Fårflyttning, hästar och en j#?&#%)/& harv....

Allt började väl.

Hundarna visste direkt att nu var det inte bara träning. Nu var det arbete på G.

Bamse brukar normalt sett rusa ner till fårens hage och lägga sig platt & stirra på dem.

Inte nu. Nu var det jobb på gång och då är det bäst att hålla sig på fötter.Han är ju inte den som får jobba mest längre, till hans förtret. Blir man 11 år om ca en månad så får man faktiskt finna sig i att ungdomen får dra det lite tyngre lasset.

Kate blev ivägskickad för att hämta fåren.Fortfarande var allt väl.

Lat som man gärna är ibland så tänkte jag gena över ena hagen istället för att gå upp längs grusvägen.

Kate flyttade dem lugnt och stilla upp längs hagen. Fåren hann beta och Kate kunde ta en paus i gräset.Då brakade det till bakom mig.
Skvätten som jag så höll jag på att hoppa ur skorna.

Bakom mig kom en väldigt nyfiken Stina (hon heter egentligen Giordanii) travandes mot oss.Visste jag inte att hästarna var där??

Jo, egentligen visste jag det men naturligtvis förträngde jag det eftersom jag inte såg dem när vi gick in i hagen. Nackdelen med träd i hagar. Djuren kan stå dålda.

Självfallet så kom resten av hästarna också fram för att titta på de ulliga sakerna som kom in i hagen.I tumultet som uppstod lyckades jag vrida till ena knät.

Hur??

Jo, medans jag kommenderade hundarna runt hästarna för att få undan fåren gick jag baklänges för att ha koll på vad som hände.
Önskade att jag haft ögon i nacken.

Helt plötsligt snubblade jag till.

Famlade i luften för att hålla balansen och lyckades.

Lyckades låta bli att ramla men jag lyckades också vrida till knät rejält.

Jag hade klivit rätt i en harv.Tillslut fick hundarna undan fåren från hästarna och vi kunde fortsätta.

Kate samlade ihop djuren medans jag linkade i förväg.När vi kom ut på grusvägen mötte vi Embla. Hon hade inte gått genom hagen utan tog vägen upp. Hon satt och väntade på oss.

Nu fick båda hundarna trycka på fåren för helt plötsligt fick de för sig att de ville ner på ängen igen.Nästan framme.

Nu skulle vi bara förbi mina föräldrars hus också.

Så fick båda hundarna trycka på dem igen.

De här fåren är galet springiga i normala fall men när de upptäckte alla buskar och smågranar längsmed vägen fick plötsligt bromsolja i klövarna.Äntligen framme!!!

Saltsten och vattenbalja hade jag tagit upp igår så det var bara att stänga grinden och pusta ut.

Det var iaf väldigt nöjda får som släpptes ut i skogshagen.

Lille Gulliver såg lättad ut över att slippa ha hundarna i bakhaserna.Skogshagen ligger precis brevid mina föräldrars hus.

De har små Mignonankor. Ett av paren har kläckt fram en liten älling.

Jag älskar Funkior och mamma har en som är enorm.

För att ni ska förstå hur stor den är tog jag ett kort på den. Nu har jag parkerat mig med mitt bultande knä i högläge. Tänker inte göra nåt ansträngande mer ikväll.