sen hade jag en riktig praktförkylning. Snorade och nös omvartannat. Vid en av nysningarna kände jag att det klickade till i huvudet. Längst bak i näsan mot bihålan till.

Tänkte inte så mycket på det till en början men när förkylningen avtog och näsan slutade snora började jag ana ugglor.

En väldigt speciell, men dock bekant, lukt började kännas i näsan. Efter ett tag började jag bli tröttare och tröttare, vid minsta lilla ansträgning så gick jag nästan i däck och det började spränga i huvudet.

I torsdags fick jag nog och gick till vårdcentralen. Läkaren talade snabbt om att han var väldigt osäker och att detta var utanför hans expertisområde. Han sa ändå att om det blir värre så var det bara att dyka upp så skulle han göra allt han kan för att hjälpa. Vi beslöt detta eftersom jag skulle ner till Sahlgrenska idag och de är specialister på min sjukdomsbild. Vi hade ändå våra aningar om vad som hänt.

Väl nere på Sahlgrenska gjordes först de vanliga grejerna. Vikt, längd och diverse blodprover. Slapp röntgen och ögonkontrollen.

Så var det dags för läkaren.

Visst var det som vi misstänkt.

Jag hade nyst så att det blev ett hål i väggen mellan bihåla och näsa. Eftersom det inte läkt helt i huvudet så hade det börjat läcka spinalvätska. Det var den jag kände lukten av.

Nu är, som tur är, inte hålen jättestora. Det rinner inte en massa vätska ur näsan men det är ändå ett visst läckage och det har hållt på ett tag. Därför sprängvärker det nu emellanåt i huvudet och den 'trevliga' känslan av att ögat försöker fly från skallen infinner sig titt som tätt.

Eftersom jag hade en förkylning när detta hände och jag nu håller på att åka på förkylning igen så har det blivit inflamerat. En ny antibiotikakur igen alltså.

Fick reda på lite annat av farbror doktorn också. Är tvungen att höja dosen på tillväxthormonet igen.

Doshöjning = Smärta

Kommer bli två till tre 'underbara' veckor medans dosen höjs och kroppen vänjer sig.

Fick ytterligare en ny medicin. Sköldkörteln producerar för dåligt så även där behövs det nu ersättning.

Det bästa sparar vi till sist.

Prolaktinvärdet sköter sig ganska ordentligt just nu så snälla doktorn föreslog att vi skulle halvera dosen på äckelmedicinen. Gissa vem som nästan kastade sig runt halsen på honom. Nu behöver jag bara må riktigt illa en gång i veckan.

TJOHO!!!

Att få reda på att man, bokstavligt talat, har hål i huvudet igen gör inte så mycket längre. Inte heller att man måste höja en dos som man vet kommer göra förbaskat ont i början. Inte ens en ny medicin pga att ytterligare en sak inte funkar i kroppen.

Inte när man får andra nyheter som glädjer så mycket som att slippa en dag med fruktansvärt illamående och kräkningar.

Just det...

När jag kom hem hade jag ström igen! I HELA huset!

Hurra för el-killen!

Blixtrande proppar och osande eder...

För två dagar sedan började propparna gå i huvudskåpet tillsammans med propparna i nästa skåp.

Även igår strulade det. Fick ordning på det och allt var lugnt.

I morse, strax innan 06,00 väcktes jag av hundarna. Nåt var fel. Slog upp kôrpgluggarna och konstaterade att det inte fanns nån ström i huset.

FÖRBANNAT!!

På med en tröja, morgonrock, stövlar, fulmössan och halsduk. Tur man inte har så många grannar att skrämma slag på när man är så stiligt klädd i ottan.

Masade mig ut med jyckarna i släptåg.

JÖSSES!!!

Två av tre proppar i huvudskåpet, två av tre huvudproppar till huset och fyra av nio till lagårn hade smällt. Det hade blivit ett rejält överslag.

Fick snabbt ström i lagårn och ut på tråden till fårhagen. Nu var det dags för huset.

Vill ni veta hur nyårsfirande ser ut i oktober? Kom hit så ska ni få se.

Det sprakade löst rejält.

Muttrade ilsket medan jag gick in och ringde paps.

Han kom ner och jag vallade runt honom mellan elskåpen och vi kom fram till att vi behövde hjälp.

Muttrade ännu en osande ramsa medans jag gick in och ringde elverket. Han kom ut och konstaterade att det var fel nånstans på vår linje. Alltså den delen som de inte fixar gratis. Tack för det på en söndag. Så fick han fick syn på plintarna på gräsmattan och frågade om vi möjligtvis sett nån kabel när vi grävde för dem.

Hmm, jodå, i somras när vi började gjuta plintarna (till altanen som förmodligen inte blir klar förrän 2015) 'hittade' jag elledningen som går från huvudskåpet till huset. Med hittade menar jag touchade. Det syntes inget mer än ett litet märke på ca 1-2mm. Sen i juli har det legat och bränt inne i kabeln för tydligen räckte det att man touchade den.

Det var bara att gräva upp hålet igen (lillebror fixade) och jedrans vilket hål det var nu i kabeln. Det var ingen tvekan över vart problemet hörde hemma.

Elfirman kommer imorrn och fixar kabeln.

Just nu har vi bara ström på kontoret i huset. En fas som fungerar bara.

Lagårn funkar också.

Så vems fel är detta nu då??

Jo, MITT (och gamla elkablar)!!

Hur fasiken kunde jag tro att det inte gjorde nåt att bara peta på en kabel?

Speciellt när den är från '1800-frösihjäl'!!

Nu ska jag ta med mig vattenkokaren till fårhuset och koka tevatten. Sätter jag i kontakten på kontoret går propparna igen.

Klövkontroll i racerfart

Att ha en hund till hjälp i fårhanteringen är för mig en nödvändighet men ibland, ja ibland, blir det kaos.

Tyckte att det var dags att kolla klövarna på fåren nu när det regnat så nedrans mycket. Vill ju inte att de ska åka på klövröta.

Tog med mig Kate in i hagen och hon samlade snabbt och smidigt ihop djuren. Det gick lugnt och fint och jag hann tänka att 'åh, vad lätt och bra det här kommer gå'.

ZWOSCH!!!

Nånting for in förbi mig och helt plötsligt var det får precis överallt.

Vrålade; BAMSE!!! så det ekade över hela bygden för nog fanken var det han. Ingen annan har sån effekt på får som han. Fick efter mycket om och men stopp på hundskrället, som för stunden blivit HELT döv. Vet inte vad som tog åt honom.

Så la sig lugnet och Kate samlade ihop djuren igen. När fåren stod lugnt i en klunga gick jag in bland dem, böjde mig ner och lyfte upp ett fårben.

POM PANG! (och upp for gubben) Nä, det gjorde han inte men jag hade fullt sjå att inte sätta mig pladask på blöta backen när fåren kastade sig åt alla håll på en gång. Kastade en blick mot gamlingens håll. Han var inte skyldig denna gången!? Även Kate låg still.

Men va f....??

Så såg jag nåt svart som virvlade förbi. TIM! Det lilla monstret hade upptäckt att strömmen var avslagen så han vågade sig in i hagen. Som tur är så orkar han inte tänka så länge så hans virvlande stannade snabbt av.

Än en gång fick Kate samla ihop djuren.

Hur var det då med klövarna? Jodå, de såg Väldigt fina ut. Det tackar vi för.

Den som tycker att det är tråkigt med får har ingen vallhund.