Upp som en tornado och ner som en pannkaka...

Idag har den lille rackaren frestat på de stora hundarnas tålamod.

Visst är han liten och söt men han är också snabb som blixten och är utrustad med ett sjuhelsikes humör (och sylvassa tänder).

Han har riktigt krävt uppmärksamhet idag.

Kate är bara en surkärring i hans ögon men hon är också ett utmärkt offer att plåga. Han är mycket medveten om att jag håller ett extra öga på Kätan. Hennes morrande skulle mycket väl kunna övergå i handling. Alltså är hon otroligt rolig att jävlas med.

Han tror nog inte att jag sett vad han håller på med johoodå. Jag har full pejling.

Han smyger fram till Kätan, trampar på henne, eller ännu hellre, biter henne. Sen kastar han sig från henne samtidigt som hon gruffar förbannat. Han ställer sig en bit ifrån och tittar oskyldigt upp på mig med sin söta näsa i vädret.

När det inte är Kätan som blir utsatt så är det gamle Dumdum istället.

Hans käraste ägodelar i hela världen är hans leksaker. Ingen annan hund har någonsin vågat röra hans älskade leksaker. Eller ja, Embla kunde sno nån ibland för att jävlas men hon var också den enda som han aldrig skulle våga käfta emot.

Nu har det helt plötsligt flyttat in ett litet monster som inte bryr sig ett dugg om att det står en vresig gammal gubbe och morrar vid sina leksaker.

Näpp, lille Tim klampar lyckligt och helt oberörd rakt in på gammelgubbens territorium (under köksbordet) och snattar leksaker.

Även ute norpar han gamlingens leksaker.

Stackars gamle Dumdum ser smått förvirrad ut och vet nog inte riktigt vad han ska göra. Den där miniatyren till hund gör ju precis vad han vill och matte TILLÅTER att han tar hans leksaker.

Hoppas gamlingen inte flyttar hemifrån nu bara.

Tim har även provat att äta snigel idag. Det smakade uppenbarligen vidrigt för jösses vad han grimaserade. Kate stod brevid och jag tror banne mig hon hånlog lite över den dumme lille valpen som stoppade slemäckel i munnen.

(klicka på bilden så den förstoras, man kan riktigt se hennes 'flin')

Tack & lov så är han iaf som alla valpar. De blir helt slut och faller snabbt ihop i en hög tillslut.

Tänk så lugnt och skönt det är en stund då. De större hundarna drar nästan en lättnadens suck när det lilla monstret somnar.

En stund då de kan få matte HELT för sig själva (och matte får nåt vettigt (men tråkigt) gjort).