För ett ca par veckor sen mådde jag pest när det var träningsdags. Att stanna hemma var ändå inget att tänka på. Hunden går före.
När det var min tur att äntra fältet med Kate hände nåt. Visst kan hon smyga sig lite för nära ibland och imitera en krokodil när hon blir stressad men det här var annorlunda.
Med ut på fältet hade jag ett blodtörstigt monster. Gång efter annan gick hon in för att bita.
Seg i huvudet som jag var kunde jag inte ens försöka komma på vart felet var. Jag lade henne ner för att försöka gå igenom hjärnkontoret om vad som kunde felas.
Då kom tränare M fram och sade att hon visste vad det var. Tack och lov så verkade hon ha rätt.
Vallningen är ju egentligen en jakt. Den är också kontrollerad (normalt sett iaf). Eftersom jag mådde så fruktansvärt dåligt som jag nu gjorde blev det helt plötsligt Kate´s jobb att lägga bytet. Normalt sett är det flockledaren som ska göra detta men hon kände så tydligt att jag mådde dåligt så hon såg det som sin uppgift att tillfälligt ta över det jobbet.
När vi skulle ut andra vändan så hade jag piggnat på lite grann så då gick det BETYDLIGT bättre.
Som tur är kom inga får till skada.
Efter en träning som vi hade hemma hos min gamle tränare (*jag bockar och bugar* Obiwan) i söndags fick vi konstaterat en hel del om hur känslig min madam egentligen är. Hon har känselspröten en halvmeter på utsidan kroppen angående hur jag mår. Hon är även enormt kommandokänslig. Det blir viskningsmetoden ett tag framöver.
2 kommentarer:
Ja, det är nog viktigare än vad man tror det där - hur man själv mår eller agerar. Hunden är känslig, och jag har själv märkt vad mycket bättre det går i vallningen om man håller sig lugn och försöker förstå varför hunden gör fel, i stället för att bara bli arg på den, som jag har en tendens att bli. Jag strävar nu efter att vara så cool jag bara kan inför helgens tävlingar i Malung :-)
Jag tränade ihop med en som hade sin BC som servicehund också - kände av mattes blodsocker - och den hunden gick absolut inte att valla med om mattes blodsockernivå låg fel.
Samspelet är större än man kan förstå tror jag, vilka fantasiska hundar vi äger :-)
Aj aj AJ!!! Mina pellar!
När jag är ur form så läser Troy av mig o är väldigt försiktig med mig. Visst känner de sånt!
Skicka en kommentar