Hon är stark, min farmor...

Så har man då spenderat en dag på akuten igen.

Det var inte jag som var den olycksdrabbade idag (otroligt nog) utan min farmor.

Hon har i ett par dagar hjälpt mig med att tvätta några mattor eftersom de har en tvättmaskin som är stor nog att klara mina gigantiska golvtäckare.

Idag gick hon upp till tvättstugan för att plocka ner den största mattan som hängt i ett av torkrummen sen igår eftermiddag.

Den är stor, tung och otymplig. Egentligen skulle hon väntat tills vi kom in för att hämta den men hon ville vara snäll och ha den klar tills vi kom.

Detta gick inte riktigt som planerat.

Tidigt på morgonen ringer hon till mig och säger att 'när vi kommer in måste vi nog köra henne till akuten'.

PLING!!!

Så blev Jenny klarvaken.

Krävde genast att få veta vad som hänt.

När hon skulle gå från tvättstugan och var på väg nerför backen lyckades hon trampa på en isfläck som var dold under nattens nyfallna snö. Självklart gick hon omkull så det small om det.

Hon landade med nästan hela sin tyngd på högerarmen med resultatet att armen gjorde fruktansvärt ont.

Jag kastade mig på telefonen och kallade hem lillebror som spenderat natten hos en kompis. Medans han var på ingång snubblade jag i mina kläder, borstade tänderna och utfodrade hundar & katter.

Jag blev färdig i samma veva som han svängde in på gården ca 15 minuter efter vårt samtal.

Kvickt iväg igen med riktning mot farmor.

När vi anlände satt hon redan innanför ytterdörren i trappuppgången, blek som 'spöket Laban'.

Vi fick in henne i bilen trots att det var lite krångligt. Varje rörelse fick hennes arm att smärta enormt.

Otroligt nog så blev vi snabbt inkallade på akuten. Vidare upp till röntgen där det också gick undan. (jag hann inte ens läsa färdigt tidningen!!!)

Så var vi då nere på akuten igen och blev inkvarterade på ett rum.

Det var nu som den långa väntan startade. Jag hann läsa mer än en tidning och hjälpa farmor när det blev obekvämt för henne.

Jag har sett min farmor ha ont förr men den här gången....

Detta var nåt som gjorde ont, det kan jag garantera.

Det skar i mig varje gång hon kved av smärta. Hennes ansikte växlade om vartannat mellan askgrått och illrött.

Hade det varit jag så hade jag både gråtit och skrikigt högt.

Det är stål i den gamla tanten.;-)

Tillslut kom det in en läkare som berättade vad de sett på röntgenplåtarna.

Strax under axeln hade benet gått av helt och benen i armen låg nu omlott med varandra.

Hon fick mer smärtstillande, tack & lov.

De berättade att de skulle leta upp ett stöd för armen för hon skulle bli tvungen att opereras. Men inte idag!!!

Efter lite mer väntan kom de in med ett stöd och när det väl kom på plats såg jag att farmor äntligen kunde slappna av lite. Hon började få tillbaka sin normala ansiktsfärg och ville nu hellre sitta i stolen som fanns på rummet.

Jag förstod att värktabletten börjat ta för Hoppsan Hejsan vad hon snabbt blev piggare.

Nu började hon piggna på ordentligt och med det så kom munnen igång på henne.

Hon började prata om än den ena och än den andra på området där hon och farfar bor.

*RIDÅ*

Jenny's hjärna slog över till autopilot.

Har hört om det där folket så många gånger att jag numera halvt om halvt slutat lyssna men ändå vet när jag ska klämma in med ett 'jaha', 'VA!!', 'NÄÄ', mm mm.

Läkaren kom in igen och berättade om de mediciner hon skulle få och info om när och hur de kommer kalla in henne för operationen.

När han var färdig och blodtryck & blodprover etc var klart så tråcklade jag på henne tröjan och jackan.

Vidare till Apoteket medans lillebror hämtade bilen.

När hon kom ut till bilen var hon inte så snacksalig längre. Förutom att hon var trött och omtumlade av smärtan så hade tabletten verkligen kickat till.

Nu var hon sluddrig, yr och lullig istället.

Farmor satt i baksätet och var hög & lycklig. Morfin är en underbar sak. ;-)

På väg hem var vi snabbt iväg och köpte mjölk och Aftonbladet 'för tidning, det skulle hon ha med hem till farfar'.

Jaja, väl hemma hade farfar börjat med maten. Efter en snabb genomgång av medicinerna igen och en koll med 'di gamle' om de hade allt de behövde så lämnade vi dem för kvällen (nästan).

Ska in till dem imorgon igen. De behöver lite hjälp med diskning och dammsugning. Åker jag inte in och fixar det så ger jag mig fasen på att hon kommer försöka göra det själv.

Jag är ganska medveten om vart mycket av min envishet kommer ifrån.;-)

Nu ska jag sätta mig ner i soffan, slänga upp benen och slappa framför en film.

Känner att jag kan slappna av nu.

Lillebror har åkt in till stan på en fest och lyckligtvis så är festen i lägenheten brevid 'di gamle'. Han skulle kika in ett par gånger under kvällen och se så hon inte tar fel piller så hon tror att hon blir 'Superwoman'. Det är nämligen rejäl kräm i de där pillren och två av sorterna hette otäckt likt varandra så det är lätt att ta fel.