En liten bild på min Kate...

Min underbara 'Kätan'...

Har bara varit ute ett par gånger idag.

I morse när jag hämtade posten och matade djuren och nyss när jag gjorde kvällsrundan. (lillebror lovade att ta en runda senare ikväll för att se att det finns mat överallt, det blev ju en tidig kvällsrunda för min del)

När jag var ute nu släppte jag ut fåren på gärdet medans jag hämtade vatten och lade hö i höhäcken.

Att inbilla sig att de snällt skulle stå på ett och samma ställe och beta var en önskedröm. Som tur var hade jag Kätan med mig. Tänkte att, jaha, nu får jag skicka henne femtielva gånger. Hon samlar ju sällan alla djuren. Eller sällan & sällan. Hon plockar aldrig med sig alla djuren om de står utspridda.

Jag stod och tittade på dem en stund för att bedöma vilket håll som var det bästa att skicka. Egentligen såg jag att det bästa var att skicka till vänster men det är hennes svaga sida.

Äh, tar hon inte alla får hon springa ut en gång till och skär hon så får hon göra det idag. Jag har feberont mår skit så jag bryr mig inte. Fåren ska in vare sig hon skär eller inte.

Jag skickar henne, 'vänster BORT'. Hon går ut vänster, håller ut bra, börjar skära, saktar av, tittar på fåren och nu kom chocken!

Hon ökar och viddar bågen ÅT VÄNSTER!!! och plockar ihop ALLA fåren!

Min gullehund har precis gjort sitt bästa hämt någonsin.

Tävling igår i Sjuntorp...

Blev ombedd att skriva några rader till klubb-bladet om tävlingen igår.
Detta är vad jag skrev:

Trekamp i Sjuntorp

Den 1/11 klockan 10,00 gick starten för Trekampen. Trekampen är en vallningstävling mellan BDVK, Vallhundsringen och Sjuhäradsvallarna.

När vi kom fram till tävlingsplatsen var vi inte riktigt säkra över vad som stod på dagens agenda. Vi visste att det skulle vare en IK-1 bana och en plojtävling. IK-1 banan var vi på det klara med vad som krävdes. Plojtävlingen däremot hade vi ingen aning om.

Laguppställningarna skrevs upp på tavlan. Första tävlanden ut på banan var från Sjuhäradsvallarna, nästa från BDVK, tredje från Vallhundsringen osv.

Att gå en IK-1 bana med oerfarna hundar gav blandade resultat. För vissa gick det jättebra medans andra hade sämre resultat.

För egen del var jag, trots resultatet, väldigt nöjd med min hund.
Hon såg fåren direkt och var på hugget. Jag skickade höger och hon gick ut skapligt. När hon var ett tiotal meter från fåren stannade hon upp, vände sig om och tittade undrande mot mig. Hon hade nog inte räknat med att det skulle vara så långt fram till djuren.
Jag gav henne kommando igen om att gå höger. Hon pep iväg direkt men precis innan hon kom fram till djuren förvånade hon mig.
Hon skar av och rundade fåren från vänster istället.
Om jag skickat vänster och hon gjort så hade jag inte blivit förvånad eftersom hon ännu har lite svårigheter med det hållet, men höger??? Det var nog det sista jag förväntat mig.
Jag fann mig iaf snabbt och ropade iväg nästa kommando. Eftersom hon rundat upp åt vänster fick vi nu problem. Det var dragning tillbacka till fårstallet åt höger och det var åt det hållet det nu bar iväg. Jag kommenderade henne vänster för att runda flocken och få styrt upp dem mot banan igen.
Hon tog vartenda kommando och kämpade riktigt bra men tyvärr lyckades hon inte få dem på rätt köl.
Vi tappade djuren men jag var lika glad för det. ’Kätan’ tog alla kommandon och gjorde sitt bästa. Det var allt jag kunde begära av henne.

I IK hade vi 6 st ekipage med och ingen av dem hade gått en IK bana tidigare. Alla utom jag och Kate tog sig runt och de gjorde det riktigt bra.

När IK´t var klart var det dags för lunchpaus. Det var redigt råkallt ute så samlingen runt grillen var stor. (Misstänker att det inte bara var korv som alla var ute efter.) I lunchpausen byggdes även banan om. Även hur plojtävlingen skulle genomföras förklarades under lunchen.

Varje klubb hade valt ut fyra ekipage. Dessa fyra parades ihop i team om två. Varför???
Jo, plojtävlingen gick ut på samarbete. I första teamet valdes Sture och Jan-Inge, i det andra Sandra och Lennart.

Banan var i stort sett densamma som IK banan förutom att fållan nu var utbytt mot ett Malteserkors.

Malteserkorset var det som alla deltagare verkade mest oroliga över. Det visade sig att det var inte så svårt när samarbetet var gott. Alla klarade det.

Plojtävlingen gick till som så att båda förarna skickade sina hundar samtidigt. De fick välja själva om hundarna skulle skickas åt samma eller var sitt håll. De flesta skickade åt vart sitt håll.
Svårt att säga vilket som var bäst. Båda alternativen funkade.
När hundarna var skickade drev de tillsammans ner fåren till förarna, rundade dem och stolpen, vidare för att tillsammans fösa fåren de första två ’benen’. Vid tredje benet valde de flesta att dela lite på sig. En förare gick framför flocken och den andra bakom. Hundarna arbetade fint med att driva/fösa fåren mot korset.
När de var framme vid korset kom det som förarna bekymrade sig för.
Fåren skulle inte drivas rakt igenom för att sen runda och föras igenom som brukligt.
Nej, nu skulle fåren bara drivas halvvägs in för att sen fösas ut åt höger. De skulle alltså drivas igenom i vinkel.
Förarna placerade sig på var sida om ’ingången’ och lät hundarna flytta fåren försiktigt in genom korset. Nu gick det inte att ha för hög fart eftersom det då lätt kunde sluta med att fåren sprang rakt igenom.

Som sagt, alla teamen klarade det och gick av banan med smått förvånade men stort leende ansikten. (En smula lättnad kunde också anas.)

BDVK kom på en tredje plats. Sjuhäradsvallarna vann pokalen detta år och får därför också äran att stå för tävlingen nästa år.
Det ser vi fram emot.

Dagen kan sammanfattas som mycket lärorik. Vi som var med hade fantastiskt roligt. Vi frös en hel del, var nervösa lite emellanåt och skrattade nästan konstant.

Måste även nämna det jättefina lotteriet de hade anordnat. Flera deltagare gick därifrån med varma arbetshandskar, fina vatten/foder byttor, otroligt fina handgjorda kuddar av fårskinn, mm mm.
Tack för en väldigt trevlig dag.

Vallhundsprov på Tjörn

Ja, så var denna dagen avklarad. Startade dagen med att kolla vilket startnummer jag hade.

Nr, 5. Då var det lika bra att ta jättedosen med smärtpiller till frukosten. Ville ju så gärna gå provet själv med 'Kätan'.

Jag och J var nästan först på plats. Perfekt. Bara att välja ut bästa åskådarplatsen.

När det var min tur att kliva ut på banan var Kate taggad. På väg fram mot startstolpen fick jag köra med 'stanna - framåt' hela vägen. Ett bra sätt att förbereda hunden på att nu kommer kommandona att hagla ute på banan.

Efter att domaren gett klartecken på att vi kunde starta skickades 'Kätan' höger. Hon är lite stram i sin utgång men fixade det bra ändå.

Upptaget var lite hastigt men helt ok.

Framdrivningen gick lite snabbt men annars klockrent. Fåren hamnade t.o.m på rätt sida stolpen.

Sen var det dags för framdrivningen. Fåren hade rundat startstolpen helt ok. Kate påbörjade drivningen. Hon kom lite snett. Fåren pep iväg men hon lyckades rädda situationen.

Så kom hon snett igen. Nu spred sig fåren lite och stack iväg mot publiken. Hon lyckas efter lite trix få ihop dem igen.

På väg mot mig bryter en tacka ur flocken. Detta ignorerar Kätan och fortsätter med kvarvarande flock.

Jag försöker få henne att vända för att få med Houdini-fåret men detta fattar hon inte riktigt. Nu är det får lite överallt. Resten sticker och kvar är en förbryllad vovve.

Hon kämpade väl. Även om det bara var hämtet som vi klarade så fick vi ändå bättre poäng här än på KM, där vi gick hela banan. ;-)

Ett litet urval från BDVK´s år

Satte ihop detta för att lägga ut den på BDVK´s hemsida men jag har inte riktigt kommit underfund med hur man ska göra.

Under tiden får den ligga här.

(OBS!! KM-Nöt gick i Hjärtum, inte i Dingle.)

Lite nervös...

Har varit ute och pratat med flickorna i lagårn.

Jag försökte få dem att skriva under ett intyg till morgondagens KM-får.

Den gamla tittade dumt på mig, fnyste och fortsatte mumsa på sitt hö.

De var inte ett dugg intresserade av att skriva under på nåt papper om att andra får ska vara snälla och gå som om de vore kopplade.

I morgon är det tävlingsdebut för mig och 'Kätan'. Vi ska vara med på Km-Får på Orust.

Det får gå som det går eftersom flickorna här hemma vägrar vara med och fuska med ett intyg.

Det hjälpte inte ens att jag fjäskade med vare sig knäckebröd eller sockerbit.

Jag tror jag ska gå och göra matsäck på en gång så allt är klart till i morgon och jag slipper irra förvirrat runt för att hitta allt.

Går runt och nynnar...

Går här ute på gården och lullar med Kate och fåren.

Mestadels sitter jag vid lagårdsväggen och läser medans fåren betar på ängen och Kate snarkar brevid mig.

När vi släpar oss från värmen vid lagårdsväggen för att valla lite kommer jag på mig själv med att inte ge 'Kätan' några kommandon.

Hela tiden som jag läser, bär hö, vallar mm, nynnar jag på tre låtar. De har verkligen fastnat i skallen på mig. Som tur är så är det låtar som jag blir glad av.

Kate´s träning går framåt. Nu på lördag är det dags för KM. Då ska vi vara med på tävling för första gången. Nästa lördag är det VP dags.

Ska nog fortsätta som jag gjort nu några dagar och bara mysa ute med hund och får. Köra ett kort kort pass med träning för att sen gotta oss i värmen vid lagårdsväggen igen. Det verkar funka bättre än när vi bara går till får för att träna. Nu vet ju inte hunden när det är dags att arbeta utan hon får ligga och slappa med fåren i närheten.

Känslig hund går till attack...

För ett ca par veckor sen mådde jag pest när det var träningsdags. Att stanna hemma var ändå inget att tänka på. Hunden går före.

När det var min tur att äntra fältet med Kate hände nåt. Visst kan hon smyga sig lite för nära ibland och imitera en krokodil när hon blir stressad men det här var annorlunda.

Med ut på fältet hade jag ett blodtörstigt monster. Gång efter annan gick hon in för att bita.

Seg i huvudet som jag var kunde jag inte ens försöka komma på vart felet var. Jag lade henne ner för att försöka gå igenom hjärnkontoret om vad som kunde felas.

Då kom tränare M fram och sade att hon visste vad det var. Tack och lov så verkade hon ha rätt.

Vallningen är ju egentligen en jakt. Den är också kontrollerad (normalt sett iaf). Eftersom jag mådde så fruktansvärt dåligt som jag nu gjorde blev det helt plötsligt Kate´s jobb att lägga bytet. Normalt sett är det flockledaren som ska göra detta men hon kände så tydligt att jag mådde dåligt så hon såg det som sin uppgift att tillfälligt ta över det jobbet.

När vi skulle ut andra vändan så hade jag piggnat på lite grann så då gick det BETYDLIGT bättre.

Som tur är kom inga får till skada.

Efter en träning som vi hade hemma hos min gamle tränare (*jag bockar och bugar* Obiwan) i söndags fick vi konstaterat en hel del om hur känslig min madam egentligen är. Hon har känselspröten en halvmeter på utsidan kroppen angående hur jag mår. Hon är även enormt kommandokänslig. Det blir viskningsmetoden ett tag framöver.

Bilder från uppvisning på Bondens dag, Backamo

Det har varit två roliga men tröttsamma dagar.

Vi var ett gäng från BDVK som var på plats på Backamo och visade upp vallning. Det var väldigt populärt både bland barn och vuxna. Alla var väldigt imponerade över hundarnas arbetsförmåga.

Det blev lite extra spännande uppvisning, ett par tre gånger, än planerat.

Första gången var det jag och min gamle gubbe som ställde till det. Fåren kom för nära staketet och om jag hade tänkt ett steg längre så hade jag bett om att få ner en hund som kunde plocka ut dem då min gamling tycker det är lite otäckt.

Nu blev det io f populärt bland folket som stod nere vid kolmilan då de, på väldigt nära håll, fick se fyra hundar arbeta tillsammans för att få upp fåren till hagen igen.

Andra gången blev det ännu mer spännande.

