Det kom en åskknall och den följdes av nåt som brakade till i köket (en stol välte). Det fortsatte väsnas genom hallen så jag vänder mig om för att se vad det är frågan om.
Mot mig kommer Bamse som ser halvt galen ut. Han kommer rusande genom hallen, vidare in till mig på kontoret OCH KASTAR SIG UPP i mitt knä.
Visst är det trevligt med en hund eller en katt i knät emellanåt men detta var en smula för mycket.
En vuxen BC hane som spänner ut varenda klo (anteckning till mig själv: KLIPP HANS KLOR!!!) och gräver in dem i mina ben är allt annat än skönt.
Han ligger nu och skakar mer och mer för varje åsksmäll som kommer. Vägrar att gå ner på golvet gör han också. Ögonen är uppspärrade och han stirrar vilt omkring. Försöker lugna ner honom men inte förrens lillebror kommer hem kliver han ner. Så fort han får syn på honom trycker han sig nära så brorsan höll på att hamna på köksgolvet med näsan före.
Nu har det slutat åska och hundarna sover lugnt på golvet igen.
Bamse har aldrig tidigare varit rädd för åska, smällare, raketer, pistolsmällar eller gevärssmällar. Han har alltid varit den trygga som alla tytt sig till. Nu har han på gamla dar börjat bli mer & mer nervös för allt ovanstående.
Jag har märkt på honom att han börjat reagera när det smäller men dagens reaktion var första gången under hans tioåriga liv.
Då har man en hund till som behöver lugnande på påsk & nyår.=(
Nu är Kate den enda som, än så länge, inte bryr sig när det smäller.
Min gamle älskling som alltid kommer ha den största platsen i mitt hjärta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar