Ibland börjar jag fundera på om min kära farmor är 3 eller 83 år.
Varför ska det vara så förbannat svårt att vara medgörlig ibland? Alla andra ska foga sig efter hennes ideér men jäklar ta den som går emot henne!
Vi har lika kort stubin så när vi går i klinch med varandra så brakar det löst ordentligt. Eftersom jag VET att det är omöjligt för 'kärringen' (jo, idag är hon en) att ge med sig och ha fel så backar jag emellanåt för att slippa dusten som jag vet annars bryter ut och stackars den sate som är i närheten då. Jag har inte alltid den extra energin som behövs för att klara en hel dag om jag och hon drabbar samman och idag är en sån dag. Jag backade.
Men jag var faktiskt lite småsint idag så jag gick surmulet hem och grabbade tag i telefonen.
Ringde paps;
-'DIN MAMMA ÄR EN KÄRRING!!!'
*suck*
-'Jaha, vad är det den här gången?'
*suck*
Jag berättade vad jag var förbannad över och har jag lite tur så får jag lite backning när hon tar upp det med honom. För det kommer hon göra. Jag känner min farmor!
Att påstå att paps lät matt av vår dust är milt sagt. Jag & farmor är ganska duktiga på att drabba samman. Oftast är det jag som blir förbannad på hennes plumpa sätt. Jag är den som har mest daglig kontakt med henne av mig och mina syskon. Anledningen är att det skonar mina syskon lite från hennes attacker. Jag tar smällarna först och har vi tur så slipper de undan då jag förhoppningsvis lyckats gjuta lite olja på vattnet. Lyckas jag inte vidarförmedlar jag till pappa. (fegt? ja men ibland oundvikligt, tyvärr)
Jag skrev en gång på min förra blogg om krypskytten vi har i familjen. Det handlade om min farmor.
Egentligen menar hon oftast väl men hon har en magisterexamen i att uttrycka sig så att det nästan alltid blir fel och sårande. Ingen går säker varpå många tröttnar på henne och vill undvika henne i så stor mån som möjligt. Tyvärr fattar hon inte detta.
När hon går in för att pika om nåt (vilket hon mer än gärna gör) så träffar hon målet med full kraft och skottet är dödligt. Hon kan sitta och vara hur trevlig som helst och när man minst anar det så avlossar hon skottet. När man slår upp ordet nyfiken och skvallertant i en ordbok så finns det garanterat en bild på henne där. Allt ska hon ha reda på och om man inte har svaret på det hon försöker luska i eller väljer att inte svara så blir hon stött.
Många gånger är det roligt att retas och skoja med henne för tanten har humor. Från att sitta och skoja till att bli beskjuten tar ibland ½ sekund och jag hänger tyvärr inte alltid med i dem svängarna och det är då det brukar bli strid.
Det kommer bli en rejäl sammandrabbning senare i sommar men inför den är jag förberedd. Det finns inget jag kan göra för att undvika det slaget så det är bara att ladda och sansa sig. När det är nåt som jag vet att det kommer smälla om så hinner jag oftast förbereda mig och gräva ner fötterna i backen. Det gäller att stå stadigt och ha vinden i ryggen när det brakar löst. Har man inte det så är man nästan beredd att säga upp bekantskapen.
Jag älskar min farmor men ibland har jag god lust att strypa henne.
GOOSFRABA!!!
Andas lååångsamt...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar