Idag har Kate fått visa vad hon går för.

Strax efter 04 i morse ringde min mams. Det var ett par får lösa.

Jag hoppade i lillebrors Stena Line (gummistövlar i stl jättestora), väckte Kate som låg och drog timmerstockar och så gick vi ut. Snabbt var fåren inne i hagen igen. Jag gick runt och letade efter vart de kunde gått ut men hittade inget.

När jag kom in slängde jag en blick genom vardagsrumsfönstret.

VA FAAN??

En tacka ute igen.

Fick med mig Kate ut igen. Nu gick tackan fram till staketet och jag fick syn på vart de gått ut. Maskerna hade glidit isär i nätet och självklart hittade fåren dit.

Det kunde lika gärna hängt en skylt ovanför där det stod:

'UTGÅNG!'

Jag bestämde mig för att ta in alla fåren i fårstallet så jag skulle få sova några timmar innan det var dags att flytta upp dem till betet senare på dagen.

Nu var inte fåren av samma åsikt. Speciellt inte en tacka.

TIAN!!!

Ideligen så bröt hon ur flocken och sprang tillbaka. Sen blev hon halvt hysterisk för att hon blev själv.

Att locka med betfor var ingen idé för den ignorerade hon totalt.

Kate tog tillbaka flocken till henne och hon följde lugnt med nästan hela vägen runt lagårn för att sen rusa tillbaka.

Kate jobbade lugnt och fint medans hon, precis som jag, gick och gäspade.

Vi är inte vana att jobba vid den tidpunkten längre.

Till slut efter träget arbete, tror Kate slumrade till emellanåt, fick hon tillslut in djuren.

Även Tian. Tur att man har en hund som är lugn och lika morgontrött.

På eftermiddagen var det dags att flytta upp djuren till betet.

Ojojoj, vad Kate fick slita. Nu var fåren inte samarbetsvilliga. Eller jo, till en början. Alla utom TIAN!!

Alla kom lugnt ut i samlad trupp ur fårstallet och började ge sig ut på ängen vi skulle korsa och VIPS så drog Tian tillbaka förbi en mycket förvånad Kate som nog bara såg ett grått streck som passerade.

Tillbaka med flocken igen för att hålla tackan lugn och ett nytt försök att ge sig ut.

Allt gick fint tills hon återigen tvärvände och sprang tillbaka. Nu var både jag och Kate beredda så Kate hoppade ut och motade så det skulle bli tvärstopp.

Då gör Tian ett hopp över Kate som var i rena OS-klassen. Kate såg rent chockad ut.

Fåren fick stå kvar på ängen medans jag och Kate gick tillbaka för att hämta Tian. Nu började jag mumla den ena förbannelsen efter den andra om muterade gasellfår och andra djävulska varelser.

Framme vid lagårn stannar både jag och Kate och stirrar dumt in i fårstallet.

Vart fasen tog hon vägen??

Vi letade i fårstallet, ladan, hönsgården, stallet och gick tre varv runt hästhagen för att se om hon gömt sig i det höga gräset.

BORTA?!?

Lillebror kom körande med kompisens hästlastbil som han fixat.

Även han går ett varv runt lagårn och letar.

Men hon kan ju inte bara ha gått upp i rök?

Så gick jag förbi utrymmet där ena gödselspridaren står.

Rör det sig inte där inne?

JODÅ! Där var hon.

Hur fasen hon nu lyckats ta sig in dit?

Jag sa till Kate att gå undan så hon inte syntes. Allt som kunde stressa tackan mer skulle bort.

Hämtade betfor som hon fick stå och tugga i sig medans jag banade väg för oss ut.

Kan inte begripa hur hon tagit sig in över allt som stod där.

Fick så ut henne på ängen.

Detta är inte Tian.

Hon hade ännu inte sett de andra fåren för de hade gett sig iväg längst bort på ängen. Ca 300m bort. Skickade Kate att hämta dem närmre. När de började röra sig fick hon syn på dem och började äntligen gå åt rätt håll.

Kate som hade de andra på en rak linje rakt mot mig kom lugnt gående mot oss med flocken som betade under tiden de gick.

Då flög Fan själv i tackorna.

