Bengt's öga

När jag vaknade i morse upptäckte jag att Bengt hade kommit in efter nattens bravader.

Hans vänstra öga var igensvullet och det rann grönt gegg ur det.

(Förutom det gröna gegget så påminde han om Sylvester Stallone i slutet av alla Rocky filmerna.

Ni vet så där oigenkännligt svullen i fejjan och med en hel regnbåges färger. Hade han vrålat "ADRIAN" så hade jag snarare ringt en exorcist än en veterinär.)

Snäll som han alltid är så lät han mig göra rent det utan några protester. Jag bände och vred i hans ögonlock för att kunna spola rent i ögat. Inte ett knyst sa han.

Eftersom han var så pass igenmurad och dessutom hade rivsår i hela ansiktet så var jag rädd att han kanske skadat ögat.

Ringde till veterinären och fick en tid till eftermiddagen.

Klockan närmade sig tid till att stoppa in honom i en transportbur.

När jag plockade fram transportburen blev jag lite fundersam. Han är ju bra mycket större än nån annan katt jag haft OCH starkare.

Hur fasen skulle jag få in honom i buren?

Jag samlade ihop hans fram- och bakben i var hand, satte min haka mot hans huvud och sköv in honom i buren.

Tack & lov för att han är så snäll.

Han höll sig lugn hela tiden i bilen.

Inne hos veterinären öppnade jag buren så han fick komma ut och veckla ut benen. Han sträckte snabbt ut sig, tog en lov runt rummet och satt sen i mitt knä och kramades.

Matte är bra att ha när nåt är otäckt.

Han var hur snäll som helst under undersökningen trots droppar i och spolning av ögat.

Hans hinnor hade klarat sig. Han var bara lite mörbultad.

När han var färdig och skulle in i buren igen blev jag lite osäker. Nu hade han ju blivit inföst i buren en gång. Skulle det gå utan blodutljutelse igen?

Jajemensan, det gick utmärkt.

Min snälle prins.

Innan vi körde till apoteket för att hämta hans medicin svängde vi in en snabb sväng till Fru Mobergs. När mams kom ut i bilen upptäckte hon att Bengt inte var kvar i buren. Hon hade snabbt hittat honom men när jag satte mig i bilen sa hon inget om det till mig.

Min vana trogen så körde jag bak handen mot buren. Djuren brukar alltid lugna sig när de känner sin människas doft.

Började undra varför mina fingrar inte stötte emot gallret till burens dörr.?.

Vände mig om och tittade på buren.... men.... vad...???

Va faan!!! Han har vrängt dörren In i buren!!!

Japp, Bengan hade upptäckt att om man använde tillräckligt med kraft så gick det att vränga dörren inåt och sen klääämma sig förbi och ut i 'frihet'.

Jaja, han fick vara lös i bilen. Han var ju lugn och snäll så det gjorde inget.

Väl hemma igen så möttes vi i dörren av två hundar som snabbt kastade sig över honom med nosar och tungor.

(Jag ger mig sjutton på att kattrackarn gick och ojade sig för de två 'vårdarna' som självklart gick på allt och gjorde allt för att trösta och tvätta den 'stackars' katten.)

Tänk att denne lille vilden har blivit en stor luns som är det snällaste man kan hitta (om man inte är räv, mink eller något annat oinbjudet).

Min Prins!