Nu var det jag och ungtiken som var inblandade. Ännu än gång kom fårenför nära staketet. PÅ SAMMA STÄLLE!!

Troy gick in för att hjälpa till med att trycka tillbaka tackorna men dragningen hem till fårhuset var för stark.

Att det var mer spännande denna gången berodde på att idag var det en aktivitet på andra sidan stängslet som inte varit när förra rymningen skedde.

Nu var det DM i brukskörning med häst.

TJO FADERIAN!!, så var det helt plötsligt får och en hund på banan.

Allt gick väl och en ny flock får plockades ner.

Tredje gången det blev spänning var iaf varken jag eller mina hundar inblandade. Då var det S och hennes Tyra som fick rejäl fart på tackorna.

Tror ni inte på sjutton att mäniskan kommer upp till mig, flinar och säger, 'jag gjorde bara en Jenny.'

Tack för den. hihi

Förutom dessa tre fadäser så gick det riktigt bra.


Ser ni Troy i nederkant i det höga gräset??Troy och J är färdiga med sin runda och plockar in fåren i fållan.Det var mycket publik vid varje uppvisning och många kom fram och ställde frågor.

Tyra är ute på en runda med fåren. M håller ett vakande öga på det hela. Man kan aldrig vara säker på om en av de mer rutinerade hundarna måste skickas ut för att hjälpa till när ungdomarna jobbar.M och Tarzan visar fösning. Detta momentet är Tarzans favorit. Om han fått som han ville så hade han föst i en evighet.Det var många som var intresserade av grindar mm som K hade med sig. Tror t.o.m att hon sålde nåt på plats. Det är bra att ha en lokal reprecentant för Siltbergs . Det är inte långt att åka för dem som kommer till Backamo. De flesta bor relativt nära.Vissa var bara med för att njuta av pensionärslivet. Han visade arbetsnarkomanerna (läs BC) hur det är man ska leva livet. Tror inte att de fattade nåt. Det var ju får i närheten.Fårägaren själv var med idag på uppvisningarna.

Om ni tittar på andra sidan om fåren, i det höga gräset. Där ser ni vad fåren stirrar på. Lambi (vet inte hur de stavar hennes namn) (passande namn på hunden förresten, hihi) kommer smygande runt fåren. Här kommer My, modern till den vandrande smygfisen Kate, smygande efter fåren.

Publiken stod runt hela hagen.My, på väg upp mot fåren som ska in i fållan. J, iklädd speaker-västen. Hon och M turades om att prata och förklara för publiken om vad som hände på banan.
Bamse, alias Dumdum, min gamle gubbe.
Han fick 'staketvalla' idag. Jag hade för ont för att kunna gå på banan med honom. Han verkade rätt nöjd ändå.My blir gosad med av husse.
Fåren fick stå i fållan under vilopauserna. Där hade de skugga hela dan och de gick mer än gärna in där. De lärde sig snabbt att det var tryggt där inne.
Tarzan har full koll på allt som händer i hagen.
Lambi ute på en ny sväng på eftermiddagen.
Troy har satt sig i skuggan en stund. Han var lite seg efter att ha varit tvungen att jobba hårt under helgen.
Även Lambi fick vilat lite efter ett pass.

Testing testing...

Då har man gjort en film/bildspel för första gången.

Självklart är det älsklingarna som är de första bildobjekten. ;-)

Musiken som används är en sån där standard som finns i datan vid köp av programet.

När man mår dåligt och kroppen smärtar...

finns det några ljusglimtar att ta till vara på.

Bamse... knähund...???

Min store starke Bamse har alltid varit tryggheten i huset. När de andra hundarna blivit skrämda av nåt har han alltid funnits där och lugnat dem.

Eftersom han alltid varit sådan fick jag, för en stund sedan, en chock.

Det kom en åskknall och den följdes av nåt som brakade till i köket (en stol välte). Det fortsatte väsnas genom hallen så jag vänder mig om för att se vad det är frågan om.

Mot mig kommer Bamse som ser halvt galen ut. Han kommer rusande genom hallen, vidare in till mig på kontoret OCH KASTAR SIG UPP i mitt knä.

Visst är det trevligt med en hund eller en katt i knät emellanåt men detta var en smula för mycket.

En vuxen BC hane som spänner ut varenda klo (anteckning till mig själv: KLIPP HANS KLOR!!!) och gräver in dem i mina ben är allt annat än skönt.

