Vaccination av ett gäng galningar

Var och vaccinerade ALLA hundarna idag. Jösses vilken cirkus! De två vuxna hundarna smet förbi mig ur bilen och valparna visste helt plötsligt inte hur man går i koppel. Fick med hjälp tag på de två stora som plötsligt utvecklat en viss dövhet när det handlade om inkallning. Jag har nog de enda hundarna som kastar sig av glädje mot veterinärens dörrar. De två stora flög närmast in genom den öppna dörren medans valparna cirkulerad åt varsitt håll runt människoben. Vips så satt benen fast, invirade i två koppel som i varsinn ände hade en hysterisk valp.:O

Svetten lackade om mig, lyckades trassla ut benen, fick med mig småfisarna in, tappade taget om de stora & var inom loppet av 3 minuter nära att börja grina. *suck*

Mina hundar som är välkända hos veterinären av alla de anställda blev snabb...t infångade. "Nämen, är goingarna här!" Kan ju erkänna att jag hade ett helt annat namn om dem på tungan än goingarna.

In på ett rum släppte alla odjur och sjönk ner på en stol. Veterinären kom in och möttes av fyra sjövilda men lyckliga hundar. *GODISTANTEN!!*

Lite förvånad undrar hon om jag verkligen tagit mig dit själv med alla hundarna. Nej, det hade jag inte men jag hade fått skicka hem min kära mor direkt efter att hon släppt av mig och odjuren för naturligtvis hade jag glömt Alla vaccinationsintyg mm.*suck igen*

Vi började med valparna under tiden medans vi väntade på mams. Ojojoj... Funderar allvarligt på att skaffa vandrande pinnar!

Innan vi var klara med valp nummer två klev mams in. Hon visste inte vilket rum vi var i så hon hade frågat om i vilket rum Al Qaida höll till. "Åh, menar du Border collie-goingarna?:D De är i rum 2."

Tack & lov för min Kate. Hon kunde iaf sköta sig. Hon satt där och såg nästan ut att skämmas över ungdomarna. Al Qaida, ledaren Tim med sina trogna följeslagare Argh & Alfh, fick nästan även veterinären att börja svettas.

Till slut var allt äntligen klart.

Det är fanimej lättare att vaccinera en hel flock med grisar mot rödsjuka än vad det var att vaccinera dessa monster idag!!!

Kate's valpar födda 4/7-2012 Till Salu

Kate's valpar har börjat bli stora nu.

e: Lille Dees Jim V1790/2006 (Måsarps Kennel)

u: Kate V1394/2007

Nu är det pojkarna kvar som letar efter nya hem. De är väldigt framåt, sociala, nyfikna & självständiga.

Tuffa små pojkar med mycket charm.

Aikh (hane) - TILL SALU

Alfh (hane) - TILL SALU

Argh (tik) - SÅLD

För mer info: 0703 - 95 17 04

Snart kommer de

Nu är det bara en vecka kvar innan Kate ska valpa. Hon är beräknad till den 5/7.

Hon har alltid varit en slank hund och på sätt & vis är hon det fortfarande men hon påminner ändå om ett hängbukssvin just nu.

Jobbar gör hon fortfarande men bara små jobb och det är tur att jag har tid för det går lååångsamt. Hon har minsann inte bråttom längre. 'Jag kommer, jag kommer, lugn och fin matte, ta det lugnt.' hihihi

Eftersom hon älskar att ligga på rygg försöker hon med det nu också. Snacka om att se ut som en valross. Kan meddela att hon låter som en också. Hon snarkar och fiser om vartannat.

Ska bli roligt med lite puppisar i huset igen.

Trevligt avbrott i vardagen

Igår ringde systeryster och frågade om jag ville följa med henne till Munkedal. Hon skulle på träningsutställning med Iggy.

Hade inget för mig och mådde rätt så okej så visst, jag hängde på.

Väl på plats träffar vi Irene. En av de goaste manniskor jag känner. Hon har kenneln Pappinovas och föder upp Papillon. Med sig hade hon Nattiz. En sån söt liten sak till hund. Jag föll direkt.

Hur det gick till är jag fortfarande lite osäker på men helt plötsligt hade systeryster och Irre fått mig att ställa mig i kön med Kate för att anmäla oss till utställningen.

