Nedrans bulltjuv...

Här går man runt ute och fryser, endast iklädd långkalsonger med hål i, trasiga gummistövlar, jacka och fulmössan medans man fodrar får och fjäderfän.

Då kommer systeryster med sonen sin i släptåg. Med sig hade de en liten papperspåse. Jag blir lika glad varje gång en sån påse lämnas till mig men speciellt glad blev jag idag.

Det låg två stycken Kanelwienerbröd i den.

*MUMS*

Så sugen som jag varit på dessa länge. Tillslut fick jag påminnt syrran om att de skulle baka såna på bageriet. Nu hade hon med sig dessa två så jag skulle få provsmaka och se om de var ok.

Bagarna själva var osäkra på hur de skulle vara. Eftersom det är en av mina favoriter från åren i bageriet har jag INTE glömt hur de ska se ut eller smaka.

I tanken satt jag redan uppkrupen i soffan med en stor kopp te och dessa två bullar.

Eftersom jag inte var klar ute med djuren så ställde jag ifrån mig påsen på en stol utanför stallet. Där stod de stabilt, ingen risk för att vinden skulle hugga tag i påsen och svischa iväg den.

Inte vinden inte men dock en tjuvaktig hund.

När fjäderfäna var fodrade och vattnade stängde jag stalldörren, vände mig om för att ta påsen och.....

BORTA!?!?!

Visste direkt att det var en hund som var skyldig men vem av dem?

Jag hade tre att välja på... eller snarare två.

Det bara MÅSTE vara en av tikarna för inte skulle väl gamle Dumdum göra nåt sånt.?.

Påsen hittade vi på gräsmattan och den var naturligtvis tom.

Att det inte var Embla det såg jag snabbt. Hon har så dåligt pokerfejs när hon gjort nåt hon inte ska. När hon ser så oskyldig och ovetande ut som hon nu gjorde så Är hon oskyldig.

Nästa ligist på listan, KATE!

Kallade in henne och... jodå, lite skyldig såg hon allt ut.

Vrängde upp käften på henne och sniffade. Hmm, ingen kanel där inte... men, det måste vara hon.

Dumdum kan inte ha gjort det.

Kallade in honom mest för att utesluta honom från bulltjuvslistan.

Han kom snabbt fram men protesterade morrande som han brukar när matte håller fast hans mun. Dessutom förolämpade jag honom rejält genom att köra in min näsa nästan ända ner i svaljet på honom.

Men, eller, nä, jo... visst sjutton luktar det lite kanel.

Det kan inte vara möjligt???

Som straff för att jag 'våldfört' mig ner i hans mun fick jag en stor våt hundtungekyss rätt över hela ansiktet Och in i munnen.

*blärk*

Jodå, nog smakade det kanel alltid.

Han såg så löjligt glad ut över att ha slafsat i sig först två bullar och sen slätat av matte rejält att inte 'fan själv' hade kunnat bli arg på honom.

Systeryster sa snällt att hon skulle se om hon inte kunde få med sig ny bulle till mig imorron istället.

Det får bli te och bulle i soffan imorron.

Nedran ta den hund som ens sniffar åt mina bullar i morgon!