Utdrag ur fårens dagbok

Tisdagen den 20 September

Våra plågoris.

Det är många får som har slavdrivare som talar om vart de ska gå och jagar dem fram och tillbaka.

På bilden ser ni våra. Längst fram är Den Lille. Han är faktiskt ganska bra. Matte har sagt att han inte får komma in i våra hagar så han oss stör han inte. Hoppas det fortsätter så.

I mitten ser ni Generalen. Honom säger man inte emot för då blir han förbaskad. Som väl är så ser vi honom inte så ofta. Han har tydligen börjat bli gammal och enligt matte så kan gamla slavdrivare tappa lusten ibland.

Vi tror, eller rättare sagt hoppas, att han blivit senil. Har vi tur glömmer han bort oss. bähähähä

Längst bak på bilden ser ni vårt största plågoris.

Den Förvirrade!

Hon är alltid med matte, utom när matte (som också är lite förvirrad) glömmer henne inne. bähähä

Så fort matte ska göra nåt med oss så är den där saken med henne. Fast matte kan bli lite grinig på henne ibland. Oj vad vi njuter då. *ler lite elakt*

Den Förvirrade är som sagt förvirrad och ibland vet hon inte riktigt vad hon gör. När hon förtränger vad matte sagt blir matte så trött. Det är faktiskt inte så dumt när matte blir trött för då tar hon oftast med sig Den Förvirrade och går.

Lördagen den 17 september

Nu släppte matte in Den förvirrade i vår hage igen. Kan inte begripa vad det ska vara nödvändigt för.

Tydligen så anser hon att hunden behövs för att förflytta oss. Dumheter! Vi rör oss så bra så på egen hand. Kanske inte alltid dit matte vill men det är ju knappast vårt fel att hon inte tyckte att vi skulle dit Vi ville. Eller?

Morfar hade ringt till matte och sagt att han tyckte det behövde betas i hagarna hos dem. Matte lovade att hon skulle ta upp oss dit under lördagen.

Eftersom matte var lite dålig under lördagen så vi fick vänta ända till middagstid innan hon kom.

Den Förvirrade (hunden alltså) hämtade oss och putte oss mot grinden. Där tog vi spjärn.

Här går vi inte genom några grindar utan att matte plockar fram godsaker inte. Vi har alla råkat gå på staketet och det ska ni veta, det gör ont det. Visst såg vi att det inte var något staket ivägen men kallar folk oss för dumma fårskallar så tänker vi banne mig bete oss som sådana ibland också.

Matte gick till slut och hämtade gottgott när hon märkte att vi vägrade ge vika för hundens påtryckningar. Inte ens baggfjanten gav sig. Vi börjar få riktig ordning på honom. Han är nog inte så trög ändå men en fjant, det är han.

Med lite gott i magen gick vi snällt ur hagen, över vägen och vidare ut på nästa äng. Vi visste allt vart vi skulle men tyckte att Den Förvirrade gott kunde få göra lite nytta och ledsaga oss upp till mormor & morfars goa beteshage.

Vi är ganska bra på att spela dumma ibland. bähähä

Man ska inte låta folk och hundar tro att det är en dans på rosor att ha så förträffliga djur som oss får. Nejnej, man måste göra det lite jobbigt för dem för då blir de så glada när vi nån gång emellanåt gör nåt lätt för dem.

Lördagen den 3 september

Tänk så han höll på i sin hage den där baggen som matte hämtade hem. Betedde sig som en vilde gjorde han. Då började matte prata om att släppa in honom till oss.

Har vi inget att säga till om??

Tänk om vi inte vill ha en pojkspoling i VÅRAN hage!!

Tydligen hade vi ingen åsikt värd att ta i beaktande. Nu är han inne i vår hage.

Jösses så han struttar runt oss. Man skulle kunna tro att han aldrig sett så många praktexemplar till damer tidigare. Några av de yngre flickorna satte mulen i vädret för att visa att de inte var intresserade av honom. Men se den vinken fattade han inte.

Han är nog lite trög innanför pannbenet den stackarn för när vi damer, vi som är lite mer 'vääärldsvaana', tydligt jagade bort honom kom han snabbt tillbaka.

Vi beslutade att låta honom gå med oss. Man kan ju inte jaga bort en stackars efterbliven bagge.

Vi vill inte gärna erkänna det för matte men lite snygg é han allt. Men helt uppenbart en trög stackare.

Torsdagen den 1 september

Idag flyttade en bagge in på gården. Först var vi ju självklart lite nyfikna. Var ju tvungna att se om han var en sån 'pudding' som matte hade lovat att vi skulle få.

Så där speciell vet vi inte om vi tycker han är. Ser mest ut som en liten snorvalp. En fjant helt enkelt, en baggfjant. Men men... Han får väl duga då. Matte har sagt att det är han som gäller nu så vi får väl gilla läget.

Vi kan iallafall inte förstå varför matte står och tittar med tindrande ögon på honom. Här står vi och gör oss till för matte men ser hon oss?? Nähää då. Det är bara en massa puttinutt med den där baggfjanten.

Just det ja, han har tydligen ett namn också. Herr Ahlqvist. Fint ska det tydligen vara. *hmpf*

'Herr', jaja det blir väl kanske herre av honom tillslut.

 

Onsdagen den 31 augusti

Idag var det dags för avmaskning.

Var inte så populärt att fålla in oss då vi smet iväg så fort chans gavs.

Inte vårt fel att vi tyckte det var lite otäckt. Vi har ju aldrig fållats med en hund tidigare. Tycker ändå att vi gjorde bra ifrån oss. Matte och Den Förvirrade blev ju faktiskt väl motionerade.

Vi visade även matte ett stort fel på hennes hemmagjorda grindar. Hon muttrade nåt om att skruva dit en bräda till på varje grind. bähähähä

Vi tyckte det var snällt av oss att visa henne att det fanns ett fel på hennes grindar. Tänk om vi bara ställt oss helt stilla inne i fållan. Då hade hon ju aldrig fått veta om felet.