Snacka om att jag kände mig bortkommen. Detta var helt nytt för mig. Blev anvisad till vilken ring vi skulle vara i och där parkerade jag mig med Kätan. Sin vana trogen så la hon sig på rygg och skulle gosa. Bäst att passa på nu när matte äntligen satt sig på marken.

Systeryster och Iggy (Bohusklippans Iggy Pop) var inne i sin ring och visade upp sig. Iggy skötte sig mycket bra. Han är ju bara 5 månader och då är man full i bus men han var så duktig så.

Han hade god kontakt med sin matte, den lille skrutten.

♥Mosters troll.♥

Irre och Nattiz. De är vana ringrävar.;-)

Här är vi på språng inne i ringen. Jag hade sån tur som fick en väldigt trevlig människas hjälp. Hon talade om för mig hur och vad jag skulle göra och det var tur det för jag hade inte en susning.

Hon kommer direkt efter mig med sin vackra Bearded Collie.

Tänk vilken tur att det finns hjälpsamma människor. Blev väldigt glad och tacksam.

Ibland blev det lite skutt också.

Både jag och Kätan är ju helt ovana vid såna här tillställningar. Först och främst bara det här med att springa med henne vid min sida, I KOPPEL. Vete sjutton om inte det var första gången. När hon ska springa brukar hon ju vara lös.

Nästa grej var det här med att stå uppställd. Öhh, ok.... Kate var till en början lite misstänksam mot detta. Enda gången matte säger till henne att stå är i duschen, varför skulle hon stå nu?? Nä, det var lite konstigt, tyckte hon men 'okej då, jag står väl då.'

Irre's söta Nattiz.

Söt som socker.

Underbara Irre och Nattiz.

Denna tiken och Kate kom på delad 5: plats. Jo, det är en renrasig hund. Det finns bara ett tiotal av denna rasen i Sverige men jag har naturligtvis redan förträngt rasens namn. Det var nåt som liknar 'Aioli'.

Vad fick kate för omdöme då?

Jo, detta:

Lagom stor hund. Vacker päls. Har ögon för matte. Vill vara till lags. Snälla ögon. Rör sig med glädje. Fin ögonkontakt med förare. Trevligt visad.

Hon skötte sig så fint, min sessa. Min goa duktiga Kate.♥

♥

Rån vs. Rån???

Reportage i Härliga Hund

I mitten på December hade jag besök av en reporter här. Vi hade en jättetrevlig stund vid köksbordet med te och nybakt kaka.

Idag fick jag se resultatet. Tidningen landade i affären.

Kristin fångade det väldigt bra. Rubriken 'Hundarna är Jennys livscoacher' passar alldeles perfekt. Djur ger fantastiskt mycket och man lär sig väldigt mycket av dem. Inte bara om dem utan även om sig själv.

Hoppas ni gillar reportaget.=)

Champis- Den vallande kaninen

'Klippt till' Dina...

Nu är det dags att börja klippa kaninerna.

Först ut är Dina. En viltgrå trevlig liten dam. Hon var väldigt stilla och samarbetsvillig så trots små problem med själva klippningen så gick det väldigt bra.

Här på bilden är hon precis flyttad från kaninhuset till mitt köksbord.

Pälsen borstas igenom innan klippningen börjar.

Började med klippmaskinen men helt plötsligt ville den inte vara med längre. Det syns tydligt på bilden vart jag övergick till att klippa med saxen. Inte roligt att klippa en kanin med sax när händerna sprängvärker.

Till slut var hon färdigklippt iaf. Även klorna fick sig en omgång.

Brevid henne ser ni högen med päls som klipptes av. Detta är ändå bara pälsen från rygg och sidor. Det som var under magen, på benen & runt rumpan slängde jag. Det var ca 1/3 i mängd som den högen brevid Dina.

Badbollar, bogblad & en galen bärsärk

Här inne är det inte särskilt aktivt just nu. Det är inte särskilt aktivt nånstans faktiskt för min del.

Tackorna är högdräktiga och ser ut som badbollar med ull. Ingen vallning alltså. Kate är den enda som får följa med till fåren just nu. Hon får flytta dem lite ibland när en ny ensilagebal ställs in i hagen och så får hon samla dem när det ska kollas klövar. Det har blivit en hel del klövkoll här eftersom det är konstant blött. Har funderat på att skaffa simfötter, cyklop och snorkel till fåren.

