Välkommen hem Tim

Ja, nu har vi varit iväg och hämtat lille Tim (aka. Piss-Nisse).

Han gör verkligen skäl för sitt smeknamn. När han var fyra veckor var jag och mams & hälsade på honom och hans syskon. Det var tre små kisspölar på altanen och han lade sig i alla tre och sov.

Idag när vi skulle åka hem hände det direkt som han lyftes över till mitt knä. Han pinkade ner hela mig i ren förskräckelse över att hamna nånstans som han inte kände igen sig.

Han grät lite i början av bilfärden men efter en stund var han tvungen att kolla in allt som hände.

Jag var så stolt över lille Tim när vi svängde in på vår uppfart och påpekade högt till lillebror att "Han har minsann inte kräkts trots att det var varmt och kvalmigt och alldeles jättenytt!"

*UELKBLÄRK*

Då spydde den lille goingen rätt ut!!

Tänk om han väntat tre sekunder. Då hade han hunnit ur bilen.

Väl hemma och lös på gräsmattan så fick han träffa gamle Dumdum. Det gick som väntat väldigt bra. Tim har nu fått en egen beskyddare i form av 'En dum en'.;-)

Så fick barnen syn på att vi kommit hem.

Tim blev alldeles till sig i traserna.

'Små människor!! Vad häftigt!!'

'Så här små människor kan man klättra på och pussa & bita i öronen!'

LATTJO!!!

Barnen tyckte detta var superkul.

'Springa kan jag och fort går det.'

'JAG SKA FÖRST!!!'

Han satt still ett par sekunder så jag hann faktiskt få ett par bilder som bevis på att det faktiskt finns ett stopp på den lille rackarn.