Han ligger nu och skakar mer och mer för varje åsksmäll som kommer. Vägrar att gå ner på golvet gör han också. Ögonen är uppspärrade och han stirrar vilt omkring. Försöker lugna ner honom men inte förrens lillebror kommer hem kliver han ner. Så fort han får syn på honom trycker han sig nära så brorsan höll på att hamna på köksgolvet med näsan före.

Nu har det slutat åska och hundarna sover lugnt på golvet igen.

Bamse har aldrig tidigare varit rädd för åska, smällare, raketer, pistolsmällar eller gevärssmällar. Han har alltid varit den trygga som alla tytt sig till. Nu har han på gamla dar börjat bli mer & mer nervös för allt ovanstående.

Jag har märkt på honom att han börjat reagera när det smäller men dagens reaktion var första gången under hans tioåriga liv.

Då har man en hund till som behöver lugnande på påsk & nyår.=(

Nu är Kate den enda som, än så länge, inte bryr sig när det smäller.

Min gamle älskling som alltid kommer ha den största platsen i mitt hjärta.

Gillar denna... ;-)

Enjoy!!!

Kursdag i Forshälla 9/8

Dagens träning handlade för min och Kates del mest om hämt. Hon är väldigt snäv och går inte gärna ut i en vid båge.

Detta skulle börja åtgärdas idag.

Började med ett par kortare hämt för att få lite grepp om vart jag bäst kunde placera mig för att kunna trycka ut henne.

Hon är lite knepig att jobba med just nu. Hon har lite hormonproblem. Hon är i övergången från att vara väldigt mottaglig till att ryta åt hanarna att dra dit pepparn växer.

Tydligen påverkas hörseln av löpet.

När hon äntligen började lyssna och slutade att hugga mot fåren (vilket vi trodde att hon näst intill slutat med) så började det släppa.

Efter att jag höll mig relativt nära fåren och tryckte ut henne började jag öka avståndet mella mig, fåren och Kate.

Nu släppte det. Hon började ta ut bågen mycket bättre.

Fållan var även bra att nyttja. Hunden fick springa runt den i början på utgången.

Även fösningen och drivningen funkade okej.

På tävling i Värmland...

Tidigt i morse åkte jag och Josefin iväg till Värmland. Närmare bestämt Smedstad, Kil.

Josefin var den som skulle tävla. Jag följde med som sällskap.

Hon startade med Troy i IK-1.

En liten missuppfattning efter att tratten klarats av och det var dags för delning slutade med att hon bröt.

Fåren var väldigt 'springiga' och det var stark dragning åt höger. När flocken skulle delas drog ett par av fåren iväg som en avlöning. Troy började bli trött och Josefin var osäker på om fåren hamnat utanför banan.

Hon lämnade fåren till banpersonalen och utgick.

Björn som tävlade i samma klass är också medlem i vår lokalklubb. Han fick dagens högsta poäng på hämtet.Annbritt, Björns fru, var även hon med. Efter att ha tränat mycket på hämt med sin hund, Nice, var hon, trots diskvalifisering, mycket nöjd med hämtpoängen.

Även hon råkade ut för fårens 'dragning'. De kom lite utanför hundens kontroll och VIPS så var de väck.

Efter att IK-1 var över byggdes banan om. Nu var det dags för Vallhundsprov.

Jag hade tur och fick följa med runt banan då domaren, Shania Longyard, gick igenom de olika momenten.

Dagens domare blev genast en favorit. På ett underhållande sätt förklarade hon hur de olika delarna av banan skulle utföras. Hon talade också om att vissa delar av momenten var VSF.

VSF??? Nu såg vi nog ut som frågetecken allihop. Vad är VSF??

Jo, det är Viktigt Som Faan!!!


Hon poängterade också tydligt att detta var inte en tävling och det fanns ingen maxtid. 'Ta tid på er, stressa inte.'

Enda kravet hon hade om tiden var att allt skulle vara klart före midnatt.

Josefin som hade Valle med sig visste inte om hon skulle få gå med honom. Hon stod som nr två av tre reserver.

Nu fick alla tre reserverna gå. Detta var då för väl.

Hade inte reserverna fått gå så hade vi inte åkte hem med två godkända vallhundar. Nu gjorde vi det.

Grattis Josefin och Valle.

Verkligen snyggt jobbat.

En annan som också fick åka hem med en godkänd hund var Victoria . Hon och hennes Kayleigh gjorde dagens häftigaste fålla in och de skrapade ihop den högsta poängen av VP hundarna.

Stort Grattis till er båda!!!

Foton...

Igår fick jag hem foton som framkallats.

Vissa hade jag bett om att få förstorade. Jädrans vad bra de blev! Eftersom jag har dåligt med tavlor så har jag länge gått och funderat över vad för sorts tavlor jag vill ha.

Nu vet jag. Jag ska ha mina egna bilder på väggarna. Mycket mer personligt. Ingen annan som har de bilderna.

Bilden nedan på Moa och Kate är en av bilderna som förstorats. Första stället som kommer bli ett fotogalleri ;-) är trappan i hallen. Kan glatt erkänna att hundarna pryder de flesta bilderna. Nu ska jag bara hitta ramar som jag gillar.

Annars händer inte mycket här hemma. Kate löper än och det ser ut som Stockholms blodbad här hemma.

Jag mår fortfarande inte särskilt bra. Jag håller på att övertala kroppen att ge sig senast fredag. På lördag bär det nämligen av till Kil. Kompisen ska tävla IK-1 med Troy och...

kanske gå ett VP med Valle (Kates bror). Han står som andra reserv så vi får se om det blir av.
Jag har iaf redan laddat batteriet i kameran!! Ska bli riktigt spännande.

Har Kate tappat minnet???

Detta trodde jag redan i söndags men ignorerade det.

Även på måndagen betedde hon sig knepigt.

Allt som jag sa till henne fick jag upprepa. Antingen hade hon tappat minnet eller så hade hon blivit mer knäpp än vanligt.

Nu var det inget av ovanstående. Igår upptäckte jag anledningen till att hunden betett sig underligt. Hon som alltid hänger med på ALLT ville helt plötsligt stanna hemma,??, mer grinig än vanligt på de andra hundarna och allmänt stöning.

Hon hade PMS!!!

Jag är nog lite bortskämd med att tidigare tikar 'städat' efter sig. Kate gör det INTE!!

Det är röda spår efter henn ÖVERALLT!!!

Nu är det dags att ta en vända med moppen igen.

(måste skaffa ett nytt tikskydd, gärna ett rosa ;-) )

Kursdag i Forshälla 26/7

Eftersom hundarna kommit olika långt i sin träning anpassar J & M varje pass efter vilken hund som är ute.

Dagens träning för mig och Kate innehöll hämt och fösning. Första passet skulle hämtet tränas.

Kate sniker gärna för tätt inpå fåren vilket får dem att flytta sig sidleds innan hon hunnit runda dem. Upptaget blir alltså inte där jag planerat.

För att få henne att gå vidare ut placerade sig M vid fåren med en longerpisk. Tro nu inte att detta är nån form av misshandel av hunden. Pisken används inte PÅ hunden.

När jag skickade Kate kunde M använda pisken som en förlängd arm och mota henne utåt. Först brydde sig Kate inte om 'den däringa pinnen' som M pekade med. Vid andra hämtet ven den där konstiga pinnen i luften. Det var lite otäckt att det lät susande brevid henne när matte ropade 'BORT'.

Vid tredje hämtet var det bäst att springa i en vidare båge. Det var lite olustigt att springa för tätt inpå fåren. Det susade så konstigt om den där pinnen.

M gick ifrån fåren och Kate skickades på nytt. Nu höll hon fint avstånd och gick faktiskt lite längre ut när hon fick kommandot 'BORT'.

Här är det Norpan som jobbar.Troy håller koll på fåren. De där dumma kurshundarna kan ju inte hålla ordning på djuren själva så han får rycka in med jämna mellanrum och samla ihop dem.När han slitit hårt med att reda upp soppan som kurshundarna ställt till är han så varm att han måste ta ett svalkande bad.Fåren har en av sina vilopauser som de har mellan varje ekipage.
När det var Kates tur igen var det dags för fösning.

Fåren hade nu gått två gånger med de andra deltagarna och var nu trötta. Tempot hade dragits ner ordentligt.

Eftersom hon precis börjat med fösning har hon det lite trixigt med att gå mellan mig och fåren. Hon vill gärna försöka runda dem för att få ha fåren mellan mig och henne. Det märktes tydligt att hon tyckte det var besvärligt. När nåt blir jobbigt börjar hon äta fårskit. Nästan maniskt. Man får hela tiden låta henne gå fram mot fåren för att avbryta ätandet.

