'Hôl i hôvet'

För ett tag sen hade jag en riktig praktförkylning. Snorade och nös omvartannat. Vid en av nysningarna kände jag att det klickade till i huvudet. Längst bak i näsan mot bihålan till.

Tänkte inte så mycket på det till en början men när förkylningen avtog och näsan slutade snora började jag ana ugglor.

En väldigt speciell, men dock bekant, lukt började kännas i näsan. Efter ett tag började jag bli tröttare och tröttare, vid minsta lilla ansträgning så gick jag nästan i däck och det började spränga i huvudet.

I torsdags fick jag nog och gick till vårdcentralen. Läkaren talade snabbt om att han var väldigt osäker och att detta var utanför hans expertisområde. Han sa ändå att om det blir värre så var det bara att dyka upp så skulle han göra allt han kan för att hjälpa. Vi beslöt detta eftersom jag skulle ner till Sahlgrenska idag och de är specialister på min sjukdomsbild. Vi hade ändå våra aningar om vad som hänt.

Väl nere på Sahlgrenska gjordes först de vanliga grejerna. Vikt, längd och diverse blodprover. Slapp röntgen och ögonkontrollen.

Så var det dags för läkaren.

Visst var det som vi misstänkt.

Jag hade nyst så att det blev ett hål i väggen mellan bihåla och näsa. Eftersom det inte läkt helt i huvudet så hade det börjat läcka spinalvätska. Det var den jag kände lukten av.

Nu är, som tur är, inte hålen jättestora. Det rinner inte en massa vätska ur näsan men det är ändå ett visst läckage och det har hållt på ett tag. Därför sprängvärker det nu emellanåt i huvudet och den 'trevliga' känslan av att ögat försöker fly från skallen infinner sig titt som tätt.

Eftersom jag hade en förkylning när detta hände och jag nu håller på att åka på förkylning igen så har det blivit inflamerat. En ny antibiotikakur igen alltså.

Fick reda på lite annat av farbror doktorn också. Är tvungen att höja dosen på tillväxthormonet igen.

Doshöjning = Smärta

Kommer bli två till tre 'underbara' veckor medans dosen höjs och kroppen vänjer sig.

Fick ytterligare en ny medicin. Sköldkörteln producerar för dåligt så även där behövs det nu ersättning.

Det bästa sparar vi till sist.

Prolaktinvärdet sköter sig ganska ordentligt just nu så snälla doktorn föreslog att vi skulle halvera dosen på äckelmedicinen. Gissa vem som nästan kastade sig runt halsen på honom. Nu behöver jag bara må riktigt illa en gång i veckan.

TJOHO!!!

Att få reda på att man, bokstavligt talat, har hål i huvudet igen gör inte så mycket längre. Inte heller att man måste höja en dos som man vet kommer göra förbaskat ont i början. Inte ens en ny medicin pga att ytterligare en sak inte funkar i kroppen.

Inte när man får andra nyheter som glädjer så mycket som att slippa en dag med fruktansvärt illamående och kräkningar.

Just det...

När jag kom hem hade jag ström igen! I HELA huset!

Hurra för el-killen!