Tävling igår i Sjuntorp...

Blev ombedd att skriva några rader till klubb-bladet om tävlingen igår.
Detta är vad jag skrev:

Trekamp i Sjuntorp

Den 1/11 klockan 10,00 gick starten för Trekampen. Trekampen är en vallningstävling mellan BDVK, Vallhundsringen och Sjuhäradsvallarna.

När vi kom fram till tävlingsplatsen var vi inte riktigt säkra över vad som stod på dagens agenda. Vi visste att det skulle vare en IK-1 bana och en plojtävling. IK-1 banan var vi på det klara med vad som krävdes. Plojtävlingen däremot hade vi ingen aning om.

Laguppställningarna skrevs upp på tavlan. Första tävlanden ut på banan var från Sjuhäradsvallarna, nästa från BDVK, tredje från Vallhundsringen osv.

Att gå en IK-1 bana med oerfarna hundar gav blandade resultat. För vissa gick det jättebra medans andra hade sämre resultat.

För egen del var jag, trots resultatet, väldigt nöjd med min hund.
Hon såg fåren direkt och var på hugget. Jag skickade höger och hon gick ut skapligt. När hon var ett tiotal meter från fåren stannade hon upp, vände sig om och tittade undrande mot mig. Hon hade nog inte räknat med att det skulle vara så långt fram till djuren.
Jag gav henne kommando igen om att gå höger. Hon pep iväg direkt men precis innan hon kom fram till djuren förvånade hon mig.
Hon skar av och rundade fåren från vänster istället.
Om jag skickat vänster och hon gjort så hade jag inte blivit förvånad eftersom hon ännu har lite svårigheter med det hållet, men höger??? Det var nog det sista jag förväntat mig.
Jag fann mig iaf snabbt och ropade iväg nästa kommando. Eftersom hon rundat upp åt vänster fick vi nu problem. Det var dragning tillbacka till fårstallet åt höger och det var åt det hållet det nu bar iväg. Jag kommenderade henne vänster för att runda flocken och få styrt upp dem mot banan igen.
Hon tog vartenda kommando och kämpade riktigt bra men tyvärr lyckades hon inte få dem på rätt köl.
Vi tappade djuren men jag var lika glad för det. ’Kätan’ tog alla kommandon och gjorde sitt bästa. Det var allt jag kunde begära av henne.

I IK hade vi 6 st ekipage med och ingen av dem hade gått en IK bana tidigare. Alla utom jag och Kate tog sig runt och de gjorde det riktigt bra.

När IK´t var klart var det dags för lunchpaus. Det var redigt råkallt ute så samlingen runt grillen var stor. (Misstänker att det inte bara var korv som alla var ute efter.) I lunchpausen byggdes även banan om. Även hur plojtävlingen skulle genomföras förklarades under lunchen.

Varje klubb hade valt ut fyra ekipage. Dessa fyra parades ihop i team om två. Varför???
Jo, plojtävlingen gick ut på samarbete. I första teamet valdes Sture och Jan-Inge, i det andra Sandra och Lennart.

Banan var i stort sett densamma som IK banan förutom att fållan nu var utbytt mot ett Malteserkors.

Malteserkorset var det som alla deltagare verkade mest oroliga över. Det visade sig att det var inte så svårt när samarbetet var gott. Alla klarade det.

Plojtävlingen gick till som så att båda förarna skickade sina hundar samtidigt. De fick välja själva om hundarna skulle skickas åt samma eller var sitt håll. De flesta skickade åt vart sitt håll.
Svårt att säga vilket som var bäst. Båda alternativen funkade.
När hundarna var skickade drev de tillsammans ner fåren till förarna, rundade dem och stolpen, vidare för att tillsammans fösa fåren de första två ’benen’. Vid tredje benet valde de flesta att dela lite på sig. En förare gick framför flocken och den andra bakom. Hundarna arbetade fint med att driva/fösa fåren mot korset.
När de var framme vid korset kom det som förarna bekymrade sig för.
Fåren skulle inte drivas rakt igenom för att sen runda och föras igenom som brukligt.
Nej, nu skulle fåren bara drivas halvvägs in för att sen fösas ut åt höger. De skulle alltså drivas igenom i vinkel.
Förarna placerade sig på var sida om ’ingången’ och lät hundarna flytta fåren försiktigt in genom korset. Nu gick det inte att ha för hög fart eftersom det då lätt kunde sluta med att fåren sprang rakt igenom.

Som sagt, alla teamen klarade det och gick av banan med smått förvånade men stort leende ansikten. (En smula lättnad kunde också anas.)

BDVK kom på en tredje plats. Sjuhäradsvallarna vann pokalen detta år och får därför också äran att stå för tävlingen nästa år.
Det ser vi fram emot.

Dagen kan sammanfattas som mycket lärorik. Vi som var med hade fantastiskt roligt. Vi frös en hel del, var nervösa lite emellanåt och skrattade nästan konstant.

