Har Kate tappat minnet???

Detta trodde jag redan i söndags men ignorerade det.

Även på måndagen betedde hon sig knepigt.

Allt som jag sa till henne fick jag upprepa. Antingen hade hon tappat minnet eller så hade hon blivit mer knäpp än vanligt.

Nu var det inget av ovanstående. Igår upptäckte jag anledningen till att hunden betett sig underligt. Hon som alltid hänger med på ALLT ville helt plötsligt stanna hemma,??, mer grinig än vanligt på de andra hundarna och allmänt stöning.

Hon hade PMS!!!

Jag är nog lite bortskämd med att tidigare tikar 'städat' efter sig. Kate gör det INTE!!

Det är röda spår efter henn ÖVERALLT!!!

Nu är det dags att ta en vända med moppen igen.

(måste skaffa ett nytt tikskydd, gärna ett rosa ;-) )

Kursdag i Forshälla 26/7

Eftersom hundarna kommit olika långt i sin träning anpassar J & M varje pass efter vilken hund som är ute.

Dagens träning för mig och Kate innehöll hämt och fösning. Första passet skulle hämtet tränas.

Kate sniker gärna för tätt inpå fåren vilket får dem att flytta sig sidleds innan hon hunnit runda dem. Upptaget blir alltså inte där jag planerat.

För att få henne att gå vidare ut placerade sig M vid fåren med en longerpisk. Tro nu inte att detta är nån form av misshandel av hunden. Pisken används inte PÅ hunden.

När jag skickade Kate kunde M använda pisken som en förlängd arm och mota henne utåt. Först brydde sig Kate inte om 'den däringa pinnen' som M pekade med. Vid andra hämtet ven den där konstiga pinnen i luften. Det var lite otäckt att det lät susande brevid henne när matte ropade 'BORT'.

Vid tredje hämtet var det bäst att springa i en vidare båge. Det var lite olustigt att springa för tätt inpå fåren. Det susade så konstigt om den där pinnen.

M gick ifrån fåren och Kate skickades på nytt. Nu höll hon fint avstånd och gick faktiskt lite längre ut när hon fick kommandot 'BORT'.

Här är det Norpan som jobbar.Troy håller koll på fåren. De där dumma kurshundarna kan ju inte hålla ordning på djuren själva så han får rycka in med jämna mellanrum och samla ihop dem.När han slitit hårt med att reda upp soppan som kurshundarna ställt till är han så varm att han måste ta ett svalkande bad.Fåren har en av sina vilopauser som de har mellan varje ekipage.
När det var Kates tur igen var det dags för fösning.

Fåren hade nu gått två gånger med de andra deltagarna och var nu trötta. Tempot hade dragits ner ordentligt.

Eftersom hon precis börjat med fösning har hon det lite trixigt med att gå mellan mig och fåren. Hon vill gärna försöka runda dem för att få ha fåren mellan mig och henne. Det märktes tydligt att hon tyckte det var besvärligt. När nåt blir jobbigt börjar hon äta fårskit. Nästan maniskt. Man får hela tiden låta henne gå fram mot fåren för att avbryta ätandet.

Hon lyckades att fösa fåren genom grindarna ett par tre gånger. Hon till och med lyckades göra det ganska snyggt.

Som avslutning fick hon göra ett par mindre hämt med lite drivning. Det är säkrast att sluta på topp.


(Kate när hon väntade på sin tur.)

Det värsta är över...

Nu börjar det bli bättre.

Efter två sömnlösa nätter med en massa hundkäftspolande har det äntligen blivit en natt med sömn.

Han svarar bra på antibiotikan och den kväljande lukten har försvunnit. Nu är han åter igen välkommen med sina, inte så vanliga, ansiktspussar.

Han har lekt med Kate ute på gräsmattan. För en som inte känner honom ser han förmodligen ut som vilken frisk hund som helst. Vi ser däremot att han har en liten bit kvar innan han är sig själv igen.

Han får däremot stanna hemma imorgon. Den tidigare planen var att han skulle fått följa med på Kates träning men han får stanna hemma och vila. Han kommer inte att uppskatte det ett dugg men det bryr jag mig inte om.

Gammal man måste återhämta sig innan matte låter honom göra nåt. Så det så.

Hundägandets fasa...

Igår natt hade jag svårt att somna och tur var väl det.

När jag gick fram till TV´n för att släcka lamporna fick jag syn på en blodfläck på golvet. Fläcken var som tre femkronor i storlek. Förstod att blodet kommit från Bamse som låg i soffan med huvudet på armstödet. Trodde först att det kommit från ett sår han har på huvudet. Efter att jag undersökt det och konstaterat att det var torrt där började jag leta mig fram i pälsen. Nånstans ifrån blödde han.

Luktade illa gjorde han också. Som ett gammalt kadaver.

