Idag plockade Moa den röda vinbärsbusken. Vi skulle göra saft och gelé av bären.
När vi tidigare ikväll var färdiga och saften & gelén svalnat gick vi över till farmor för att ställa in en flaska & burk till henne.
På väg från henne gick vi och tittade till de nya fåren. Nu har de nästan ätit rent i hagen så Janne kom ut med motorsågen och sågade ner ett gäng Askar.
Så lyckliga de blev över att få en så mängd med asksly. Nu har de så de klarar sig till i morgon förmiddag att frossa i.
Medans de kastade sig över slyt smet Tim in i hagen. Han sprang genom flocken och vidare in i fårstallet. Tackorna märkte inte ens att han var där.
Men...
Helt plötsligt ropar matte att han ska komma sig därifrån och sluta äta fårskit.
Det tonläget vet han vad det betyder. Snabbt kom han ut ur stallet.
Problemet nu var att tackorna stod i en klunga. Att gå runt flocken fanns inte i hans tankar. Han hade ju gått rakt fram när han gick in.
Han sicksackade sig fram mellan tackornas ben. När han var i mitten tittade en av tackorna ner och fick syn på honom. Det tog ett par sekunder innan hon verkligen registrerade att det var en hund brevid henne.
TJOHOO, vad rädd hon helt plötsligt blev. De andra tackorna höll på att skita knäck när hon gjorde ett hopp rätt upp i luften.
För att inte tala om Tim.
Han som inte bryr sig så nämnvärt om fåren när de står still och äter utan kan mer än gärna vara mitt i flocken och lalla runt. Fåren bryr sig sällan om den lille knodden.
Tim, den lille stackaren, kröp ihop och kastade sig sen ur hagen med blixtens hastighet.
Väl utanför staketet vände han sig om och skällde ut tackorna.
Brydde de sig?
Inte då. De stod redan och mumsade asklöv igen.
Tim tänker sig nog för både en och två gånger innan han går in i hagen och fårhuset igen för att äta bajs.
Bilden är från i söndags.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar