Datorer i all ära!!!

Datorer är ofta en helt fantastisk uppfinning.

*Man kan ha kontakt med folk över hela världen på bara några sekunder.

*Man kan shoppa utan att ens behöva lyfta arslet från stolen.

*Är det något som man undrar över behöver man inte dra sig in till stadens bibliotek för att slå upp det i dammiga gamla böcker. Näpp, det är bara att Googla det.

*Vill man veta något om en speciell kennel tex så är det bara att gå in på dess hemsida.

*Angående föreningslivet så är det lätt att hålla sig uppdaterad om dess aktiviteter.

Datorer kan vara ett helt fantastiskt verktyg.

MEEENNN.......

 För ett par dagar sedan bestämde jag mig för att det var dags att byta dator.

Lillebror har uppgraderat sig till en 'rejäl speldator'.?.?

I.o.m detta så har hans gamla blivit 'över'. Den skulle jag nu byta ut mitt gamla tröskverk mot. Egentligen så var min 'gamla' inte såå gammal men i dataålder så är den sen Hedenhös.

Lade över allt viktigt till den externa hårddisken, sa adjöken till det gamla tröskverket och drog ur sladden.

Kopplade in den nya burken och upptäckte då att inga av programmen som jag använder dagligen finns inlagda. Word, excel, m.fl.

Lillebror hade raderat alltihop. Han använde det ju inte ändå...

*Hmm, mutter mutter*

Letade fram installationsdiskarna och pillade in dem i datorn.

Då hänger helt plötsligt skivan upp sig varpå dataj..eln tyckte att, 'det var ju en rysligt rolig idé', så den gjorde likadant.

Ända sättet att få ordning på nåt var att tömma HELA burken.

Datorn tömdes, nytt operativsystem lades in och fixade in allt Windowskrafs som skulle in. Lade in alla mailadresser och gjorde iordning alla genvägar på skrivbordet.

Blev lite irriterad på att alla ikonerna var så stora så jag gick in på inställningar för att ställa in utseendet på skärmen.

Det tyckte inte nya burken om.

Han (det måste va en han!) blev så vresig att han gjorde skärmen svart och vägrade sen att byta tillbaka.

Vad vi än försökte med så vägrade fanskapet att samarbeta.

Nu var det inte bara datorn som var vresig. Nu var även jag vrålförbannad.

Är ganska säker på att jag vid detta laget var både högröd i ansiktet av ilska Och spottade glöd.

Fräste till lillebror, som satt lite förskrämt vid sidan av, att han skulle tömma datahelvetet igen för annars åker fanskapet ut i snön (datorn, inte lillebror).

Datan är nu tömd och igång igen.
Ja, den funkar men ett problem återstår.

Vi måste tömma aset igen.

Fel operativsystem är inlagt!!!

 Jag tar tag i det imorron när jag är lite lugnare och inte har mord i sinnet när jag börjar, för då vete sjutton vad som händer.

Som tur är har jag mina fybenta galningar som gör livet lite roligare när nåt annat är vresigt.

En stund med ett par BC kan snabbt få en att dra på smilbanden igen.