De gjorde ett tvärkast rätt upp i skogen. Jag, Kate och Tian tvärstannade och vi såg nog lika frågande ut alla tre.

Kate for upp i skogen och fick ner sju stycken. Tian anslöt sig till dem och de ställde sig och betade på ängen.

Kate som redan var på väg upp i skogen igen kom snabbt ner med tre till.

Nu var det 11st nere. Jag kallade in Kate för att lyssna upp mot skogen. Granarna växer tätt och det är ett stup som man inte ser förrän i sista ögonblicket om man går fel.

Jag ville höra vart djuren var så jag kunde skicka in Kate åt rätt håll så ingen, vare sig hund eller får, skadades.

Hörde att de spritt ut sig så det var bara att börja plocka ner dem i smågrupper.

Kate plockade ner två stycken som var på väg åt fel håll. Skickade henne så hon blockerade vägen för dem så de inte skulle hinna fram till kanten.

Det gjorde hon utan problem och de två tackorna kom lugnt ner mot mig.

Nu var det 6st kvar. Kate drog iväg upp i skogen och kom mot mig med allihop. Jag hade gått en bit upp ifall hon behövde lite extra stöttning. Hon började bli trött nu.

Då delade gruppen på sig med blixtens hastighet. Hon fortsatte ner med tre av dem och direkt de var framme hos mig vände hon innan jag ens hann ge henne kommando att vända (look back).

Swisch! Så var även de tre hos mig.

Vi gick lugnt ner till de andra som stod och betade. Kate samlade ihop dem och så gick vi upp i hagen. Fåren betedde sig som om inget hänt.

Fåren bröt visserligen av en plaststolpe i nya hagen men det var mitt fel, jag gav kommando om att Kate skulle hålla fåren men jag gav fel kommando (?) och självklart tog hon det. Resultatet blev att de rusade rakt igenom elstängslet och stolpen bröts.

Kate tog in dem igen och jag sa till henne att gå och dricka & vila.

Hundstackarn var helt slut nu.

Medans jag gick & hämtade en ny stolpe hann djuren obemärkt smita ut ur hagen och dra hemåt igen.

Kate drog iväg efter dem medans jag bankade ner stolpen och fäste upp trådarna under ett vasst svärande. Lyckades använda mitt onda pekfinger ett par gånger och det gjorde förbaskat ont.

Jag var nu trött, öm, svettig, törstig och förbannad.

Gick ner till andra änden av hagen för att se vart Kate och fåren tagit vägen.

Hon hade samlat ihop flocken och när de stod lugnt hade hon lagt sig och väntat.

När hon såg mig fick hon fart igen. In med fåren i hagen.

Jag fick en stöt när jag skulle stänga grinden så visst fanns det ström i hagen. Kate fck en vid den andra grinden uppe hos mina föräldrar. Det var ingen lycklig hund som vände sig om och stirrade på mig efter den smällen.

Även fåren fick sig ett par smällar av tråden när de gick fram och kände på den.

Kate har jobbat helt fantastiskt idag.

Hela tiden med ett lugn som ingett förtroende hos fåren. Trots deras små påhitt idag som fått både mig och Kate att bli alldeles paffa så har allt gått lugnt och fåren har varit avslappnade.

Nu går de och betar i hagen som om inget konstigt alls har hänt idag. Roliga får. Man kan riktigt se hur det blixtrar till i ögonen på dem när de ska hitta på nåt rackartyg. Ena stunden kan de dra iväg som skottspolar för att tre sekunder senare stå helt lugnt och titta på mig & hunden.

'VI? GJORT NÅT? Nähäe då!' 

Tänk så tacksam man är när man har en hund som Kätan. Inte en superstjärna på tävlingsbanan men hon har blivit en hund att räkna med på hemmaplan.

Hon är lugn men kan tända till när det behövs för att direkt vänta ut djuren lugnt och stilla igen.

Att hon skulle bli så här bra med oinvallade djur, tackor med små lamm och allmänt lättstressade djur hade jag aldrig kunnat tro. Hon väntar tålmodigt ut dem men är hela tiden redo för att rusa iväg om det behövs.

♥

Min princessa.♥