Hon lyckades att fösa fåren genom grindarna ett par tre gånger. Hon till och med lyckades göra det ganska snyggt.

Som avslutning fick hon göra ett par mindre hämt med lite drivning. Det är säkrast att sluta på topp.


(Kate när hon väntade på sin tur.)

Det värsta är över...

Nu börjar det bli bättre.

Efter två sömnlösa nätter med en massa hundkäftspolande har det äntligen blivit en natt med sömn.

Han svarar bra på antibiotikan och den kväljande lukten har försvunnit. Nu är han åter igen välkommen med sina, inte så vanliga, ansiktspussar.

Han har lekt med Kate ute på gräsmattan. För en som inte känner honom ser han förmodligen ut som vilken frisk hund som helst. Vi ser däremot att han har en liten bit kvar innan han är sig själv igen.

Han får däremot stanna hemma imorgon. Den tidigare planen var att han skulle fått följa med på Kates träning men han får stanna hemma och vila. Han kommer inte att uppskatte det ett dugg men det bryr jag mig inte om.

Gammal man måste återhämta sig innan matte låter honom göra nåt. Så det så.

Hundägandets fasa...

Igår natt hade jag svårt att somna och tur var väl det.

När jag gick fram till TV´n för att släcka lamporna fick jag syn på en blodfläck på golvet. Fläcken var som tre femkronor i storlek. Förstod att blodet kommit från Bamse som låg i soffan med huvudet på armstödet. Trodde först att det kommit från ett sår han har på huvudet. Efter att jag undersökt det och konstaterat att det var torrt där började jag leta mig fram i pälsen. Nånstans ifrån blödde han.

Luktade illa gjorde han också. Som ett gammalt kadaver.

På hans högra ansiktssida fick jag något kladdigt på handen. Förde handen till näsan och sniffade. Nu var det inte långt ifrån att jag kräktes.

En sån stank.

Hämtade en tvättlapp och började tvätta honom ren. Jag såg inte ordentligt utan gick och tände taklampan.

Fick en chock!!!

Min älskling såg ut som en boxer på huvudets högra sida.

Försökte tvätta honom ren med tvättlappen. Kunde inte hitta något sår utan letade vidare i halv panik.

Samtidigt som jag letade kunde jag inte fatta hur jag kunnat missa att han var så svullen och luktade så illa.

Lillebror kom infarandes när han hörde att jag började bli låta smått hysterisk.

'Har du SETT hur han ser ut!!´, gastar jag upprört.

'Men han låg hos mig för ett par timmar sedan. Jag såg inget då.?.', svarar han smått chockad av synen som mötte honom.

Nu hittar jag vart ifrån det slemmiga kommer ifrån. HANS MUN!!

Börjar att, så gott det går, torka ur hans mun för att komma till 'källan'.

Längst in i munnen har han fått en ficka. Det gick fortfarande inte att se ordentligt så jag fick med mig hund och bror ner i duschen. På med ljummet vatten och började spola ur munnen. Lillebror kom fram med en ficklampa och lös ner i 'bubbens' mun.

Där, där är infektionen. Jag klämde på hans kind och mer var & blod puttrade fram. Klämde & sköljde om vartannat. Tillslut hade svullnaden gått ner så han såg relativt normal ut. Även lukten lugnade ner sig. "Hamsterboxern" var borta.

Nu går han på antibiotika och förhoppningsvis ska infektionen ge med sig snart.

Enligt vet. så kan en sån här infektion sätta igång med raketfart. Jag gillar inte såna infektioner. Inte bara skrämmer det hundmatten halvt fördärvad. Det ger även hundmatten fruktansvärt dåligt samvete. Hur kunde jag ha missat nåt sånt här när hundarna är runt mina ben konstant??

Nu behövde jag inte ha dåligt samvete sa vet. Att jag snabbt hade fått in 'bubben' i duschen och spolade rent och klämde ur litervis (kändes det som) med 'varblod' räddade förhoppningsvis hans liv. Trots att vet. sa detta ligger det ändå och gnager i bakhuvudet, 'hur kunde jag missa detta?'.

Under denna 'misshandel' som jag utsatte honom för, med allt klämmande och spolande, så sa han inte ett knyst. Visade inte att det gjorde ont fastän jag är ganska säker på att det måste gjort det. Inte ett morrande, gnällande, bitande, inte nåt?!

