Träningskväll i Rabbalshede

Igår var det dags för träningskväll hemma hos Kate´s uppfödare.

Jag & Kate stod och väntade medans några hundar med förare gick före. Under tiden medans vi väntade passade Kate på, sin vana trogen, att morra och göra utfall mot alla andra stackars, inget ont anandes, hundar.

För att förvilla henne en stund gick vi och tittade på kaninerna. Det funkade ända tills jag tröttnade på att titta på dem. Jag ville ju se när de andra vallade.

När det blev vår tur betedde hon sig som om det var jag som varit trög och inte fattat att hon borde släppts på fåren direkt när vi kommit på plats.

På väg mot fåren satte hon fart. Det vet ju alla att får, de springer fort. Självklart måste man ha högsta växeln i då.
Sprang fort var något denna flocken inte gjorde.

Hon såg väldigt fundersam ut när hon nådde flocken och den knappt flyttade sig.

'Har de ben under magen tro???'Vi ställde oss en kort stund och funderade på hur vi skulle gå tillväga. Detta var nåt som varken jag eller Kate var vana vid."Anteckning i loggboken; Vissa får rör sig uppenbarligen långsamt."
Efter en snabb funderare började vi jobba med fåren. I söndags provade Kate på fösning för första gången och som den matte jag är såg jag mitt tillfälle. Får som går i slowmotion hinner jag med. Jag hinner se vad som händer och inte bara se vad som hänt.

Fösningen gick bra och även drivningen. Några små missar här och var men inget som störde.

När vi kom till fållan var det en tacka som tröttnat på att förflyttas runt ängen. Så fort Kate kom i närheten började hon stampa med foten. När hon kom för nära måttade hon med huvudet.

De var inte lättad att få in i fållan eftersom den här tackan stod som skydd utåt för resten av flocken.

Till slut tröttnade Kate och högg i luften så det small, mitt framför snoken på tackan. Hon hajade till så pass att hon kom ur balans och flyttades med resten av flocken in i fållan.

När de skulle ur fållan hade hon samlat sig och var redo för en nu dust med den vidriga hunden. Nu hade Kate tröttnat rejält. Hon är inte van vid så trögflyttade får och var tvungen att tänka till hela tiden.

Hon rundade snabbt flocken inne i fållan och när alla andra gick ut följde tackan efter.

Detta var en kväll som krävde mycket tänkande från Kate. Jag är så nöjd med hennes framsteg. Hon blir bättre och bättre på nåt vid varje träning.

Behöver jag påpeka att det var en väldigt trött hund som jag hade med mig hem. Hon somnade nästan mitt innanför dörren. Jag snubblade in över henne.

Vi var två trötta men nöjda varelser som somnade framför TV´n.