Måste även nämna det jättefina lotteriet de hade anordnat. Flera deltagare gick därifrån med varma arbetshandskar, fina vatten/foder byttor, otroligt fina handgjorda kuddar av fårskinn, mm mm.
Tack för en väldigt trevlig dag.

Vallhundsprov på Tjörn

Ja, så var denna dagen avklarad. Startade dagen med att kolla vilket startnummer jag hade.

Nr, 5. Då var det lika bra att ta jättedosen med smärtpiller till frukosten. Ville ju så gärna gå provet själv med 'Kätan'.

Jag och J var nästan först på plats. Perfekt. Bara att välja ut bästa åskådarplatsen.

När det var min tur att kliva ut på banan var Kate taggad. På väg fram mot startstolpen fick jag köra med 'stanna - framåt' hela vägen. Ett bra sätt att förbereda hunden på att nu kommer kommandona att hagla ute på banan.

Efter att domaren gett klartecken på att vi kunde starta skickades 'Kätan' höger. Hon är lite stram i sin utgång men fixade det bra ändå.

Upptaget var lite hastigt men helt ok.

Framdrivningen gick lite snabbt men annars klockrent. Fåren hamnade t.o.m på rätt sida stolpen.

Sen var det dags för framdrivningen. Fåren hade rundat startstolpen helt ok. Kate påbörjade drivningen. Hon kom lite snett. Fåren pep iväg men hon lyckades rädda situationen.

Så kom hon snett igen. Nu spred sig fåren lite och stack iväg mot publiken. Hon lyckas efter lite trix få ihop dem igen.

På väg mot mig bryter en tacka ur flocken. Detta ignorerar Kätan och fortsätter med kvarvarande flock.

Jag försöker få henne att vända för att få med Houdini-fåret men detta fattar hon inte riktigt. Nu är det får lite överallt. Resten sticker och kvar är en förbryllad vovve.

Hon kämpade väl. Även om det bara var hämtet som vi klarade så fick vi ändå bättre poäng här än på KM, där vi gick hela banan. ;-)

Ett litet urval från BDVK´s år

Satte ihop detta för att lägga ut den på BDVK´s hemsida men jag har inte riktigt kommit underfund med hur man ska göra.

Under tiden får den ligga här.

(OBS!! KM-Nöt gick i Hjärtum, inte i Dingle.)

Lite nervös...

Har varit ute och pratat med flickorna i lagårn.

Jag försökte få dem att skriva under ett intyg till morgondagens KM-får.

Den gamla tittade dumt på mig, fnyste och fortsatte mumsa på sitt hö.

De var inte ett dugg intresserade av att skriva under på nåt papper om att andra får ska vara snälla och gå som om de vore kopplade.

I morgon är det tävlingsdebut för mig och 'Kätan'. Vi ska vara med på Km-Får på Orust.

Det får gå som det går eftersom flickorna här hemma vägrar vara med och fuska med ett intyg.

Det hjälpte inte ens att jag fjäskade med vare sig knäckebröd eller sockerbit.

Jag tror jag ska gå och göra matsäck på en gång så allt är klart till i morgon och jag slipper irra förvirrat runt för att hitta allt.

Går runt och nynnar...

Går här ute på gården och lullar med Kate och fåren.

Mestadels sitter jag vid lagårdsväggen och läser medans fåren betar på ängen och Kate snarkar brevid mig.

När vi släpar oss från värmen vid lagårdsväggen för att valla lite kommer jag på mig själv med att inte ge 'Kätan' några kommandon.

Hela tiden som jag läser, bär hö, vallar mm, nynnar jag på tre låtar. De har verkligen fastnat i skallen på mig. Som tur är så är det låtar som jag blir glad av.

Kate´s träning går framåt. Nu på lördag är det dags för KM. Då ska vi vara med på tävling för första gången. Nästa lördag är det VP dags.

Ska nog fortsätta som jag gjort nu några dagar och bara mysa ute med hund och får. Köra ett kort kort pass med träning för att sen gotta oss i värmen vid lagårdsväggen igen. Det verkar funka bättre än när vi bara går till får för att träna. Nu vet ju inte hunden när det är dags att arbeta utan hon får ligga och slappa med fåren i närheten.

Känslig hund går till attack...

För ett ca par veckor sen mådde jag pest när det var träningsdags. Att stanna hemma var ändå inget att tänka på. Hunden går före.

När det var min tur att äntra fältet med Kate hände nåt. Visst kan hon smyga sig lite för nära ibland och imitera en krokodil när hon blir stressad men det här var annorlunda.

Med ut på fältet hade jag ett blodtörstigt monster. Gång efter annan gick hon in för att bita.

Seg i huvudet som jag var kunde jag inte ens försöka komma på vart felet var. Jag lade henne ner för att försöka gå igenom hjärnkontoret om vad som kunde felas.

Då kom tränare M fram och sade att hon visste vad det var. Tack och lov så verkade hon ha rätt.

Vallningen är ju egentligen en jakt. Den är också kontrollerad (normalt sett iaf). Eftersom jag mådde så fruktansvärt dåligt som jag nu gjorde blev det helt plötsligt Kate´s jobb att lägga bytet. Normalt sett är det flockledaren som ska göra detta men hon kände så tydligt att jag mådde dåligt så hon såg det som sin uppgift att tillfälligt ta över det jobbet.

När vi skulle ut andra vändan så hade jag piggnat på lite grann så då gick det BETYDLIGT bättre.

Som tur är kom inga får till skada.

Efter en träning som vi hade hemma hos min gamle tränare (*jag bockar och bugar* Obiwan) i söndags fick vi konstaterat en hel del om hur känslig min madam egentligen är. Hon har känselspröten en halvmeter på utsidan kroppen angående hur jag mår. Hon är även enormt kommandokänslig. Det blir viskningsmetoden ett tag framöver.

Bilder från uppvisning på Bondens dag, Backamo

Det har varit två roliga men tröttsamma dagar.

Vi var ett gäng från BDVK som var på plats på Backamo och visade upp vallning. Det var väldigt populärt både bland barn och vuxna. Alla var väldigt imponerade över hundarnas arbetsförmåga.

Det blev lite extra spännande uppvisning, ett par tre gånger, än planerat.

Första gången var det jag och min gamle gubbe som ställde till det. Fåren kom för nära staketet och om jag hade tänkt ett steg längre så hade jag bett om att få ner en hund som kunde plocka ut dem då min gamling tycker det är lite otäckt.

Nu blev det io f populärt bland folket som stod nere vid kolmilan då de, på väldigt nära håll, fick se fyra hundar arbeta tillsammans för att få upp fåren till hagen igen.

Andra gången blev det ännu mer spännande.

Nu var det jag och ungtiken som var inblandade. Ännu än gång kom fårenför nära staketet. PÅ SAMMA STÄLLE!!

Troy gick in för att hjälpa till med att trycka tillbaka tackorna men dragningen hem till fårhuset var för stark.

Att det var mer spännande denna gången berodde på att idag var det en aktivitet på andra sidan stängslet som inte varit när förra rymningen skedde.

Nu var det DM i brukskörning med häst.

TJO FADERIAN!!, så var det helt plötsligt får och en hund på banan.

Allt gick väl och en ny flock får plockades ner.

Tredje gången det blev spänning var iaf varken jag eller mina hundar inblandade. Då var det S och hennes Tyra som fick rejäl fart på tackorna.

Tror ni inte på sjutton att mäniskan kommer upp till mig, flinar och säger, 'jag gjorde bara en Jenny.'

Tack för den. hihi

Förutom dessa tre fadäser så gick det riktigt bra.


Ser ni Troy i nederkant i det höga gräset??Troy och J är färdiga med sin runda och plockar in fåren i fållan.Det var mycket publik vid varje uppvisning och många kom fram och ställde frågor.

Tyra är ute på en runda med fåren. M håller ett vakande öga på det hela. Man kan aldrig vara säker på om en av de mer rutinerade hundarna måste skickas ut för att hjälpa till när ungdomarna jobbar.M och Tarzan visar fösning. Detta momentet är Tarzans favorit. Om han fått som han ville så hade han föst i en evighet.Det var många som var intresserade av grindar mm som K hade med sig. Tror t.o.m att hon sålde nåt på plats. Det är bra att ha en lokal reprecentant för Siltbergs . Det är inte långt att åka för dem som kommer till Backamo. De flesta bor relativt nära.Vissa var bara med för att njuta av pensionärslivet. Han visade arbetsnarkomanerna (läs BC) hur det är man ska leva livet. Tror inte att de fattade nåt. Det var ju får i närheten.Fårägaren själv var med idag på uppvisningarna.

Om ni tittar på andra sidan om fåren, i det höga gräset. Där ser ni vad fåren stirrar på. Lambi (vet inte hur de stavar hennes namn) (passande namn på hunden förresten, hihi) kommer smygande runt fåren. Här kommer My, modern till den vandrande smygfisen Kate, smygande efter fåren.

Publiken stod runt hela hagen.My, på väg upp mot fåren som ska in i fållan. J, iklädd speaker-västen. Hon och M turades om att prata och förklara för publiken om vad som hände på banan.
Bamse, alias Dumdum, min gamle gubbe.
Han fick 'staketvalla' idag. Jag hade för ont för att kunna gå på banan med honom. Han verkade rätt nöjd ändå.My blir gosad med av husse.
Fåren fick stå i fållan under vilopauserna. Där hade de skugga hela dan och de gick mer än gärna in där. De lärde sig snabbt att det var tryggt där inne.
Tarzan har full koll på allt som händer i hagen.
Lambi ute på en ny sväng på eftermiddagen.
Troy har satt sig i skuggan en stund. Han var lite seg efter att ha varit tvungen att jobba hårt under helgen.
Även Lambi fick vilat lite efter ett pass.