Herr Ahlqvist har fått sitt harem

I torsdags packade lillebror och jag in hundarna i bilen och styrde mot Orust.

Det var dags att hämta hem avelsbaggen, förlåt, Herr Ahlqvist.

Efter en trevlig pratstund och Herr Ahlqvist installerad i transporten for vi hemåt igen.

Han fick flytta in i den stora hönsgården som numera återigen är en rasthage för får. Innan den blev hönsgård var det en av vinterhägnen till Gutefåren som jag hade för en herrans massa år sedan.

Meningen var att Herr Ahlqvist skulle stanna i den tills baggselen var införskaffad. Den skulle ha anlänt till Granngården i veckan men den hade ännu inte dykt upp och de trodde inte att den skulle komma förrän tidigast nu på Tisdag.

Det var bara att ändra planerna för just de planerna var Herr Ahlqvist helt emot.

Han har lyckats rasera fårstängslet längs med långsidan utmed hagen som tackorna går i. Tur att det var dubbla stängsel.

Han hade allt annat än lust att vara 'fängslad' mol allena i en hage när det gick flickor, ja, några tanter också, i hagen brevid.

Staketet är 180cm högt och varje gång jag såg honom ta sats och hoppa så kom han högre och högre upp.

Lillebror fick dra på sig handskarna, trängde in Herr Ahlqvist i ett hörn och fångade honom lätt.

De första sekunderna som det tog att ta sig genom hans hage fick han lite smått panik. Väl ute genom grinden ramlade poletten ner.

Han var påväg till brudarna!

Nu var det inte lillebror som släpade med sig Herr Ahlqvist längre. Nu fick lillebror ta spjärn för att bromsa Herrn. Han hade nämligen bråttom.

Att ta kort på Herr Ahlqvist när han väl blivit släppt med flickorna var ingen lätt match. Han for som en skottspoleoch nosade på varenda rumpa han kom åt.

Flickorna blev först lite paffa av att få en pilsk galning in i flocken men blev snabbt själva intresserade.

Han flemmade som attan så fort han fått nosa på en tacka.

Undrar om läppen kommer fastna i det läget efter ett par dygn??

Som sagt, det var inte lätt att hinna ta några kort så Kate fick komma in i hagen och hålla still djuren.

Alla var iof inte lika imponerade av den som matte så stolt presenterade för dem som deras egen Don Juan, Herr Ahlqvist.

Han stod till slut still när det kom in ytterligare en hjälpreda 'för att styra upp' virrvarret.

Han visste nog inte riktigt vad han skulle tro när det kom in en svart sak i hagen, som var mindre än Kate, men ändå hade tackorna lika mycket respekt för saken som just för hunden.

Den där 'saken' började precis som hunden, att trycka ihop flocken, och eftersom nu tackorna tryckte ihop sig så var det nog säkrast att följa deras exempel och hålla ihop gruppen.

Vad var det för sak som kom in i hagen då?

Jo, han som hela världen centrerar runt, hans egen åsikt (lite mattes också, hihi), BENGT.

Katten som inte fattat att han är katt. I alla fall inte när det är hundar och får i närheten. Han har sen 'barnsben' sprungit med hundarna när fåren vallats och han finner det högst roande att fortsätta flytta djuren när matte sagt till hundarna att ligga. Går inte fåren så är det bara att låte dem smaka på klorna.

Mycket effektivt.

Ja, Herr Ahlqvist kommer nog sova gott inatt. Han såg helt färdig ut efter en timma.

Får se hur han ser ut imorgon bitti när jag kommer hem från jobbet. Hoppas han inte sprungit sig halvt fördärvad.