Bengt, mitt lilla åkerspöke...

Papsen ringde tidigare ikväll och talade om att nu hade minsann fåren gjort en Houdini igen.

Tog staven och kallade till mig Kate. Ville bara ha henne med mig. Minst chans att jag blir förbaskad då. Vågar inte hetsa upp mig vilket garanterat händer om jag tar med mig Bamse just nu.

(har lite obalans i kroppen just nu så det känns som att jag balanserar på en tunn lina)

När Kate springer ut ser jag nåt svart som snabbt som attan knör sig ut genom dörren samtidigt.

BENGT!!!!

Förbaskat också.

Visste direkt vad som skulle hända nu när han smitigt ut.

Precis som jag visste att han skulle göra så följde han med mig och Kate upp till föräldrarna.

Kate samlade ihop fåren medans han velade runt och vi började gå neråt mot hästhagen.

Bra att träna Kate med lite störningar.

Kate skötte sig exemplariskt och höll fint ihop fåren och gjorde sitt bästa för att hålla dem ifrån de nyfikna hästarna.

Vad gjorde jag under tiden??

Jo, jag gick och gastade på Bengt. HELA TIDEN!!!

Han är värre än både hundar och ungar tillsammans.

'BENGT,

släpp hunden, gör inte så, jaga inte fåren, släpp min byxa, ät inte sten, släpa inte ut min sko, öppna inte kylen, låt bli telefonen, ÄT INTE FRIGOLIT, ät inte på rosen, ge faan i äggen, SLÄPP TUPPEN!!!'

Nyfiken som få. ALLT måste undersökas.

Han strök utmed stengärdesgården en bit, hukade i det höga gräset likt en panter och...

HAAAIIIAAAA!!!!!!!

Han kastade sig som en Kamikazepilot, rakt ut i luften mot hästarna.

Självklart fick han som reaktion att hästarna for i luften.

Jag är helt säker på att jag såg honom le illmarigt när han lyckades få fart på de gamla hästtanterna.

När han tröttnade på att bråka med hästarna smög han vidare runt buskar och genom högt gräs. Tillslut nådde han sitt mål.

Full attack, rakt på Kate och satte klor och tänder i skinnet på henne.

Självklart reagerade hon. Nu är hon så van vid hans dumheter så hon skakade honom av sig och lade sig en bit bort.

Missnöjd med den dåliga reaktionen från Kate gav han sig in bland fåren istället och röjde runt.

De reagerade kraftigt av att få en galning mitt i flocken.

Nu hade jag tröttnat på hans dumheter och kastade mig över honom. Lite missnöjd var han över att bli fångad men så fort Kate börjat driva på fåren efter mig släppte jag ner honom.

Äntligen skötte han sig ordentligt och gick med Kate där hon drev på ulltottarna.

Fick in fåren i sin hage, stängde för hönsen, gick in och satte mig.

Då var han lugn och go igen och mattes bebis. Han kommer alltid och klättrar upp i famnen och vill kramas sen somnar han och kan ligga så i timmar.

Detta är Bengt.

Min panter. Min buse. Min prins.

Solen skiner...

...nästan hela tiden. Det har regnat och åskat lite här i dag på eftermiddan.

Djuren går och gottar sig i skogshagen förutom natten till idag.

Min kära mor jobbar på bageri och ska upp tidigt som fasen. (jag saknar inte min tid på bageriet)
Eftersom fåren för en del väsen sent på kvällen så fick hon ingen nattro. Jag tog då ner fåren till gården igår kväll. De har varit här hela dagen idag men i morgon vallas de upp igen.

De har det så gott där uppe.

Förutom en massa gräs så finns det en hel del sly att äta.

'

Dumdum' ligger och håller koll på djuren.

De skulle ju kunna smita och då får man jobba.=)Kate drev ner dem igen när de upptäckte att jag, dumt nog, missat att stänga grinden.Fåren på plats. Då kan man ta det lugnt igen.=)De har som sagt lite att äta.;-)Lammen är väldigt roade av att putta runt saltstenen.Gulliver är på väg upp till saltstenen igen.'Det gör väl inget om jag bara puttar lite på den?'

Fårflyttning, hästar och en j#?&#%)/& harv....

Allt började väl.

Hundarna visste direkt att nu var det inte bara träning. Nu var det arbete på G.

Bamse brukar normalt sett rusa ner till fårens hage och lägga sig platt & stirra på dem.

Inte nu. Nu var det jobb på gång och då är det bäst att hålla sig på fötter.Han är ju inte den som får jobba mest längre, till hans förtret. Blir man 11 år om ca en månad så får man faktiskt finna sig i att ungdomen får dra det lite tyngre lasset.

Kate blev ivägskickad för att hämta fåren.Fortfarande var allt väl.

Lat som man gärna är ibland så tänkte jag gena över ena hagen istället för att gå upp längs grusvägen.

Kate flyttade dem lugnt och stilla upp längs hagen. Fåren hann beta och Kate kunde ta en paus i gräset.Då brakade det till bakom mig.
Skvätten som jag så höll jag på att hoppa ur skorna.

Bakom mig kom en väldigt nyfiken Stina (hon heter egentligen Giordanii) travandes mot oss.Visste jag inte att hästarna var där??

Jo, egentligen visste jag det men naturligtvis förträngde jag det eftersom jag inte såg dem när vi gick in i hagen. Nackdelen med träd i hagar. Djuren kan stå dålda.

Självfallet så kom resten av hästarna också fram för att titta på de ulliga sakerna som kom in i hagen.I tumultet som uppstod lyckades jag vrida till ena knät.

Hur??

Jo, medans jag kommenderade hundarna runt hästarna för att få undan fåren gick jag baklänges för att ha koll på vad som hände.
Önskade att jag haft ögon i nacken.

Helt plötsligt snubblade jag till.

Famlade i luften för att hålla balansen och lyckades.

Lyckades låta bli att ramla men jag lyckades också vrida till knät rejält.

Jag hade klivit rätt i en harv.Tillslut fick hundarna undan fåren från hästarna och vi kunde fortsätta.

Kate samlade ihop djuren medans jag linkade i förväg.När vi kom ut på grusvägen mötte vi Embla. Hon hade inte gått genom hagen utan tog vägen upp. Hon satt och väntade på oss.

Nu fick båda hundarna trycka på fåren för helt plötsligt fick de för sig att de ville ner på ängen igen.Nästan framme.

Nu skulle vi bara förbi mina föräldrars hus också.

Så fick båda hundarna trycka på dem igen.

De här fåren är galet springiga i normala fall men när de upptäckte alla buskar och smågranar längsmed vägen fick plötsligt bromsolja i klövarna.Äntligen framme!!!

Saltsten och vattenbalja hade jag tagit upp igår så det var bara att stänga grinden och pusta ut.

Det var iaf väldigt nöjda får som släpptes ut i skogshagen.

Lille Gulliver såg lättad ut över att slippa ha hundarna i bakhaserna.Skogshagen ligger precis brevid mina föräldrars hus.

De har små Mignonankor. Ett av paren har kläckt fram en liten älling.

Jag älskar Funkior och mamma har en som är enorm.

För att ni ska förstå hur stor den är tog jag ett kort på den. Nu har jag parkerat mig med mitt bultande knä i högläge. Tänker inte göra nåt ansträngande mer ikväll.

Embla 12 år...

Idag fyller min lilla ettertagg 12 år.

Hon fyller sin funktion som gårdspolis väl.;-)

Tycker inte det var så längesedan vi hämtade det lilla knytet på åtta veckor. Det var ju faktiskt meningen att jag skulle ha en Heeler men nu blev det en Jack Russell istället. Så ledsen för det är jag inte.

Har haft otroligt kul med detta lilla spöket.

Hon är moder jord i liten förpackning.

Hon har fött upp tre valpkullar och två kattkullar. Hon har även försökt få kycklingar, som hon kidnappat, att dia. En smula frustrerad blir hon när de inte fattar hur de ska göra.=)

Hade hon fått chansen hade hon förmodligen försökt föda upp en elefantunge också.

De andra hundarnahar fått jobba idag med.

