Trött på magsjuka...

Redan i torsdags började jag må illa. Det hände inget mer i kroppen än illamåendet förrän i lördags.

Då brakade helvetet löst.

På förmiddagen var Kalle här och slaktade ett bagglamm. Normalt sett är jag aldrig kläkmagad när vi slaktar men helt plötsligt så stod jag och svalde för brinnande livet medans lammet slaktades. Mådde illa och ville bara kräkas.

När vi var klara gick jag in och lade mig på soffan men konstaterade snabbt att det var dags att hämta en hink att ha för säkerhets skull.

Jag låg hela eftermiddagen och önskade att jag skulle få ur mig nåt. Kommer det bara upp så brukar illamåendet släppa ganska snart.

Det hände inte ett jota förrän sent på kvällen och jösses vad det satte igång.

Blev liggande hela söndagen så något jobba av blev det inte.

Vaknade nu på morgonen, kände inget illamående... Sen reste jag mig upp till sittande.

Här är det inte klart än. Nu har magsjukan spritt sig akterut så här är det rent tivoli idag.

Hoppas att det lugnar sig till i morgon för då är det dags att åka ner till Sahlgrenska igen. Denna gången för en lååång undersökning.

Funderar på om jag ska maila ner till dem och boka en säng i förväg.

Besök oftare??

I lördags hade vi besök av Inga-Lill som ville träffa Border collies och även se dem jobba lite.

Jag valde i förväg att bara ta med mig Kate ut till fåren. Hade jag tagit Bamse så hade Inga-Lill, på nära håll, fått se mig spräcka en ven i pannan i ren frustration. Ville ju inte skrämma henne så gamle 'Dumdum' fick bli kvar inne.

Normalt sett är Kate den mest välkomnande hund man kan tänka sig.

"OH!! En människa!! Den bara MÅSTE älska mig!"

Varpå hon gärna kastar sig handlöst i famnen på alla och gärna slätar av dem lite också.

Nu vet jag inte vad det tog åt henne. Hon hälsade som en NORMAL (läs väluppfostrad) hund. Gick fram och viftade på svansen och lät sig bli klappad. Ingen direkt tendens till att våldföra sig på Inga-Lill.

När vi hälsat flyttade jag ut fåren på gärdet och lät Kätan putta ut dem en bit medans vi 'tvåbentingar' stod och pratade.

Kätan kom tillbaka och lade sig vid oss och låg snällt och väntade på att få nåt kommando.

Tänkte jag skulle visa henne ett hämt men påpekade att de egentligen INTE ska vara så snäva som Kätan gärna gör.

Vad gör hunden??

Jo, hon vidgar ut i en stor fin båge och gör ett kanonupptag!

Hmm?!?!

Ren tur, tänkte jag.

Kate kom ner med djuren, rundade oss och föste iväg dem igen. När jag tyckte de var tillräckligt långt bort kom hon snällt tillbaka och lade sig.

Hundskrället var lugn, lättstyrd, medgörlig och ja, nåt var hon.?.

Hehe, tänkte jag och skickade henne på ett hämt åt andra hållet. Likadant som innan. Djup fin båge, snyggt upptag och spikrak framdrivning!

Vad hade hänt med min annars så förvirrade lättstressade hund som inte tål minsta tryck från min sida?

Hon hade stenkoll på allt.

Skulle visa en delning, eller ja, förklara hur den ska gå till. Inte sjutton skulle jag kunna visa det.

Tydligen så skulle det visas. Kätan gick rätt in och *tjoff* så hade vi en mycket fin delning.

Jag håller fortfarande på och undrar vad som egentligen tagit åt min normalt sett förvirrade docka.

Vi kanske behöver ha besök oftare så hon visar denna sidan igen. Hon gjorde ett kanonjobb och visade Border collien från dess bästa sida.

Jag kände mig mest förvirrad.

Inga-Lill, varmt välkommen åter!

Tacksam Webmaster

Att vara Webmaster för BDVK, måste jag säga, är en fröjd.

Man hör så många andra som är hemsideansvariga i olika klubbar som klagar på att de får så dålig backning från sina klubbar. De får i samband med detta även klagomål för att sidorna inte uppdateras ofta nog.

Jag kan inte säga annat än att jag är Tacksam för vår klubb. Styrelsen kontaktar mig direkt när det är nåt som ska in på hemsidan. Likaså instruktörerna och medlemmarna.

Det flyter hela tiden på och ha gjort så ända sedan jag tog över som webmaster.

 ♥TACK BDVK ♥

för att ni gör mitt arbete som webmaster enkelt och roligt.