Uppvisning på Bondens Dag

Här har det inte bloggats så flitigt på sistånde.

Har varit dålig om vart annat och när kroppen väl har sagt OK så har det fullkomligt spöat ner.
Lusten att valla har änna försvunnit lite då.

Men men ….

Helgen den 4-5 september var det fullt upp.
Det var dags för den årliga marknaden ’Bondens Dag’ på Backamo.

Så fantastiskt roligt vi hade.

Det var inte några långa stunder man hann parkera ändan inte.

En gång i timman hade vi vallningsuppvisning och däremellan så stod jag med min Noni-kumpan, Marie, vid vårat bord.
Sån tur jag hade att hon var med. Det hade aldrig funkat annars.

Hur gick uppvisningarna då? Jo, det ska jag tala om.
DE GICK SKITBRA!!!

Roland skötte jobbet som speaker OCH vallade på lördagen. Jag och Svante var de enda som vallade båda dagarna. På lördagen hade vi hjälp av Ronny och Camilla, på söndagen var Ann-Britt och Björn med.

Hundarna gick riktigt bra.
Kate chockade oss genom att sköta sig ypperligt.

INGA dumheter mot andra hundar. Mellan uppvisningarna låg hon snällt i tältet och antingen sov eller tittade på folk som gick förbi.
Inte var det nåt att klaga på under vallningsbiten heller. Hon gick som en klocka och det var Definitivt inget fel på hennes hämt. Det enda hon behövde få lite stöttning med var i fållan. Det var en enveten tacka som utmanade varenda hund och direkt hon märkte att en hund tvekade så såg hon sin chans, Och tog den. Då var det bara att gå med in i fållan och stötta tills djuren var ute.

Kate gjorde till och med ett lite knivigt hämt som jag verkligen inte trodde att hon skulle fixa.
Tji fick jag!
Fåren låg och vilade i den övre delen av hagen. Där vid staketet var det skugga. Solen sken hela helgen så det blev lite varmt.
Närmast staketet låg tidigare nämnd tacka.
Eftersom Kätan har en tendens att 'crossa' för att byta håll så var detta ett tillfälle jag trodde att det skulle ske.
ICKE DÅ!
Jag skickade höger och hon vidgade hämtet och fortsatte längsmed staketet. Det var när hon var nästan ända framme som jag trodde att crossen skulle komma men hon fortsatte och gick snyggt upp bakom dem. Tackan blev nog lite chockad när hunden inte vek av för hon for upp och lade snabbt in backen och följde resten av flocken.

Efter de två dagarna så gick jag och la mig med världens dumflin på läpparna. Hahaha


Nä, nu ska jag kolla till Bengt igen.
När han kom in i morse såg jag att allt inte stod rätt till. Han är hel men han har nog fått en jäkla smäll. Antingen har han blivit påkörd eller så har han varit och ströket sig mot hästarna igen och lyckats bli sparkad.
Bakvagnen vill inte riktigt hänga med. Veterinären bad mig avvakta då han visat en väldig aptit. Han har varit uppe och ätit flera gånger.
Dumme katt som blir skadad. Han borde ha vett att hålla sig i skinnet. Är man mattes prins så ska han bara vara en gosekatt.
Men det är klart. Hade han bara varit en gosekatt så hade han inte varit min Bengt.

Min fårvallande älskade prins.

Alla rävars skräck.