Jag, mitt ärkenöt, släppte fåren på lösen en stund. Jag var ju ändå ute 'så jag kunde hålla koll på dem'.

Jo, tjena!!

När man står inne i en tät, tre meter hög syréngrotta och planterar växter ser man inte ett skit!!

Dessutom glömde jag bort dem. Helt plötsligt kommer min käre far hem från jobbet. På väg in från landsvägen får han syn på fåren.

Han upptäckte att jag var ute.

'Är du medveten om att fåren snart är inne hos grannen??'

Jäklar vad bråttom jag fick. Grannen är en sån däringa 'trädgårdsamatör' och även om hon är förtjust i fåren så vet jag att den förtjusningen lätt skulle gå över i avsky om fåren trippade runt i hennes trädgård.

Snabbt som attan iväg med både Bamse och Kate. En hund åt vart håll för att minska risken för en invaderad trädgård.

Det gick väl och tog inte lång tid för hundarna att flytta in fåren i hagen igen.

Veckans och dagens träningar...

I veckan har båda hundarna fått arbeta en hel del.

En av tackorna har fått för sig att gräset Visst är grönare på andra sidan staketet.

Jag är inte av samma åsikt, så varje gång jag upptäcker att fårskrället är på fel sida staketet åker hundarna ut.

Nu är det så att mina får är inte av den samarbetsvilliga sorten. De rackarna är dessutom snabba. Hundarna får verkligen jobba för att få djuren dit dem ska.

Hundarna har numera börjat samarbeta. Har försökt få dem till att arbeta tillsammans ett tag nu eftersom det underlättar hanteringen av fåren.

Det har funkat lite si och så.

Den gamle har oftast, förutom att täcka sin egen flank, gått in på Kate´s sida och tagit en stor del av hennes arbete.

Han är lite av det där stuket, (som även matte är;-)) att om nåt ska bli rätt så är det bäst att jag gör det själv.

När Kate har varit osäker på hur hon ska göra har Bamse dundrat in och fixat jobbet innan vare sig jag eller Kate hunnit tänka.

De senaste två veckorna har jag märkt en tydlig skillnad på hundarna.

De kan numera samarbeta.

De tar ungefär lika stor plats båda två. Bamse har börjat slappna av och kastar sig inte handlöst in för att fixa till Kate´s problem utan överlåter till henne att försöka först. Han till och med inväntar kommando från mig ibland innan han tar över Kätans arbete. Ju mer hon lär sig, ju mer slappnar han av, min gamle goding. ;-)

Det största problemet som dyker upp emellanåt är mina kommenderingar över Bamse.

Honom får man ligga på ganska hårt och säga till på skarpen. Gör man inte det tar han lätt kommandot själv. Om Kate tar kommandot är det inga problem. Hon är mjuk i sitt sätt med djuren. Tar bara i där det behövs.

Bamse däremot trycker på för kung och fosterland när han får fria tyglar.

När jag nu tar i på skarpen till Bamse reagerar Kate genom att backa tillbaka lite.

Hon har blivit känsligare för mitt tonläge.

Det som för honom är skarpare kommando är för henne bannor.Detta märktes tydligt på träningen idag.

Idag tränades delning. Valde att använda kommandot 'HIT' när hon skulle ta sig genom fårflocken och komma till mig.

Det kommandot fick snabbt bytas till 'HÄR'.

Hon reagerade på det första genom att hukande komma tveksamt fram till mig.

'HIT' använder jag som skarpt kommando om hundarna inte lyssnat på första inkallning.

När jag använder 'HIT' vet de att nu jädrar är det dags att lyda annars blir matte ilsk och då får man inte vara med längre. (arma öde)

Byte av ord till 'HÄR' funkade fint. Det ordet använder jag annars som 'FOT'. Fot i min och mina hundars värld är inte nödvändigtvis tätt på min vänstra sida. 'HÄR' är att hunden ska vara intill mig. Före, efter eller vid nån sida.

Det är så roligt att jobba med hundarna.

Bamse finns med hela tiden som en säkerhetslina om det behövs och han är så lycklig nu när han får arbeta.

Kate gör framsteg hela tiden och chockar mig emellanåt med att lösa problem som jag normalt sett tar in den gamle till.

Man vet aldrig från dag till dag om det blir 'arbete' eller inte. Ska fåren flyttas, har de rymt eller har matte bara lust att träna.

Hundarna används jämt.

Varför springa när de kan göra det?

När fåren rymt lyfter jag oftast upp staketet på lämpligt ställe. Bamse är inte så nogräknad utan har matte lyft staketet är det dit hon vill ha fåren.

Kate är lite mer traditionell.

Matte släppte in och ut fåren via grinden först. Naturligtvis måste de gå där igen.

När hon jobbar i par med den gamle går det bättre. Han tar kommandot och hon är med och parrerar. Fördelen med får hemma är att det aldrig blir någon enformig träning.

Älskar kursträningar men hemma blir det vardagsträning. Det är varierande på ett annat sätt.

Att ha en BC är aldrig tråkigt. Alltid händer det nåt. De är smarta, påhittiga, busiga och mycket trofasta.

De får andra raser att blekna.

En gång BC, Alltid BC. ;-)

Moa och Kate - ler & långhalm

Idag var det första gången som Moa provade på att valla med Kate, trodde jag.

Tydligen har GoaMoa redan fusktränat lite med Kate. Det kröp ur efter en stund när jag frågade hur hon kunde vara så säker på vad hon skulle göra.

'Jag har tittat på dig och tränat själv.'

Jag får nog börja uppmärksamma vad damerna hittar på när de ska ut och 'träna'. Jag har i min enfald trott att Moa var ute och lärde Kate trick och lite lydnad.

Men men, dagens vallning.

Moa är 7½ och hon har frågat flera gånger om hon kan få valla med Kate. Kate avgudar marken Moa går på. Idag när fåren skulle flyttas till en ny hage tänkte jag att hon kunde få prova.

Ungen riktigt strålade av glädje när jag Äntligen gav med mig och lät henne prova.

Jag fanns hela tiden vid hennes sida för att finnas till hands om det behövdes. Jag visade henne vart hon skulle placera sig och när hon stod där frågade jag henne åt vilket håll hon tänkte skicka Kate.

'Åt vänster', svarade hon snabbt.

Jag satt på huk brevid henne och tittade frågande upp på henne och frågade varför.

'De står där', pekade hon 'och de ska hit.' 'Bästa vägen.'

Visst hade hon rätt. Ville bara veta om hon gissade eller om hon visste.

Nog sjutton visste hon.

Hon skickade vänster och Kate gick fint ut, plockade försiktigt upp djuren och drev dem till Moa. Hon gick före ut genom grinden med får och Kate bakom.

Nu blev det problem.

Det var inte Kate eller Moa som strulade till det.

NEJ NEJ!!!!

Det var moster Jenny som förstörde för dem.

Jag hade glömt att jag lagt gamle Bamse på utsidan grinden. Han låg lite dolt bakom en kärra. När Moa och fåren passerade ena däcket reste han sig och PANG!!!!

Får överallt!!!

Han har ett så starkt tryck att när han reste sig och eye:ade fåren var det som när ett bowlingklot nådde käglorna. De for iväg överallt.

Moa lade snabbt Kate och överlät till mig och Bamse att återställa röran som vi orsakat.

Fåren var snabbt inne i hagen igen men nu var de lite skärrade och MYCKET springiga.

Moa gick in med Kate igen. Själv denna gången. Jag och Bamse höll oss på avstånd. Ville inte få en sån grinig blick av ungen igen. Att det som hänt var mitt fel var hon väl medveten om. Även jag var väldigt medveten om det.

Hon skickade hunden igen och fick ut fåren men när de skulle passera kärran fick de fart. Åt en väldigt massa håll. Bättre springa än att kanske stå öga mot öga med den andra hunden.

De lyckades samla ihop djuren efter en del arbete. Jag fick blockera med Bamse vid hästhagen så inte lammen hamnade bland hästarnas ben. Resten skötte de själva.

När fåren väl fattade att Bamse inte var i närheten lugnade de tillslut ner sig. Kate och Moa kunde börja driva dem mot den nya hagen igen. Helt plötsligt börjar Moa springa.?.

