Första skogspromenaden

Tänk vad spännande skogen är. Massa nya dofter, kottar och pinnar överallt som måste tuggas på och en & annan rotvälta som tydligen ligger på fel ställe. Tim gjorde några tappra försök att försöka flytta på en rotvälta men rörder sig inte en millimeter.

Gamle 'pappa' Bamse är visserligen en surgubbe inomhus men i skogen är han väldigt bra att ha nära. Så fort något verkade lite skrämmande var han där och visade att allt var som det skulle.

Kate och Bamse travar runt fritt i skogen och jag har dem inte alltid inom synhåll (däremot så hör jag dem alltid). De har alltid full pejling på vart jag är och springer aldrig iväg nånstans. Stannar jag så är de snabbt intill mig för att kolla läget.

Kate rördesig på samma sätt redan som valp. Hon vill aldrig vara långt ifrån mig men hon är sällan precis runt mina ben.

Tim däremot...

Herre jösses!!!

Att jag inte bröt vartende ben i kroppen. Han vill inte gå iväg någonstans. Det längsta han gått ivag från mig är ca 20m men det var på en öppen äng.

Som mest gick han 5m framför mig i skogen. Och när jag minst anade det så var han tätt intill mina fötter varpå jag stöp på näsan. Min jacka har inte samma färg nu när jag kom hem som den hade när jag gick ut.

Efter mycket lock & pock så fick jag Tim att vara stilla ett kort ögonblick vid de andra hundarna så jag kunde få en bild på dem tillsammans.

Han hade så mycket att sniffa och titta på att han var helt slut när vi kom hem. Han såg inte ens Bengt (katten) när han gick in så han skuttade rätt på katten. Det slutade med att han fick en riktig tjottablängare men denna gången blev jag förbaskad på Bengt. Dumheter att smacka till valpstackarn när han för en gångs skull inte förtjänade smockan som skickade honom i backen.

Just det... På promenaden gick vi förbi grannen som har shettisstuteri. Jag ska gå dit på dagtid så jag kan få ett bra foto. Den har en liten fölunge som jag hade lust att stoppa innanför jacken.

Nu var det egentligen inte den jag skulle berätta om.

När vi passerade hagen med hingstarna fick Tim syn på en av dem. Då höll jag på att sätta hjärtat i halsgropen.

Den lille skiten gick ner i 'eyeställning' och gör en blixtsnabb framryckning mot hästen. Hästen reagerade inte som Tim förmodligen tänkt sig utan han ställde sig och stirrade tillbaka. Tim blev fly förbannad och skällde ut hästen efter noter medans jag försöker få fast den lille galningen. Som tur är så är hästarna vana vid hundar så han brydde sig inte och som tur var så höll Tim avstånd.

Pulsen slog så det dånade i öronen på mig och svetten forsade om mig. När jag väl fick tag på den hyenan höll jag nästan på att kollapsa av lättnad. Jag fick bära honom en bra bit för han skulle tillbaka till den där hårbollen som inte flyttade sig.

Tim kommer inte få träffa våra hästar på ett bra tag. Herre jösses om han bär sig likadant åt mot dem. De är både två och tre gånger så stora.

En liten rackare som, när han äntligen blev nersläppt igen, sprätte runt morskt med svansen högt.

Undrar vad det ska bli av den här lille.?.