På hans högra ansiktssida fick jag något kladdigt på handen. Förde handen till näsan och sniffade. Nu var det inte långt ifrån att jag kräktes.

En sån stank.

Hämtade en tvättlapp och började tvätta honom ren. Jag såg inte ordentligt utan gick och tände taklampan.

Fick en chock!!!

Min älskling såg ut som en boxer på huvudets högra sida.

Försökte tvätta honom ren med tvättlappen. Kunde inte hitta något sår utan letade vidare i halv panik.

Samtidigt som jag letade kunde jag inte fatta hur jag kunnat missa att han var så svullen och luktade så illa.

Lillebror kom infarandes när han hörde att jag började bli låta smått hysterisk.

'Har du SETT hur han ser ut!!´, gastar jag upprört.

'Men han låg hos mig för ett par timmar sedan. Jag såg inget då.?.', svarar han smått chockad av synen som mötte honom.

Nu hittar jag vart ifrån det slemmiga kommer ifrån. HANS MUN!!

Börjar att, så gott det går, torka ur hans mun för att komma till 'källan'.

Längst in i munnen har han fått en ficka. Det gick fortfarande inte att se ordentligt så jag fick med mig hund och bror ner i duschen. På med ljummet vatten och började spola ur munnen. Lillebror kom fram med en ficklampa och lös ner i 'bubbens' mun.

Där, där är infektionen. Jag klämde på hans kind och mer var & blod puttrade fram. Klämde & sköljde om vartannat. Tillslut hade svullnaden gått ner så han såg relativt normal ut. Även lukten lugnade ner sig. "Hamsterboxern" var borta.

Nu går han på antibiotika och förhoppningsvis ska infektionen ge med sig snart.

Enligt vet. så kan en sån här infektion sätta igång med raketfart. Jag gillar inte såna infektioner. Inte bara skrämmer det hundmatten halvt fördärvad. Det ger även hundmatten fruktansvärt dåligt samvete. Hur kunde jag ha missat nåt sånt här när hundarna är runt mina ben konstant??

Nu behövde jag inte ha dåligt samvete sa vet. Att jag snabbt hade fått in 'bubben' i duschen och spolade rent och klämde ur litervis (kändes det som) med 'varblod' räddade förhoppningsvis hans liv. Trots att vet. sa detta ligger det ändå och gnager i bakhuvudet, 'hur kunde jag missa detta?'.

Under denna 'misshandel' som jag utsatte honom för, med allt klämmande och spolande, så sa han inte ett knyst. Visade inte att det gjorde ont fastän jag är ganska säker på att det måste gjort det. Inte ett morrande, gnällande, bitande, inte nåt?!

Han är så svår när det gäller smärta. Aldrig att han visar att nåt gör ont. När han fått artros i höger armbåge var det knappt att han visade nåt. Vet. var helt förundrad över att han inte visade med en enda min att det gjorde ont. När han skar upp en trampdyna linkade han ungefär tio steg. Sen kom han på att det går lika bra att springa på tre ben. Han hängde med ungtiken utan problem. Det var bara när jag kopplade honom, för att jag tyckte han kunde ta det lugnt och läka i lugn och ro, som han blev förbannad.

Han börjar bli till åren nu, min älskade klippa. Det märks väldigt väldigt sällan att han är gammal. Han har blivit gråare i ansiktet och nån enstaka gång är han lite stel men det är inte ofta. Han jobbar mer än gärna. När det gäller arbete är det jag som sätter stopp. Han får inte göra några stora jobb om det inte är fruktansvärt akut och det är det sällan. Senaste gången han gjorde ett 'stort jobb' var i våras.

Fåren hade smitit ur hagen och stuckit över berget mot grannens hästhagar. Det var mer än ungtiken klarade av och han känner till berget utan och innan. Det tog inte lång stund innan han spårat upp rymlingarna och började fösa dem hemåt.

Klarar han sig undan infektionen nu så ska han få göra ett ordentligt jobb, äta så mycket korv & skinka han vill och jag kanske till och med tjyvar alla bollar från tennisklubben åt honom.

Kursdag i Forshälla 19/7

Idag var vi bara tre deltagare på kursen då två stycken fått förhinder.

Vi fick gå två omgångar var som vanligt. Fler gånger blir nästan förmycket både för hund och förare.

Under Kates första pass körde vi drivning och lite fösning. Drivningen gick bättre och bättre hela tiden.

Fösningen hade hon först lite svårt för men det släppte efter en stund när polletten ramlat ner och hon kom ihåg vad det handlade om.


Samspråk mellan instruktörerna.

Kates äldre halvbror Doglas spanar på de andra ekipagen.
Kates kullbroder Valle skrämde oss en stund. Vi trodde att han blivit stungen av en geting. Nu var inte fallet så för direkt han blivit av med kopplet och fått en massa uppmärksamhet var det inget fel på honom.
Bonnie med förare i arbetstagen.

När det blev dags för Kates andra pass kliver instruktör M fram.

