Blev ombedd att skriva några rader till klubb-bladet om tävlingen igår.
Detta är vad jag skrev:
Trekamp i Sjuntorp
Den 1/11 klockan 10,00 gick starten för Trekampen. Trekampen är en vallningstävling mellan BDVK, Vallhundsringen och Sjuhäradsvallarna.
När vi kom fram till tävlingsplatsen var vi inte riktigt säkra över vad som stod på dagens agenda. Vi visste att det skulle vare en IK-1 bana och en plojtävling. IK-1 banan var vi på det klara med vad som krävdes. Plojtävlingen däremot hade vi ingen aning om.
Laguppställningarna skrevs upp på tavlan. Första tävlanden ut på banan var från Sjuhäradsvallarna, nästa från BDVK, tredje från Vallhundsringen osv.
Att gå en IK-1 bana med oerfarna hundar gav blandade resultat. För vissa gick det jättebra medans andra hade sämre resultat.
För egen del var jag, trots resultatet, väldigt nöjd med min hund.
Hon såg fåren direkt och var på hugget. Jag skickade höger och hon gick ut skapligt. När hon var ett tiotal meter från fåren stannade hon upp, vände sig om och tittade undrande mot mig. Hon hade nog inte räknat med att det skulle vara så långt fram till djuren.
Jag gav henne kommando igen om att gå höger. Hon pep iväg direkt men precis innan hon kom fram till djuren förvånade hon mig.
Hon skar av och rundade fåren från vänster istället.
Om jag skickat vänster och hon gjort så hade jag inte blivit förvånad eftersom hon ännu har lite svårigheter med det hållet, men höger??? Det var nog det sista jag förväntat mig.
Jag fann mig iaf snabbt och ropade iväg nästa kommando. Eftersom hon rundat upp åt vänster fick vi nu problem. Det var dragning tillbacka till fårstallet åt höger och det var åt det hållet det nu bar iväg. Jag kommenderade henne vänster för att runda flocken och få styrt upp dem mot banan igen.
Hon tog vartenda kommando och kämpade riktigt bra men tyvärr lyckades hon inte få dem på rätt köl.
Vi tappade djuren men jag var lika glad för det. ’Kätan’ tog alla kommandon och gjorde sitt bästa. Det var allt jag kunde begära av henne.
I IK hade vi 6 st ekipage med och ingen av dem hade gått en IK bana tidigare. Alla utom jag och Kate tog sig runt och de gjorde det riktigt bra.
När IK´t var klart var det dags för lunchpaus. Det var redigt råkallt ute så samlingen runt grillen var stor. (Misstänker att det inte bara var korv som alla var ute efter.) I lunchpausen byggdes även banan om. Även hur plojtävlingen skulle genomföras förklarades under lunchen.
Varje klubb hade valt ut fyra ekipage. Dessa fyra parades ihop i team om två. Varför???
Jo, plojtävlingen gick ut på samarbete. I första teamet valdes Sture och Jan-Inge, i det andra Sandra och Lennart.
Banan var i stort sett densamma som IK banan förutom att fållan nu var utbytt mot ett Malteserkors.
Malteserkorset var det som alla deltagare verkade mest oroliga över. Det visade sig att det var inte så svårt när samarbetet var gott. Alla klarade det.
Plojtävlingen gick till som så att båda förarna skickade sina hundar samtidigt. De fick välja själva om hundarna skulle skickas åt samma eller var sitt håll. De flesta skickade åt vart sitt håll.
Svårt att säga vilket som var bäst. Båda alternativen funkade.
När hundarna var skickade drev de tillsammans ner fåren till förarna, rundade dem och stolpen, vidare för att tillsammans fösa fåren de första två ’benen’. Vid tredje benet valde de flesta att dela lite på sig. En förare gick framför flocken och den andra bakom. Hundarna arbetade fint med att driva/fösa fåren mot korset.
När de var framme vid korset kom det som förarna bekymrade sig för.
Fåren skulle inte drivas rakt igenom för att sen runda och föras igenom som brukligt.
Nej, nu skulle fåren bara drivas halvvägs in för att sen fösas ut åt höger. De skulle alltså drivas igenom i vinkel.
Förarna placerade sig på var sida om ’ingången’ och lät hundarna flytta fåren försiktigt in genom korset. Nu gick det inte att ha för hög fart eftersom det då lätt kunde sluta med att fåren sprang rakt igenom.
Som sagt, alla teamen klarade det och gick av banan med smått förvånade men stort leende ansikten. (En smula lättnad kunde också anas.)
BDVK kom på en tredje plats. Sjuhäradsvallarna vann pokalen detta år och får därför också äran att stå för tävlingen nästa år.
Det ser vi fram emot.
Dagen kan sammanfattas som mycket lärorik. Vi som var med hade fantastiskt roligt. Vi frös en hel del, var nervösa lite emellanåt och skrattade nästan konstant.
Måste även nämna det jättefina lotteriet de hade anordnat. Flera deltagare gick därifrån med varma arbetshandskar, fina vatten/foder byttor, otroligt fina handgjorda kuddar av fårskinn, mm mm.
Tack för en väldigt trevlig dag.
Därför är bastu så populärt just nu
4 år sedan
1 kommentar:
Tänk när dötterna pratade Malteserkors första gången för mig. Jag tyckte de sa Malteserkorsning, o att det var en "ny" fårras! Undrade varför de skulle blanda mina får med dessa nya på kursen! Vilket gott skratt jag bjöd dem på! Det är ju ett dubbelt kors av grindar, att valla får i, det vet jag ju nu.
Skicka en kommentar