Moa och Kate - ler & långhalm

Idag var det första gången som Moa provade på att valla med Kate, trodde jag.

Tydligen har GoaMoa redan fusktränat lite med Kate. Det kröp ur efter en stund när jag frågade hur hon kunde vara så säker på vad hon skulle göra.

'Jag har tittat på dig och tränat själv.'

Jag får nog börja uppmärksamma vad damerna hittar på när de ska ut och 'träna'. Jag har i min enfald trott att Moa var ute och lärde Kate trick och lite lydnad.

Men men, dagens vallning.

Moa är 7½ och hon har frågat flera gånger om hon kan få valla med Kate. Kate avgudar marken Moa går på. Idag när fåren skulle flyttas till en ny hage tänkte jag att hon kunde få prova.

Ungen riktigt strålade av glädje när jag Äntligen gav med mig och lät henne prova.

Jag fanns hela tiden vid hennes sida för att finnas till hands om det behövdes. Jag visade henne vart hon skulle placera sig och när hon stod där frågade jag henne åt vilket håll hon tänkte skicka Kate.

'Åt vänster', svarade hon snabbt.

Jag satt på huk brevid henne och tittade frågande upp på henne och frågade varför.

'De står där', pekade hon 'och de ska hit.' 'Bästa vägen.'

Visst hade hon rätt. Ville bara veta om hon gissade eller om hon visste.

Nog sjutton visste hon.

Hon skickade vänster och Kate gick fint ut, plockade försiktigt upp djuren och drev dem till Moa. Hon gick före ut genom grinden med får och Kate bakom.

Nu blev det problem.

Det var inte Kate eller Moa som strulade till det.

NEJ NEJ!!!!

Det var moster Jenny som förstörde för dem.

Jag hade glömt att jag lagt gamle Bamse på utsidan grinden. Han låg lite dolt bakom en kärra. När Moa och fåren passerade ena däcket reste han sig och PANG!!!!

Får överallt!!!

Han har ett så starkt tryck att när han reste sig och eye:ade fåren var det som när ett bowlingklot nådde käglorna. De for iväg överallt.

Moa lade snabbt Kate och överlät till mig och Bamse att återställa röran som vi orsakat.

Fåren var snabbt inne i hagen igen men nu var de lite skärrade och MYCKET springiga.

Moa gick in med Kate igen. Själv denna gången. Jag och Bamse höll oss på avstånd. Ville inte få en sån grinig blick av ungen igen. Att det som hänt var mitt fel var hon väl medveten om. Även jag var väldigt medveten om det.

Hon skickade hunden igen och fick ut fåren men när de skulle passera kärran fick de fart. Åt en väldigt massa håll. Bättre springa än att kanske stå öga mot öga med den andra hunden.

De lyckades samla ihop djuren efter en del arbete. Jag fick blockera med Bamse vid hästhagen så inte lammen hamnade bland hästarnas ben. Resten skötte de själva.

När fåren väl fattade att Bamse inte var i närheten lugnade de tillslut ner sig. Kate och Moa kunde börja driva dem mot den nya hagen igen. Helt plötsligt börjar Moa springa.?.

Fick gastat till henne att gå istället. Då går Kate och så även fåren. Så fort hon slog av på takten blev det lugnt i ledet igen.

Tror hon blev lite stressad av att fåren slöt upp precis bakom henne. Hon är ju inte så stor så det kändes förmodligen som om djuren skulle springa över henne.

De var så duktiga båda två!!!

Ska det fortsätta så har så är vi snart två vallare i familjen.;-)

Hon fick mersmak min GoaMoa. Mosters ängel.=)

Hon ville valla mer. Sånt gillar vi men hon får vänta tills imorgon när fåren flyttas ut till daghagen igen.

Självklart fick jag inte tagit något foto idag.=( Detta är från den 2/4 när jag och Josefin tränade. Moa satt brevid Kate med staven redo. Ville så gärna prova men just då hade vi inte tid.

Kate är inte så glad på matte idag...

