Indiana Jones i Border colliekostym

Han är engagerad i allt han gör, i ungefär 3 sekunder men ändå, han är engagerad. Behöver du hjälp att söka efter nedgrävda skatter så bistår han väldigt gärna med hjälp. Precis som Indiana Jones är han fashinerad av vad för skatter som kan dölja sig i markerna.

Han gräver upp allt från gamla rötna ägg till betongfundament. Tack vare detta behöver du inte klippa klorna på honom. Han sköter den biten alldeles utmärkt själv.

Man skulle kunna tro att han är en väldigt smart hund eftersom han är en Border collie men se, skenet bedrar. Han har minne som en guldfisk. Det enda han kommer ihåg med all säkerhet är vart maten serveras. Han ÄLSKAR mat och äter det mesta. Detta syns dock inte på honom då han är smal som en speta.

Att inbilla sig att han skulle lugna ner sig för att en tass skadas är att vara helt ute och cykla. Denna hunden lever sitt liv i 150 knyck, så för att ha denna honom krävs en hel del av ägaren. Man måste vara smart. Inga krav på att man ska platsa i Mensa men det gäller att båda hjärnhalvorna samarbetar.

Trots att han inte är den starkast lysande lampan så är han inte dum så man måste ha lite hundkunskaper för att klara av honom. Han är nämligen ganska primitiv.

Han är den där hunden som ingen vill ha. Han sliter ut allt ur en påse om han får chansen. Det spelar ingen roll vad det är i påsen men det ska ur den. Allt från papper till en äcklig blöja.

Enda sättet att få honom att inte hitta på några hyss är att stänga in honom i hans bur ett par timmar. Där varvar han ner och sover. Det är att rekommendera att även DU passar på att vila den stunden. Du kommer behöva den.

Tycker du att ditt hår är tråkigt? Vill du liva upp det med lite slingor? Ta över denna varelsen så kommer de gråa håren som på beställning. Du kan förresten räkna med ett och annat magsår också.

När du är ute på tävlingar och träningar med annan hund så sköter han sig faktiskt riktigt bra. Så länge han är kopplad vid tjuderpinnen så sover han ganska lugnt och bryr sig inte så mycket om omvärlden. (se bild ovan)

Skulle han däremot komma lös så kan du med all säkerhet räkna med att han är nån annanstans och hittar på små lustigheter. Om alla andra inte är roade av hans små spex rör honom inte i ryggen ett enda dugg.

 

Så, vet du inte hur det är att vara konstant orolig?

Vet du inte hur bra en BC kan gräva upp din tomt på två röda?

Vet du inte hur snabb en BC är?

Vet du inte hur grisig en BC kan vara?

Vet du inte hur man mår när en BC driver dig till vansinne?

Vet du inte hur länge en BC kan leva och göra ditt liv till en rent he...te?

Då är du det perfekta offret... hrm, harkel, hmm... Den perfekta ägaren menar jag.

Eftersom han har en tass med några brutna ben för tillfället så är han extra billig.

7000kr eller högstbjudande.

Kan tänka mig ett gäng ensilagebalar i byte.

Dansens utveckling

Titta på filmen, så rolig.

Bloggtävling på butiksbloggen

Klicka på länken så kommer du direkt till tävlingen.

TÄVLING

LYCKA TILL!

Det är då själva fasen....

När man Äntligen får energi och ligger i med en massa som man inte kunnat göra för att man varit dålig, vad händer då???

Jo, då går kroppaset i strejk Igen!

Minsta lilla jag pressar den så slår den till nödbromsen och blir för mottaglig för bacillusker åt både höger & vänster.

Ytterligare en antibiotikakur. Blir så trött.

Visserligen har jag inte haft bihåleinflammation sen i samband med operationen så det var ju ett tag sen. Men jag tycker att, har den hållt sig väck så länge så kan den fortsätta med det.

Nu vet jag ju varför den slog till ordentligt. Det är öppet i skallen och det läcker genom bihålan. Kan saker ta sig ut så kan naturligtvis äckelbacillusker ta sig in och VIPS så har man en saftig inflammation.

Så här ser jag ut just nu och känner mig ännu fräschare.

Nä, nu får det banne mig vara bra med den här skiten.

Kära kroppen!

Om jag smygstartar nästan gång du behagar bli bra och inte pressar för mycket, kan du låta bli att jävlas då?