'Vi har en plan', säger hon.

Jag ger henne en misstänksam blick.

'Jaha?? Vad för plan??'

'Hon ska få prova ett lite längre hämt.'

'Okej, inte värre än så.?.'

Hon ser så finurlig ut när hon kommer med såna repliker. Det är väl klart att man blir lite nervös. Hon kunde ju ha sagt att 'nu ska hon lära sig att valla baklänges' eller 'nu ska hon hoppa som en känguru mellan grästuvorna och landa mitt i flocken, det är den nya sortens delning'.

Nu var det ju inte så farligt. Det var bara ett hämt.

Bara och bara förresten. Det var inte så bara.

Fåren ställdes ut och jag klev iväg med hunden.

För mig såg det lättast ut att skicka vänster. Detta var jag tydligen ensam om. Kate gick ut bra men starx innan hon var framme hos fåren tvärgirade hon och gick runt höger.

Jaha. Detta får nog göras om. Jag vet ju att hon har lite svårt för att gå vänster och hade jag tänkt längre än näsan räckte hade jag skickat henne höger.

Kate kallas in och placeras strategiskt. Nu skickar jag höger.

Det gick riktigt bra förutom att hon ligger lite för tätt inpå djuren så hon riskerar att flytta dem redan innan det är dags för upptaget.

Kallar in henne än en gång och får order om att prova skicka henne med höger bort höger.

Detta svarade hon bra på. Avståndet var mycket bättre och det gick över förväntan bra.

Vänster hämten får vi ta steg för steg eftersom hon har svårt att hämta från det hållet. Avståndet får ökas succesivt.

Idag fick hon, eftersom det inte var så många hundar där, även ligga löst på ängen medans andra hundar arbetade. Det ryckte rejält i henne och hon försökte dra iväg några gånger men se det gick inte. Matte hade koll på henne. Hon skötte sig riktigt bra. Inga utfall mot de andra hundarna.


Här ligger hon brevid Doglas.
Fåren under en vila.

Kate smyger sig fram mot fåren.Detta är en typisk Valle bild. Allt flaxar åt alla håll.

Träningskväll i Rabbalshede

Igår var det dags för träningskväll hemma hos Kate´s uppfödare.

Jag & Kate stod och väntade medans några hundar med förare gick före. Under tiden medans vi väntade passade Kate på, sin vana trogen, att morra och göra utfall mot alla andra stackars, inget ont anandes, hundar.

För att förvilla henne en stund gick vi och tittade på kaninerna. Det funkade ända tills jag tröttnade på att titta på dem. Jag ville ju se när de andra vallade.

När det blev vår tur betedde hon sig som om det var jag som varit trög och inte fattat att hon borde släppts på fåren direkt när vi kommit på plats.

På väg mot fåren satte hon fart. Det vet ju alla att får, de springer fort. Självklart måste man ha högsta växeln i då.
Sprang fort var något denna flocken inte gjorde.

Hon såg väldigt fundersam ut när hon nådde flocken och den knappt flyttade sig.

'Har de ben under magen tro???'Vi ställde oss en kort stund och funderade på hur vi skulle gå tillväga. Detta var nåt som varken jag eller Kate var vana vid."Anteckning i loggboken; Vissa får rör sig uppenbarligen långsamt."
Efter en snabb funderare började vi jobba med fåren. I söndags provade Kate på fösning för första gången och som den matte jag är såg jag mitt tillfälle. Får som går i slowmotion hinner jag med. Jag hinner se vad som händer och inte bara se vad som hänt.

Fösningen gick bra och även drivningen. Några små missar här och var men inget som störde.

När vi kom till fållan var det en tacka som tröttnat på att förflyttas runt ängen. Så fort Kate kom i närheten började hon stampa med foten. När hon kom för nära måttade hon med huvudet.

De var inte lättad att få in i fållan eftersom den här tackan stod som skydd utåt för resten av flocken.

Till slut tröttnade Kate och högg i luften så det small, mitt framför snoken på tackan. Hon hajade till så pass att hon kom ur balans och flyttades med resten av flocken in i fållan.

När de skulle ur fållan hade hon samlat sig och var redo för en nu dust med den vidriga hunden. Nu hade Kate tröttnat rejält. Hon är inte van vid så trögflyttade får och var tvungen att tänka till hela tiden.

Hon rundade snabbt flocken inne i fållan och när alla andra gick ut följde tackan efter.

Detta var en kväll som krävde mycket tänkande från Kate. Jag är så nöjd med hennes framsteg. Hon blir bättre och bättre på nåt vid varje träning.

Behöver jag påpeka att det var en väldigt trött hund som jag hade med mig hem. Hon somnade nästan mitt innanför dörren. Jag snubblade in över henne.

Vi var två trötta men nöjda varelser som somnade framför TV´n.

Lite bilder från träningen i Forshälla den 31/5-09