Gamle Bamse har fått fårförbud nu. Han är mer än lovligt förvirrad när han försöker valla. Det blev för mycket stress på fåren så nu får han nöja sig med att hjälpa 'mormor' med hennes höns istället. Han är faktiskt ganska nöjd med det.

Sen har vi Tim. Ja, starten på vallningsträningen har blivit uppskjuten. Den lille skrutten ska opereras den 18/1 i höger bogled. Han har fått Osteochondros. Ganska skönt ändå att det upptäcktes nu. Då har han hela vinter/våren på sig att bli bra. Förhoppningsvis är han okej igen när vallningskurserna startar.

Igår och inatt snöade det äntligen. Som jag och gammelman (Bamse) väntat på snön. Äntligen kan vi göra snöänglar igen. Ellr vi förresten. Jag gör snöänglarna och han dödar dem! Har jag tur så hinner jag undan innan han går till attack som värsta galna bärsärken.

Tim som fick uppleva snö för första gången blev alldeles ställd av att marken var vit (och iskall). Han tog några trevande steg i snön innan han kom på att det var skitkul med snö.

Kate var som vanligt inte särskilt imponerad av snön. 'Usch! Kallt och jäkligt, släpp in mig igen!'

Tog på henne täcket. Då gick det bättre. Har väl aldrig varit med om en hund som är så frusen som hon är.

Nä, nu är det dags att göra något vettigt. Hej så länge.

Hundus Idiotus

NÄR NI HAR LÄST DET HÄR FÖRSTÅR NI VAD ALLA ICKE HUNDÄGARE REDAN BEGRIPIT ...

Hundus Idiotus = latin för hundägande, är en sjukdom med långdraget förlopp.den kan drabba alla oavsett kön ålder eller tidigare ställning i samhället. Tendensen tyder på att den i vissa fall är ärftlig, långtids-studier har visat på att tillfrisknads procenten är låg.

Första symtomen är en önskan efter egen hund, sjukdomen slår ut på allvar när patienten köpt hund,då ses de ute i vilket väder som helst, till och med i hagel och drivis och under bästa sändnings tid på tv, vandrande ute på gatorna likt zombies med sina hundar.

Ett annat symtom som är väldigt vanligt är att, personen i fråga ses springa omkring ensam i skogen, med ett tomt koppel i handen ,samt en ansiktsfärg från hög röd till en blåaktig nyans vilt skrikande KOOOM HIIIIT!!!

(Erfarenheten säger att man ej bör få kontakt med den hysteriska hundägaren, då detta är totalt meningslöst i lägen som ovan beskrivits.)

Annars ses ofta hundägaren stående i gatukorsningen och på trottoarer i nära samspråk med andra hundägare,trots att de bevisligen aldrig har träffats tidigare.

I ett senare stadie ändras sjukdomsbilden till att bland annat omfatta sömnsvårigheter,samt en lättsinnig inställning till pengar.

Tidigt på mornar företrädelsevis lördag-söndagar, ses de packa sina bilar fulla med matsäck, små fällbara tältstolar, hundfilt, hundar, sömniga ungar samt motsträviga livspartners. Efter varierande timmar av bilkörning tillbringas dagen enligt följande exempel.......

*Sittandes på de medhavda tältstolarna i flera timmar, intensivt stirrandes på andra patienter som springer runt i en ring. Därefter springer dom själva runt ett par varv och får då olikfärgade plastband som dom ibland visar glädje över och ibland besvikelse.

Uppskattat värde på plastbanden är ca 10-15öre, uppskattade utgifter för en sådan här dag är mellan 500-1000 kr eller ännu mera.

 

Det finns även andra symtom som man kan se här, ex patienten ses springa omkring i skog och mark med ett långt snöre mellan sig och hunden. Om hunden någon gång stannar till vid en pinne så kan stor glädje och tillfredställelse ses hos patienten.

Behandling:

När ovan nämnda symptom känns igen finns det inte längre någon tvekan om att sjukdomen fått fäste och behandling torde vara resultatlös.

Vetenskapliga undersökningar har bevisat att patienterna själva inte upplever sin sjukdom besvärlig. Då de i regel är ganska glada och nöjda kan man med gott samvete låta dom hållas och se dem som ett pittoreskt inslag i vårat samhälle....

Undertecknat av

Leg, psykiater

Besse R,Wisser