Ensilagehämtning med spänning

Ja, nu är det slut på betet för i år. Alltså dags att börja fodra fåren med ensilage.

Hämtade traktorn och gav mig iväg till Hasse.

Vägen dit var utan problem och Hasse lastade på balarna.

När jag skulle hemåt igen höjdes pulsen en aning.

Gav mig av från Hasse och allt gick lugnt och fint. Traktorn väsnades nåt så in i helsike att jag sjöng för full hals för att överrösta vrålandet från vidundret.

Närmade mig järnvägen och i sista stund såg jag att det blinkade vid övergången.

Hävde mig på bromsen och fick stopp på traktorn precis innan jag körde under första bommen som kom farandes ner.

Att få stopp på traktoraset är inte det lättaste. Man måste vara i klass med Magnus Samuelsson för att med lätthet lyckas köra den röda faran. Här är det muskelservo som gäller och många kilo som måste läggas på bromsen för att den ska reagera snabbt.

Lite spännande att ge sig ut i trafiken med andra ord.

Tur att det är nära till Hasse.

Allt gick iaf väl och fåren har nu fått sin mat.

Vad gillar ni den här fluffen.

Denna chinchillafärgade fluffen heter Helmer. Han är inte fullpälsad än men när han är det kommer pälsen vara ca 7cm lång. Då klipper jag av den och gör garn som mamma får sticka nåt trevligt av.

Här har vi två viltgrå damer. Doreta & Dita.

Sen är det min pussgurka Konrad. Han är relativt nyklippt så han ser lite löjlig ut just nu. Han har samma färg som honorna på bilden ovan.

Han är nåt så go. Ska kela konstant när man är i närheten. Lyfter man upp honom så lägger han sig tillrätta i famnen och ska klias. Slutar man klappa och klia honom så buffar han med näsan.

'Fortsätt! Mer gos.'

Kaninutställning på Nuntorp i Brålanda

I dag for jag och lillebror iväg till Nuntarps Naturbruksgymnasium. Det var kaninutställning där som vi ville ta en liten kik på.

Väldigt många fina kaniner. En uppsjö av färger, pälslängder, stora och små kaniner. Alltifrån jättestora Belgiska jättar till yttepyttiga Dvärgharar.

Vi fick se flera vackra angoror i ett flertal färger.

Jag vill absolut ha vita angoror men det finns ett litet hinder. De har röda ögon och för en person med ögonfobi är det väldigt besvärligt. Har otroligt svårt för röda ögon, glosögon, ljust ljust blå ögon mm mm, för att inte tala om linser med diverse färger och mönster. Huvaligen. Mår illa bara av att tänka på det.

Jag ska jobba på min fasa för rödögda vita angoror.

Men men...

En liten viltgrå herre, som fått namnet Konrad, fick följa med oss hem idag. Han har minsann inga röda ögon.

Jag tar tillbaka en del av förra inlägget!!

"Att få reda på att man, bokstavligt talat, har hål i huvudet igen gör inte så mycket längre. Inte heller att man måste höja en dos som man vet kommer göra förbaskat ont i början. Inte ens en ny medicin pga att ytterligare en sak inte funkar i kroppen.

Inte när man får andra nyheter som glädjer så mycket som att slippa en dag med fruktansvärt illamående och kräkningar."

Jag vill ha tillbaka det extra illamåendet om jag kan slippa hur det är nu!

Mår illa konstant nu istället. Det spränger i kroppen.

Vid minsta ansträngning, såsom tex. att föra ett samtal eller gapskratta, börjar det trycka i huvudet och läckaget är ett faktum.

Är helt utmattad. Bara att gå ut till brevlådan och in igen känns som att ha sprungit ett maratonlopp. Vill bara sova men det kan jag naturligtvis inte. Även att sitta här framför datan är en pärs men jag är så förbannat trött på att ligga och knappt orka ta mig ur sängen.

Ska be brodern plocka fram spinnrocken åt mig, sen är det bara att skaffa ull. Nu jäklar ska jag spinna. Det kan väl inte vara så jobbigt om jag sitter på sängkanten.;-) Då behöver jag ju bara luta mig bakåt så ligger jag igen.;-)

'Hôl i hôvet'

För ett tag sen hade jag en riktig praktförkylning. Snorade och nös omvartannat. Vid en av nysningarna kände jag att det klickade till i huvudet. Längst bak i näsan mot bihålan till.