Grannen ringde idag och berättade att mina får var på rymmen åt alla håll. Några var på grusvägen bakom lagårn, några var vid dammen och resten var i hagen hos hästarna.

'Jag kommer direkt', gastade jag.

Hoppade snabbt i kläderna, ner för trappen, skuttade lite osmidigt i stövlarna öppnar dörren och kliver ut.

Dörren smällde jag igen så snabbt att hundarna inte hann med.

Väl nedanför yttertrappen kommer jag på att jag glömt dem.

Snabbt upp för trappen igen, öppnar dörren och gastar på hundarna att de får skynda sig.

Kate var den som satt närmast dörren. (som vanligt)

Hon såg en smula missnöjd ut. Hade förmodligen klappat igen dörren mitt i trynet på henne.

Hon gick i alla fall ut och efter henne kom Embla skuttande. Bamse fick jag gasta en extra gång på. Han har börjat höra lite illa.

När väl hundarna var ute fick jag klampa iväg över gräsmattan mot lagårn. Måste stänga dörren till hönsen när nu fåren skulle passera. De tar gärna en omväg in i lagårn och äter upp hönsens mat annars.

När jag väl kommit runt till baksidan lagårn fick jag se att hundarna redan samlat ihop fåren och parkerat dem på gärdet.

'Jag skickar Kate', tänkte jag. Hon är ju den som måste träna mest.

Kate skickades höger för att inte får och lamm skulle rusa in emellan hästarna. Ena totton är en smula lätt i fötterna när det kommer får. Hon gillar dem inte.

Kate råkade få lite för mycket tryck på djuren från sidan så jag skickade Bamse åt vänster för att parrera. LÅÅÅÅNGT bort åt vänster. Han får inte komma för nära för han har ett väldigt starkt tryck.

Bamse lade sig direkt när han märkte att fåren reagerade på hans närvaro. Kate fick rätsida på flocken och fick med dem ner till mig.

Alla utom en tacka med lamm.

Dé é lugnt, tänkte jag. Jag skickar henne en gång till så får hon hämta eftersläntarn.

Så fasen att hon gjorde. Hon vände om och jag trodde att hon tittade på tackan men icke då.

Hon tittade på hästarna och för första gången visade hon dem intresse.

Stressad och trött som jag var så exploderade jag, dumt nog.

Skickade bort henne därifrån med ett rytande. Väldigt dumt gjort av mig.

Valde att inte bråka med henne för att få henne att hämta tackan. Risken var stor att jag hade tryckt ner henne så jag skickade den gamle istället.

Han visste vad han skulle göra och vips så var flocken samlad.

Nu lät jag henne vara med i arbetet igen. Hon fick agera bromskloss framför fåren medan den gamle gick bakom och föste.

När väl fåren var inne i hagen igen fick Kate syn på min mams. Hon kom från jobbet i samma veva som allt hände.

Kate stack direkt fram till mormor och hon betädde sig som om hon berättade hur dum jag varit.

Är tämmeligen säker på att hundskrället övervägde att flytta hem till mormor en stund.

Höja rösten kan jag göra åt henne men det är sällan som jag blir redigt förbannad och skäller på henne.

Detta var en av de få gånger.

Klart att damen blev sur på matte. Bättre att bli ömkad av mormor.

Tävlingspremiär på Nöt...

Jahapp, då har Kätan varit på sin första Nöt-tävling.

Hon hade ren otur med den flock med kvigor som hon skulle valla. De hade gått två vändor innan (varje flock gick tre ggr innan de byttes ut).

Båda gångerna hade de dragit iväg ut ur hagen.

Egentligen skulle Marie & Kate haft en annan flock men ekipaget före dem drog sig ur tävlingen när han inte kunde få en ny flock istället för den här som var mer än nödvändigt besvärlig.

Naturligtvis blev de struliga. Kate hämtade ner dem till Marie men redan i hämtet, som var väldigt krokigt mm, men redan på framdrivningen började de konstra.

Marie peppade Kätan att göra sitt bästa och hon svarade med att göra försök på försök att rädda situationen.

