Ja, nu är det slut på betet för i år. Alltså dags att börja fodra fåren med ensilage.
Hämtade traktorn och gav mig iväg till Hasse.
Vägen dit var utan problem och Hasse lastade på balarna.
När jag skulle hemåt igen höjdes pulsen en aning.
Gav mig av från Hasse och allt gick lugnt och fint. Traktorn väsnades nåt så in i helsike att jag sjöng för full hals för att överrösta vrålandet från vidundret.
Närmade mig järnvägen och i sista stund såg jag att det blinkade vid övergången.
Hävde mig på bromsen och fick stopp på traktorn precis innan jag körde under första bommen som kom farandes ner.
Att få stopp på traktoraset är inte det lättaste. Man måste vara i klass med Magnus Samuelsson för att med lätthet lyckas köra den röda faran. Här är det muskelservo som gäller och många kilo som måste läggas på bromsen för att den ska reagera snabbt.
Lite spännande att ge sig ut i trafiken med andra ord.
Tur att det är nära till Hasse.
Allt gick iaf väl och fåren har nu fått sin mat.
Vad gillar ni den här fluffen.
Denna chinchillafärgade fluffen heter Helmer. Han är inte fullpälsad än men när han är det kommer pälsen vara ca 7cm lång. Då klipper jag av den och gör garn som mamma får sticka nåt trevligt av.
Här har vi två viltgrå damer. Doreta & Dita.
Sen är det min pussgurka Konrad. Han är relativt nyklippt så han ser lite löjlig ut just nu. Han har samma färg som honorna på bilden ovan.
Han är nåt så go. Ska kela konstant när man är i närheten. Lyfter man upp honom så lägger han sig tillrätta i famnen och ska klias. Slutar man klappa och klia honom så buffar han med näsan.
'Fortsätt! Mer gos.'
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar