Veckans och dagens träningar...

I veckan har båda hundarna fått arbeta en hel del.

En av tackorna har fått för sig att gräset Visst är grönare på andra sidan staketet.

Jag är inte av samma åsikt, så varje gång jag upptäcker att fårskrället är på fel sida staketet åker hundarna ut.

Nu är det så att mina får är inte av den samarbetsvilliga sorten. De rackarna är dessutom snabba. Hundarna får verkligen jobba för att få djuren dit dem ska.

Hundarna har numera börjat samarbeta. Har försökt få dem till att arbeta tillsammans ett tag nu eftersom det underlättar hanteringen av fåren.

Det har funkat lite si och så.

Den gamle har oftast, förutom att täcka sin egen flank, gått in på Kate´s sida och tagit en stor del av hennes arbete.

Han är lite av det där stuket, (som även matte är;-)) att om nåt ska bli rätt så är det bäst att jag gör det själv.

När Kate har varit osäker på hur hon ska göra har Bamse dundrat in och fixat jobbet innan vare sig jag eller Kate hunnit tänka.

De senaste två veckorna har jag märkt en tydlig skillnad på hundarna.

De kan numera samarbeta.

De tar ungefär lika stor plats båda två. Bamse har börjat slappna av och kastar sig inte handlöst in för att fixa till Kate´s problem utan överlåter till henne att försöka först. Han till och med inväntar kommando från mig ibland innan han tar över Kätans arbete. Ju mer hon lär sig, ju mer slappnar han av, min gamle goding. ;-)

Det största problemet som dyker upp emellanåt är mina kommenderingar över Bamse.

Honom får man ligga på ganska hårt och säga till på skarpen. Gör man inte det tar han lätt kommandot själv. Om Kate tar kommandot är det inga problem. Hon är mjuk i sitt sätt med djuren. Tar bara i där det behövs.

Bamse däremot trycker på för kung och fosterland när han får fria tyglar.

När jag nu tar i på skarpen till Bamse reagerar Kate genom att backa tillbaka lite.

Hon har blivit känsligare för mitt tonläge.

Det som för honom är skarpare kommando är för henne bannor.Detta märktes tydligt på träningen idag.

Idag tränades delning. Valde att använda kommandot 'HIT' när hon skulle ta sig genom fårflocken och komma till mig.

Det kommandot fick snabbt bytas till 'HÄR'.

Hon reagerade på det första genom att hukande komma tveksamt fram till mig.

'HIT' använder jag som skarpt kommando om hundarna inte lyssnat på första inkallning.

När jag använder 'HIT' vet de att nu jädrar är det dags att lyda annars blir matte ilsk och då får man inte vara med längre. (arma öde)

Byte av ord till 'HÄR' funkade fint. Det ordet använder jag annars som 'FOT'. Fot i min och mina hundars värld är inte nödvändigtvis tätt på min vänstra sida. 'HÄR' är att hunden ska vara intill mig. Före, efter eller vid nån sida.

Det är så roligt att jobba med hundarna.

Bamse finns med hela tiden som en säkerhetslina om det behövs och han är så lycklig nu när han får arbeta.

Kate gör framsteg hela tiden och chockar mig emellanåt med att lösa problem som jag normalt sett tar in den gamle till.

Man vet aldrig från dag till dag om det blir 'arbete' eller inte. Ska fåren flyttas, har de rymt eller har matte bara lust att träna.

Hundarna används jämt.

Varför springa när de kan göra det?

När fåren rymt lyfter jag oftast upp staketet på lämpligt ställe. Bamse är inte så nogräknad utan har matte lyft staketet är det dit hon vill ha fåren.

Kate är lite mer traditionell.

Matte släppte in och ut fåren via grinden först. Naturligtvis måste de gå där igen.

När hon jobbar i par med den gamle går det bättre. Han tar kommandot och hon är med och parrerar. Fördelen med får hemma är att det aldrig blir någon enformig träning.

Älskar kursträningar men hemma blir det vardagsträning. Det är varierande på ett annat sätt.

Att ha en BC är aldrig tråkigt. Alltid händer det nåt. De är smarta, påhittiga, busiga och mycket trofasta.

De får andra raser att blekna.

En gång BC, Alltid BC. ;-)