Nu gick det inte att göra nåt mer än att bryta, vilket Marie gjorde.

Vi kunde inte varit mer nöjda med Kate än vi var.

Hon gjorde allt hon kunde + lite till. Hon svarade bra på Maries kommandon om än, ibland, något frågande.

Detta var faktiskt en svår, men mycket bra, start för en hund som såg en ko för första gången två dagar innan tävling.=D

Nötvallnings premiär...

Idag har Kate sett nötter för första gången. Hon inte bara såg dem. Hon vallade dem också.

Eftersom jag försökt få henne intresserad av andra djur än får utan framgång så trodde jag att det skulle vara kört här med.

Icke sa nicke!!

Hon var helt med på noterna när Marie tog henne med ut bland kritterna.

Ja, nu var det inte jag själv som gick med henn. Marie får ta hand om kossevallningen så tar jag fårbiten.

Efter att ha blivit översprungen ett par gånger av kor har jag ingen just att knata runt på ett gärde med tiotalet kvigor efter mig.

Nu var det inte bara Kate´s intresse för kvigorna som chockade mig. Det var även hur hon betedde sig när hon vallade.

Det var en kviga som ideligen bröt sig ut ur flocken.

Normalt sett om ett djur bryter sig ur och kommer för långt från flocken brukar Kate ignorera dem. Går de inte med resten av flocken så finns de inte.

Kvigan som bröt sig ur blev gång efter gång tillbaka föst av Kate. Hon gav sig inte.

Jag stod förmodligen och såg ut som en starholk när jag beskådade hennes envisa arbete.

Hon blev vid ett tillfälle även översprungen. Hon tumlade runt på backen men reste sig direkt.

Nu var vi lite nervösa över att hon kanske blivit skrämd.

Näpp, det hade hon inte.

På det igen bara.

Hon tyckte detta var så roligt att hon t.o.m försökte tjuvvalla lite i pauserna.

Efter bara ett möte med nötterna har hon redan visat sig bättre än Bamse på nötvallning.

Hans premiärmöte med nötter ger mig fortfarande mardrömmar.

Hon är faktiskt bättre än honom med fåren också. Han kan mer än henne så jag använder honom som säkerhetsnät när det är nåt hon ännu inte fixar men hon gör framsteg varje dag.

På söndag ska hon premiärtävla på nöt i Dingle.

Tränar för fullt...

Nu har vallningskursen startat. Äntligen!!!

Drivning och fålla är inga problem. Kate´s problem är fösning och hämt.

Nu är det inte så att hon inte hämtar för det gör hon. Det är Hur hämtet utförs som är problemet.

Damen har en tendens att skära när hon inte är på hemmaplan.

Här hemma håller hon ut fint i utgången. Vid upptaget bromsar hon fint in så fort fåren kommer i rörelse. Framdrivningen är också bra.

Detta är på hemmaplan.

På bortaplan är det en annan stil.

Fortast fram vinner!!

Hon tar inte ut bågen vit utgången. Hon springer nästintill rakt på fåren. På kursfåren funkar det att göra så. De känner henne och vet att de inte behöver fly i panik för hon kommer att runda dem.

Är inte lika säker på att andra får på tävlingar är medvetna om det. De kommer fara iväg som gaseller vid en rovdjursattack om hon gör så.

Själva upptaget kan ju bli lite varstans när hon skär. Har hon riktig otur så kan upptaget komma framifrån. Då blir det springande får åt Helt Fel håll.

Sen är det fösningen. Här är det egentligen inte momentet i sig som är ett problem. Kursfåren vet som sagt vem hon är och att hon inte har ett för starkt tryck. De tar alltså en massa mat och toapauser mitt fösningsmomenten. Här blir det till att bygga upp hennes självförtroende och tryck.

Det ska bli spännande. Är inte van vid det. Hanen måste jag alltid hålla tillbaka. Han har ett jäkla starkt tryck. Hans problem är att han under 10 år inte fattat hur stark han är så han har fått för sig att han ska kroppsvalla när han egentligen inte behöver.