VARNING!!! På med...

...hockeymålvaktsutrustning om du vill klara dig helskinnad härifrån!

Ibland är jag bara så trött på den här skitkroppen. Tänk om den bara kunde fungera lite som den ska.

Nej då, varför skulle den det.

Jag tar sprutor & äter en uppsjö med mediciner som ska reglera diverse hormoner och alla andra delar av kroppen som inte funkar.

Inte fan hjälper det. Kroppaset gör som den vill ändå.

Eftersom jag inte har något eget östrogen tar jag tabletter. Dessa ska styra kroppen lite så att jag åtminstånde har fyra blödningar / år.

Det skiter kroppen högaktningsfullt i.

Den blöder som den vill, när den vill och hur mycket den vill. Medicinen har gett den förmågan att blöda och nu tar fanskapet igen för alla år som den inte funkat alls.

Det är lite blodbrist & humörsvägningar här som resultat.

Jag har aldrig bett om att få vara som alla andra eller att vara 'normal' men lite normal hade inte varit fel emellanåt.

Förutom humörsvägningarna så kommer all smärta som en liten (o)trevlig besökare. Eftersom kroppen inte fungerar som den ska så har den hittat på det trevliga konststycket att missuppfatta smärtan runt de nedre regionerna. Den får för sig att det ska göra ont överallt. Visst gör det ondast 'där det ska' men resten är inte direkt en picknik på en sommaräng.

Ibland blir smärtan så stor att jag svimmar.

Jag är van vid att svimma men inte pga smärta och jag har ingen lust att vänja mig vid det heller.

Av någon konstig anledning så har kroppaset fått för sig att vid just blödningsperioden så tål den inte värktabletter heller.

INGEN SORT ALLS!!!

Stoppar jag ändå i mig några så blir jag varken av med smärtan eller värken. Som extra grädde på moset får jag andra trevliga små gåvor utöver det som redan 'skänkts'.

*utslag över hela kroppen

*illröda fotsulor och handflator

*myrkrypningar i hela kroppen

och kronan på verket:

superklåda över hela kroppen men speciellt på händer och fötter.

Förutom att händer och fötter kliar så får jag även känslan av att stå på alla fyra på glödande kol.

Känner mig lite halvt galen just nu. Hade tänkt baka lite bullar för att distrahera mig själv en stund.

Gick till kylen för att plocka fram jästen.

Ingen jäst = ingen bakning = en storgråtande Jenny.

Ska gå ut och vattna i växthuset och rasta hundarna. Det kanske kan få mig att slappna av lite.

Ska häva mig i soffan och se "The Dilemma" efteråt. Har jag tur så kopplar hjärnan av lite så jag slipper bli så här inatt: 

Så, nu har jag ompat mig färdigt för den här gången.