Tänkte inte så mycket på det till en början men när förkylningen avtog och näsan slutade snora började jag ana ugglor.

En väldigt speciell, men dock bekant, lukt började kännas i näsan. Efter ett tag började jag bli tröttare och tröttare, vid minsta lilla ansträgning så gick jag nästan i däck och det började spränga i huvudet.

I torsdags fick jag nog och gick till vårdcentralen. Läkaren talade snabbt om att han var väldigt osäker och att detta var utanför hans expertisområde. Han sa ändå att om det blir värre så var det bara att dyka upp så skulle han göra allt han kan för att hjälpa. Vi beslöt detta eftersom jag skulle ner till Sahlgrenska idag och de är specialister på min sjukdomsbild. Vi hade ändå våra aningar om vad som hänt.

Väl nere på Sahlgrenska gjordes först de vanliga grejerna. Vikt, längd och diverse blodprover. Slapp röntgen och ögonkontrollen.

Så var det dags för läkaren.

Visst var det som vi misstänkt.

Jag hade nyst så att det blev ett hål i väggen mellan bihåla och näsa. Eftersom det inte läkt helt i huvudet så hade det börjat läcka spinalvätska. Det var den jag kände lukten av.

Nu är, som tur är, inte hålen jättestora. Det rinner inte en massa vätska ur näsan men det är ändå ett visst läckage och det har hållt på ett tag. Därför sprängvärker det nu emellanåt i huvudet och den 'trevliga' känslan av att ögat försöker fly från skallen infinner sig titt som tätt.

Eftersom jag hade en förkylning när detta hände och jag nu håller på att åka på förkylning igen så har det blivit inflamerat. En ny antibiotikakur igen alltså.

Fick reda på lite annat av farbror doktorn också. Är tvungen att höja dosen på tillväxthormonet igen.

Doshöjning = Smärta

Kommer bli två till tre 'underbara' veckor medans dosen höjs och kroppen vänjer sig.

Fick ytterligare en ny medicin. Sköldkörteln producerar för dåligt så även där behövs det nu ersättning.

Det bästa sparar vi till sist.

Prolaktinvärdet sköter sig ganska ordentligt just nu så snälla doktorn föreslog att vi skulle halvera dosen på äckelmedicinen. Gissa vem som nästan kastade sig runt halsen på honom. Nu behöver jag bara må riktigt illa en gång i veckan.

TJOHO!!!

Att få reda på att man, bokstavligt talat, har hål i huvudet igen gör inte så mycket längre. Inte heller att man måste höja en dos som man vet kommer göra förbaskat ont i början. Inte ens en ny medicin pga att ytterligare en sak inte funkar i kroppen.

Inte när man får andra nyheter som glädjer så mycket som att slippa en dag med fruktansvärt illamående och kräkningar.

Just det...

När jag kom hem hade jag ström igen! I HELA huset!

Hurra för el-killen!

Blixtrande proppar och osande eder...

För två dagar sedan började propparna gå i huvudskåpet tillsammans med propparna i nästa skåp.

Även igår strulade det. Fick ordning på det och allt var lugnt.

I morse, strax innan 06,00 väcktes jag av hundarna. Nåt var fel. Slog upp kôrpgluggarna och konstaterade att det inte fanns nån ström i huset.

FÖRBANNAT!!

På med en tröja, morgonrock, stövlar, fulmössan och halsduk. Tur man inte har så många grannar att skrämma slag på när man är så stiligt klädd i ottan.

Masade mig ut med jyckarna i släptåg.

JÖSSES!!!

Två av tre proppar i huvudskåpet, två av tre huvudproppar till huset och fyra av nio till lagårn hade smällt. Det hade blivit ett rejält överslag.

Fick snabbt ström i lagårn och ut på tråden till fårhagen. Nu var det dags för huset.

Vill ni veta hur nyårsfirande ser ut i oktober? Kom hit så ska ni få se.

Det sprakade löst rejält.

Muttrade ilsket medan jag gick in och ringde paps.

Han kom ner och jag vallade runt honom mellan elskåpen och vi kom fram till att vi behövde hjälp.

Muttrade ännu en osande ramsa medans jag gick in och ringde elverket. Han kom ut och konstaterade att det var fel nånstans på vår linje. Alltså den delen som de inte fixar gratis. Tack för det på en söndag. Så fick han fick syn på plintarna på gräsmattan och frågade om vi möjligtvis sett nån kabel när vi grävde för dem.

Hmm, jodå, i somras när vi började gjuta plintarna (till altanen som förmodligen inte blir klar förrän 2015) 'hittade' jag elledningen som går från huvudskåpet till huset. Med hittade menar jag touchade. Det syntes inget mer än ett litet märke på ca 1-2mm. Sen i juli har det legat och bränt inne i kabeln för tydligen räckte det att man touchade den.

Det var bara att gräva upp hålet igen (lillebror fixade) och jedrans vilket hål det var nu i kabeln. Det var ingen tvekan över vart problemet hörde hemma.

Elfirman kommer imorrn och fixar kabeln.

Just nu har vi bara ström på kontoret i huset. En fas som fungerar bara.

Lagårn funkar också.

Så vems fel är detta nu då??

Jo, MITT (och gamla elkablar)!!

Hur fasiken kunde jag tro att det inte gjorde nåt att bara peta på en kabel?

Speciellt när den är från '1800-frösihjäl'!!

Nu ska jag ta med mig vattenkokaren till fårhuset och koka tevatten. Sätter jag i kontakten på kontoret går propparna igen.

Klövkontroll i racerfart

Att ha en hund till hjälp i fårhanteringen är för mig en nödvändighet men ibland, ja ibland, blir det kaos.

Tyckte att det var dags att kolla klövarna på fåren nu när det regnat så nedrans mycket. Vill ju inte att de ska åka på klövröta.

Tog med mig Kate in i hagen och hon samlade snabbt och smidigt ihop djuren. Det gick lugnt och fint och jag hann tänka att 'åh, vad lätt och bra det här kommer gå'.

ZWOSCH!!!

Nånting for in förbi mig och helt plötsligt var det får precis överallt.

Vrålade; BAMSE!!! så det ekade över hela bygden för nog fanken var det han. Ingen annan har sån effekt på får som han. Fick efter mycket om och men stopp på hundskrället, som för stunden blivit HELT döv. Vet inte vad som tog åt honom.

Så la sig lugnet och Kate samlade ihop djuren igen. När fåren stod lugnt i en klunga gick jag in bland dem, böjde mig ner och lyfte upp ett fårben.

POM PANG! (och upp for gubben) Nä, det gjorde han inte men jag hade fullt sjå att inte sätta mig pladask på blöta backen när fåren kastade sig åt alla håll på en gång. Kastade en blick mot gamlingens håll. Han var inte skyldig denna gången!? Även Kate låg still.

Men va f....??

Så såg jag nåt svart som virvlade förbi. TIM! Det lilla monstret hade upptäckt att strömmen var avslagen så han vågade sig in i hagen. Som tur är så orkar han inte tänka så länge så hans virvlande stannade snabbt av.

Än en gång fick Kate samla ihop djuren.

Hur var det då med klövarna? Jodå, de såg Väldigt fina ut. Det tackar vi för.

Den som tycker att det är tråkigt med får har ingen vallhund.

Utdrag ur fårens dagbok

Tisdagen den 20 September

Våra plågoris.

Det är många får som har slavdrivare som talar om vart de ska gå och jagar dem fram och tillbaka.

På bilden ser ni våra. Längst fram är Den Lille. Han är faktiskt ganska bra. Matte har sagt att han inte får komma in i våra hagar så han oss stör han inte. Hoppas det fortsätter så.

I mitten ser ni Generalen. Honom säger man inte emot för då blir han förbaskad. Som väl är så ser vi honom inte så ofta. Han har tydligen börjat bli gammal och enligt matte så kan gamla slavdrivare tappa lusten ibland.

Vi tror, eller rättare sagt hoppas, att han blivit senil. Har vi tur glömmer han bort oss. bähähähä

Längst bak på bilden ser ni vårt största plågoris.

Den Förvirrade!

