Vallat nöt = riktigt roligt...

...när man väl vågar sig ut.

Valla nötkreatur är väl inte det som stått högst upp på min lista av saker jag gärna vill göra. Om möjligt så stod det sist på listan.

Nu visade det sig att det faktiskt var riktigt roligt.

Vi var hos Sandra i Lysekil som idag hade träning hemma hos sig.

Kate har vallat nötter 3 gånger tidigare. Alla tre gångerna var det Marie som vallade med henne för jag har varit för rädd för att prova på.

Jag har jobbat som avbytare på en mjölkgård i många år ochär egentligen inte rädd för kritter men efter att jag blivit omkullsprungen och trampad på ett par gånger så har jag blivit för rädd för att våga röra mig med djuren utomhus när de är lösa. I en lagård har jag inga bekymmer.

Eftersom jag nu bestämt mig för att prova på detta så var det bara att bita ihop.

Första omgången vi gick ut så följde Josefin med mig. Hade hon inte gjort det så hade jag nog inte kunnat röra mig ut mot djuren. Pulsen slog så snabbt att jag trodde jag skulle tuppa av.

När jag såg Kate's uttryck när hon stegade ut mot djuren blev jag alldeles ställd. Hon klev på som om hon aldrig gjort annat än vallat nötter. Hela hunden sken av glädje och självsäkerhet och det riktigt strålade om henne. Detta ser jag aldrig på henne när hon vallar får.

Visst tycker hon om att jobba med fåren men nu såg jag vad hon riktigt älskar.

Jag hade en ny hund!

Väl ute vid djuren började Kate fösa dem framför oss. Hon som egentligen inte gillar att fösa gjorde det helt plötsligt med glädje och det syntes på henne att hon verkligen älskade det.

Vi skickade henne runt flocken, som bestod av 20-talet kvigor, och vips så var hon runt flocken och drev den mot oss.

Viktoria & Kate. 

Nu började jag bli redigt nervös för nu gick helt plötsligt djuren MOT oss. En av kvigorna kom väldigt nära och tydligen blev jag vit som ett lakan i ansiktet. Jag vet att jag fick världens svettattack och pulsen skenade iväg igen.

Snabbt som attan var Kate där och flyttade undan kvigorna från oss.

Hon vallade så lugnt och fint. Inga djur som rusade för att de blev jagade. Allt gick så bra så jag började bit för bit att slappna av.

Inte visste jag att min lilla docka hade sån pondus när hon jobbar med nötter. Hennes vallande fick mig nästan helt att glömma att jag var livrädd. Det var helt fantastiskt att se. Man kunde då inte tro att hon bara sett och vallat nöt tre gånger innan.

Tim blir kliad av Josefin.

Innan vi avslutade gick vi t.o.m rakt in igenom flocken. Då var det nästan att jag glömde andas men jäklar vad stolt jag var när vi kommit genom. Jag hade gjort det!

Dags att dricka lite te och se vad lille Tim hade för sig.

Han hade fullt upp med att försöka få igång de andra hundarna till att leka. Inte sjutton hade de lust till det. Det fanns ju kreatur som de måste ha koll på. Som tur var så fanns det barn med som man kunde busa med och matte hade dessutom tagit med tuggpinnar som han kunde sysselsätta sig med en stund.

De stora hundarna var ändå det som lockade mest. Han hängde med dem nästan hela tiden när de gick och sniffade runt.

Sandra's Rex.

När det var dags för mig & Kate att gå ut till djuren igen så gick jag denna gång ut själv.

Som knäna darrade på mig.

Kate jobbade på som innan. Tog vartenda kommando och var snabbt på plats där hon behövdes utan att jag behövde säga nåt.

Damen har Riktigt bra djurkänsla!

Fösningen fixade jag utan några större problem. Då gick ju djuren bort från mig. Vid drivningen däremot, när djuren kommer emot mig, fick jag lite problem.

Kate hade full pejling på vart både jag och vartenda djur var så hon skötte sig helt kanon. Det var bara det att helt plötsligt kommer en kviga rakt emot mig. Kände att paniken kom forsande i mig. Svetten bröt fram direkt. Fy fasen vad nervös (läs: livrädd) jag blev.

Jag knep ihop ögonen och började vifta mot kvigan. Kunde knappt få fram ett ljud. Hoppades bara på att hon skulle vara borta när jag öppnade ögonen igen.

Det var hon! När jag öppnade ögonen var Kate mellan mig och kvigan och föste ihop henne med resten av flocken.

Hon tyckte förmodligen att det var en riktig mes hon hade till matte.

Tim som blev alldeles slut av alla intryck tog sig en powernap.

Nu började jag känna det som Marie försökt få mig att fatta tidigare när det gäller nötvallning.

"Lita på Kate! Hon vet vad hon gör även om inte du gör det."

Nog sjutton gjorde hon det alltid och nu känner jag verkligen att jag kan lita på min hund. Hon har 100% koll på läget.

Sandra's Tyra.

När vi alla var färdiga fick jag och Kate i uppgift att valla kvigorna tillbaka till platsen där de var när vi kom på förmiddagen.

Kate hade inga bekymmer med att samla ihop de som gått ner till diket och de som gått iväg åt andra hållet. Jag kände mig säkrare eftersom vi föste nu. Djuren gick framför oss hela tiden. Några djur gick upp mot staketet och inte ens där fick Kate problem. Hon gick rakt in mellan djuren och staketet, plockade ut dem och så var flocken samlad igen.

Marie's Doglas, Kate's storebror.

Jag är stolt över mig själv idag. Jag klarade det!

Nu är det bara att fortsätta och lära sig det hela. Kate har jag inga tvivel om. Hon kan det redan.

Sen är jag också stolt över min lilla docka. Tänk att denna mjuka rara hund, som iof kan vara en riktig häxa mot andra hundar, inte bara gick lös med 6 andra hundar utan några som helst problem. Hon jobbade på ett fantastiskt sätt som jag aldrig sett tidigare.

Så häftigt!

Kate vilar lite mellan omgångarna. Hon kan konsten att slappna av helt när hon inte jobbar.

Tänk att dagen, som jag ärligt talat fasat för, gick så bra och jag har t.o.m lyckats slappna av lite ute bland djuren.

Får är inte alls lika skrämmande.hihi

Japp, nu Ska jag lära mig detta med nötvallning för jag har en hund som uppenbarligen älskar det. (men hon får allt valla får också, om inte annat så för mattes skull, hihi)

Viktoria och Tim brottas lite över en vattenskål.

Tim ja... Han var helt utslagen när vi åkte hem. Han sov på sin filt vid mina fötter hela vägen hem.

Tänk så mycket intryck för en så liten valp.

Imorgon är han 9 veckor. Blir nog nåt gott då.