Han är så svår när det gäller smärta. Aldrig att han visar att nåt gör ont. När han fått artros i höger armbåge var det knappt att han visade nåt. Vet. var helt förundrad över att han inte visade med en enda min att det gjorde ont. När han skar upp en trampdyna linkade han ungefär tio steg. Sen kom han på att det går lika bra att springa på tre ben. Han hängde med ungtiken utan problem. Det var bara när jag kopplade honom, för att jag tyckte han kunde ta det lugnt och läka i lugn och ro, som han blev förbannad.

Han börjar bli till åren nu, min älskade klippa. Det märks väldigt väldigt sällan att han är gammal. Han har blivit gråare i ansiktet och nån enstaka gång är han lite stel men det är inte ofta. Han jobbar mer än gärna. När det gäller arbete är det jag som sätter stopp. Han får inte göra några stora jobb om det inte är fruktansvärt akut och det är det sällan. Senaste gången han gjorde ett 'stort jobb' var i våras.

Fåren hade smitit ur hagen och stuckit över berget mot grannens hästhagar. Det var mer än ungtiken klarade av och han känner till berget utan och innan. Det tog inte lång stund innan han spårat upp rymlingarna och började fösa dem hemåt.

Klarar han sig undan infektionen nu så ska han få göra ett ordentligt jobb, äta så mycket korv & skinka han vill och jag kanske till och med tjyvar alla bollar från tennisklubben åt honom.

Kursdag i Forshälla 19/7

Idag var vi bara tre deltagare på kursen då två stycken fått förhinder.

Vi fick gå två omgångar var som vanligt. Fler gånger blir nästan förmycket både för hund och förare.

Under Kates första pass körde vi drivning och lite fösning. Drivningen gick bättre och bättre hela tiden.

Fösningen hade hon först lite svårt för men det släppte efter en stund när polletten ramlat ner och hon kom ihåg vad det handlade om.


Samspråk mellan instruktörerna.

Kates äldre halvbror Doglas spanar på de andra ekipagen.
Kates kullbroder Valle skrämde oss en stund. Vi trodde att han blivit stungen av en geting. Nu var inte fallet så för direkt han blivit av med kopplet och fått en massa uppmärksamhet var det inget fel på honom.
Bonnie med förare i arbetstagen.

När det blev dags för Kates andra pass kliver instruktör M fram.

'Vi har en plan', säger hon.

Jag ger henne en misstänksam blick.

'Jaha?? Vad för plan??'

'Hon ska få prova ett lite längre hämt.'

'Okej, inte värre än så.?.'

Hon ser så finurlig ut när hon kommer med såna repliker. Det är väl klart att man blir lite nervös. Hon kunde ju ha sagt att 'nu ska hon lära sig att valla baklänges' eller 'nu ska hon hoppa som en känguru mellan grästuvorna och landa mitt i flocken, det är den nya sortens delning'.

Nu var det ju inte så farligt. Det var bara ett hämt.

Bara och bara förresten. Det var inte så bara.

Fåren ställdes ut och jag klev iväg med hunden.

För mig såg det lättast ut att skicka vänster. Detta var jag tydligen ensam om. Kate gick ut bra men starx innan hon var framme hos fåren tvärgirade hon och gick runt höger.

Jaha. Detta får nog göras om. Jag vet ju att hon har lite svårt för att gå vänster och hade jag tänkt längre än näsan räckte hade jag skickat henne höger.

Kate kallas in och placeras strategiskt. Nu skickar jag höger.

Det gick riktigt bra förutom att hon ligger lite för tätt inpå djuren så hon riskerar att flytta dem redan innan det är dags för upptaget.

Kallar in henne än en gång och får order om att prova skicka henne med höger bort höger.

Detta svarade hon bra på. Avståndet var mycket bättre och det gick över förväntan bra.

Vänster hämten får vi ta steg för steg eftersom hon har svårt att hämta från det hållet. Avståndet får ökas succesivt.

Idag fick hon, eftersom det inte var så många hundar där, även ligga löst på ängen medans andra hundar arbetade. Det ryckte rejält i henne och hon försökte dra iväg några gånger men se det gick inte. Matte hade koll på henne. Hon skötte sig riktigt bra. Inga utfall mot de andra hundarna.


Här ligger hon brevid Doglas.
Fåren under en vila.

Kate smyger sig fram mot fåren.Detta är en typisk Valle bild. Allt flaxar åt alla håll.