Hon är alltid med matte, utom när matte (som också är lite förvirrad) glömmer henne inne. bähähä

Så fort matte ska göra nåt med oss så är den där saken med henne. Fast matte kan bli lite grinig på henne ibland. Oj vad vi njuter då. *ler lite elakt*

Den Förvirrade är som sagt förvirrad och ibland vet hon inte riktigt vad hon gör. När hon förtränger vad matte sagt blir matte så trött. Det är faktiskt inte så dumt när matte blir trött för då tar hon oftast med sig Den Förvirrade och går.

Lördagen den 17 september

Nu släppte matte in Den förvirrade i vår hage igen. Kan inte begripa vad det ska vara nödvändigt för.

Tydligen så anser hon att hunden behövs för att förflytta oss. Dumheter! Vi rör oss så bra så på egen hand. Kanske inte alltid dit matte vill men det är ju knappast vårt fel att hon inte tyckte att vi skulle dit Vi ville. Eller?

Morfar hade ringt till matte och sagt att han tyckte det behövde betas i hagarna hos dem. Matte lovade att hon skulle ta upp oss dit under lördagen.

Eftersom matte var lite dålig under lördagen så vi fick vänta ända till middagstid innan hon kom.

Den Förvirrade (hunden alltså) hämtade oss och putte oss mot grinden. Där tog vi spjärn.

Här går vi inte genom några grindar utan att matte plockar fram godsaker inte. Vi har alla råkat gå på staketet och det ska ni veta, det gör ont det. Visst såg vi att det inte var något staket ivägen men kallar folk oss för dumma fårskallar så tänker vi banne mig bete oss som sådana ibland också.

Matte gick till slut och hämtade gottgott när hon märkte att vi vägrade ge vika för hundens påtryckningar. Inte ens baggfjanten gav sig. Vi börjar få riktig ordning på honom. Han är nog inte så trög ändå men en fjant, det är han.

Med lite gott i magen gick vi snällt ur hagen, över vägen och vidare ut på nästa äng. Vi visste allt vart vi skulle men tyckte att Den Förvirrade gott kunde få göra lite nytta och ledsaga oss upp till mormor & morfars goa beteshage.

Vi är ganska bra på att spela dumma ibland. bähähä

Man ska inte låta folk och hundar tro att det är en dans på rosor att ha så förträffliga djur som oss får. Nejnej, man måste göra det lite jobbigt för dem för då blir de så glada när vi nån gång emellanåt gör nåt lätt för dem.

Lördagen den 3 september

Tänk så han höll på i sin hage den där baggen som matte hämtade hem. Betedde sig som en vilde gjorde han. Då började matte prata om att släppa in honom till oss.

Har vi inget att säga till om??

Tänk om vi inte vill ha en pojkspoling i VÅRAN hage!!

Tydligen hade vi ingen åsikt värd att ta i beaktande. Nu är han inne i vår hage.

Jösses så han struttar runt oss. Man skulle kunna tro att han aldrig sett så många praktexemplar till damer tidigare. Några av de yngre flickorna satte mulen i vädret för att visa att de inte var intresserade av honom. Men se den vinken fattade han inte.

Han är nog lite trög innanför pannbenet den stackarn för när vi damer, vi som är lite mer 'vääärldsvaana', tydligt jagade bort honom kom han snabbt tillbaka.

Vi beslutade att låta honom gå med oss. Man kan ju inte jaga bort en stackars efterbliven bagge.

Vi vill inte gärna erkänna det för matte men lite snygg é han allt. Men helt uppenbart en trög stackare.

Torsdagen den 1 september

Idag flyttade en bagge in på gården. Först var vi ju självklart lite nyfikna. Var ju tvungna att se om han var en sån 'pudding' som matte hade lovat att vi skulle få.

Så där speciell vet vi inte om vi tycker han är. Ser mest ut som en liten snorvalp. En fjant helt enkelt, en baggfjant. Men men... Han får väl duga då. Matte har sagt att det är han som gäller nu så vi får väl gilla läget.

Vi kan iallafall inte förstå varför matte står och tittar med tindrande ögon på honom. Här står vi och gör oss till för matte men ser hon oss?? Nähää då. Det är bara en massa puttinutt med den där baggfjanten.

Just det ja, han har tydligen ett namn också. Herr Ahlqvist. Fint ska det tydligen vara. *hmpf*

'Herr', jaja det blir väl kanske herre av honom tillslut.

 

Onsdagen den 31 augusti

Idag var det dags för avmaskning.

Var inte så populärt att fålla in oss då vi smet iväg så fort chans gavs.

Inte vårt fel att vi tyckte det var lite otäckt. Vi har ju aldrig fållats med en hund tidigare. Tycker ändå att vi gjorde bra ifrån oss. Matte och Den Förvirrade blev ju faktiskt väl motionerade.

Vi visade även matte ett stort fel på hennes hemmagjorda grindar. Hon muttrade nåt om att skruva dit en bräda till på varje grind. bähähähä

Vi tyckte det var snällt av oss att visa henne att det fanns ett fel på hennes grindar. Tänk om vi bara ställt oss helt stilla inne i fållan. Då hade hon ju aldrig fått veta om felet.

Host snörvel prosit

Åh, dessa ljuva förkylningar.

fryser - är för varm

har gåshud - svettas

näsan är tät - näsan rinner

det kliar i näsan - det kliar i halsen

rösten finns - rösten är borta 

Sitter och attackerar min kliande näsa med papper. Snyter ut allt det äckliga och vips så blöder det också. Jaja, lite bomull stoppar. Kanske dags att bränna i snoken igen.

Hostar och nyser om vartannat.

Ska göra mig en STOR kopp te, ta med den till sängen, krypa ner under täcket och ägna resten av dagen där tittandes på McLeods Döttrar.

Hundarna får banne mig ha en passivitetsdag idag vare sig de vill eller inte.

Herr Ahlqvist har fått sitt harem

I torsdags packade lillebror och jag in hundarna i bilen och styrde mot Orust.

Det var dags att hämta hem avelsbaggen, förlåt, Herr Ahlqvist.

Efter en trevlig pratstund och Herr Ahlqvist installerad i transporten for vi hemåt igen.

Han fick flytta in i den stora hönsgården som numera återigen är en rasthage för får. Innan den blev hönsgård var det en av vinterhägnen till Gutefåren som jag hade för en herrans massa år sedan.

Meningen var att Herr Ahlqvist skulle stanna i den tills baggselen var införskaffad. Den skulle ha anlänt till Granngården i veckan men den hade ännu inte dykt upp och de trodde inte att den skulle komma förrän tidigast nu på Tisdag.

Det var bara att ändra planerna för just de planerna var Herr Ahlqvist helt emot.

Han har lyckats rasera fårstängslet längs med långsidan utmed hagen som tackorna går i. Tur att det var dubbla stängsel.

Han hade allt annat än lust att vara 'fängslad' mol allena i en hage när det gick flickor, ja, några tanter också, i hagen brevid.

Staketet är 180cm högt och varje gång jag såg honom ta sats och hoppa så kom han högre och högre upp.

Lillebror fick dra på sig handskarna, trängde in Herr Ahlqvist i ett hörn och fångade honom lätt.

De första sekunderna som det tog att ta sig genom hans hage fick han lite smått panik. Väl ute genom grinden ramlade poletten ner.

Han var påväg till brudarna!

Nu var det inte lillebror som släpade med sig Herr Ahlqvist längre. Nu fick lillebror ta spjärn för att bromsa Herrn. Han hade nämligen bråttom.

Att ta kort på Herr Ahlqvist när han väl blivit släppt med flickorna var ingen lätt match. Han for som en skottspoleoch nosade på varenda rumpa han kom åt.

Flickorna blev först lite paffa av att få en pilsk galning in i flocken men blev snabbt själva intresserade.

Han flemmade som attan så fort han fått nosa på en tacka.

Undrar om läppen kommer fastna i det läget efter ett par dygn??

Som sagt, det var inte lätt att hinna ta några kort så Kate fick komma in i hagen och hålla still djuren.

Alla var iof inte lika imponerade av den som matte så stolt presenterade för dem som deras egen Don Juan, Herr Ahlqvist.

Han stod till slut still när det kom in ytterligare en hjälpreda 'för att styra upp' virrvarret.

Han visste nog inte riktigt vad han skulle tro när det kom in en svart sak i hagen, som var mindre än Kate, men ändå hade tackorna lika mycket respekt för saken som just för hunden.

Den där 'saken' började precis som hunden, att trycka ihop flocken, och eftersom nu tackorna tryckte ihop sig så var det nog säkrast att följa deras exempel och hålla ihop gruppen.

Vad var det för sak som kom in i hagen då?