Fick gastat till henne att gå istället. Då går Kate och så även fåren. Så fort hon slog av på takten blev det lugnt i ledet igen.

Tror hon blev lite stressad av att fåren slöt upp precis bakom henne. Hon är ju inte så stor så det kändes förmodligen som om djuren skulle springa över henne.

De var så duktiga båda två!!!

Ska det fortsätta så har så är vi snart två vallare i familjen.;-)

Hon fick mersmak min GoaMoa. Mosters ängel.=)

Hon ville valla mer. Sånt gillar vi men hon får vänta tills imorgon när fåren flyttas ut till daghagen igen.

Självklart fick jag inte tagit något foto idag.=( Detta är från den 2/4 när jag och Josefin tränade. Moa satt brevid Kate med staven redo. Ville så gärna prova men just då hade vi inte tid.

Kate är inte så glad på matte idag...

Grannen ringde idag och berättade att mina får var på rymmen åt alla håll. Några var på grusvägen bakom lagårn, några var vid dammen och resten var i hagen hos hästarna.

'Jag kommer direkt', gastade jag.

Hoppade snabbt i kläderna, ner för trappen, skuttade lite osmidigt i stövlarna öppnar dörren och kliver ut.

Dörren smällde jag igen så snabbt att hundarna inte hann med.

Väl nedanför yttertrappen kommer jag på att jag glömt dem.

Snabbt upp för trappen igen, öppnar dörren och gastar på hundarna att de får skynda sig.

Kate var den som satt närmast dörren. (som vanligt)

Hon såg en smula missnöjd ut. Hade förmodligen klappat igen dörren mitt i trynet på henne.

Hon gick i alla fall ut och efter henne kom Embla skuttande. Bamse fick jag gasta en extra gång på. Han har börjat höra lite illa.

När väl hundarna var ute fick jag klampa iväg över gräsmattan mot lagårn. Måste stänga dörren till hönsen när nu fåren skulle passera. De tar gärna en omväg in i lagårn och äter upp hönsens mat annars.

När jag väl kommit runt till baksidan lagårn fick jag se att hundarna redan samlat ihop fåren och parkerat dem på gärdet.

'Jag skickar Kate', tänkte jag. Hon är ju den som måste träna mest.

Kate skickades höger för att inte får och lamm skulle rusa in emellan hästarna. Ena totton är en smula lätt i fötterna när det kommer får. Hon gillar dem inte.

Kate råkade få lite för mycket tryck på djuren från sidan så jag skickade Bamse åt vänster för att parrera. LÅÅÅÅNGT bort åt vänster. Han får inte komma för nära för han har ett väldigt starkt tryck.

Bamse lade sig direkt när han märkte att fåren reagerade på hans närvaro. Kate fick rätsida på flocken och fick med dem ner till mig.

Alla utom en tacka med lamm.

Dé é lugnt, tänkte jag. Jag skickar henne en gång till så får hon hämta eftersläntarn.

Så fasen att hon gjorde. Hon vände om och jag trodde att hon tittade på tackan men icke då.

Hon tittade på hästarna och för första gången visade hon dem intresse.

Stressad och trött som jag var så exploderade jag, dumt nog.

Skickade bort henne därifrån med ett rytande. Väldigt dumt gjort av mig.

Valde att inte bråka med henne för att få henne att hämta tackan. Risken var stor att jag hade tryckt ner henne så jag skickade den gamle istället.

Han visste vad han skulle göra och vips så var flocken samlad.

Nu lät jag henne vara med i arbetet igen. Hon fick agera bromskloss framför fåren medan den gamle gick bakom och föste.

När väl fåren var inne i hagen igen fick Kate syn på min mams. Hon kom från jobbet i samma veva som allt hände.

Kate stack direkt fram till mormor och hon betädde sig som om hon berättade hur dum jag varit.

Är tämmeligen säker på att hundskrället övervägde att flytta hem till mormor en stund.

Höja rösten kan jag göra åt henne men det är sällan som jag blir redigt förbannad och skäller på henne.

Detta var en av de få gånger.

Klart att damen blev sur på matte. Bättre att bli ömkad av mormor.