Jo, han som hela världen centrerar runt, hans egen åsikt (lite mattes också, hihi), BENGT.

Katten som inte fattat att han är katt. I alla fall inte när det är hundar och får i närheten. Han har sen 'barnsben' sprungit med hundarna när fåren vallats och han finner det högst roande att fortsätta flytta djuren när matte sagt till hundarna att ligga. Går inte fåren så är det bara att låte dem smaka på klorna.

Mycket effektivt.

Ja, Herr Ahlqvist kommer nog sova gott inatt. Han såg helt färdig ut efter en timma.

Får se hur han ser ut imorgon bitti när jag kommer hem från jobbet. Hoppas han inte sprungit sig halvt fördärvad.

Högutbildad slaktare = ?

I fredags var det dags för slakt här på gården. Lammen och några tackor var de som skulle bort. Som vanligt så var Kalle den som utförde jobbet.

Vi stod som vanligt och tjötade medans vi jobbade. Han slaktade och jag tog hand om skinnen.

När vi stod och pratade om jobb så talade han om att han skulle sluta på sitt jobb nere i Göteborg. Istället ska han gå in 100% på ett företag på hemmaplan. Han har redan jobbat där ett bra tag men bara några få %. Så skönt att slippa pendla till Gbg och mertid med familjen.

Såberättadehan vad hans egentliga yrke var. Han är inte från Sverige utan flydde hit för ca 20 år sedan pga krig.

När han kom hit gick han snabbt in för att lära sig språket men se det dög ändå inte.

Någon licens för att få jobba i Sverige inom 'sitt' yrke var inte att tänka på. Det blev Volvo i Gbg bland annat istället.

Vad har han egentligen för utbildning och yrke då?

Jo, han är KÄKKIRURG!

Hur fasen funkar Sverige egentligen??

Det hyrs in läkare från bl.a. Polen eftersom de är billigare istället för att använda utbildade personer med arbetslivserfarenhet som faktiskt redan bor i landet.

Vet flera som har hög utbildning inom sjukvården som tyvärr inte får jobb inom sitt expertområde. Hur fasen kan sjukvården ha mage att påstå att det saknas folk, läkare, med utbildning när inte de som finns kan få en chans. Detkan ju knappast skylla på språket. Många av dem pratar flytande svenska och det måste ju vara en fördel att de då också är minst 'dubbelspråkiga' nu när vi faktiskt har så många invandrare i landet? Har jag fel?

Lystring alla hundar!

Hur man tränar sin människa.

Tänk på:

Att det är din fasthet och tydlighet som formar din människas beteende - de är inte biologiskt anpassade för stadsliv, och behöver därför ramar och riktlinjer!

Att du skall lära din människa grundläggande kommandon, såsom ”Nej”, ”Släpp”, ”Stanna kvar” och ”Kom hit”. Dessa kommandon underlättar enormt och gör det möjligt för dig att under kontrollerade former ta med din människa ut i sociala sammanhang.

*

Att du aktivt använder habituering i din människorträning - genom tjat kan den envisaste människa brytas ned och du måste vara konsekvent! Får hon inte sitta still vid datorn ska du inte ge dig förrän hon är uppe och går. Lyckas hon sitta kvar en enda gång kommer detta förstärka det oönskade beteendet!
*

Att du skall utnyttja människans medfödda egenskaper, såsom fysisk vekhet vid dragkamp och emotionell reaktion på glittrande hundögon. En människa kan aldrig möta en barsk hundblick utan att vika undan! Använd detta vid träningen, det viktiga är att ditt kommando går igenom.
*

Att alla Dina beteenden formar din människa inför framtida uppgifter. Igen - konsekvens, konsekvens, konsekvens!
*

Att du lektränar din människa och det skall vara med kvalitet! Detta är bra både för att lära människan att läsa dina signaler, men också för konditions- och muskelträning. Många människor idag aktiveras för lite och därför ser vi ofta problembeteenden såsom koppelryck, skrikande och översocialt beteenden vid möten med andra människor.
*

Att all aktivitet skall inriktas på det färdiga resultatet – en lydig och lycklig människa som lyssnar på små signaler från dig.
*

Att om "övningen" misslyckas, misströsta inte utan gör bara om den, igen, och igen, och igen…
*

Att det är genom Ditt agerande gentemot din människa som Du förtjänar ditt ledarskap!

Debuten är avklarad

Jag som inte brukar vara nervös inför en tävling har nu gått och gruvat mig hela veckan inför dagens tävling.

Normalt sett så är det får som brukar vallas men idag stod det Nötvallning på 'menyn'.

Jo, jag har jobbat som avbytare i många herrans år och har inga som helst problem med att tampas med nötdjur INOMHUS.

Utomhus är en annan femma. Efter att ha blivit omkull- och översprungen senaste gången med en rejält öm och blåslagen kropp som resultat, så har jag lyckats bli rent skräckslagen av att vistas med 'nötter' utomhus.

Eftersom Kate visat sån vilja och lycka över att få valla nöt så har jag bestämt mig för att bita i det sura äpplet och komma över min 'Koskräck'.

Idag var det dags! Tävlingsdebuten!

Jag & Kate har bara vallat nöt två gånger tillsammans tidigare. Eller ja, vallat & vallat. Hon har fått valla runt dem medans jag stått på gärdet och försökt låta bli att både skita på mig av skräck och ta till lipen.

På plats på Almnäs i Hjo, startnummer 8 i klassen NN-1 var det vår tur.

Jag och Kate på väg till startpinnen.

Jag skickade henne åt höger och vilken utgång hon gjorde. WOW!! Ni som vet hur hon brukar gå rakt på skulle sett denna utgången.

Men säg den lycka som är långvarig. Precis innan hon ska passera flocken gör hon en gammal klassiker som hon inte gjort på över ett år. Hon skär av rätt framför nötterna och går upp åt vänster istället.

TJOFF så rök 9 av 10 poäng.

Upptaget fick hon, trots att hon kom upp från fel håll, full pott på. 10 poäng.

Framdrivningen gick faktiskt ganska skapligt. Jag blev överraskad över poängen. 16 av 20. Egentligen var den inte helt galet krokig utam bara rejält snabb.

Kate driver fram djuren till mig.

Nu började det bli jobbigt. Djuren var i min närhet. *eek*

Hade jag inte varit så sketrädd så hade jag förhoppningsvis kunnat ge Kate bra mycket mer stöd än hon fick.

Från det att djuren kom upp till mig till att vi var upp bland publiken igen så stod det ERROR i min skalle så tyvärr fick Kätan göra det mesta jobbet själv.

Fösningen är inte Kätans starka sida och tyvärr var jag ju inte till mycket hjälp för henne idag. Hon fick 4 poäng av 20 med bedömningen (riktad mot 'moi') Av linje, fel riktning. Behöver mer förarhjälp i vilken riktning ni ska.

Jag ska göra vad jag kan för att stötta henne. Ska jobba på mitt problem.

Drivningen gick bättre men med en ouppmärksam förare och en hund som helt plötsligt fått en inbyggd jetmotor (jodå, det gick undan idag) så blir det lite si och så.

29 poäng av 40.

Fålla in var inga bekymmer för min Kate. Det är hennes starkaste moment. Hon misslyckas inte vid fållan.

10 poäng av 10. Kommentaren från domaren blev: Snyggt.

Fålla ut tappade hon två poäng på. Än en gång en ouppmärksam matte som inte hade 100% koll.

8 poäng av 10.

Helhetspoängen blev 8 av 10.

Kommentaren från domaren: Jobbar effektivt. Vet inte vart ni är på väg ibland. Bra effektivt arbete.

Det hela slutade med en skakig omtumlad men lycklig matte och en trött men nöjd hund.

Totalpoängen blev 86 av 130.

En sjundeplacering och ett 3:e pris.

*WOHOO*

En skakig chockskadad matte och nöjd hund på väg av banan.

Tänk en sån duktig hund jag har. Matte var inte till nån hjälp över huvudtaget så hon gjorde i stort sett allt jobb själv.

Är så stolt över min lilla 'sessa'!

Bröllop i Grohed

Nu har det varit bröllop i Grohed.

Min kära systeryster och hennes sambo har nu blivit ett äkta par.

De gifte sig i hästhagen och ja, hästarna var i hagen.hihi

Ringarna träs på.

Kyssen.

Visst är de fina.

Min vackra systeryster.

Tårtan som mams gjort.

Bäst att visa direkt vem som bestämmer.;-)

Ett jättestort GRATTIS till er.

Kram